31 juli 2006

Mer syndikalistdebatt

Det förra inlägget om syndikalisternas aktion utanför Fosie stadsdelsförvaltning satte igång en del debatt - dessvärre med många hatiska kommentarer.

Skånska Dagbladets ledare från idag (ej på nätet), som jag har bidragit med, tar upp problemet när en fackförening inte vill följa vissa oskrivna normer - "gentlemen's agreement" - som utgör förutsättning för att den svenska arbetsrätten ska kunna lösa tvister.

Eftersom den osignerade ledaren nog är att betrakta som tidningens egendom väljer jag att enbart publicera ett utdrag, där de viktigaste poängerna dock finns med:

"Sedan överenskommelsen i Saltsjöbaden har det funnits en outtalad norm att arbetsmarknadens parter skall uppvisa god vilja och även ta ett helhetsansvar för samhället. Även om fackets rättigheter i lag stärktes kraftigt under 70-talet är statens inblandning fortfarande väldigt begränsad.

Med omfattande rättigheter följer också skyldigheten att inte missbruka dem genom att utnyttja kryphål för att ställa samhället inför ohållbara situationer. Emellertid är det precis vad syndikalisterna ägnar sig åt med tilltagande aggressivitet. För dem är kampen det väsentliga – inte att finna lösningar. Fackliga rättigheter används som trojansk häst för att strida mot hela samhällsordningen.

Den skandinaviska arbetsmarknadsmodellen är redan hårt ansatt av den ökade rörligheten inom Europa. En öppen diskussion med konstruktiva förslag för att bibehålla modellens förtjänster är mer än nödvändig. Oansvariga aktioner av det slag som syndikalisterna uppvisar i Malmö och på fler platser bidrar bara till att modellen undergrävs ännu snabbare än vad som annars vore fallet."

30 juli 2006

Jag håller med en miljöpartist

Tänka sig, jag har funnit en meningsfrände i miljöpartiets språkrör Peter Eriksson när det gäller frågan om formerna för en ny grundlags tillkomst och regionindelning. Se slutet av intervjun i Sydsvenskan.

Eriksson anser att en ny grundlag bör antas genom folkomröstning. Vidare menar han att regionindelningen också bör avgöras på detta sätt.

Maud Olofsson: träd in i den debatten!

Är skånsk kanon kanon?

Skånskans chefredaktör Jan A Johansson föreslår i lördagstidningen (ej på nätet) att Region Skåne borde ta fram en skånsk litterär kanon. Johanssons förslag kommer efter att folkpartiets riksdagsledamot Cecilia Wikström förde fram idén om en svensk sådan, med inspiration i Danmark.

Jag är egentligen motståndare till att det offentliga börjar peka ut vissa verk som mer uppbyggliga än andra. Risken är att det urartar i ett slags introvert självbespegling. Litteratur handlar ju bl. a. om att skrida över gränser.

Samtidigt kan en litterär kanon också, lite mindre dramatiskt, tolkas som ett urval av böcker som redan utgör viktiga referenspunkter i vårt offentliga kulturliv och i språket. Allt beror ju på vad man ska använda listan till.

Johansson konstaterar mycket riktigt att Sverige och Danmark har vissa historiska olikheter. En svensk litterär kanon kommer att upplevas som en tvångströja. Johanssons förslag om att Region Skåne borde ta ut svängarna och sätta igång med ett kanonprojekt andas mer öppenhet: dels för att regionen som mindre enhet än staten är mer sammanhållen kulturellt, dels för att Johansson även föreslår att t ex danska författare skulle kunna ingå i listan. För övrigt kan regionen inte heller använda listan för att rättfärdiga inskränkande politiska åtgärder på samma sätt som staten kan idag.

En fundering: kan inte Nordiska Rådet, eller Föreningen Norden, vaska fram en nordisk litterär kanon, så kan staterna sluta med sina små självbespeglingsprojekt? Norden och regionerna borde parallellt ta ut svängarna i kulturdebatten!

27 juli 2006

Fler tar upp Öresundsintegration i valrörelsen

Folkpartisternah har vaknat till liv. Innan var det Marita Sander-Schale och Olle Schmidt. Nu är det riksdagsman Ulf Nilsson. Öresundsintegration har börjat komma upp på dagordningen. Jag kanske inte blir helt allena om att intressera mig för detta, trots allt. Det är bra, (fp)!

Tyvärr väljer dock Ulf Nilsson att inleda sin artikel med den snusförnuftiga kommentaren att vi inte behöver "gammaldags lokalpatriotism eller Skåneromantik", och diskuterar sedan bara en massa vägar och järnvägar till höger och vänster. Man kan undra lite över till vem markeringen är adresserad. Vad är "Skåneromantik" i Nilssons ögon? Allt som inte har med vägar, järnvägar och skattetabeller att göra? Nu är jag måhända en smula hård och raljant, men jag är likaså en smula överkänslig mot dylika låter-som-SF-journalfilmen-från-50-talet-kommentarer. I det stora hela är det, som sagt, bra att frågan om Öresundsintegration får mer och mer uppmärksamhet.

25 juli 2006

Västerländsk muslim

Min partikollega Muharrem Demirok skriver i Expressen om islam i harmoni med västerländska värden. Strålande inlägg, även om jag är väldigt tveksam till förslaget att svenska staten skulle auktorisera en imamutbildning vid universiteten.

24 juli 2006

Associationer från KvP-ledare

En finstämd ledare i Kvällsposten signerad Peter J Olsson avhandlar Skåne som platsen där vägar korsas och aspekter av den skånska regionalismen.

Om jag tillåts vara lite personlig, så slår ledaren an en sträng hos mig på ett sätt som ledarartiklar inte plägar göra. Artikeln påminner mig faktiskt om min morfar, som både var jordnära entreprenör med rötter i det gamla bondesamhället på Söderslätt och vidsynt humanist med visioner. Som först var företgare, sedan kommunalråd i Skanör-Falsterbo och nybildade Vellinge kommun, för att sedan ta sig ut på sjön på äldre dar. Som, för att anknyta till ledarartikeln, även visste hur man narrade tullen i Limhamn på den tiden då man inte fick ta in välska godsaker i anständiga mängder. Han kunde för övrigt Österlings "Ales stenar" utantill.

Var min morfar regionalist? Frågorna var inte riktigt uppe på idéplanet under hans tid i politiken, så jag låter det vara osagt. Men i praxis ser jag inte någon anledning till att tvivla.

22 juli 2006

Sluta med syndikalistdaltet

Igår stod en mobb på runt 80(!) skränande syndikalister och hindrade folk på Fosie stadsdelsförvaltning att komma in. Det framgår att de har stått där i en månad (!!!) och hindrat folk från att gå till jobbet, vilket har förmått personalen att komma en timme tidigare för att komma in på kontoret. När sedan mobben växte och bestämde sig för att börja en timme tidigare fick tydligen både stadsdelsförvaltningen och ordningsmakten nog.

Syndikalisterna har radikaliserats på senare år, och kan knappast längre betraktas som ett fackförbund. Det handlar idag om en samhällsförstörande, politisk aktivistgrupp som vill dra nytta av det skydd och de möjligheter som fackföreningar får enligt lag och praxis. Man missbrukar den svenska arbetsrätten maximalt för att uppnå sina syften. Det får bannemig vara slutdaltat med vandalerna.

Tydligen sätter syndikalisterna i Skåne i system att använda en uppkommen (framprovocerad?) konflikt på arbetsplatsen mellan en enskild medlem och arbetsgivaren som casus belli. Jag tänker inte gå in på långtgående spekulationer, men grunden till syndikalsiternas våldsutövning utanför Fosie stadsdelsförvaltning är en omplacering av två medlemmar som jobbar där. Är det en slump att AUC - Arbets- och Utvecklingscentrum i Malmö - som det så kallade "osynliga partiet" tidigare har utsatt för skadegörelse och blockad, råkar sortera just under denna statsdelsförvaltning? Fan tro't. Osynliga partiet är som bekant en kampanj driven av syndikalisternas ungdomsförbund.

Det är helt ofattbart att Fosie stadsdelsförvalting/ordningsmakten under en månads tid har funnit sig i våldsamma blockader om morgnarna. Ett gäng inflyttade medelklassungar från Möllan som pluggar på IMER och klär sig i hampa och containerlasar tillåts ändra schemat för en hel förvaltning. Kunde inte ordningsmakten köra bort Jerikojuckarna någon gång under dag ett?

Samhället låter sig hunsas av extremister. Hanteringen hittills visar hur dålig motståndskraft det finns. Om det skulle bli tiofalt värre genom att andra våldsamma grupper kliver in på scenen vet jag inte om vi kommer att klara det med skinnet i behåll, som läget ser ut idag.

21 juli 2006

Vision: nordiskt skriftspråk (II)

Språk är ingenting statiskt som en gång för alla är givet. Språk är både bestämda på politisk väg (de officiella riks- eller nationsspråken) och en del av folks identitet. Språk kan ha nära band, eller rentav sägas utgöra en del av, världsbilder. De tyska romantikerna från slutet av 1700-talet menade att språken inte bara återberättar observationer från vår omvärld, utan att de även kan sägas producera och reproducera denna omvärld hos dess talare. Om detta är sant, stämmer det även som många säger att med ett språks död dör också en värld.

De officiella språken är det nästan alltid stater som råder över i sista hand, om än detta sker genom fullmakter till språkakademier. Trots detta förekommer det ingen politisk debatt om det offentligt sanktionerade språket och dess kontaktytor med traditioner, kulturella gemenskaper över statsgränser, dialekter o s v.

Norden med dess historia, identiteter, interna folk- och gränsflyttningar och dialekter är såvitt jag kan se en utmärkt nivå att stärka politiskt och (skrift-)språkligt. Modellen har jag redan skisserat i förra inlägget: införande av nordiskt skriftspråk, som kan användas i officiella sammanhang när målgruppen är hela statens befolkning eller nordens dito, samt möjlighet för regionala och nationella språk i såväl skriftlig som muntlig form att få leva och frodas parallellt.

Det finns stora föreningar för att stärka det nordiska. Varför inte tänka djärvt och bryta en lans för ett språkprojekt av nämnda slag? Det behövs lite långsiktiga strävanden och visioner i politiken (som inte slår över till utopier).

Säg gärna vad du tycker. Den som tiger samtycker.

19 juli 2006

Ticket to (over) the blue...

Nyhetsbyrån Nytt Från Öresund (NFÖ) låter meddela följande:

"Tågresande rekord över Öresund

648 700 resor gjordes med Öresundstågen över Öresundsbron under juni månad i år, vilket är 23 000 fler än det senaste rekordet.

Den 15 juli slogs det trafikrekord på Öresundsbron med nästan 23 000 passerande bilar. Nu redovisar Skånetrafiken toppnoteringar också när det gäller antalet tågresor över bron. 648 700 resor gjordes med Öresundstågen under juni månad i år. Det är en ökning på cirka 18 procent i jämförelse med samma månad föregående år. Den tidigare högstanoteringen, på 630 300 resor, är från augusti förra året, enligt Skånetrafiken.

Hittills under det första halvåret i år, har 3,35 miljoner resor gjorts med Öresundstågen över Öresundsbron. Det är en ökning med 548.400 resor, vilket motsvarar 19,6 procent i jämförelse med samma period föregående år. (NFÖ)"

Och i Sverige inför man flygskatter, nationell vårdgaranti som inte gäller över sundet samt struntar i harmonisering av lagar. Hallå!!! Är det ingen i de beslutande församlingarna som kan anta det regionala perspektivet?

