30 mars 2006

Arbetsrätten i Skåne

Det är mycket bråk om arbetsrätten i Europa för närvarande. Jag hade inte tänkt att närmare gå in på 26-årsregeln i Frankrike, utan nöjer mig med att påpeka det märkliga i logiken att stora gatudemonstrationer automatiskt skulle betyda att demonstranterna har rätt. Som om libanesiska Hizbollah skulle vara en organisation som vi är skyldiga att lyssna till för att de lyckas få en halv miljon på gatorna i Beirut att koka.

Hur som helst: även i Skåne är dagens regelverk på arbetsmarknaden satt under hård press. I Skånska Dagbladet stor det härförleden om ett litauiskt bolag som har etablerat sig i Köpenhamn, och som nu vill in med sina tjänster på den skånska arbetsmarknaden. Enligt uppgift får de anställda mindre än 60 kr i timmen, vilket är under minimilönen enligt kollektivavtalet. Inom bygg-, måleri- och åkeribranscherna har fackförbunden länge vrålat om lönekonkurrens.

Först och främst vill jag meddela att jag inte tillhör de borgerliga politiker som tror att allt blir frid och fröjd om vi överger all arbetsrätt. Vi måste även erkänna och ha en viss ödmjukhet inför de problem som lönekonkurrens kan medföra. Som gränsregion med hyfsad ekonomisk tillväxt är Skåne särskilt intressant för utländska företagare.

Samtidigt är det viktigt att slå fast att arbetsmarknaden i Sverige och stora delar av Västeuropa är för stel. Om vi t ex vill få in stora invandrargrupper på arbetsmarknaden måste vi öppna upp för en arbetsmarknad med sämre betalda jobb. Jag tycker att det är dags att sluta hyckla om att man kan få allt - både topplöner och jättetrygghet för alla och full sysselsättning. Men arbetsrätten är inte allt och kanske inte det enskilt viktigaste, utan vi måste även få ner arbetsgivaravgifterna och sänka ersättningsnivåer i A-kassan efter en bortre gräns. Detta är varken konstigt eller revolutionerande internationellt sett.

Hur ska vi då möta utmaningen som exempelvis det litauiska företaget ställer oss inför? Om Sverige kan justera sin arbetsrätt en aning kommer det givetvis att bli lite lättare att kräva svenska minimiregler. Dessutom kan fackföreningarna spela en konstruktiv roll genom samverkan över gränser, istället för att ropa på mer kontroll och mer eller mindre starta krig mot gästarbetare från Östeuropa.

Vi bör erkänna problemen, men inte försöka lösa dem med vakter och murar, för det var väl inte det Europa som vi ville ha?

29 mars 2006

Parlamentarisk röra i Israel

Några ord om det israeliska valet, även om det inte har så mycket med regionvalet att göra:

- Kadima ("Framåt") under ledning av Ehud Olmert vann, men inte alls så stort som opinionsmätningarna hade förutspått. Anledningen är nog att väljarna har känt sig säkra på Kadimas seger, och stannat hemma eller röstat på andra mer färgstarka partier. Som stort mittenparti var dessutom valets utgång ganska given på förhand - Kadima ingår i varje möjlig regering och får stort inflytande, troligen genom att ta premiärministerposten. Kadima kommer enligt senaste uppgifterna att få 28 mandat av Knessets 120.

- Kadimas förhållandevis modesta seger har ställt till det en del. Arbetarpartiet gick framåt med sin nye, karismatiske ledare Amir Peretz. De fick 20 mandat och blir därmed naturlig koalitionspartner med Kadima. Då är vi uppe i 48 mandat av 120.

- Det stora högerpartiet Likud ("Samling") har fullständigt kollapsat. 11 mandat gör att Likud inte ens i teorin kan bidra till någon gränsöverskridande koalition med Kadima och arbetarpartiet. Det bittra nederlaget bidrar dessutom till att detta är omöjligt rent politiskt. Det blir opposition, och kanske uppdelning av dess parlamentsgrupp på andra partier - vem vet?

Hur ska då Kadima och arbetarpartiet komma upp i över 60 mandat (det bör dessutom vara en bra bit däröver, ty i israelisk politik är frifräsande parlamentariker vanligt)? Min förhoppning är att vänsterliberalerna i Meretz (4 mandat), valets överraskning "Pensionärspartiet (7 mandat) samt "Tora-judenheten" (6 mandat) ansluter sig i en koalition. Det kan bli stökigt, men det är nog det minst dåliga alternativet. "Tora-judenheten" är ett ultraortodoxt parti, men inte extremnationalistiskt.

Tyvärr tror jag inte att koalitionen kommer att se ut såhär. Jag tror att de religiösa partierna (Shas, 13 mandat, och Tora-judenheten, 6 mandat) kommer att idka utpressning - antingen oss båda i regeringen eller ingen! Så får vi en regering med massivt inflytande från de ultraortodoxa. Nu sätts Olmerts rävaktighet verkligen på prov. Han bör nu slå in en kil mellan Shas och Tora-judenheten för att de inte ska kunna samarbeta. Hoppas att han lyckas.

27 mars 2006

Vitryska skurkstaten

Det känns tungt att på åskådarplats bevittna hur den vitryska regimen förtrycker demonstranternas längtan efter frihet. En känsla av maktlöshet infinner sig. Vad kan man själv göra? Detta sker i en stat som ligger väldigt nära Skåne.

För närvarande hänger det ytterst på det vitryska folkets mod. Kommer de att övervinna berättigad fruktan och trotsa regimens demonstrationsförbud? Om bara antalet människor blir tillräckligt stort tror jag inte att polisen kommer att kunna ingripa lika resolut och hårdhänt som hittills.

Vad vi den demokratiska världen kan göra är att knyta kontakter med vitryssar, resa dit och hela tiden hålla ögonen öppna mot vad som sker. Centerpartiets internationella stiftelse, i vars styrelse jag sitter sedan ett år tillbaka, driver t ex utbytesprojekt med vitryska partners från civilsamhället. Beskedet från demokratiska aktivister i Vitryssland är solklart: lämna oss inte. Underhåll kontakter och projekt med vitryssar och inför inga varubojkotter. Däremot får vi aldrig erkänna skurkstaten - Lukaschenkas orwellska sovjetregim.

För egen del får jag allt mindre förståelse för att t ex Sverige och EU över huvud taget underhåller diplomatiska förbindelser med skurkaktiga diktaturstater. EU har förvisso vidtagit diplomatiska sanktioner genom att högt uppsatta styresmän från Vitryssland inte får inresetillstånd till EU-länderna, men det räcker inte. Bomma igen alla vitryska ambassader i EU-länderna och förklara regimens företrädare för icke önskvärda!

De modiga demokratikämparna i Vitryssland måste få se och höra att deras kamp gör avtryck i världen. Jag tror inte att vi i EU-länderna riktigt förstår hur moralhöjande och psykologiskt viktigt det är för demonstranterna att uppleva hur egna aktioner på gator och torg i Minsk kan få världen att stanna upp och ge dem sitt stöd.

24 mars 2006

Så tuktas en skåning

I onsdags hade jag förmånen att gå på en förhandsvisning av Shakespeares "Så tuktas en argbigga" på Hipp. Ordvändningarna var lysande och skådespelarna roliga. Någon har gjort en väldigt bra översättning.

Alla skådespelarna körde på "rikssvenska" - alla utom två. Narren och den skälmaktige bedragaren. Så ligger det till, gott folk. När det är töntar som är lite bakom flötet och skälmar som inte har rent mjöl i påsen - då passar tydligen skånska alldeles utmärkt. Ofta framförd på ett aningen konstlat sätt, för att framhäva just dialekten istället för vad som faktiskt sägs.

Dialekt har kommit att stå för det provinsiella och det inskränkta. De som inte har sett världen och kommit upp sig i graderna. Men vad som är dialekt och vad som är standard avgörs på grundval av var maktcentrumet finns.

Företeelsen är världsomspännande och är nog omöjlig att bli av med. Det finns en ledande kultur och sättet att tala på avslöjar hur nära eller avlägset man befinner sig från denna kultur, vilket i sin tur lätt kan tolkas som intellekt kontra dumhet. Detta innebär dock inte att det är rimligt att skånska ska förknippas med dumhet och trams i Malmös teaterliv. Att det är så idag säger nämligen något om var makten - och då inte minst makten över kulturlivet - finns någonstans. Vi kan nog inte göra så mycket åt att det skojas med dem som inte talar som makteliterna, men vi kan däremot flytta maktcentrum närmare oss. Då skulle fler känna närhet till kulturlivet, inklusive "finkulturen", och uppleva att deras personliga kulturarv inte är någonting efterblivet som måste förtryckas, utan något man kan bygga vidare på.

Christina Gottfridsson är en regissör som struntar i konventionerna och kör teater på skånska. Om fler följer hennes exempel skulle det kunna innebära en återupprättelse av det egna språket i finkulturella sammanhang.

23 mars 2006

Presskonferens

Idag (23/3) höll toppkandidaterna för Centerpartiet i Malmö presskonferens, dels för att presentera kommun- och regionlistorna officiellt, dels för att ge en första samlad uppvisning för massmedia. Både Sydsvenskan och Skånska Dagbladet (i SkD:s fall både nyhetsreporter och ledarskribenter) var på plats, så kolla gärna båda tidningarna imorgon!

Annars känns det verkligen som att våren bröt igenom isen (bokstavligt talat) på allvar idag. Malmö badade i härlig vårsol. Det gav en föraning om vad som komma skall. När värmen kommer ska vi malmökandidater ut på gatorna och möta väljare så det står härliga till.

21 mars 2006

Freivalds avgång det enda rätta

Före detta utrikesminister Laila Freivalds har varit hårt kritiserad ända sedan Tsunamikatastrofen. Många kommer nu att betrakta hennes velande i frågan om stängningen av Sverigedemokraternas hemsida som droppen som fick bägaren att rinna över. Jag menar dock att det är en felaktig beskrivning.

Jag ser annorlunda på saken. UD:s agerande i Muhammedaffären är i sig grund nog för att avskeda tio utrikesministrar i rad. Hanteringen av tsunamikatastrofen var klumpig och otillfredsställande, men UD:s inblandning i en sak som faller inom tryckfrihetens domäner var ett flagrant grundlagsbrott och i strid med hela tryck- och yttrandefrihetens idé. Freivalds är inblandad i en kränkning av en grundlag som för första gången slog igenom för 250 år sedan, varefter den har haft sina motgångar periodvis, men i långa loppet ändå stärkts. En politisk tjänsteman på UD har mer eller mindre i samråd med Freivalds ägnat sig åt sådant som vi kan studera i Vitryssland i dagarna.

Är det inte ganska typiskt för Sverige att regeringens tillkortakommanden när det gäller att kunna skydda och ta hand om sina medborgare på andra sidan jordklotet blir föremål för den mest massiva kritik som en sittande regering har tagit emot på årtionden, medan en grundlagskränkning som uppgår till förräderi mot den demokratiska idén i princip förbigås? För det är ju inte själva kränkningen som sådan som har hamnat i fokus, utan frågan huruvida Freivalds har ljugit eller ej.

Nu cirkulerar dessutom uppgifter om att Freivalds ska ha meddelat Yemens utrikesministerium att den svenska regeringen minsann stängde Sverigedemokraternas hemsida. Regeringens krypande för diktaturer är fruktansvärt.

20 mars 2006

Lagstiftningssjuka: exemplet sexualbrott

Nu över till en riksnyhet, men som ändå har viss koppling till regionalism - nämligen statens lagstiftningssjuka. Sydsvenskan rapporterar att regeringen allt oftare struntar i lagrådets yttrande. Det ska tilläggas att lagrådet är den instans som ser över alla lagförslag ur juridisk och grundlagsmässig synvinkel. Lagrådet är dock bara en rådgivande instans. Regeringen får sedan möjlighet till omprövning innan den lägger fram lagförslaget inför riksdagen. Antalet lagar har bara ökat i antal de senaste åren; likaså antalet brott mot lagrådets anbefallningar.

Jag kan inte säga att jag är förvånad. Den lagstiftningsnojiga staten är en effekt av vår svaga grundlag och minskad respekt för rättsstatens principer. En rättsstat är en stat där folk vet vilka lagar som gäller och vet hur deras handlingar bedöms av de rättsvårdande myndigheterna. Rättsstaten är förutsägbar i det att den även i nya lagar följer vissa viktiga principer (äganderätt, integritet för medborgare, oskyldighetspresumtion, o s v), vilket för med sig att medborgarna i viss mån vet vad som komma skall. Rättsstaten har dessutom helt obestickliga myndigheter - alla lagar tillämpas utan avseende på de inblandades släktband, vilka inflytelserika kompisar man har, hur inflytelserik man själv är, o s v.

För att flirta med allmänna opinionen eller hänga med på en politisk innevåg faller många politiker för frestelsen att kräva nya lagar i tid och otid, vilket kan innebära brott mot en eller flera av rättsstatens principer. Stater som saknar stark författning som skyddar dessa principer är särskilt sårbara. Sverige är ett typexempel.

Sexualbrottslagstiftningen är ett ämnesområde som är minerat av politik. Vad många ständigt kräver är en utvidgning av våldtäktsparagrafen till att omfatta väldigt, väldigt mycket. När Högsta Domstolen sedan på grund av brister i bevisningen i ett enskilt fall inte dömer som politikerna vill reser de senare omedelbart krav på lagändring. Detta är en farlig utveckling som skapar ökad rättsosäkerhet för medborgarna. Nyligen fällde inte HD en man för det nya brottet "våldtäkt av barn", trots att brottsoffret var under 15. Genast sätter fördömelsekören igång: så får inte lagen tillämpas, vi måste genast ändra den! Att mannen faktiskt dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig, vilket ju även det är ett allvarligt brott, framgick knappt av eftersnacket. Istället framställer mindre nogräknade politiker och opinionsbildare saken som att det skulle vara fritt fram för vuxna att sexuellt utnyttja ungdomar och barn under 15, så länge vi inte får våldtäktsrubricering på brottet.

