DN bekänner färg

Sydsvenskans storebror, Dagens Nyheter, kastar sig också in i debatten. Ledarredaktionen där uppe tycks ha fått fnatt. När regionfrågan kommer upp går vettet ur étatisterna. DN:s mjukisliberala snusförnuft har kompletterats med storsvenskhet och stenhårt statsstyre. Är inte det Sveriges moderna historia i ett nötskal?

Vi ska enligt DN tacka Axel Oxenstierna och Gustav Vasa för deras ack så framsynta centralism och krossande av konkurrerande maktcentra. Sedan blandar DN ihop det deskriptiva med det normativa. Nej, Sverige har ingen tradition av federalism i landets styrelse. Är blott detta faktum ett giltigt skäl för att förkasta idéer om maktdelning i form av starka regioner, där så önskas, för att sedan kräva att 90- och 00-talens utveckling mot decentralisering och regioner blir ogjord? Är det centralistiska, likriktande draget i svenska statsbildningens historia någonting positivt? Axel Oxenstierna finner sin rätta motsvarighet under 1900-talet i makarna Myrdal. DN borde i konsekvensens namn även kyssa deras fötter, när de ändå är i farten.

Påståendet att Sverige inte har "några kulturellt avvikande regioner" är riktigt manipulativ och låg argumentation. För det första kan man förundra sig över ordvalet. Är det så DN ser på kulturregioner runt om i Europa - som besvärliga "avvikare" från ordningen? För det andra beror ju frågan helt på vad man lägger i begreppet "kulturellt avvikande". Bara för att det inte är som i, säg, Belgien, betyder det ju inte att det är som på Island.

DN har bekänt färg. Av skolan sanktionerad bank av dem som understod sig att tala samiska och tornedalsfinska på rasterna var tydligen helt rätt, enligt mjukisliberalerna på Kungsholmen. Försvenskningskampanjerna i Skånelandskapen ska vi buga oss i vördnad inför, enligt statsdyrkarna i ledarredaktionen. Tala om att förena det sämsta från två idéströmningar. Det är ingen vacker nyans man har rört ihop.