Halvera partistöden

Skånskan har idag en helsida om partistöden, med fokus på kommunal nivå. Varje skåning betalar nästan 700 kr om året till partierna i kommun, region och riksdag i partistöd. Detta sker i form av kontantstöd, politiska sekreterare och kanslier.

De höga partistöden medför att partierna blir allt mindre beroende av sina medlemmar. De omvandlas helt enkelt till toppstyrda kampanjorganisationer. Behovet av att öppna sig inför omvärlden och dra till sig nya medlemmar minskar i takt med att de offentliga bidragen trillar in i kassan.

Jag anser att de förtroendevalda måste få ha ordentliga kanslier i riksdagen och i fullmäktigeförsamlingarna. Genom att minska antalet förtroendevalda något kan pengarna användas till att stärka kanslierna. En riksdagsledamot borde t ex kunna ha en personanknuten, politisk sekreterare. Däremot borde man skära ner de direkta kontantstöden till partierna. Om dessa t ex halverades i ett slag tror jag att partiväsendet skulle få sig ett nyttigt stålbad.

Arbetet på gräsrotsnivå måste förstärkas, men för att det ska ske måste partierna få ett starkt incitament. Det har de inte så länge sondmatningen från det offentliga blir allt mer omfattande.

17 juli 2006

Stekande sol - flaggan i topp

Det var flaggdag igår med firande vid Kronetorps Mölla, med en god blandning av högtidlighet och gemyt.

Den största flaggan gick till väders kl. 12 - se bilder och kommentarer på ledarskribent Peter J Olssons blogg. Därmed var familjedagen invigd, under ledning av Claes Westinger, till vardags journalist på Radio Malmöhus. Det kom rätt hyfsat med folk vid lunchtid, men stranden drog nog till sig allt fler ju längre eftermiddagen led.

Strax efter kl. två delade Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag ut sex stora flaggor och diplom till sex välförtjänta mottagare, vilka stiftelsen ville uppmärksamma för de goda kulturgärningar de har gjort för Skåne. Mottagarna var:

- Skånes Länsförbund av 4H, efter ansökan om fana för användning vid riksläger mm.

- Geijerskolan, Limhamn, för skolledningens engagemang för undervisning i Öresundsregionens historia, språk och kultur.

- Sixten Svensson, Osby, för insatserna till förmån för bättre elförsörjning (”elupproret”) i hembygden.

- Uno Röndahl, Näsum, för sin omfattande forskargärning gällande Skånelands historia under det våldsamma 1600-talet.

- Magasinet Skåne, genom ansvarig utgivare Mattias Hansson, för sin marknadsföring av Skåne och skånska smultronställen.

- Bjäre Hembygd AB, för befästandet av Bjäre som potatisens hembygd.

Jag växlade några ord med Uno Röndahl, som har säkert trettio års forskning med sig i bagaget, på vägen tillbaka från terassestraden, och han var märkbart rörd av högtidsstunden.

Firandet var lyckat, och kommer med stor sannolikhet att bli mer omfattande nästa år. Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag har nu att ta itu med årets nästa projekt: korandet av Årets Skåning genom omröstning hos P4-lyssnarna, samt den direktsända radiogala som ska anordnas i samband med detta i början av november.

15 juli 2006

Skåneländska Flaggans Dag imorgon

Imorgon är det då tredje söndagen i juli, som har utsetts till Skåneländska Flaggans Dag och har högtidlighållits sedan 1967. Den prosaiska förklaringen till att det just blev tredje söndagen i juli lyder, enligt uppgift, helt enkelt att folk har semester och det behöver hända lite saker under semestern... Men kikar man ut över landskapet såhär när juli står i all sin prakt, skulle man lätt kunna lägga till ytterligare en förklaring - den bästa tiden är nu! Och det är också en mellantid mellan försommarens alla begivenheter och augusti, som traditionellt är tiden för gillen (ålagille, skördefester, kräftor, mm).

Om du har möjlighet får du gärna komma till Kronetorps Mölla och delta i firandet där. Jag kommer att vara på plats hela dagen. Och glöm inte att flagga himmavid!

13 juli 2006

Hamas outsourcing-kupps följder

Jag har valt att hittills över huvud taget inte kommentera situationen i Mellanöstern under denna valkampanj. Det hänger föga ihop med regionvalet. Utrikespolitiken är främst en fråga för riksdagskandidater. Därtill medför min bakgrund att jag kan lastas för att sakna den iskalla neutraliteten - vem som nu än skulle kunna besitta en sådan. Särskilt inte när Katjusjaraketer slår ned i min födelsestad, Nahariya, och min hemkibbutz alldeles intill är i skyddsrummen.

Nu är det dock på sin plats att säga några allmänna ord som kan bringa lite klarthet i den svenska debatten. Efter lång tids lågintensiv raketbeskjutning från Gaza in i Israel och gisslantagandet av en soldat, satte det omfattande militära angreppet i Gaza igång. Organisationen Hamas, som numera är i regeringsställning i palestinska myndigheten, är direkt inblandad i såväl beskjutningen som i människorovet. Internt har dock organisationen delat upp sig i en politisk och en "militär" del, varav den senare styrs från Damaskus av Khalid Mish'al. Det är den militära delen som säger sig ligga bakom våldshandlingarna.

En situation har således uppstått, med en folkvald regering i Gaza som kräver internationellt erkännande som sådan, men som avsvärjer sig allt ansvar över vad som sker i det egna territoriet - t o m när det är fråga om aktioner som det styrande partiets egen organisation ligger bakom. Man kräver folkrättslig respekt, men åtar sig inget folkrättsligt ansvar. Denna "outsourcing" av ansvaret är ingen ny företeelse i Mellanöstern, eller i någon annan konflikt för den delen. Att det sker så utstuderat och inför öppen ridå, med förvånansvärd internationell acceptans, utgör dock en ny vändning i konflikten. Israels omfattande angrepp i Gazaremsan är ett utslag av stigande frustration och nervositet inför en mardrömslik sits: en granne som styrs av en erkänd regering, men som låter krafter som den säger sig inte kunna kontrollera ägna sig åt ett demoraliserande utnötningskrig, med bortrövanden, påföljande mord inför videokamera, raketbeskjutning mot näraliggande samhällen och upprepade terrorbombningar i städerna. Även när dessa krafter är en del av regeringspartiet, påstår man sig sakna medel att styra. Till och med när man är kidnapparnas megafon utåt och kräver förhandlingar om fångutväxling, säger man i nästa mening att man inte har någonting med saken att göra. Israel försöker tvinga fram ett folkrättsligt ansvarstagande. En demokratiskt vald myndighet med auktoritet beter sig inte som ett rövarband.

Mönstret från Gaza upprepade sig plötsligt igår i södra Libanon. Nu handlar det inte längre om en myndighet som befinner sig i en gråzon mellan kommun och stat, utan nu har det libanesiska territoriet använts för angrepp och bortrövande. Vad händer? Vi ser exakt samma mönster. Libanons regering tvår sina händer genom att lägga ansvaret på Hizbollah, som till råga på allt är företrädd i Libanons regering. Är detta en folkrättsligt rimlig hållning? Om hållningen godtas internationellt bör vi genast ifrågasätta om Libanon är en suverän, integrerad stat. I praktiken har södra Libanon nämligen kommit att bli "Hizbollahland". Organisationen kontrollerar i princip området militärt. Angreppet mot Israel var noga förberett. Nordligaste Israel är i skrivande stund lamslaget av raketbeskjutning. Något liknande har inte hänt på mycket, mycket länge. Libanon måste, för att över huvud taget betraktas som en internationellt erkänd stat, börja ta kontrollen över sina egna domäner.

Hizbollah satte planen i verket när de bedömde att det internationellt sett var lägligast. Det är med sorg och frustration som jag kan konstatera att den internationella tystnaden inför Hamas outsourcing-kupp har skapat ett prejudikat som Hizbollah nu är snabba att utnyttja. I det avseendet har Israel hittills misslyckats fatalt. Det blev inga internationella påtryckningar.

Israels regering och folk är också snabba att tolka omvärldens tystnad inför Hamas beteende. Jag känner mentaliteten i Israel väl. "Det finns inget internationellt samfund att lita på i dessa lägen - UM schmum! (Ett känt rim som Ben Gurion lär ha yttrat: 'FN är intet') Det finns bara en sak att lita på i skarpa lägen, och det är på vår egen förmåga att försvara oss. Det finns inga internationella påtryckningar, varför våra egna aktioner måste bli desto hårdare." Så lyder logiken. Dessvärre bekräftas den gång på gång.

12 juli 2006

Vision: nordiskt skriftspråk

"Håller språket ihop Norden?", lyder titeln till en forskningsrapport författad av Lars-Olof Delsning och Katarina Lundin Åkesson. Jag plöjde igenom skriften för en tid sedan. Författarna visar att språkförståelsen hos 18-19-åringar i Norden gällande de tre största nordiska språken - svenska, danska och norska - går utför. Färöingarna och norrmännen visade sig vara duktigast, och i jämförelse med tidigare undersökningar ligger norrmännen kvar på en hyfsat hög nivå. Svenskarna och inte minst danskarna har dock sjunkit som stenar när det gäller deras ömsesidiga förståelse, även om de regionala skillnaderna i Sverige var betydande (Malmögymnasisternas förståelse av danska i jämförelse med kolleger i Stockholm).

Norden har av många kommit att betraktas som en överspelad enhet i EU:s, globaliseringens och engelskans tidevarv. Skandinavismen sägs ha fått ett banesår vid Dyböls skansar 1864, sedan Sverige underlät att stötta Danmark i kriget mot Preussen, varvid den danska kronan berövades hela Sönderjylland. Under 1900-talet väcktes dock på nytt en politisk vilja till starkare förening. Inom civilrättens område stiftades t ex lagar i samspel, konventioner antogs om fri rörlighet och utlämning av efterlysta, o s v. Föreningen Norden, som i alla länderna skulle vara ett uttryck för det folkliga stödet för nordisk "förbrödring", bildades redan 1919 i Sverige. Efter andra världskriget kom en ny våg av "nordism", med Nordiska Rådet 1952 och Helsingforskonventionen 1962.

Är det dags att göra någonting på nytt för att stärka det nordiska? Svar ja. Globaliseringen har inte kört över Norden, utan tvärtom kan Norden bli en viktig nivå för att vi ska klara globaliseringen med den äran.

De nordiska skriftspråken är var för sig små och utmanas på många sätt av engelskan inom vetenskap och kultur. Tänk dig tanken att vi istället för att öka skillnaderna i skriftspråket, såsom har skett de senaste 100 åren, istället verkade för att väva samman dem i ett allnordiskt, skrivet mål! En väldigt stor litterär kulturskatt skulle öppnas och säkras inför framtiden. Banden inom Norden skulle stärkas något helt otroligt. Man skulle kunna jämföra med skriven tyska eller arabiska, som täcker områden med rätt så stora regionala och nationella variationer.

Det nordiska skriftspråket skulle självklart vara öppet och inkluderande, med rikt ordförråd som följd, så att ingen stat behöver bli "lissen i ögat" över att ha förlorat ord på kuppen. Den som har hyfsad kännedom om de nordsiska nabospråken vet att det ofta handlar om ordförråd och uttryck som även finns i antingen det egna riksspråket eller dialekten, men som där kan vara föråldrade, litterära eller tvärtom slangmässiga.

Utöver det officiella, gemensamma skriftspråket skulle det vara möjligt att använda sig av nationella och regionala varianter. I Norge görs detta redan idag i form av bokmål och nynorsk. Om vi tar Norge som exempel så skulle de kunna ändra deras bokmål till "nordiska", och låta nynorsk vara kvar - om så önskas med regionala variationer.