När sexualbrott kommer upp i debatten har jag själv vid flera tillfällen med näbbar och klor kämpat mot riksdagsledamöter som är beredda att upphäva oskyldighetspresumtionen - allt för att sätta dit någon för brottet! Givetvis finns det folk som beter sig riktigt illa och manipulativt i jakten på sexuellt umgänge, men det betyder inte att de skall riskera fängelse för ett mycket allvarligt brott som de inte visste att de hade begått, vartill de betraktas som skyldiga om de inte kan bevisa motsatsen. Dessutom: mig veterligen ligger inte problemet i lagstiftningen, utan i polisens kapacitet att utreda brottsmisstankarna, i bemötandet av brottsoffer, i den allmänna säkerheten på stan och - inte minst - i fruktansvärda attityder hos en klick män i samhället.

Vad i hela friden har då detta med regionfrågor att skaffa? Jo, en starkare federal författning med tvåkammarparlament och trögare lagstiftningsgång skulle troligen minska antalet nya lagar och lagändringar. Sverige behöver bygga upp en tradition av att se till rättsstatens grundläggande principer och värden. En federal stat vore då till stor hjälp.

UPPDATERING. Som av en händelse har tidningen Metro idag som förstasidesnyhet att ungefär 300 personer drabbades av falsk brottsanmälan ifjor, varav nästan alla rörde sexualbrott. Misslyckade förhållanden anges som främsta motiv för den falska anklagelsen. All politik är en balansgång, och rättsstaten måste ta hänsyn till flera intressen. Ju mer sexualparagraferna (och även andra brottsparagrafer, för den delen) luckras upp och blir otydliga, desto fler skrupelfria personer kommer att använda hot om falska anklagelser som utpressning och verkligen göra det som hämndaktioner. Oskyldiga människor kan hamna i rysliga situationer.

17 mars 2006

Statligt tannaguld

Regeringen avser gå till val på att ge oss billigare tandvård. Den som har följt Göran Persson noga i hans utspel det senaste året märker ett mönster: de äldre väljarna - pensionärerna - är hans främsta målgrupp. Dem ska han skrämma med den stora, stygga alliansen. En tandvårdsreform är som klippt och skuren för denna målgrupp, eftersom äldre behöver gå ofta till tandläkaren.

1,7 miljarder skattekronor ska i ett inledningsskede plöjas ned i tandvården, för att vi patienter inte ska behöva betala mer än 200 kr för en undersökning. Men vänta ett slag...

Göran Perssons och Ylva Johanssons timing kunde inte vara sämre för oss patienter. För några månader sedan kom en ny, fräsch aktör in på tandvårdsmarknaden med buller och bång, som - hör och häpna - tänkte konkurrera med låga priser! Bra utnyttjande av lokaler, stor patientomsättning och tandläkare som kunde godta lägre löner än det normala var konkurrensmedlet. Efter att de första mottagningarna öppnade strömmade kunderna in i stora mängder. Äntligen börjar det röra sig på tandvårdsmarknaden, tänkte jag, med flera. Kanske får vi se bättre effektivitet hos de andra aktörerna nu?

Glöm det om regeringens reform går igenom. Subventioner av detta slag måste alltid bygga på prisreglering. Ett maxbelopp för vad en tandläkare kan få ut från försäkringskassan blir ett måste, för att inte systemet ska missbrukas. Priset för en vanlig undersökning kommer inte längre kunna bli ett verkligt konkurrensmedel. Den ökade konkurrens som nu är på väg att tvinga fram nytänkande och bättre service kommer att få en tung, våt filt över sig. Tillbaka till ruta ett.

Jag är medveten om att samma problem kan anföras om all sjukvård, och att det av mig föreslagna systemet inom den elektiva sjukvården med patientförsäkring är i linje med regeringens tandvårdsförslag. Och då kan man ställa sig frågan: varför subventionerade läkarundersökningar och operationer, men osubventionerad tandvård (när inte högkostnadsskyddet slår in)? Mitt svar blir att vi måste sluta att se på dessa frågor som "allt eller inget". Låt oss vara pragmatiska, och inse att tandvården just nu är inne i en positiv utveckling för vilken det är dumt att sätta käppar i hjulen. Det finns dessutom vissa skillnader i hur angeläget det är att ge alla garanterat låga priser för en vanlig tandundersökning, och ge alla garanterat låga eller inga priser för läkarbesök och viktiga operationer. Det är bara att tänka själv och sätta sig in i vad t ex försummelser kan leda till i det ena och det andra fallet.

Men detta är väl förstås inget som väljartörstande politiker törs yttra. Bättre då att trumma in klyschor om att "tänderna är en del av kroppen" (som om inte mina något närsynta och helt osubventionerade ögon vore det!) och att staten ska betala rubbet.

16 mars 2006

Språkförbistring så in i Norden

Jag vet inte om det är för att vi byggde Turning Torso, men språkförbistringen har i alla fall slagit till i hela Norden - även om det kanske inte är bibliska dimensioner på det hela.

För några veckor sedan plöjde jag igenom boken Håller språket ihop Norden? av Lars-Olof Delsing och Katarina Lundin Åkesson. På en gång intressant och skrämmande läsning för oss som både vill värna och kämpa för humanioras ställning i skolan och som därtill är regionalister-nordister.

Det har visat sig att dagens gymnasister i de nordiska länderna är betydligt sämre på att förstå andra skandinaviska språk än vad värnpliktsrekryterna var för 30 år sedan. I Norge är förvisso försämringen ganska marginell (norrmännen och färöingarna är för övrigt, enligt undersökningen, överlägset bäst), men i Sverige och inte minst Danmark är det fråga om en brant nedgång.

Mitt förslag om danska i alla skånska grundskolor håller på att utveckla sig till en av mina allra främsta hjärtefrågor i valrörelsen. Hela tiden kommer det bekräftelser på hur viktig en sådan reform skulle vara. Mediepolitiken är också betydelsefull i sammanhanget - såsom t ex det vansinniga i att utbudet av nabolandets TV kan bli betydligt sämre i gränsregioner (se här och här).

Region Skåne måste ta ledningen i arbetet - ingen annan lär göra det.

15 mars 2006

Ingen konkurrensutsättning av tågresor

Skånetrafiken hade först tänkt sig att kunna sköta driften av Öresundstågen ända upp till Göteborg och Kalmar, men det vill inte regeringen, rapporterar Sydsvenskan idag. Artikelreportern konstaterar sarkastiskt att regeringen gärna konkurrensutsätter olönsamma linjer i Norrland, men vill att SJ behåller monopol över godbitarna. Malmö-Göteborg är en sådan.

Detta är fullständigt huvudlöst! Regeringen är rädd för att förlora greppet om infrastrukturpolitiken, och är därför beredd att upprätthålla monopol som varken gynnar miljön (se förra blogginlägget) eller resenärernas komfort och plånböcker.

För ett par veckor sedan skulle jag åka till Göteborg en fredagseftermiddag. Det överfulla tåget stannade mellan Halmstad och Falkenberg, sedan ett annat tåg hade fördärvat kontaktledningen längre fram. Efter lååång väntan får plötsligt tåget order om att vända tillbaka till Halmstad, där bussar skulle ta oss resenärer - säkert ett par hundra till antalet - till Falkenberg. I Halmstad rådde det kaos, för två-tre bussar var allt som dök upp inom loppet av en dryg timme. Ingen personal tog hand om resenärerna, ingen sade ett knyst i högtalarsystemet. Efter en och en halv timmes väntan i isande kyla bestämde jag mig för att vända tillbaka till Lund då jag såg att samma buss som hämtade ett passagerarlass tidigare nu hade återvänt från Falkenberg för att ta en grupp nya. Ungefär tre bussar körde alltså i skytteltrafik mellan Halmstad och Falkenberg för att transportera hundratals fredagsresenärer, som dessutom blev fler och fler av att nya tåg kom in...

SJ hade således inget ordentligt back-up-avtal med någon reseoperatör som skulle kunna klara passagerarmängderna. SJ kunde behandla resenärerna som containergods eftersom konkurrensen inte är tillräckligt kännbar. Det är en väldigt konkret följd av regeringens transportpolitik.

14 mars 2006

Den märkliga flygskatten

Regeringens och samarbetspartiernas beslut att införa en särskild flygskatt har redan gjort verkan. FlyNordic som hade tänkt sig att öppna ny linje Stockholm-Malmö lägger ned projektet, och satsar istället hårdare på Stockholm-Köpenhamn. Den resa som jag själv hade bokat mellan Stockholm och Malmö den 26 mars har nu Köpenhamn som destination.

Sverige gjorde si, Danmark gjorde så - vann miljön? Nej, det gjorde den inte. Priset att resa mellan Köpenhamn och Lund är bara marginellt högre än att sätta sig på flygbussen mellan Sturup och Lund. Det tar förstås lite längre tid, men det gäller främst för lundabor - inte för malmöborna. Passagerarströmmarna förskjuts nu mot Köpenhamn.

Flyget är en stor utsläppskälla, så det är inte tu tal om att de korta flygningarna inte är särskilt lyckade, som exempelvis flygresor mellan Sveriges tre största städer. Vi kan dock bäst göra någonting åt problemet genom att satsa ännu mer på snabbtågen. Bättre konkurrens mellan olika tågbolag vore dessutom en välsignelse. Ur miljöperspektiv kommer säkerligen flygskatten inte göra särskilt stor nytta på sträckan Malmö-Stockholm. Och med SJ:s halvmonopolistiska ställning innebär flygskatten säkerligen att tågbiljetterna på sträckan Göteborg-Stockholm kommer att stiga i pris, eftersom SJ då ser chansen att punga ut mer från kunderna.

Flygskattens utformning är dessutom besynnerlig. Karin Svensson-Smith (mp), som nu ställer upp till riksdagen i Malmö valkrets, försöker just försvara skatten med att andra transportslag måste gynnas. Jaha, men den högsta skatten kommer att läggas på långväga charterresor - inte på linjen Malmö-Stockholm. Om Svensson-Smith vill ta tåget till Gambia eller Thailand är hon välkommen att försöka. Skatten drabbar alltså främst charterresenärer, inte direktörers affärsresor till Stockholm.

Skapa bättre tågkonkurrens och försök att gynna bränslesnåla flygplan, istället för att skjuta från höften med oprecisa skatter på resande.

11 mars 2006

Subsidiaritet och båtkörkort

Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson tar idag på krönikeplats i tidningen (ej på nätet) upp ännu ett exempel på lagstiftning som inte tar hänsyn till regionala förhållanden. Johansson är vän av regiontanken, och skriver ofta om frågor som har med det regionala självstyret att göra i sina lördagskrönikor.

Johansson har uppmärksammat hur missriktat kravet på båtkörkort är på många håll i landet. Problemen med hormonstinna rikemansynglingar som kör vrålåk i Stockholms skärgård får utgöra grund för lagstiftning som drabbar alla från Måkläppen till Torne älv. Johansson föreslår istället att riksdagen stiftar lag som gör det möjligt för regioner att själva välja om båtkörkort ska införas eller ej.

Riksdagen glömmer gång på gång den svåruttalade men ack så viktiga subsidiaritetsprincipen. Den dök upp i svensk debatt i samband med EU-inträdet, men glöms fullständigt bort i inrikespolitiken.

Vi har fått ytterligare ett exempel på att åtgärder som har med naturskydd och infrastruktur att göra i huvudsak hör hemma på regional nivå.

10 mars 2006

Kärleksinvandring

Rapporteringen om inflyttning av danskar till Skåne i allmänhet och Malmö i synnerhet fortsätter. Enligt den senaste undersökningen är det främst lägre hus- och bilpriser som lockar. Skåne erbjuder även god livskvalitet, med närhet till naturområden. Detta är värt att begrunda, med tanke på att många unika naturmiljöer är hotade av exempelvis täktverksamhet.

Även kärlekspar flyttar över sundet, för att helt enkelt kunna leva tillsammans. Den strama danska invandringspolitiken har medfört att folk som har partner från något icke EU-land (även Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland undantagna) måste uppfylla väldigt många kriterier för att partnern ska få uppehållstillstånd i Danmark.

Flera av dessa regler är alltför långtgående. Båda måste vara över 24 år, den sammanlagda anknytningen till Danmark större än till något annat land, o s v. Däremot kan skyldigheten att bevisa tryggad försörjning vara fullt rimlig.

Vad jag vill ha sagt med detta är att den danska statens invandringspolitik generellt går för långt, men att det finns delar som kan vara väl så befogade. Kommer man inte som flyktning, utan som anhörig, är det väl inte helt orimligt att försörjningen är ordnad genom arbete eller stöd från familjen? Men som sagt - 24-årsgränsen och de stenhårda anknytningskraven är både långtgående och svåra att försvara på principiella grunder.

Skåne kan å sin sida ta emot nya invånare som har rest över halva jorden för kärlekens skull. Välkomna!

09 mars 2006

Ny vattendelare i svensk politik? (II)

Tidigare har jag kommenterat striden som ligger och lurar i kulisserna mellan centralister/étatister och decentralister/federalister.

I en artikel i SjälvstyrelseNytt, som är ett informationsblad från Region Skåne om lokalt och regionalt självstyre, intervjuas den socialdemokratiske journalisten Olle Svenning om hans senaste bok om Göran Persson. Svenning menar att Göran Persson helt är inne på att stärka staten och kommunerna (det senare kan man förstås ifrågasätta) på spirande regionala maktcentras bekostnad. Den regionala nivån ska helt skrotas uppifrån, enligt Perssons plan. Svenning tror att det blir en stor fråga och en tuff batalj, men att Persson kommer att gå segrande ur striden.

Vilka kommer att bli de främsta företrädarna för de olika sidorna? Här kan jag lista några politiker som redan har tagit bladet från munnen. Listan kan givetvis fyllas på med fler.

Étatistlägret

Göran Persson - statsministern som vill ha mer.
Pär Nuder - tippad som Perssons efterträdare. Étatist ut i fingerspetsarna.
Lars Ohly - mer till staten på alla fronter.
Anders Björck - retoriskt skicklig étatist som nu arbetar i statens tjänst som landshövding. Grundare av nätverket "Statens vänner".
Lars Stjernkvist - f d partisekreterare i (s) som ingår i det björckska kotteriet.
TCO - gruppen - av tradition gillar många fackförbund som har kommunalanställda en starkare statlig styrning eller övertagande - antagligen av statusskäl.


Federalistlägret

Åsa Torstensson - Centerpartiets företrädare i Ansvarskommittén. Lade tidigt en reservation i kommittén till förmån för en mer federal styrning av Sverige.
Maud Olofsson - partiledare för Centerpartiet - det enda parti som talar om federalism vid styrningen av Sverige.
Christine Axelsson - socialdemokratisk ordförande i nämnden för regional utveckling, Region Skåne. Ledde det lilla "upproret" på socialdemokraternas kongress mot partistyrelsens vilja att strama åt det regionala självstyret.
Pia Kinhult - moderat oppositionsråd i Region Skåne. Har talat om att Region Skåne måste ha ett mer parlamentaristiskt arbetssätt - gärna med regionregering.
Göran Holm - moderat kommunalråd i Vellinge kommun. Provokatör och regionalist som nog skulle komma att synas i debatten.

Osäkra

Fredrik Reinfeldt - har uttalat sig mot regioner, men är pragmatisk och har ändrat sig förr...
Lars Leijonborg - ger ett osäkert intryck i dessa frågor. Leder ett parti med gott om étatister, både i form av sociala ingenjörer som drar åt vänster och hökar som drar åt höger.
Göran Hägglund - leder ett parti med många federalister och med ideologiska kopplingar till den europeiska kristdemokratin, som förordar federalism. Hamnar ändå bland de osäkra, eftersom inget engagemang hittills har synts till hos honom personligen.
Maria Wetterstrand och Peter Eriksson - ett parti med anti-auktoritär tradition, men det svänger hit och dit, och någon intellektuell debatt om federalism har ännu inte kunnat spåras.
Svenskt Näringsliv och LO.

08 mars 2006

Vi behöver ingen landshövding

Det har spekulerats en del i vem som ska bli ny landshövding i Skåne efter Bengt Holgersson. Jag förstår dock inte varför regionfullmäktige är så lamt för närvarande. Varför inte uttala sig i frågan? Meddela regeringen att vi inte behöver någon landshövding, eftersom länsstyrelsen ändå ska avlövas sina politiska uppgifter!

Är man rädd för att provocera? Men samma regionfullmäktige har tidigare, så klart och tydligt det nu går att uttrycka det på kanslisvenska, enhälligt bett länsstyrelsen att gå och dra något gammalt över sig. Det finns ingen anledning att tiga i frågan om landshövding. Vill regionfullmäktige verkligen driva på för ökat självstyre måste det ta sig utrymme i debatten.

Jag var så sent som igår på miljönämndsmöte i Lund, där utveckling av överklagandet av miljödomstolen i Växjös domslut, som godkänner öppning av ny bergtäkt i närheten av Veberöd, var på dagordningen. I miljödomstolens domskäl anförs klart och tydligt att den har gått efter Länsstyrelsen i Skånes materialhushållningsplan, som går ut på att låta grustagen vila och spränga Romeleåsen i bitar. Länsstyrelsen är inte populär, kan jag lugnt säga...

Låt ordförandeskapet inom länsstyrelsen rotera fram till dess att institutionen slimmats intill oigenkänlighet. Något som efter ett maktskifte i Skåne kan ske någon gång runt 2008-2009 eller så...

07 mars 2006

Skåne växer - utan skärgård och röda stugor

Sydsvenskan har idag en hel bilaga (ej på nätet) tillägnad byggboomen i Skåne. Kan rekommenderas! Där finns många intressanta artiklar. T ex förutspås Staffanstorps, Ystads och Sjöbos befolkning öka mest andelsmässigt.

Kolla gärna in denna hemsida, som Öresundsbrokonsortiet tycks ligga bakom. Den välkomna inflyttningen av danskar - ofta högutbildade och med högavlönade jobb i Köpenhamn - är i full gång. Alla i Öresundsregionen tjänar på att marknaden på Själland avlastas något och de högutbildade stannar kvar i regionen. Men vad är det för bilder man har valt som illustration? Älgar i barrskog, röd träkåk på skärgårdsö, kräftor med västkuststenar... Tre av fyra bilder på framsidan har inte det minsta med Skåne att göra, men hela hemsidan är upplagd för att locka danskar till Skåne i allmänhet och Sydvästskåne i synnerhet. Brokonsortiet - det är faktiskt pinsamt!

Liksom Malte Lewan insiktsfullt skrev i en kommentar till ett tidigare blogginlägg tenderar ofta texter och projekt som har med Öresundsintegrationen att göra att urarta i tramsiga, kvasi-antropologiska nationalschabloner som överdriver skillnader. "När dansken går upp på morgonen tar han sig en...", etc.

Skåne växer, barrskogen krymper och skärgården finner vi i Blekinge.

Medborgargardet en bluff?

Det ryktas nu att medborgargardet "arga papporna" bara var en mediebluff. Polisen har enligt en nyhetsartikel i Skånska Dagbladet (ej på nätet) inte lyckats få tag på de ungdomar som skulle ha blivit påpucklade av misstag. Skulle alltihop visa sig vara ett påhitt är dock saken fortfarande väldigt allvarlig. För påhittet måste i så fall ha haft ett syfte - nämligen att avskräcka unga rånare från andra delar av Malmö att ta sig till Limhamn.

I Malmö begicks 900 polisanmälda rån under 2005. När Köpenhamnspolisen fick siffran trodde de att det var ett skämt. Antingen finns här ett destruktivt beteende som har spridit sig bland särskilt många ungdomar på glid i Malmö, eller så har en mindre grupp storrånare gått fri alldeles för länge.

Polisen har nu en rånkommission som har gjort stora framsteg. Uppklarningsfrekvensen har stigit högst betydligt. Under sportlovet rapporterades det om att vartannat rån numera klaras upp.

06 mars 2006

Bullkriget

Vid det här laget har jag hunnit klämma fastlagsbullar till den grad att jag helst tittar bort från konditoriernas skyltfönster. Det finns dock andra skäl till att många känner sig obekväma med skyltningen än några föregående veckors frosseri. I det tysta pågår ett litet linguistiskt krig. Den smällfeta bullen har härvidlag blivit en symbolfråga för många.

Fastlagsbulle är det namn för läckerheten som jag är uppvuxen med och det namn som jag även tror är vanligt i hela Sydsverige - inte bara i Skåne. Semla är mer förekommande uppåt landet. Ture Sventon sa temla, fick vi lära oss i lågstadiet. Fettisdagsbulle är väl det minst vanliga.

Visst kan det vara tvivialt huruvida man säger det ena eller det andra, om det inte vore för den medie- och maktpolitiska bakgrunden. Medierna styrs uppifrån; individer, kommuner och regioner lika så. För inte så länge sedan gällde det att tala "fint" som makthavarna för att komma upp sig. I skolorna fick man lära sig hur det skulle låta - och vilka ord som skulle användas. Det handlade alltså inte om att anpassa sitt språk i förbindelser med personer från andra delar av landet (vilket är helt rimligt), utan om att arbeta bort det egna språket helt och hållet.

Fastlagsbullen är på reträtt, kan jag upplysa om. I Lund har semlan tagit över fullständigt - inte bara på skyltarna (de införskaffas från "centralt" håll, har jag fått reda på). Folk säger även semla när de beställer över disk, även de som har vuxit upp med någonting annat. En anekdot: i lördags skulle jag ha mig en bagel på ett kafé på Lilla Fiskaregatan i Lund, och före mig i kön står två unga killar och kikar på utbudet. Jo, fastlagsbullar skulle de nog ha, kom de fram till sinsemellan, varpå den ene tar till orda och beställer semlor.

I Lund är nog slaget förlorat, men det finns kanske några starka brohuvuden i andra städer. Det har min själ blivit symbolik av bullarna.

03 mars 2006

Öresundsklass nu, tack!

Den som följer min hemsida har uppmärksammat att jag har engagerat mig för idén att starta "Öresundsklass" i Malmö. Öresundsklass innebär att barnen får lära sig språk och kultur från båda sidor av sundet. Det finns ett föräldranätverk som driver på, men ansvarsförhållandena och penningfrågan gör att projektet ännu inte har kommit igång.

Region Skåne borde självklart engagera sig i detta, och visa lite ledarskap. Nog ska man kunna skramla ihop lite medel till ett sådant lysande initiativ - om inte hos sig själv, så hos andra. Viss förvirring rörande vem som har ansvaret kan skönjas. Efter att jag själv ringde Region Skånes enhet för regional utveckling hänvisade de till att frågan är kommunal. Det hör dock till saken att Öresundsklassen skulle ha ett större upptagningsområde än Malmö kommun, samt påverka utvecklingen i flera skånska kommuner, så jag skulle tvärt om säga att frågan är solklart regional...

01 mars 2006

"Hårda" och "mjuka" Öresundsvisioner

Det skiljs ibland i debatten mellan "hårda" och "mjuka" frågor. Till de senare brukar exempelvis utbildning och kultur höra. D v s sådant som är riktigt viktigt här i livet.

Jag deltog tidigare idag på ett seminarium anordnat av projektet "Öresundsregionens Infrastruktur og Byudvikling" på Malmö Börshus. Det var hårt - stundtals riktigt hårt. Förvisso är det intressant att diskutera planfrågor, trafikströmmar och befolkningsprognoser, men den som tror att det är detta som hela Öresundsintegrationen kan byggas på tror fel. Frånvaron av utbildnings- och kulturfrågor bland föredragen och i diskussionerna var ganska slående. Särskilt som deltagarna i en mentometeromröstning pekade ut att unika boendemiljöer, kultur och natur är Öresundsregionens främsta konkurrensfördel. Intressant!

Hur som helst, många av de "hårda" föredragen var likväl intressanta och tankeväckande. Framöver vill jag dock se mer blandning av mjukt och hårt. Det senare är ju till för att främja det förra, och tappar vi bort samtalet om det förra kommer vi att gå vilse i vad vi ska ha det senare till. Och efter denna aforism är det dags att sätta punkt och åka iväg för att föreläsa på CUF:s studiecirkel om centerpartistisk politik.