Lagstiftningssjuka: exemplet sexualbrott

Nu över till en riksnyhet, men som ändå har viss koppling till regionalism - nämligen statens lagstiftningssjuka. Sydsvenskan rapporterar att regeringen allt oftare struntar i lagrådets yttrande. Det ska tilläggas att lagrådet är den instans som ser över alla lagförslag ur juridisk och grundlagsmässig synvinkel. Lagrådet är dock bara en rådgivande instans. Regeringen får sedan möjlighet till omprövning innan den lägger fram lagförslaget inför riksdagen. Antalet lagar har bara ökat i antal de senaste åren; likaså antalet brott mot lagrådets anbefallningar.

Jag kan inte säga att jag är förvånad. Den lagstiftningsnojiga staten är en effekt av vår svaga grundlag och minskad respekt för rättsstatens principer. En rättsstat är en stat där folk vet vilka lagar som gäller och vet hur deras handlingar bedöms av de rättsvårdande myndigheterna. Rättsstaten är förutsägbar i det att den även i nya lagar följer vissa viktiga principer (äganderätt, integritet för medborgare, oskyldighetspresumtion, o s v), vilket för med sig att medborgarna i viss mån vet vad som komma skall. Rättsstaten har dessutom helt obestickliga myndigheter - alla lagar tillämpas utan avseende på de inblandades släktband, vilka inflytelserika kompisar man har, hur inflytelserik man själv är, o s v.

För att flirta med allmänna opinionen eller hänga med på en politisk innevåg faller många politiker för frestelsen att kräva nya lagar i tid och otid, vilket kan innebära brott mot en eller flera av rättsstatens principer. Stater som saknar stark författning som skyddar dessa principer är särskilt sårbara. Sverige är ett typexempel.

Sexualbrottslagstiftningen är ett ämnesområde som är minerat av politik. Vad många ständigt kräver är en utvidgning av våldtäktsparagrafen till att omfatta väldigt, väldigt mycket. När Högsta Domstolen sedan på grund av brister i bevisningen i ett enskilt fall inte dömer som politikerna vill reser de senare omedelbart krav på lagändring. Detta är en farlig utveckling som skapar ökad rättsosäkerhet för medborgarna. Nyligen fällde inte HD en man för det nya brottet "våldtäkt av barn", trots att brottsoffret var under 15. Genast sätter fördömelsekören igång: så får inte lagen tillämpas, vi måste genast ändra den! Att mannen faktiskt dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig, vilket ju även det är ett allvarligt brott, framgick knappt av eftersnacket. Istället framställer mindre nogräknade politiker och opinionsbildare saken som att det skulle vara fritt fram för vuxna att sexuellt utnyttja ungdomar och barn under 15, så länge vi inte får våldtäktsrubricering på brottet.

När sexualbrott kommer upp i debatten har jag själv vid flera tillfällen med näbbar och klor kämpat mot riksdagsledamöter som är beredda att upphäva oskyldighetspresumtionen - allt för att sätta dit någon för brottet! Givetvis finns det folk som beter sig riktigt illa och manipulativt i jakten på sexuellt umgänge, men det betyder inte att de skall riskera fängelse för ett mycket allvarligt brott som de inte visste att de hade begått, vartill de betraktas som skyldiga om de inte kan bevisa motsatsen. Dessutom: mig veterligen ligger inte problemet i lagstiftningen, utan i polisens kapacitet att utreda brottsmisstankarna, i bemötandet av brottsoffer, i den allmänna säkerheten på stan och - inte minst - i fruktansvärda attityder hos en klick män i samhället.

Vad i hela friden har då detta med regionfrågor att skaffa? Jo, en starkare federal författning med tvåkammarparlament och trögare lagstiftningsgång skulle troligen minska antalet nya lagar och lagändringar. Sverige behöver bygga upp en tradition av att se till rättsstatens grundläggande principer och värden. En federal stat vore då till stor hjälp.

UPPDATERING. Som av en händelse har tidningen Metro idag som förstasidesnyhet att ungefär 300 personer drabbades av falsk brottsanmälan ifjor, varav nästan alla rörde sexualbrott. Misslyckade förhållanden anges som främsta motiv för den falska anklagelsen. All politik är en balansgång, och rättsstaten måste ta hänsyn till flera intressen. Ju mer sexualparagraferna (och även andra brottsparagrafer, för den delen) luckras upp och blir otydliga, desto fler skrupelfria personer kommer att använda hot om falska anklagelser som utpressning och verkligen göra det som hämndaktioner. Oskyldiga människor kan hamna i rysliga situationer.