Det finns en tydlig koppling mellan denna idé och regionalism. För regioner med utpräglade dialekter med stora, egna ordförråd och grammatiska egenheter, samt för gränsöverskridande regioner, vore ett gemensamt nordiskt skriftspråk, med möjlighet till regional anpassning parallellt, en kulturell gåva från himmeln.

Så vad väntar vi på? Politiken idag lider brist på visioner och långsiktiga mål. Är det fler som anser att förslaget om nordiskt skriftspråk är intressant?

09 juli 2006

Ledare för Skånskan

I dagens Skånska Dagbladet står jag för ledaren och den signerade kolumnen. Detta kommer att ske vid ytterligare nio tillfällen i sommar, enligt följande schema:

10/7
30/7
31/7
6/8
7/8
8/8
9/8
13/8
14/8

Jag kommer inte att lägga ut texterna här, utan jag hänvisar till köp av lösnummer eller prenumeration.

Ny i länklistan

Jag har beslutat mig för att öka kvoten vilda fritänkare i länklistan, för att inte snöa in i partipolitisk rundgång, och och lägger därför till Lundensis.

07 juli 2006

Invandringsutpsel utan verklighetsförankring

Jag är för ett system med "gröna kort" för arbetskraftsinvandrare som uppfyller ett antal krav. I den delen är centerledningens utspel "Öppenhet för tillväxt" på rätt spår. Sverige har internationellt sett en extremt liten andel arbetskraftsinvandrare, och det är inte bra. Även Danmark är inne på att införa grönt kort-system.

Men i övrigt måste jag tyvärr säga att utspelet är uppåt väggarna. Invandringsmålsättning på en procent av befolkningen per år? Det innebär 90 000 per år i dagsläget. Möjligheten att skapa social sammanhållning och integration i ett land som Sverige skulle troligen gå helt om intet. Partiledningens taktiska strävan att profilera sig som socialliberal värnare av öppenhet håller på att gå ut över omdömet.

Kanada framhålls i rapporten som ett stort föredöme, med förhållandevis stor invandring och förhållandevis generösa socialförsäkringar och bidragssystem. Men Sverige kan inte bli Kanada över en natt, i fråga om historia, identitet och samhällsstruktur. Dessutom vill Centerpartiets ledning ha ännu större andel invandring till Sverige än vad som är fallet i Kanada, men utan att ha samma kriterier och hårda urval beträffande arbetskraftsinvandringen som Kanada har, inte ha språktester, o s v. Detta hänger inte ihop på någon ledd!

Jag har faktiskt, när allt kommer omkring, svårt att betrakta förslaget som seriöst menat. Man är ute och svävar i det blå. Det vore bra om partiledningen kunde nyktra till i denna fråga.

Min inställning har jag redovisat tidigare men i all korthet, utan några motiveringar, kan man sammanfatta den som såhär:

- Värna och vidga möjligheterna att få politisk asyl på grundval av sakomständigheter i hemlandet
- Strama åt kategorin "humanitära skäl" rejält
- Strama åt anhöriginvandringen, inför försörjningskrav
- Inför arbetskraftsinvandring enligt grönt-kort-modellen
- Inför språktest för permanent uppehållstillstånd/medborgarskap

06 juli 2006

Myndighet recenserar politiskt parti

Integrationsverket är det mest slående exemplet på hur myndigheter tar över den politiska debatten i Sverige från frivilligkrafterna. Myndigheters generaldirektörer pladdrar i ett på DN-debatt, och sätter därmed rubriken för Aktuellts 18-sändning, som sedan bestämmer vad man ska älta i babbelsoffan i TV:s morgonstudio och skrik-högst-debatter. En så kallad "Soft State" väller ut över sina breddar.

Nu har Integrationsverket sprängt alla tänkbara skrankor. Verket har givit ett par forskare från vänsterns egen lilla högskoleborg - Södertörns högskola - i uppdrag att "granska" Sverigedemokraterna. Ett politiskt parti blir sålunda "recenserat" av en statlig myndighet. Nu rör det sig snarare om ett taffligt försök till karaktärsmord på Sverigedemokraterna, i och med att forskarna börjar gå in på partiföreträdarnas bristande kunskaper:

"I flera kommuner konstaterades brister hos ledamöterna vad gäller kunskap om den kommunala kompetensen. I andra uppdagades en diffus kunskap om vad partiet egentligen står för."

Om detta är uppgifter som författarna tycker är värda att skriva om, vilken var då deras frågeställning/problemformulering? Detta är inte någon vetenskaplig undersökning, utan ett allmänt tyckande om SD. Det skulle, förhoppningsvis, inte ens godkännas som B-uppsats (möjligen på Södertörn).

Skåne får givetvis också en massa klander. Ja, det finns nog ett större motstånd mot den förda invandringspoliken i Skåne än på många andra håll i landet, men vad detta beror på är nog ganska komlext, vilket jag har skrivit om tidigare. För övrigt har "forskarna" fel. SD har inget stort stöd i "välmående villakommuner" av Vellinges, Lommas, Höganäs eller Ängelholms snitt, utan det är - utöver i segregationskommunerna - i typiska byakommuner som framgångar kan skönjas.

Det handlar om principer. Jag ogillar Sverigedemokraternas politik och deras grundläggande, ideologiska antaganden. Men det betyder inte att statliga myndigheter skall kunna ägna sig åt att recensera och rentav förhåna dem. Nästa gång är det någon annan myndighet som får DN-debattmegafonen i sin hand för att exempelvis smutskasta Alliansen, med det bakomliggande motivet att Alliansen vill avskaffa eller banta myndigheten efter en valseger.

Förresten, det är nog något som redan har hänt, flera gånger...

04 juli 2006

Hettar till om fastighetsskatten

Cole Porters "Too Darn Hot" ackompanjerar mitt skrivande för närvarande, mest för att komma i fas med omgivningen. Jag har just delat ut valflygblad i Malmö C (låt oss kalla det för "Malmedalen"), och även det var en härligt het del av universum.

Alliansen har just släppt förslaget om att avskaffa den statliga fastighetsskatten för att istället öppna för en kommunal avgift, som dock lär bli betydligt lägre, eftersom den inte ska bestämmas efter taxeringsvärdet. Dagens fastighetsskatt är helt orimlig i sin utformning, så förslaget har sina förtjänster. Den kommunala avgiften innebär dessutom att en skattebas kanske kommer att föras över till kommunerna från staten, vilket de behöver för att inte beskatta arbete sönder och samman.

Att helt avskaffa allt vad fastighetsskatt och avgifter heter är dock en tveksam väg att gå. Det finns uppenbara risker för spekulation i fastigheter med ytterligare kraftiga prisstegringar i heta områden. Marknaden kan på sina håll i västra Skåne bli lika överhettad som folket ute på gatorna idag. Dessutom finns det flera andra skatter som är viktiga att sänka.

Men överföringen från staten till kommunerna är väldigt bra. Den kommunala avgiften lär dessutom inte bli lika beroende av fastighetens värde.

02 juli 2006

Bisarra Almedalen

År 2004 var jag på plats under Almedalsveckan i ett par dagar. Det var en något bisarr upplevelse. Hela svenska medieeliten, proffstyckarkåren och den politiska gräddan häckar i samma gökbo. Man springer på varandras seminarier, är paneldeltagare vid varandras seminarier, äter varandras gratisluncher och super upp varandras representationskonton. Inför en semesterloj befolkning som ligger på playan och degar.

Och detta kallas av vissa för en höjdpunkt i den svenska demokratin...

Låt oss vara ärliga. Almedalen kan vara inspirerande och givande för dem som är där. Men det har inte det minsta med demokrati att göra.