Danmark vs. Saudiarabien

Jyllands-Postens publicering av satirteckningar föreställande profeten Muhammed blir en allt större affär. I Saudiarabien uppmanas nu till bojkott av danska varor. Den saudiska regimen har till och med tagit hem sin ambassadör från Köpenhamn, vilket i diplomatkretsar är en allvarlig åtgärd. Danmark avkrävs en "ursäkt".

Inte nog med det. Den högkvalitativa veckotidningen Weekendavisen drev i höstas på sin satirsida med hela affären. Nu har satiren på satiren blivit föremål för stämning i dansk domstol! Weekendavisen skojade till det ordentligt. Redaktionen travesterade Magritte och satte in en bild på en stol, med undertexten "C'est n'est pas un prophète"; följde upp med en abstrakt Miró-liknande teckning med textförklaringen "Brölande profet vid sjö"; satte ihop ett porträtt som inte så lite påminner om Picassos kubistiska period; ritade ett skägg på en dam; o s v. Nu har tydligen även dessa spetsfundigheter blivit till ammunition i det diplomatiska kriget...

Som man känner sig själv känner man andra. Den saudiarabiska diktaturregimen har tydligen inte begripit att den danska regeringen inte bestämmer över vad som ska stå på tidningarnas kultursidor. Anders Fogh Rasmussen gjorde helt rätt när han avböjde att träffa ambassadörer från tio muslimska stater för att dryfta ärendet. Vad fristående journalister skriver på danska kultursidor kan inte bli föremål för diplomatiska förhandlingar.

Det tål att upprepas: troende människor måste acceptera att det råder tryck- och yttrandefrihet. Jag säger inte att Jyllands-Postens teckningar på något sett var bra satir (vilket jag däremot tycker att Weekendavisens drift med historien var). Många av teckningarna var plumpa och grovt generaliserande. Men alla som vistas i demokratiska länder måste godta det faktum att sådana bilder kan publiceras. Fotografen Elisabeth Ohlsson Wallin ställde för några år sedan ut nakenbilder föreställande en HIV-sjuk Jesus. Monty Python driver helt sanslöst roligt med både kristendom och judendom i "Life of Brian". Scenen när hädaren ska stenas är just vad jag får upp i huvudet när jag följer diskussionen om Jyllands-Posten. Weekendavisens kommentar påminner ju dessutom om farisén som själv råkar säga det heliga ordet och får alla stenarna över sig.

Låt oss ta satir för vad det är, uppbåda en gnutta humor och gå vidare.