Debatten om Jyllands-Postens publicering av satirteckningar föreställande profeten Mohammed blir allt mer animerad. Publiceringen sätts i samband med den strikta danska invandringspolitiken som VK-regeringen anammade år 2001, samt med det "hårda klimat" som islam sägs ha fått kännas vid i Danmark.
Visst kan man göra sådana kopplingar. Samtidigt måste vi kunna bedöma publiceringen i sig i förhållande till tryck- och yttrandefrihetens omfattning. Dessutom ägnar sig många svenskar åt ett slags hycklande demonisering av den danska politiken. Det är riktigt att det verbala klimatet - tonen - är hårdare (eller, kanske öppnare?) i Danmark för närvarande i frågor om invandring och integration. Samtidigt har jag ytterst svårt för politiker som med ord polerar sina humanitära glorior, men i praktiken för en politik som exempelvis kan hindra en moder från Afghanistan att få begrava sin son. För övrigt kan jag rekommendera denna artikel när det gäller frågan om hur man skall hantera mångkulturen.
Jyllands-Posten höll sig tveklöst inom lagens råmärken. Att det är smaklöst att söka provokationen för provokationens skull - om nu det var syftet med teckningarna - är en annan femma. Inom judendomen är exempelvis avbildningar av Gud och uttalande av Herrens namn tabu. Men detta sker överallt, utan att vi därmed måste bevittna dödshot och upphetsade folkmassor. Religionen måste lära sig att leva med yttrandefriheten. J S Mill skrev att Jesus själv betraktades av omgiviningen som en hädande dissident. Förresten, hände inte sak samma med Mohammed, när han hals över huvud tvingades fly från Mecka till Yathrib (Medina)?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar