Lige om lidt, närmare bestämt om en kvart, släpper den danska regeringen sin kulturella kanon, d v s en lista över verk danska kulturministeriet bedömer som god själslig spis för envar dansk. Ungefär som svenska socialstyrelsens råd om brödskivor och förslag på recept i svenska hemkunskapsböcker under 70-talet, fast på en något andligare nivå (socialstyrelsens kokkonster blev ingen vare sig andlig eller salig över).
Jag såg Ellen Trane Nörby, tidigare ordförande för Europas liberala ungdomsförbund LYMEC och numera folketingsledamot och kulturtalesman för Venstre, sitta i danska TV2:s morgonsoffa och föga övertygande försvara projektet. Ellen verkade inte själv särskilt övertygad om dess förträfflighet, och menade att det var att betrakta som ett smakråd som alla andra för att väcka nyfikenhet hos folk. Det skulle även vara en hjälp på traven för dem som inte har de danska litterära och konstnärliga referenserna med sig i bagaget.
Men stopp ett slag. Varför saknar allt fler kunskap om litteratur och konst? Svaret lyder inte att regeringen har glömt att ge ut vittra smakråd de senaste årtiondena, utan svaret lyder att skolan struntar i sitt bildningsuppdrag. Skolpolitiken i Danmark och Sverige har länge varit ungefär densamma. Bildning har fått stå tillbaka för sociologiskt och romantiskt flum. Lärarhögskolorna ger inte lärarna några ämneskunskaper. Här är roten till problemet. Och det är inget litet bekymmer - det är ett av de största enskilda missförhållandena som finns i det svenska samhället. Säkerligen gäller sak samma i Danmark.
Politiker på regeringsnivå ska vara försiktiga med att i statens namn peka ut enskilda verk som bättre än andra (eller viktigare, eller mer relevanta, eller vilken förskönande omskrivning man nu väljer). Rusta istället våra barn och ungdomar kulturellt i skolorna, så kommer de nog att kunna välja alldeles utmärkt på egen hand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag fastnade mest för att på listan fanns inte ett enda minne från Skånes 800-åriga danska tid. Ärkebiskopskyrkan i Lund kunde t ex varit med bland byggnader. Danskarna är sorgligt ointresserade för banden med den östra delen av Öresundsregionen, Skåne.
Än regerar nationalstaten som helt dominerande referensram för alla tankar. Var är det gränsöverskridande och historiemedvetna Regionernas Europa?
Jo, där har du en poäng! När listan var i diskussionsstadiet togs exempelvis frågan upp om Henrik Ibsen fick vara med. Han skrev väl, vad jag gissar, på norskt bokmål - d v s mer eller mindre på danska. Men så var han förstås norrman. Vilket dessutom gjorde honom till den svenska kronans undersåte vid den aktuella tiden... Det blir rörigt värre när stater klampar in i kultursalongerna.
Skicka en kommentar