Regionfrågan och Sydsvenskan

Kvaliteten på det som skrivs på Sydsvenskans ledarsida är otroligt ojämn. Idag är det t ex svårt att veta om man ska ta det på allvar.

Allt fler nödsignaler når fram om att regionfrågan håller på att misshandlas av Ansvarskommittén. Kommittén förefaller ha anlagt ett ovanifrånperspektiv och låter svansen vifta med hunden. Allt tyder på att man är besatt av hur många sjukhus, universitet och näsor som är fördelade över landet, för att sedan rita kartor.

Sydsvenskans ledarsida är idag detta synsätts främsta företrädare. Skånes och Öresundsregionens största dagstidning (som ju ägs av Marieberg) har tidigare frimodigt drivit på för regionens utveckling i form av EU- och Öresundsbrofrågorna. Detta arv är nu förskingrat under redaktören Heidi Avellans egid. Det viktigaste steget för vår utveckling i Öresundsregionen - i linje med Regionernas Europa och den gränsöverskridande tanken bakom EU - försöker nu Sydsvenskan torpedera. Tidningen börjar på allvar göra skäl för sitt namn. Det är det svenska uppifrånperspektivet som har en apostel i Malmö.

Ska man gå in och bemöta artikelns dumheter i sak? Ska man poängtera att historia och identitet underbygger alla demokratiska system? Bör man inflika att ledarsidan i konsekvens med sitt resonemnag inte heller borde bry sig om Sverige består, eller EU för den delen? Är det lönt att påpeka att regioner inte "handlar om en effektiv statlig förvaltning" (varför i hela friden ska man då välja parlament/fullmäktige)?

Troligen inte. Det räcker nog med att konstatera att den opinionsbildare som tror att brister i vården av en 85-åring på UMAS-akuten finner sitt botemedel genom att uppifrån bunta ihop Öland och Skåne i en "effektiv statlig förvaltning" inte riktigt har alla koppar i skåpet.

Det kan låta masochistiskt för en centerpartist, men jag börjar längta tillbaka till Per T Ohlssons dagar.