Vid det här laget har jag hunnit klämma fastlagsbullar till den grad att jag helst tittar bort från konditoriernas skyltfönster. Det finns dock andra skäl till att många känner sig obekväma med skyltningen än några föregående veckors frosseri. I det tysta pågår ett litet linguistiskt krig. Den smällfeta bullen har härvidlag blivit en symbolfråga för många.
Fastlagsbulle är det namn för läckerheten som jag är uppvuxen med och det namn som jag även tror är vanligt i hela Sydsverige - inte bara i Skåne. Semla är mer förekommande uppåt landet. Ture Sventon sa temla, fick vi lära oss i lågstadiet. Fettisdagsbulle är väl det minst vanliga.
Visst kan det vara tvivialt huruvida man säger det ena eller det andra, om det inte vore för den medie- och maktpolitiska bakgrunden. Medierna styrs uppifrån; individer, kommuner och regioner lika så. För inte så länge sedan gällde det att tala "fint" som makthavarna för att komma upp sig. I skolorna fick man lära sig hur det skulle låta - och vilka ord som skulle användas. Det handlade alltså inte om att anpassa sitt språk i förbindelser med personer från andra delar av landet (vilket är helt rimligt), utan om att arbeta bort det egna språket helt och hållet.
Fastlagsbullen är på reträtt, kan jag upplysa om. I Lund har semlan tagit över fullständigt - inte bara på skyltarna (de införskaffas från "centralt" håll, har jag fått reda på). Folk säger även semla när de beställer över disk, även de som har vuxit upp med någonting annat. En anekdot: i lördags skulle jag ha mig en bagel på ett kafé på Lilla Fiskaregatan i Lund, och före mig i kön står två unga killar och kikar på utbudet. Jo, fastlagsbullar skulle de nog ha, kom de fram till sinsemellan, varpå den ene tar till orda och beställer semlor.
I Lund är nog slaget förlorat, men det finns kanske några starka brohuvuden i andra städer. Det har min själ blivit symbolik av bullarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
tja språket är ju föränderligt, själv är jag helt på det klara med att det heter semla, vilket det alltid har hetat i min värld, även om jag förstår vad någon menar med en fastlagsbulle... Men det är intressant att se hur språket påverkas av vår identitet och hur vår identitet påverkas av språket. När det gäller dessa språk frågor tycker jag SVT:s Svenska dialektmysteriet är en lagom blandning av underhållning och populärvetenskap. För övrigt användes "fastlagsbullen" just för att exemplifiera den gamla svenska språktraditionen som finns i de Östsvenska (Finlands-Svenska) dialekterna.
Och apropå bagel, så hävdar min far mycket bestämt att det betyder "struntprat" på medelpadsmål!
Som Ilan säger: visst kan det finnas goda skäl att justera sitt språkbruk när man talar med folk som inte är från trakten - för att överhuvudtaget förstå varandra.
Men den sociala press som under min 36-åriga levnad lett till en total utarmning av det regionala ordförrådet är för bedrövlig.
Anekdoten Ilan berättar beskriver exakt vad det handlar om: vi som är uppvuxna med det skånska ordförrrådet har blivit schizofrena. Vi använder skånska ord ibland, men bara inombords eller i samtal med de allra närmsta. Utåt gäller en annan språknorm.
- Vem stal min själ?
Ja, jag kan meddela att i de delar av Småland som jag kommer ifrån säger man, än idag, fastlagsbullar... Även om man, förstås, mycket väl förstår begreppet semla.
Skicka en kommentar