Statligt tannaguld

Regeringen avser gå till val på att ge oss billigare tandvård. Den som har följt Göran Persson noga i hans utspel det senaste året märker ett mönster: de äldre väljarna - pensionärerna - är hans främsta målgrupp. Dem ska han skrämma med den stora, stygga alliansen. En tandvårdsreform är som klippt och skuren för denna målgrupp, eftersom äldre behöver gå ofta till tandläkaren.

1,7 miljarder skattekronor ska i ett inledningsskede plöjas ned i tandvården, för att vi patienter inte ska behöva betala mer än 200 kr för en undersökning. Men vänta ett slag...

Göran Perssons och Ylva Johanssons timing kunde inte vara sämre för oss patienter. För några månader sedan kom en ny, fräsch aktör in på tandvårdsmarknaden med buller och bång, som - hör och häpna - tänkte konkurrera med låga priser! Bra utnyttjande av lokaler, stor patientomsättning och tandläkare som kunde godta lägre löner än det normala var konkurrensmedlet. Efter att de första mottagningarna öppnade strömmade kunderna in i stora mängder. Äntligen börjar det röra sig på tandvårdsmarknaden, tänkte jag, med flera. Kanske får vi se bättre effektivitet hos de andra aktörerna nu?

Glöm det om regeringens reform går igenom. Subventioner av detta slag måste alltid bygga på prisreglering. Ett maxbelopp för vad en tandläkare kan få ut från försäkringskassan blir ett måste, för att inte systemet ska missbrukas. Priset för en vanlig undersökning kommer inte längre kunna bli ett verkligt konkurrensmedel. Den ökade konkurrens som nu är på väg att tvinga fram nytänkande och bättre service kommer att få en tung, våt filt över sig. Tillbaka till ruta ett.

Jag är medveten om att samma problem kan anföras om all sjukvård, och att det av mig föreslagna systemet inom den elektiva sjukvården med patientförsäkring är i linje med regeringens tandvårdsförslag. Och då kan man ställa sig frågan: varför subventionerade läkarundersökningar och operationer, men osubventionerad tandvård (när inte högkostnadsskyddet slår in)? Mitt svar blir att vi måste sluta att se på dessa frågor som "allt eller inget". Låt oss vara pragmatiska, och inse att tandvården just nu är inne i en positiv utveckling för vilken det är dumt att sätta käppar i hjulen. Det finns dessutom vissa skillnader i hur angeläget det är att ge alla garanterat låga priser för en vanlig tandundersökning, och ge alla garanterat låga eller inga priser för läkarbesök och viktiga operationer. Det är bara att tänka själv och sätta sig in i vad t ex försummelser kan leda till i det ena och det andra fallet.

Men detta är väl förstås inget som väljartörstande politiker törs yttra. Bättre då att trumma in klyschor om att "tänderna är en del av kroppen" (som om inte mina något närsynta och helt osubventionerade ögon vore det!) och att staten ska betala rubbet.