Jag ägnade en del av julledigheten åt att läsa Nathan Shachars Blodseld och nordisk längtan - Oscar Levertin och hans tid. Det är en fängslande framställning av ett Sverige för drygt hundra år sedan, som i många stycken var väsensskilt i förhållande till idag.
Skandinavien upplevde vid denna tid en storhetstid inom skönlitteratur och poesi. Att Skandinavien/Norden inom de litterära kretsarna mer eller mindre betraktades som en enda stor kulturell enhet är särskilt slående. Nyutgivningar anmäldes nästan samtidigt i alla stora nordiska dagstidningar. Att invänta översättningar skulle säkert ha betraktas som befängt. Av detta borde vi idag kunna hämta lärdomar och inspiration.
Ett litet stickspår i boken som särskilt fick mig att stanna upp har inte alls med skalden Levertin att göra, utan handlar om en våldsam politisk tilldragelse år 1906: Kung Alfons den XII av Spaniens bröllop i Madrid. Shachar berättar om följande, som timade efter vigseln i kyrkan:
"På vägen tillbaka till slottet, hände något förfärligt. På fjärde våningen i ett av husen stod anarkisten Mateo Morral och svingade en väldig blomsterkvast i vars mitt en bomb var apterad. Hyllningsbuketten, hoppades han, skulle sätta punkt för den spanska monarkin. Förödelsen blev obeskrivlig. Tolv människor dödades, nittio sårades och scenerna, snarlika de vi i vår tid vant oss vid, skakade Europa. Överallt frågade sig skribenter och läsare hur i all världen en människa kunde ta sig till något så ondskefullt. (En fråga vi i vår förhärdade hopplöshet för länge sedan upphört att ställa.)"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar