Country road, take me home...

Skånskan skriver idag om att såväl Region Skånes ledning som infrastrukturminister Åsa Torstensson (c) ställer upp på att ta ut vägavgifter för att bekosta utbyggnader. Givetvis är det E22:an som är i fokus. Tydligen hindras regionen från att ta ut avgifter, eftersom det rent rättsligt skulle komma att betraktas som en skatt, vilket bara staten kan kräva in på andra skattebaser än arbetsinkomster. Samma problematik har varit uppe när Alliansen tog ställning för vägavgifter runt Stockholm.

Se så, se då till att få tummarna loss och ändra lagstiftningen. De statliga satsningarna på E22:an har ju åter igen uteblivit. Då får vi väl själva ta hand om det. Utbyggnad av E22:an tillhör de enskilt viktigaste infrastruktursatsningarna i regionen, för att knyta ihop Skåne i sydväst-nordostlig ledd och få med Blekinge.

TA DAAA!!!

Fågeln Fenix reser sig ur askan. "Skåne tolv poäng", som ju anspelade på mitt valprogram och var en utpräglad valrörelseblogg, har blivit en smula överspelad. Liksom Athena kravlade sig upp ur Zeus huvud föds här en ny blogg, med lite vidare utblick och lite större frihet i ämnesvalet, benämnd med vår tids kanske mest underksattade -ism.

Jag jobbar naturligtvis vidare med valfrågorna i olika fora och sammanhang. Min hemsida kommer förr eller senare även den att stöpas om och renodlas som artikelsamling. Men en sak i sänder.

Ombyggnad pågår

Bloggen är nu stadd i ett ombyggnadsskede. Ursäkta röran. På måndag den 23:e är det nypremiär, med ny programförklaring, titel o s v.

Bloggvila

Det finns kanske en och annan som undrar varför det inte händer något på bloggen. Av olika skäl har jag tänkt att stänga butiken fram till den 23 oktober. Det enda som kan förändra detta beslut skulle vara en väldigt viktig händelse som får mig att gå ur gängorna.

Den 23 oktober kommer antingen bloggen att leva vidare i något omstöpt form, eller fortsätta att hålla stängt ett tag till. Det beror en hel del på omständigheterna, min sysselsättning, o s v.

Således - räkna inte med några inlägg de närmaste två och en halv veckorna, men titta gärna förbi den 23/10!

Ingen ordinarie plats för mig

Även om räkningen inte är färdig, står det nu klart att jag inte kommer att kunna ta någon ordinarie plats i regionfullmäktige. Mina gratulationer till listettan Hanna Ershytt, som blir invald med god marginal.

Idag avgörs det troligen

Efter en väldigt lång tids väntan börjar de komma igång med sluträkningen av röster i regionvalet. Är det inte lite symptomatiskt att regioner och landsting räknas sist?

Kritik av SD:s principprogram

Vilka är egentligen Sverigedemokraternas officiella grundsatser och ståndpunkter? De förstnämnda finns nedtecknade i deras principprogram.

Texten ger vid handen att vi numera har att göra med en svensk utgåva av Dansk Folkeparti. Nyckelord hos SD är "den nationalistiska principen", "nationalstaten" och "folkhemmet". Således ett statskommunitaristiskt parti som betraktar mångkultur som ett hot mot sammanhållningen och som i välfärdspolitiken tycks ligga någon stans i trakterna av mitten/sossarna.

Tanken att ett demokratiskt samhälle måste bygga på något slags sammanhållning och lojalitet till gemensamma institutioner är ju i och för sig riktig. Att en sådan sammanhållning framgångsrikt kan grundas av en gemensam kultur (i vid, inkluderande bemärkelse) är också någonting som jag ställer upp på. Just därför finner jag statsfixeringen och statsnationalismen à la Heidenstam och Götiska förbundet fullkomligt bisarr. I den delen är SD lika historielösa som det statsnationalistiska svärmarna från 1800-talet. Paradoxalt nog har Sverigedemokraterna genom sin utpräglat regionala framgång i valet själva visat att deras fixering vid statsnationalismen och den förmenta svenska homogeniteten är ett felgrepp. Vi har fått in dem i Skåne och Blekinge på grund av deras kritik av invandringspolitiken, vilket uppenbarligen vinner betydligt starkare gehör här än i övriga landet. Detta är ett faktum som vi måste förhålla oss till och diskutera på allvar. Orsakerna till de stora skillanderna inom Sverige i synen på invandring är troligen sammansatta och delvis kulturella, vilket jag har skrivit om tidigare på bloggen.

Att SD kräver "ett folk - en stat" och inte kan se att federala arrangemang kan vara den bästa lösningen för många stater med kulturell mångfald inom gränserna är tragiskt. I synnerhet som demokratiseringen av exempelvis Afrika skulle bli ett helt orimligt och snudd på oacceptabelt projekt om enbart den strikta nationalstatsprincipen ska få råda. Tänk om - tänk nytt!

När det sedan gäller själva invandringspolitiken och kraven på assimilering uppfattar jag att SD går för långt. Rättmätig kritik av dagens invandringspolitik måste inte leda till slutsatsen att vi ska förmå invandrade personer som redan bor här - vilka borde välkomnas in i samhällsgemenskapen - att flytta tillbaka. Denna trista inställning är skälet till att etiketten "invandringsfientligt" är passande att sätta på SD. Genom egen försörjning och påföljande utflyttning ur de mest segregerade bostadsområdena kan vi klara integrationen, eller - om man så vill - assimileringen, in i en gemensam värdegrund och ett gemensamt språk. Och Allians för Sverige skapar bättre sådana möjligheter. Kanske hävdar jag detta för att jag definierar det gemensamma på ett annorlunda sätt än vad sverigedemokrater i allmänhet gör?

C har störst andel personvalda i riksdagen

Räkningen av riksdagsrösterna är äntligen färdig. Av redovisningen framgår att Centerpartiet har störst andel personvalda ledamöter, 15 av 29, tätt följt av Kristdemokraterna (12 av 24). Detta trots att (c) ökade en hel del i riksdagsvalet. Helt nya väljargrupper som bestämmer sig sent i valet har ju mindre benägenhet att kryssa, eftersom de inte har hunnit bekanta sig med kandidaterna.

Resultatet visar att Centerpartiet och även Kristdemokraterna har fått in personligheter i riksdagen med stark förankring i hemmavalkretsen. Trots partiernas relativa litenhet i jämförelse med (s) och (m) ska de inte vara rädda för en framtida reform som minskar valkretsarnas storlek. En sådan reform är nödvändig för att vitalisera demokratin.

Efter att ha kollat på (c):s och (kd):s siffror kan du alltid slänga en blick på Socialdemokraterna i tabellen. Tala om kollektivism. Sex ledamöter är personvalda. Mig veterligen var dessutom samtliga dessa ledamöter ettor på sina listor.

Miljöpartiet har bara två personvalda - de två språkrören. Detta speglar att (mp) valde att låta dessa språkrör toppa listorna både här och där i landet för att röstmaximera, vilket är ett bedrägeri gentemot väljarna. Man kryssar kanske för Maria Wetterstrand och bidrar till att någon helt annan väljs in, eftersom Wetterstrand kommer in för den valkrets där hon fick flest röster (vilket råkade bli Stockholms kommun).

Partier ska vara så decentraliserade som möjligt och ledamöterna ska ha starka, personliga mandat.

Utfrysning av SD fel taktik

Jag är inte det minsta förvånad över (sd)-framgången i valet. Faktum är att jag var ganska säker på att de skulle ta sig in i riksdagen. Nu blev det som tur var inte så, men det var inte så långt därifrån.

I Skåne har vi dock hamnat i det parlamentariska trångmål som riksdagen slapp. Vad som nu krävs är lite lugn och sansade överväganden. Vi vet över huvud taget inte vad Sverigedemokraterna tänker driva för politik i regionen. Det vet de för övrigt inte ens själva. Deras mandat är en enda stor missnöjesyttring. Att hantera missnöjet genom att på förhand bestämma sig för att till varje pris frysa ut dem är att sticka huvudet i sanden. Dessutom visar erfarenheter från exempelvis Österrike och Belgien att taktiken bara leder till ännu mer missnöje.

Sverigedemokraterna har gjort inbrytningar bland framförallt två väljargrupper i Skåne. Dels är det småentreprenörer och arbetare i byarna som även tidigare hade en benägenhet att dra sig till lokala, högerpopulistiska partier. I viss mån har även (c) och (s) tidigare haft dem som väljare (entreprenörerna hos c, arbetarna hos s). Den andra väljargruppen är "vita" arbetare i de större städernas förortsområden. De väljarna har (sd) i stort sett enbart tagit från sossarna. I Almgården i Malmö har nästan var fjärde väljare röstat på (sd). Almgården ligger för övrigt granne med Rosengård.

Den sistnämnda, förhållandevis nya missnöjesväljargruppen, ser invandrarna som konkurrenter om jobben (vilket är feltänkt - vi behöver fler som kan jobba) och är förbaskade över bidragspolitiken och brottsligheten (vilket däremot är ett reellt problem). Jag tror även att det finns en hel del frustration inom denna väljargrupp som har att göra med den egna livssituationen och den maktlöshet som sossepolitiken har orsakat. Det gamla folkhemmets ideal och värden är något som tilltalar denna väljargrupp. Det skulle inte heller förvåna mig om (sd) har fått röster bland arbetskraftsinvandrare som kom på 50-, 60- och 70-talet. Många hårda omdömen som jag har hört om den svenska invandringspolitiken har kommit från folk som själva eller vars föräldrar anlände till Sverige och Skåne under denna period.

Vad jag vill ha sagt är att missnöjet kan ha flera orsaker, varav några är verkliga problem som vi politiker från de etablerade partierna måste ta tag i. Därmed - naturligtvis - inte sagt att (sd) skulle ha rätt i sina slutsatser. Jag är bara trött på förenklingarna och hysterin i massmedia.

Det är helt rätt att Allians för Skåne nu har skickat iväg en förfrågan till Miljöpartiet om samarbete. (Mp):s distriktsstyrelse ska tydligen diskutera frågan ikväll. Alliansen och (mp) är båda vinnare i valet. (Mp) har dessutom officiellt en vårdpolitik som i många stycken ligger närmare alliansen än sossarna.

Om samtalen med Miljöpartiet inte leder någon vart blir det parlamentariska läget oroande osäkert. Läget blir inte bättre av att på förhand bestämma sig för utfrysning av (sd). Vi vet ju inte ens i nuläget vilka som kommer att sitta där, och vad de vill.

Skåne har fördanskats politiskt

Så kan man sammanfatta valutgången. På gott och på ont har det politiska landskapet i Skåne och (i viss mån) i Blekinge blivit väldigt likt läget i Danmark. De borgerliga gick rejält framåt, men lokala socialdemokrater såsom Reepalu och en del andra starka kommunalråd har delvis hållit ställningarna. Och så har vi i Sverigedemokraterna ett invandringsfientligt parti som har gjort stora insteg inom vissa väljargrupper och i vissa kommuner. SD har dessutom blivit vågmästare i Region Skåne. Allians för Skåne vann inte absout majoritet, men blev däremot större än vänsterblocket, och måste därför få ansvaret att åstadkomma ett hållbart styre.

Moderaterna och Folkpartiet påminner om det breda Venstre. Centerpartiet har till dels börjat att likna Radikale Venstre, och har gjort inbrytningar i städerna bland samma typ av väljare. (Kd) är kanske ett slags legering av Konservative Folkeparti och Kristeligt Folkeparti. Vänsterpartiet är, liksom danska Socialistisk Folkeparti, mer marginaliserat än tidigare. Däremot är Miljöpartiet i större grad i politikens centrum (och är mer sansade) här än vad Enhedslisten är i Danmark.

Likheterna är dock mer iögonfallande än skillnaderna.

Första räkningen: C tar regionmandat i Malmö

Allt enligt valmyndighetens hemsida, sedan det sista distriktet blev klart med sin inrapportering i förmiddags. Se Landstingsvalet-Skåne län-Sydvästkretsen 1. En ny räkning sker sedan hos Länsstyrelsen, om jag inte har fel. Det blir nervigt in i det sista.

Det står dock klart att det har rört sig inom valmannakåren. Centerpartiet i Malmö har numera sina väljare i innerstaden, snarare än på landsbygden runtomkring.

Valprogrammet: tolfte poängen

"12. Lägg ned sponsorverksamheten

Jag är beredd att prioritera. Många politiker har inte förstått att ”prioritera” även betyder att avstå från mycket annat som måhända är gott och behjärtansvärt, men som måste stå tillbaka för att man ska ha råd med det viktigaste.

Den regionalistiska opinionsbildningen kostar inte pengar – den går ut på att samla folk till förmån för en idé och bedriva påverkansarbete. Sjukvården kostar pengar, och är för mig prioriterad som utgiftsområde. Att hushålla med skattebetalarnas pengar är också prioriterat. I förhållande till annat än sjukvård bör Region Skåne vara gniden som en smålänning.

Sponsringsverksamhet, såsom bidrag till segel- och golftävlingar, bör över huvud taget läggas ned. Var finns tilltron till de privata krafterna? Det råder ett missförstånd, som lyder att engagemang för tillväxt och regional utveckling är detsamma som att pytsa ut bidrag. Icke sa Nicke. Jag menar att Region Skåne borde driva på och föra dialog med företrädare för näringslivet. Näringslivets organisationer, ideella föreningar, stiftelser, enskilda företagare m. fl. förmår att själva agera och uppbåda resurser, om regionen (jämte kommunerna och staten) kan ta på sig att skapa förutsättningar för tillväxt.

Det jag slutligen tar upp här är inget mindre än en ny politikerroll. Skåne behöver politiker som inte enbart ser sig som fördelare av skattemedel och utställare av vallöften som kostar pengar. Skåne behöver politiker som vill ta ledarskap, driva opinion och ser sig som medborgarnas företrädare – som har viljan och strävan att få med sig medborgarna utan att alltid kunna locka med bidragsmedel.

Inlagt en dryg halvtimme innan vallokalerna stänger. Hela valprogrammet är presenterat på bloggen. Snart presenteras väljarnas avgörande.

Valprogrammet: elfte poängen

"11. Väck med underskotten

Jag kommer inte att acceptera något ekonomiskt lättsinne. Plus och minus ska gå ihop – så är det bara. Jag vill gärna ha en sänkning av regionskatten, men denna måste alltid vara finansierad till sista kronan.

Om du går tillbaka och tittar på några av punkterna i avsnittet ”Ta makten”, kommer du att se hur framförallt punkterna 5 och 7, men egentligen alla punkterna, hör ihop med den regionala ekonomin. Svårigheten att sköta såväl kommuners som regioners och landstings ekonomier hör delvis samman med den orättfärdiga statliga styrningen. Staten beslutar om hur deras verksamhet ska utformas, snävar av deras inkomstkällor och låter dem sedan betala notan.

Jag ser fram emot den dagen Region Skåne får de rätta verktygen. Fram till dess får vi använda de verktyg vi har. Ekonomin ska vara i balans."

De borgerliga måste vinna väljarnas förtroende beträffande skötsel av ekonomin. Därför är det viktigt att även diskutera detta i valrörelsen. Det florera mycket propaganda och desinformation från sossehåll rörande det borgerliga styret 1998-2002, men en sak är ändå säker: vi måste få bättre styr på finanserna efter ett maktskifte än vad man hade då. I och för sig började man med ett stort underskott som ärvdes från de gamla landstingen, men underskottet minskade inte heller nämnvärt under mandatperioden (vilket dock vårdköerna gjorde). Att medge detta tycker jag är rakt och ärligt gentemot väljarna.

Där satt den!

Såg större delen av slutdebatten. Allians för Sverige har programmet - vänsterkartellen (de styrande!) förhåller sig bara till detta med verbala uppstötningar. Persson körde mest med gamla inövade floskler och verkade allmänt tjurig. Ohly var på sätt och vis den piggaste i vänsterlaget, vilket är tillräckligt för att väcka oro. Reinfeldt var charmerande slagfärdig och spirituell, medan Olofsson stod för rejäla bredsidor som visste var de tog.

Maktskifte, por favor.

Kinhult och Hökmark om fritt vårdsökande

Pia Kinhult (m), regionråd, och Gunnar Hökmark (m), EU-parlamentariker, skriver i Sydsvenskan om att möjliggöra vårdsökande i hela EU = integrera sjukvården i Öresundsregionen.

Valprogrammet: tionde poängen

"10. Värna de små lasaretten

Att bibehålla de mindre lasaretten i Skåne med akutmottagningar kan rädda liv. Dessutom är det faktiskt betydelsefullt för Malmö att de små kan ta sitt, eftersom det motverkar överbelastning på UMAS. Erfarenheter visar dessutom att det, naturligt nog, är de stora enheterna som har svårt att få överblick över ekonomin och få styr på densamma. Saken blir inte bättre av att genom politiska beslut flytta ännu mer till storsjukhusen."

Frågan har inte blivit mindre aktuell av att läget på akuten i Malmö bara tycks förvärras.

I Politiken och MetroXpress

Politikens artikel på nätet.
MetroXpress hade sin artikel inne igår (14/9).

Valprogrammet: nionde poängen

"9. Förnuftig blandning av offentligt och privat

För att göra jämförelser möjliga, låta verksamheter lära av varandra och ha koll på kostnaderna bör Region Skåne se till att uppnå en blandning av offentligt och privat drivna vårdgivare. Stegvis införande av fritt vårdsökande (se punkt 8) skulle självklart föra med sig att det privata inslaget ökade. Regionen bör också se till att några av akutsjukhusen läggs ut på entreprenad, såsom har varit fallet i Simrishamn.

Jag vill dock betona att förnuft och ansvarsfullt handlande måste in i denna process. I Malmös fall är UMAS en jättelik verksamhet som inte är betjänt av hastiga systemskiften rakt av. Jag är dock öppen för att delar ska kunna läggas på entreprenad, exempelvis genom att personalen ges rätt att i gå ihop och utmana delar av verksamheten. Att införa fritt vårdsökande på försök inom, säg, vissa specifika områden, skulle även det kunna leda till en stegvis förändring av UMAS och andra regionsjukhus, utan tvära kast.

Fler alternativa arbetsgivare skulle även ge vårdpersonalen större valfrihet och bättre löneutveckling."

Öresundsnytt

I Kvällsposten hakar Bertel Haarder (Danmarks utbildningsminister), Olle Schmidt (fp) och Cecila Malmström (fp) på Centerpartiet i Skånes och mitt förslag om att stärka det danska språket i skånska skolor. Det är alldeles utmärkt. Integration över Öresund har blivit en viktig fråga i den skånska valrörelsen nu på slutet.

För egen del har danska nyhetsbyrån Ritzau genomfört intervjuer med mig i förrgår och igår. Möjligen kan jag därför dyka upp i artiklar och inslag i dansk media nu under valrörelsens sista dagar.

Valprogrammet: åttonde poängen

"8. Möjliggör fritt vårdsökande

Politikerna i Sverige och i Region Skåne försöker planera bort köerna genom att ge löften och ta på sig uppgifter som de säkert som amen i kyrkan kommer att svika och misslyckas med. ”Vårdgaranti” är stridsropet som ska få väljarna att strömma till valurnorna. Den enes garanti påstås vara bättre än den andres. Till slut går det inflation i ”garantier”, och ingen kommer i slutändan att kunna garantera något.

Tanken med ”vårdgaranti” är att den vårdsökande efter viss tid (vanligen tre månader) ska ha rätt att bli hänvisad till vård på annan plats. Det kan vara ett annat landsting i Sverige, eller inom hela EU. Exakt vad som garanteras kan skilja sig åt mellan olika politiska partier. Min fråga blir: varför villkora det fria vårdsökandet? Varför inte ge vårdsökaren möjlighet att välja från dag ett? I Skåne; utanför Skåne; offentlig vårdinrättning; privat vårdinrättning – varför inte låta oss medborgare själva välja bort köerna?

Jag ska villigt erkänna att många frågor måste redas ut innan ett frisökarsystem kan införas. Vilka krav ska regionen ställa på vårdgivarna? Hur ska regionen ersätta dem? Hur motverkar man möjligheter till bedrägeri? Samtidigt är det viktigt att konstatera att sjukvård och annan vård tar en växande del av samhällets BNP, vilket innebär att vi inte fortsättningsvis kan styra denna svällande verksamhet uppifrån och samtidigt sätta patienten i centrum. Det krävs ett öppet sinne och studier av omvärlden, liksom försöksverksamheter som sedan kan jämföras med den vanliga rutinen."

Häri ligger även möjligheten att knyta samman vården över sundet, istället för att bussa patienter till exempelvis Luleå om en plats skulle vara ledig där.

Valprogrammet: sjunde poängen

7. Skattelagar kan vi ta hand om

Det ska även föras över fler skattebaser till regionen. Skåne borde med fördel kunna ta över vissa punktskatter från staten. Varför ska t ex skatt på alkohol och tobak automatiskt fara till Stockholm, när det är regionen som måste betala sjukvården?

Regionalt ansvar för utformning av inkomstskattelagarna skulle underlätta samarbetet med Danmark för att harmonisera lagstiftningen. Inkomstskatten går ändå nästan helt och hållet till kommunerna och till regionen. Den statliga delen av inkomstskatten är förhållandevis liten. I det läget finns det absolut inget skäl till att riksdagen ska bestämma utformningen av skatteuppbörden.

Vården i Sverige är, trots en hel del byråkrati och bristande effektivitet, likväl i behov av nya ekonomiska tillskott. Samtidigt är skatten på inkomster redan för hög. Var ska pengarna tas ifrån? Min övertygelse är att vi måste bredda skattebasen, samt även undersöka om man inte kan ta ut en liten del som obligatorisk försäkring. Pengar till vården är väl satsade pengar, om man samtidigt gör upp med den planekonomiska organisationen. Det är därför betydligt bättre att skattebaser som alkohol och tobak är knutna till regionen, än att de går till staten, som sedan smäller pengarna på Gud vet icke allt - eller låter byråkratin ta ut sin beskärda del.

Förresten...

...du har väl inte missat Centerpartiet i Skånes Öresundspaket? Rapporten finns utlagd på diverse platser, bl. a. här.

Valprogrammet: sjätte poängen

"6. Skånska miljölagar

Miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i Sverige är väldigt omfattande, samtidigt som staten låter kommunerna ta det tyngsta ansvaret för tillsyn. Genom länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, m. fl., bestämmer dock staten i frågor som i första hand har väldigt stor påverkan lokalt och regionalt. Exempelvis kan staten ringa in vilka landområden som är av så kallat ”riksintresse” i något avseende, vilket kan betyda överexploatering av naturresurser, byggförbud, o s v.

Jag är övertygad om att regionala miljö- och hälsoskyddslagar skulle innebära ett starkare skydd av värdefulla natur- och kulturlandskap. Reglerna skulle dessutom bättre kunna anpassas efter den lokala och regionala miljön. Att de vackraste naturområdena runt Dalby har förklarats som varande av riksintresse för stenbrytning är bara ett av flera exempel på statligt maktmissbruk. Naturen runt Dalby (en by som fanns innan det fanns något ”rike”) kan tydligen offras på riksintressets altare…

Jag har genom mitt fleråriga uppdrag i miljönämnden i Lund sett hur statliga myndigheter missbrukar sin makt och låter andra betala notan – ibland även miljön och hälsan, alltså det som skulle skyddas. Det är dags för nya grepp!"

Till listan av myndighetsmissbruk hör även hanteringen av KC Ranch i Revinge. Djurskyddsmyndigheten bestämde sig för att korna måste ha ligghallar, trots att länsveterinären talade om att korna mår alldeles ypperligt av att gå ute och hålla hedlandskapet öppet.

För en stad som Malmö kan man ifrågasätta varför just Länsstyrelsen ska ha ett övergripande ansvar för långsiktig planering, K-märkning av hus, mm. Jag vill understryka att jag inte ser en övergång av ansvar från Länsstyrelsen till regionen som ett medel för att bara "blåsa på" med utbyggnad och göra allt friare. Tvärtom tror jag att vi regionalt i många fall kan sätta större värde på unika natur- och kulturlandskap. Låter Malmö stad sådana värden få spela in vid exempelvis den planerade utbyggnaden av Hyllieområdet? I alltför liten omfattning, är jag rädd.

Pressklipp från Mauds besök

Här följer några ledarartiklar som tar upp Mauds besök i Torson.

Kvällsposten, ledare.
Sydsvenskan, ledare.
Skånskan, ledarkrönika.

I valstugan

För den som vill hälsa på: jag kommer att stå i valstugan på Gustav Adolfs Torg idag måndag kl. 10-12, samt imorgon tisdag kl. 13-15. Sedan blir det naturligtvis fler tillfällen, men jag har helt enkelt inte bokat in mig än.

Ytterligare ett argument för regional television...

Satt just och såg på en repris av "Folktoppen" i en liten valrörelsepaus. Tio-i-topp-listan gällde denna gången Sveriges underligaste underhållningsprogram genom tiderna.

Förutom "Fräcka Fredag" så var det "Solstollarna" som fick mig att vika mig dubbelt. Bilder från barndomen som visas på nytt. Härlig malmöitisk kvalitet...

Trevligheter i valrörelsen

För att väga upp förra inlägget - valrörelsen är ändå rolig. Det är oerhört många positiva människor i Malmö som man kommer i kontakt med vid valstugan, och stödet känns verkligen. Vi är på gång! Kom gärna och hälsa på i stugan på Gustav Adolfs Torg. Jag har ännu inte bestämt någon exakt plan för vilka tider jag ska vara där, men det kommer strax.

Vänsterextremism i valrörelsen

Det har varit en hel del problem med sabotörer som tydligen vill dra landet i riktning mot Weimarrepubliken. I Malmö har en del av våra affischer råkat illa ut, men värst har det ändå varit i Lund. Där fördärvade packet, symptomatiskt nog, Demokratisk Vänsters (ett lokalparti i Lund) valstuga. Centerpartiets kretsordförande i Lund såg fördärvelsen och blev sedan förföljd till partilokalen, som de sedan gav sig på. Situationen var hotfull.

I Malmö springer vänsterpartiets riksdagskandidat nummer ett, Marianne Berg, runt och skriker "länge leve intifadan" och "intifadan visar vägen" på gatorna tillsammans med likasinnade, och applåderar till Hizbollah-hyllningar. Det var ju åsse en schyst utrikespolitik... Jag satt på Lilla Torg och åsåg spektaklet, samtidigt som jag försökte få i mig någonting att äta. Det var inte det lättaste, kan jag säga.

Valprogrammet: femte poängen

"5. Vägar, järnvägar - vi tar det

Makten över infrastrukturen bör vara regional i ett så vidsträckt land som Sverige. Idag ställs den ena landsänden mot den andra i ett spel som tillfälligheter kan avgöra utgången av. Lokala och regionala politiker hänger i den ansvarige ministerns rockskörtar och ber om så mycket som möjligt, utan att själva behöva betala notan. På grund av detta är risken för felaktiga prioriteringar stor, och vinnaren tar allt – förloraren inget.

Bättre vore om både makt och ekonomiskt ansvar fördes ned till regioner. När samma nivå både har makten och betalningsansvaret finns förutsättningar för väl avvägda beslut, som ger maximal utdelning i ökad tillväxt och bättre miljö."


Jag tycker att texten innehåller en hel del goda förklaringar. Nu gapar alla lokala och regionala politiker stort, för att som gökungen kunna få alla statens godbitar i gapet. Om ansvaret till stor del hade flyttats nedåt hade vi troligen sett bättre prioriteringar.

Jag säger bara E22...

Uppföljning i Kvällsposten

Jag har en debattartikel inne i Kvällsposten den 31/8, där förslaget om folkomröstning om grundstadga för regionen framförs, inbegripet en liten tidsplan.

Statlig Öresundskommission?

Enligt Kvällspostens ledarskribent Jan-Olof Bengtsson finns det idéer bland högt uppsatta folkpartister om att bilda en mellanstatlig "Öresundskommission" med tydliga befogenheter för att stärka integrationen. Detta om de borgerliga vinner valet i Sverige.

Engagemanget är välkommet. Jag vill dock åter betona hur viktigt det är att Region Skåne inte blir förbigången - eller rentav överkörd - i en sådan process. Fungerande integration förutsätter dessutom starkare regionalt självstyre. Sverige är för avlångt och för diversifierat för att kunna driva processen långt.

Som mina läsare nog har förstått vid det här laget blir detta min absoluta hjärtefråga om jag väljs in i regionfullmäktige.

Regionalisera TV2

I gårdagens och dagens Skånska Dagbladet kan vi läsa om att SVT har planer på att lägga ned storstudion i Malmö. Framöver blir det, enligt planerna, bara stora programstudior i Stockholm, Göteborg och Umeå. Detta har fått en riksdagsman från sossarna, Johan Andersson från Eslöv, att kritisera SVT.

Men snälla nån. Vad hade ni förväntat er?

Tänk dig istället tanken att vi hade en regionalt ägd public service-kanal, d v s att SVT2 helt enkelt delades upp och gick över till regionala stiftelser. Vi hade kunnat se ordentliga regionala nyheter och granskande samhällsjournalistik. Vi hade kunnat se talk-shows och galor med regionala och lokala kändisar. Vi hade kunnat se ett och annat TV-drama producerat i vår närhet. Vi hade kunnat se program inom kultur- och fritidssfären med bättre träffsäkerhet.

Låt oss gå några steg längre än att gnälla på en SVT-ledning i huvudstaden.

Valprogrammet: fjärde poängen

"4. Danska språket och historien i grundskolan

Danskan har fått ett uppsving som undervisningsämne i gymnasieskolor i flera skånska kommuner, vilket är mycket glädjande. Intresset växer, vilket kan förklaras med att Själland på många sätt har kommit närmare Skåne (eller vice versa). Öresundsbron och den stora inflyttningen av danskar som har skett under de senaste åren har sporrat utvecklingen. Danskan borde vara ett självskrivet ämne i skånska grundskolor. Bäst vore om ämnet ”svenska” även inrymde danska och skånska.

Historieundervisningen i skånska grundskolor är undermålig ur fler aspekter än att svenska skolor inte längre klarar av att ge elever goda ämneskunskaper. Lärare som undervisar i historia i skånska grundskolor bör alltid ha kunskaper i Danmarks historia från tiden då Skåneland var danskt.

Blir jag invald till regionfullmäktige kommer jag att verka för att Region Skåne samlar företrädare från kommuner, skolor och stat för att driva på och föra samtal i dessa frågor."


Här har vi en av mina allra viktigaste frågor. Jag har redan hunnit skriva mycket om det och har även agerat "på fältet" på olika sätt. I nästa vecka kommer ett omfattande utspel, i och med resultatredovisningen av det danskprov som jag har valsat runt med i Malmö.

Danska rösträttsregler föråldrade

Danmark har ytterst strikta regler för vem som får rösta i folketingsvalet. Som dansk medborgare måste man bo i landet för att få rösta i det valet. Flera danskar har påpekat detta för mig.

I och med den nya flyttrörelsen från Köpenhamnsregionen till Skåne blir följderna av den danska lagstiftningen lite smått absurda. Det är ju inte så att de danska medborgarna har flyttat till Tahiti eller nå't. Många behåller sina arbeten i Köpenhamn. För somliga barnfamiljer är dessutom dagis och skola därstädes ett möjligt alternativ. Men ändå hamnar dessa personer mellan stolarna - man kan varken rösta i svenska eller danska riksvalet.

Är det inte dags att Danmark modifierar lagstiftningen när det gäller rösträtt i folketingsvalet?

Me gusta El Correo de la Tarde

Kvällspostens ledare går från klarhet till klarhet.

Valprogrammet: tredje poängen

"3. Kulturpolitiken till Skåne

Det är viktigt att kulturpolitiken hamnar hos regionen, för att därefter i större omfattning än idag flyttas över till oss medborgare. Statens benägenhet att likrikta kulturen och motarbeta regionala språkvarianter kan knappast motverkas på bättre sätt. I ett modernt och demokratiskt samhälle behövs ett gemensamt språk – ett lingua franca – och i någon mån en gemensam kultur. Det betyder emellertid inte att den så kallade rikssvenskan eller Mälardalskulturen skulle vara det självklara valet i Skåne.

Ägarskapet över offentligt ägd TV och radio bör delvis övergå till Region Skåne. En överlåtelse på mellan en tredjedel och hälften av verksamheten vore rimligt. Med dagens utbud skulle detta innebära att en av de två statliga marksändningskanalerna samt Radio Malmöhus och Kristianstad skulle bli skånskägda."


Detta kan kopplas samman med idén som jag tidigare har torgfört på bloggen att utveckla ett nordiskt skriftspråk. Utöver det gemensamma skriftspråket får ju dörren gärna stå öppen för regionala varianter. Jämför den norska språkpolitiken med bokmål och nynorsk parallellt.

Ägarskapsstrukturen gällande media är av oerhört stor betydelse för kulturliv och samhällsdebatt. En uppdelning av public service-media mellan stat och region är ett ganska självklart steg att ta.

Kravet på en överlåtelse av kulturpolitiken innefattar inte nödvändigtvis de stora, urgamla kulturinstitutionerna i Stockholm som kan sägas inneha viktig representationsroll för Sverige.

Valprogrammet: andra poängen

"2. Anta skånsk grundstadga

Regionfullmäktige bör samla sina styrkor och i förhandling med staten ta upp frågan om en särskild grundstadga för Skåne, det vill säga ett slags grundlag för regionen. Liksom i exempelvis Spanien måste inte hela Sverige ha samma regionala organisation, utan Skåne borde gå före och sluta särskild överenskommelse.

I grundstadgan ska regionens fördelning av makt mellan olika organ tas upp, och en lista över regionens befogenheter ska ingå som bilaga."


Denna punkt i mitt valprogram tog sig bl. a. uttryck i denna artikel och detta uttalande.

Region Skåne måste våga ta initiativ för att med folkligt stöd säkra ett starkare självstyre. Eftersom förhållandena är så olika i olika delar av Sverige är det inte nödvändigtvis det bästa att hela landet regionaliseras i samma omfattning. Vi bör vara öppna för, som det heter, regional asymmetri.

Självstyret bygger framförallt på historia, identitet, geografiskt läge och ekonomi. Starkare och mer tryggat självstyre är också en förutsättning för bättre integration över sundet. Vi har allt att vinna och Region Skåne vågar lite mer!

Valprogrammet: första poängen

En serie inleds idag. Jag presenterar mitt valprogram bit för bit (eller poäng för poäng) och tillfogar några små kommentarer när så behövs. Programmet har i och för sig funnits i mer än ett halvår på min hemsida, men alla bloggens läsare har nog inte varit där och kikat.

Inspiration till serien hittade jag hos den miljöpartistiske bloggaren Anders Wallner, vars serie om den miljöpartistiska politikens förträfflighet dock är på god väg att slå både Dallas och Falcon Crest i omfång. Min serie håller sig, som bekant, till tolv avsnitt.

"1. Ny inställning – nock med följsamhet!

Jag är innerligt tje på att lokala och regionala politiker i Sverige med mössan i hand och med blicken i golvet springer ärenden åt regeringen i Stockholm. Och ödelägger kraft och skattemedel på alla dessa rikstäckande lobbyorganisationers konferenser. Jag vill i Region Skåne verka för en ny inställning: det får vara nock med statsgullande och babbelmöten. Det var inte Sveriges riksdag och regering som valde regionpolitikerna.

Region Skåne bör ta strid mot lagar och förordningar som stryper den regionala utvecklingen och styr vården planekonomiskt. Vi ska inte i stillhet acceptera allt som kommer från staten. Så länge inte Sverige inför tvåkammarriksdag med regional representation bör Region Skåne ha beskickning i Stockholm som bevakar alla ärenden som rör regionens självstyre."


Detta med inställningen och synen på regionfullmäktiges roll är väldigt viktigt. Anledningen till att regionfullmäktige inte bara ska sitta och förvalta det som staten har tilldelat, utan även våga ta ut svängarna i opinionsbildning och påverkansarbete, beror på att fullmäktige är folkets företrädare. Att staten inte har behagat överlåta befogenheter till regionen hindrar inte att regionenfullmäktigeledamöter, med mandat från folket, försöker påverka för Skånes och Öresundsregionens bästa. Tvärtom är det jätteviktigt att regionpolitikerna tar den uppgiften på allvar.

Ett utfall av detta är att ifrågasätta om Skåne verkligen har någon nytta av medlemskapet i Sveriges Kommuner och Landsting (f d Kommun- respektive Landstingsförbundet). Regionen betalar 25 miljoner om året. SKL tycks mest vara intresserade av att bevaka byråkratins intressen och erbjuda glassiga konferenser där den politiska gräddan kan partaja.

Ett annat förslag är att upprätta en liten "ambassad" i Stockholm för att hålla ett öga på riksdag och regering. Detta är för övrigt någonting som ledande allianspolitiker i Skåne också driver. Ett maktskifte gör skillnad för regionens framtid!

Dumt med studentkvoter

Danska regeringen är sugen på att införa kvoter för danska medborgare vid läkar- och veterinärutbildningarna. Anledningen är att norska och i synnerhet svenska studenter strömmar in på utbildningarna och tar väldigt många platser (hälften på veterinärutbildningen). Sedan åker de hem, och det Danmark som lider brist på exempelvis läkare har betalat deras utbildning.

MEN. Kvoter av detta slag är ett stort misslyckande. Rörligheten inom Öresundsregionen hindras. Tänk dessutom vilken bred arbetsmarknad dessa studenter får. Och tänk vad det betyder för ökad nordisk samhörighet att studenter kan söka fritt som idag.

Lös grundproblemen istället för att resa nya hinder genom Öresund. Sverige borde antagligen öka antalet platser på läkarutbildningen. Dessutom borde sättet att validera svenska betyg och betygsinflationen inom gymnasieskolan också ses över. Varför inte stärka den nordiska samverkan inom utbildningsområdet? Region Skåne och Öresundskommittén borde ta de trångsynta statsföreträdarna i hampan!

Jag har även skrivit om detta i såväl Sydsvenskan som Skånska Dagbladet på sistone.

Kanonsalva från Ebba Witt-Brattström

Jag vidhåller att en litterär kanon med statlig sanktion är onödig och begränsande, men nu har Ebba Witt-Brattström nästan lyckats locka mig in i listornas värld. Vilken härlig artikel! Witt-Brattströms argumentation stämmer även väl överens med mitt ställningstagande: satsa på utbildning vid lärarhögskolorna och återupprätta en skola som lär ut humaniora. För detta behövs inga statliga kommittéer för att göra litteraturförteckningar. Allra minst måste Witt-Brattströms egen make engageras.

Men Witt-Brattström: ytterligare en sådan häckling av de kulturradikala kannstöparna i elfenbenstornen och jag är förlorad!

Bisarr debatt om litterär kanon

Det började, som sagt, med att Cecilia Wikström från folkpartiet ville ha en svensk litterär kanon som i Danmark. Wikström vill stärka språkets och litteraturens ställning.

Därefter fick hon svar på tal från Carl Henrik Svenstedt som i pompösa ordalag förkastar Wikströms danska funderingar och istället hyllar franska staten som ett föredöme. Mer arbete i grundskolan istället för symbolprojekt à la kanon och blås på med kulturpengar över hela linjen. Till skillnad från Frankrike (?!) vill danskarna bara definiera sig mot omvärlden, menar Svenstedt, som också hävdar att folkpartiet fikar efter motsvarande i Sverige.

Cecilia Wikström svarade förstås lite trumpet och förnärmat att så alls icke är fallet. Ungdomarna förmenas Strindberg!, ryter hon.

Sedan föreslog,som sagt, Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson en skånsk kanon, vilket förde in ett nytt intressant perspektiv i debatten. Är verkligen svenska staten den givna nivån för detta projekt?

Nu har Luciano Astudillo, (s)-riksdagsman från Malmö, gett sig in i debatten. Det existerar inte någon svensk kultur, menar han, utan kulturen är bara summan av alla individers kulturer.

Debattörerna i Sydsvenskan gör sitt bästa för att missuppfatta och förvränga varandras ståndpunkter. Självklart finns det en kollektiv majoritetskultur som man kan beskriva och avgränsa. Astudillos inlägg är rent flum. Däremot är det, vilket Jan A Johansson är inne på, aldrig så att Sverige är den enda tänkbara nivån för att avgränsa majoritetskulturen. Vi ingår i flera kulturella sammanhang, varav Sverige bara är ett. Detta perspektiv på frågan har såväl Wikström som Svenstedt missat fullkomligt. Svenstedt vill framtstå som upplyst och vidsynt kulturpersonlighet, men vill i praktiken ändå genomdriva nationalstatskonformism.

Slutsats: låt oss lägga alla planer på svensk litterär kanon med statlig sanktion på hyllan. Därmed inte sagt att det inte finns kollektiva kulturer värda att understödja och utveckla.

Olle Schmidt om regioner

Olle Schmidt, folkpartistisk toppkandidat till regionfullmäktige i Malmö valkrets, är även ledamot av Ansvarskommittén. I en debattartikel i Sydsvenskan diskuterar han kommitténs arbetsområde.

Allt kan jag inte hålla med om i artikeln. Jag är t ex motståndare till kommunsammanslagningar. Att sjukvården skulle tjäna på att staten tar över mer har jag också svårt att se. Men Schmidt påpekar ändå en hel del väsentliga saker om den regionala nivån. Bl. a. tar han upp vilka ämnesområden den bör ha hand om. Vidare öppnar han dörren för asymmetri i styrningen av landet. Alliansen för starkare regionalt självstyre växer och växer...

Artikel i Captus Tidning

Den unga, frimodiga tankesmedjan Captus har fått upp sin nättidning på nytt i ny skrud. Jag bidrar med artikel i premiärnumret, med rubriken "Vågar de borgerliga ta värdekampen?".

Tillbaka från Mälarens isdrottning

Stockholm Pride och Centerpartiets valkonvent var riktigt trevliga balunser. Om Pride kan jag säga att det är få andra tillställningar av liknande storlek som är så glada och fredliga (sak samma gäller förstås Centerpartiets sammankomster, även om många av deltagarna där har en sjuklig fetisch för pardans, som kan gå våldsamt till). Ett pass i ett centertält kl. 22-01 en lördagskväll på Pride är hur underhållande som helst. Även lite smått fulla människor med andra åsikter än en själv är i regel toppen att ha att göra med.

Där uppe språkade jag lite med Johan Folin, som är lundastudent med två års militärtjänstgöring i bagaget och intellektuell skärpa på besök för att även delta vid CUF:s valkonvent. Antika dygder gillar vi - boenderegionen likaså. Johans blogg är i länklistan till höger.

Danskprovet

Jag har glömt att rapportera om det viktigaste som jag håller på med just nu, nämligen att kolla yngre malmöbors och skåningars kunskaper i danska genom ett skriftligt litet prov. Detta projekt kommer att pågå under de närmaste veckorna, så det kommer att finnas mer information om det inom kort, bl. a. på min hemsida.

Far till Stockholm

Möjligen sjunker aktiviteten en aning här på bloggen fram till på söndag. Jag åker nämligen till Stockholm för att kampanja i Stockholm Pride-området, samt för att delta vid Centerpartiets valkonvent på fredag-lördag.

Mer syndikalistdebatt

Det förra inlägget om syndikalisternas aktion utanför Fosie stadsdelsförvaltning satte igång en del debatt - dessvärre med många hatiska kommentarer.

Skånska Dagbladets ledare från idag (ej på nätet), som jag har bidragit med, tar upp problemet när en fackförening inte vill följa vissa oskrivna normer - "gentlemen's agreement" - som utgör förutsättning för att den svenska arbetsrätten ska kunna lösa tvister.

Eftersom den osignerade ledaren nog är att betrakta som tidningens egendom väljer jag att enbart publicera ett utdrag, där de viktigaste poängerna dock finns med:

"Sedan överenskommelsen i Saltsjöbaden har det funnits en outtalad norm att arbetsmarknadens parter skall uppvisa god vilja och även ta ett helhetsansvar för samhället. Även om fackets rättigheter i lag stärktes kraftigt under 70-talet är statens inblandning fortfarande väldigt begränsad.

Med omfattande rättigheter följer också skyldigheten att inte missbruka dem genom att utnyttja kryphål för att ställa samhället inför ohållbara situationer. Emellertid är det precis vad syndikalisterna ägnar sig åt med tilltagande aggressivitet. För dem är kampen det väsentliga – inte att finna lösningar. Fackliga rättigheter används som trojansk häst för att strida mot hela samhällsordningen.

Den skandinaviska arbetsmarknadsmodellen är redan hårt ansatt av den ökade rörligheten inom Europa. En öppen diskussion med konstruktiva förslag för att bibehålla modellens förtjänster är mer än nödvändig. Oansvariga aktioner av det slag som syndikalisterna uppvisar i Malmö och på fler platser bidrar bara till att modellen undergrävs ännu snabbare än vad som annars vore fallet."

Jag håller med en miljöpartist

Tänka sig, jag har funnit en meningsfrände i miljöpartiets språkrör Peter Eriksson när det gäller frågan om formerna för en ny grundlags tillkomst och regionindelning. Se slutet av intervjun i Sydsvenskan.

Eriksson anser att en ny grundlag bör antas genom folkomröstning. Vidare menar han att regionindelningen också bör avgöras på detta sätt.

Maud Olofsson: träd in i den debatten!

Är skånsk kanon kanon?

Skånskans chefredaktör Jan A Johansson föreslår i lördagstidningen (ej på nätet) att Region Skåne borde ta fram en skånsk litterär kanon. Johanssons förslag kommer efter att folkpartiets riksdagsledamot Cecilia Wikström förde fram idén om en svensk sådan, med inspiration i Danmark.

Jag är egentligen motståndare till att det offentliga börjar peka ut vissa verk som mer uppbyggliga än andra. Risken är att det urartar i ett slags introvert självbespegling. Litteratur handlar ju bl. a. om att skrida över gränser.

Samtidigt kan en litterär kanon också, lite mindre dramatiskt, tolkas som ett urval av böcker som redan utgör viktiga referenspunkter i vårt offentliga kulturliv och i språket. Allt beror ju på vad man ska använda listan till.

Johansson konstaterar mycket riktigt att Sverige och Danmark har vissa historiska olikheter. En svensk litterär kanon kommer att upplevas som en tvångströja. Johanssons förslag om att Region Skåne borde ta ut svängarna och sätta igång med ett kanonprojekt andas mer öppenhet: dels för att regionen som mindre enhet än staten är mer sammanhållen kulturellt, dels för att Johansson även föreslår att t ex danska författare skulle kunna ingå i listan. För övrigt kan regionen inte heller använda listan för att rättfärdiga inskränkande politiska åtgärder på samma sätt som staten kan idag.

En fundering: kan inte Nordiska Rådet, eller Föreningen Norden, vaska fram en nordisk litterär kanon, så kan staterna sluta med sina små självbespeglingsprojekt? Norden och regionerna borde parallellt ta ut svängarna i kulturdebatten!

Fler tar upp Öresundsintegration i valrörelsen

Folkpartisternah har vaknat till liv. Innan var det Marita Sander-Schale och Olle Schmidt. Nu är det riksdagsman Ulf Nilsson. Öresundsintegration har börjat komma upp på dagordningen. Jag kanske inte blir helt allena om att intressera mig för detta, trots allt. Det är bra, (fp)!

Tyvärr väljer dock Ulf Nilsson att inleda sin artikel med den snusförnuftiga kommentaren att vi inte behöver "gammaldags lokalpatriotism eller Skåneromantik", och diskuterar sedan bara en massa vägar och järnvägar till höger och vänster. Man kan undra lite över till vem markeringen är adresserad. Vad är "Skåneromantik" i Nilssons ögon? Allt som inte har med vägar, järnvägar och skattetabeller att göra? Nu är jag måhända en smula hård och raljant, men jag är likaså en smula överkänslig mot dylika låter-som-SF-journalfilmen-från-50-talet-kommentarer. I det stora hela är det, som sagt, bra att frågan om Öresundsintegration får mer och mer uppmärksamhet.

Västerländsk muslim

Min partikollega Muharrem Demirok skriver i Expressen om islam i harmoni med västerländska värden. Strålande inlägg, även om jag är väldigt tveksam till förslaget att svenska staten skulle auktorisera en imamutbildning vid universiteten.

Associationer från KvP-ledare

En finstämd ledare i Kvällsposten signerad Peter J Olsson avhandlar Skåne som platsen där vägar korsas och aspekter av den skånska regionalismen.

Om jag tillåts vara lite personlig, så slår ledaren an en sträng hos mig på ett sätt som ledarartiklar inte plägar göra. Artikeln påminner mig faktiskt om min morfar, som både var jordnära entreprenör med rötter i det gamla bondesamhället på Söderslätt och vidsynt humanist med visioner. Som först var företgare, sedan kommunalråd i Skanör-Falsterbo och nybildade Vellinge kommun, för att sedan ta sig ut på sjön på äldre dar. Som, för att anknyta till ledarartikeln, även visste hur man narrade tullen i Limhamn på den tiden då man inte fick ta in välska godsaker i anständiga mängder. Han kunde för övrigt Österlings "Ales stenar" utantill.

Var min morfar regionalist? Frågorna var inte riktigt uppe på idéplanet under hans tid i politiken, så jag låter det vara osagt. Men i praxis ser jag inte någon anledning till att tvivla.

Sluta med syndikalistdaltet

Igår stod en mobb på runt 80(!) skränande syndikalister och hindrade folk på Fosie stadsdelsförvaltning att komma in. Det framgår att de har stått där i en månad (!!!) och hindrat folk från att gå till jobbet, vilket har förmått personalen att komma en timme tidigare för att komma in på kontoret. När sedan mobben växte och bestämde sig för att börja en timme tidigare fick tydligen både stadsdelsförvaltningen och ordningsmakten nog.

Syndikalisterna har radikaliserats på senare år, och kan knappast längre betraktas som ett fackförbund. Det handlar idag om en samhällsförstörande, politisk aktivistgrupp som vill dra nytta av det skydd och de möjligheter som fackföreningar får enligt lag och praxis. Man missbrukar den svenska arbetsrätten maximalt för att uppnå sina syften. Det får bannemig vara slutdaltat med vandalerna.

Tydligen sätter syndikalisterna i Skåne i system att använda en uppkommen (framprovocerad?) konflikt på arbetsplatsen mellan en enskild medlem och arbetsgivaren som casus belli. Jag tänker inte gå in på långtgående spekulationer, men grunden till syndikalsiternas våldsutövning utanför Fosie stadsdelsförvaltning är en omplacering av två medlemmar som jobbar där. Är det en slump att AUC - Arbets- och Utvecklingscentrum i Malmö - som det så kallade "osynliga partiet" tidigare har utsatt för skadegörelse och blockad, råkar sortera just under denna statsdelsförvaltning? Fan tro't. Osynliga partiet är som bekant en kampanj driven av syndikalisternas ungdomsförbund.

Det är helt ofattbart att Fosie stadsdelsförvalting/ordningsmakten under en månads tid har funnit sig i våldsamma blockader om morgnarna. Ett gäng inflyttade medelklassungar från Möllan som pluggar på IMER och klär sig i hampa och containerlasar tillåts ändra schemat för en hel förvaltning. Kunde inte ordningsmakten köra bort Jerikojuckarna någon gång under dag ett?

Samhället låter sig hunsas av extremister. Hanteringen hittills visar hur dålig motståndskraft det finns. Om det skulle bli tiofalt värre genom att andra våldsamma grupper kliver in på scenen vet jag inte om vi kommer att klara det med skinnet i behåll, som läget ser ut idag.

Vision: nordiskt skriftspråk (II)

Språk är ingenting statiskt som en gång för alla är givet. Språk är både bestämda på politisk väg (de officiella riks- eller nationsspråken) och en del av folks identitet. Språk kan ha nära band, eller rentav sägas utgöra en del av, världsbilder. De tyska romantikerna från slutet av 1700-talet menade att språken inte bara återberättar observationer från vår omvärld, utan att de även kan sägas producera och reproducera denna omvärld hos dess talare. Om detta är sant, stämmer det även som många säger att med ett språks död dör också en värld.

De officiella språken är det nästan alltid stater som råder över i sista hand, om än detta sker genom fullmakter till språkakademier. Trots detta förekommer det ingen politisk debatt om det offentligt sanktionerade språket och dess kontaktytor med traditioner, kulturella gemenskaper över statsgränser, dialekter o s v.

Norden med dess historia, identiteter, interna folk- och gränsflyttningar och dialekter är såvitt jag kan se en utmärkt nivå att stärka politiskt och (skrift-)språkligt. Modellen har jag redan skisserat i förra inlägget: införande av nordiskt skriftspråk, som kan användas i officiella sammanhang när målgruppen är hela statens befolkning eller nordens dito, samt möjlighet för regionala och nationella språk i såväl skriftlig som muntlig form att få leva och frodas parallellt.

Det finns stora föreningar för att stärka det nordiska. Varför inte tänka djärvt och bryta en lans för ett språkprojekt av nämnda slag? Det behövs lite långsiktiga strävanden och visioner i politiken (som inte slår över till utopier).

Säg gärna vad du tycker. Den som tiger samtycker.

Ticket to (over) the blue...

Nyhetsbyrån Nytt Från Öresund (NFÖ) låter meddela följande:

"Tågresande rekord över Öresund

648 700 resor gjordes med Öresundstågen över Öresundsbron under juni månad i år, vilket är 23 000 fler än det senaste rekordet.

Den 15 juli slogs det trafikrekord på Öresundsbron med nästan 23 000 passerande bilar. Nu redovisar Skånetrafiken toppnoteringar också när det gäller antalet tågresor över bron. 648 700 resor gjordes med Öresundstågen under juni månad i år. Det är en ökning på cirka 18 procent i jämförelse med samma månad föregående år. Den tidigare högstanoteringen, på 630 300 resor, är från augusti förra året, enligt Skånetrafiken.

Hittills under det första halvåret i år, har 3,35 miljoner resor gjorts med Öresundstågen över Öresundsbron. Det är en ökning med 548.400 resor, vilket motsvarar 19,6 procent i jämförelse med samma period föregående år. (NFÖ)"

Och i Sverige inför man flygskatter, nationell vårdgaranti som inte gäller över sundet samt struntar i harmonisering av lagar. Hallå!!! Är det ingen i de beslutande församlingarna som kan anta det regionala perspektivet?

Halvera partistöden

Skånskan har idag en helsida om partistöden, med fokus på kommunal nivå. Varje skåning betalar nästan 700 kr om året till partierna i kommun, region och riksdag i partistöd. Detta sker i form av kontantstöd, politiska sekreterare och kanslier.

De höga partistöden medför att partierna blir allt mindre beroende av sina medlemmar. De omvandlas helt enkelt till toppstyrda kampanjorganisationer. Behovet av att öppna sig inför omvärlden och dra till sig nya medlemmar minskar i takt med att de offentliga bidragen trillar in i kassan.

Jag anser att de förtroendevalda måste få ha ordentliga kanslier i riksdagen och i fullmäktigeförsamlingarna. Genom att minska antalet förtroendevalda något kan pengarna användas till att stärka kanslierna. En riksdagsledamot borde t ex kunna ha en personanknuten, politisk sekreterare. Däremot borde man skära ner de direkta kontantstöden till partierna. Om dessa t ex halverades i ett slag tror jag att partiväsendet skulle få sig ett nyttigt stålbad.

Arbetet på gräsrotsnivå måste förstärkas, men för att det ska ske måste partierna få ett starkt incitament. Det har de inte så länge sondmatningen från det offentliga blir allt mer omfattande.

Stekande sol - flaggan i topp

Det var flaggdag igår med firande vid Kronetorps Mölla, med en god blandning av högtidlighet och gemyt.

Den största flaggan gick till väders kl. 12 - se bilder och kommentarer på ledarskribent Peter J Olssons blogg. Därmed var familjedagen invigd, under ledning av Claes Westinger, till vardags journalist på Radio Malmöhus. Det kom rätt hyfsat med folk vid lunchtid, men stranden drog nog till sig allt fler ju längre eftermiddagen led.

Strax efter kl. två delade Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag ut sex stora flaggor och diplom till sex välförtjänta mottagare, vilka stiftelsen ville uppmärksamma för de goda kulturgärningar de har gjort för Skåne. Mottagarna var:

- Skånes Länsförbund av 4H, efter ansökan om fana för användning vid riksläger mm.

- Geijerskolan, Limhamn, för skolledningens engagemang för undervisning i Öresundsregionens historia, språk och kultur.

- Sixten Svensson, Osby, för insatserna till förmån för bättre elförsörjning (”elupproret”) i hembygden.

- Uno Röndahl, Näsum, för sin omfattande forskargärning gällande Skånelands historia under det våldsamma 1600-talet.

- Magasinet Skåne, genom ansvarig utgivare Mattias Hansson, för sin marknadsföring av Skåne och skånska smultronställen.

- Bjäre Hembygd AB, för befästandet av Bjäre som potatisens hembygd.

Jag växlade några ord med Uno Röndahl, som har säkert trettio års forskning med sig i bagaget, på vägen tillbaka från terassestraden, och han var märkbart rörd av högtidsstunden.

Firandet var lyckat, och kommer med stor sannolikhet att bli mer omfattande nästa år. Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag har nu att ta itu med årets nästa projekt: korandet av Årets Skåning genom omröstning hos P4-lyssnarna, samt den direktsända radiogala som ska anordnas i samband med detta i början av november.

Skåneländska Flaggans Dag imorgon

Imorgon är det då tredje söndagen i juli, som har utsetts till Skåneländska Flaggans Dag och har högtidlighållits sedan 1967. Den prosaiska förklaringen till att det just blev tredje söndagen i juli lyder, enligt uppgift, helt enkelt att folk har semester och det behöver hända lite saker under semestern... Men kikar man ut över landskapet såhär när juli står i all sin prakt, skulle man lätt kunna lägga till ytterligare en förklaring - den bästa tiden är nu! Och det är också en mellantid mellan försommarens alla begivenheter och augusti, som traditionellt är tiden för gillen (ålagille, skördefester, kräftor, mm).

Om du har möjlighet får du gärna komma till Kronetorps Mölla och delta i firandet där. Jag kommer att vara på plats hela dagen. Och glöm inte att flagga himmavid!

Hamas outsourcing-kupps följder

Jag har valt att hittills över huvud taget inte kommentera situationen i Mellanöstern under denna valkampanj. Det hänger föga ihop med regionvalet. Utrikespolitiken är främst en fråga för riksdagskandidater. Därtill medför min bakgrund att jag kan lastas för att sakna den iskalla neutraliteten - vem som nu än skulle kunna besitta en sådan. Särskilt inte när Katjusjaraketer slår ned i min födelsestad, Nahariya, och min hemkibbutz alldeles intill är i skyddsrummen.

Nu är det dock på sin plats att säga några allmänna ord som kan bringa lite klarthet i den svenska debatten. Efter lång tids lågintensiv raketbeskjutning från Gaza in i Israel och gisslantagandet av en soldat, satte det omfattande militära angreppet i Gaza igång. Organisationen Hamas, som numera är i regeringsställning i palestinska myndigheten, är direkt inblandad i såväl beskjutningen som i människorovet. Internt har dock organisationen delat upp sig i en politisk och en "militär" del, varav den senare styrs från Damaskus av Khalid Mish'al. Det är den militära delen som säger sig ligga bakom våldshandlingarna.

En situation har således uppstått, med en folkvald regering i Gaza som kräver internationellt erkännande som sådan, men som avsvärjer sig allt ansvar över vad som sker i det egna territoriet - t o m när det är fråga om aktioner som det styrande partiets egen organisation ligger bakom. Man kräver folkrättslig respekt, men åtar sig inget folkrättsligt ansvar. Denna "outsourcing" av ansvaret är ingen ny företeelse i Mellanöstern, eller i någon annan konflikt för den delen. Att det sker så utstuderat och inför öppen ridå, med förvånansvärd internationell acceptans, utgör dock en ny vändning i konflikten. Israels omfattande angrepp i Gazaremsan är ett utslag av stigande frustration och nervositet inför en mardrömslik sits: en granne som styrs av en erkänd regering, men som låter krafter som den säger sig inte kunna kontrollera ägna sig åt ett demoraliserande utnötningskrig, med bortrövanden, påföljande mord inför videokamera, raketbeskjutning mot näraliggande samhällen och upprepade terrorbombningar i städerna. Även när dessa krafter är en del av regeringspartiet, påstår man sig sakna medel att styra. Till och med när man är kidnapparnas megafon utåt och kräver förhandlingar om fångutväxling, säger man i nästa mening att man inte har någonting med saken att göra. Israel försöker tvinga fram ett folkrättsligt ansvarstagande. En demokratiskt vald myndighet med auktoritet beter sig inte som ett rövarband.

Mönstret från Gaza upprepade sig plötsligt igår i södra Libanon. Nu handlar det inte längre om en myndighet som befinner sig i en gråzon mellan kommun och stat, utan nu har det libanesiska territoriet använts för angrepp och bortrövande. Vad händer? Vi ser exakt samma mönster. Libanons regering tvår sina händer genom att lägga ansvaret på Hizbollah, som till råga på allt är företrädd i Libanons regering. Är detta en folkrättsligt rimlig hållning? Om hållningen godtas internationellt bör vi genast ifrågasätta om Libanon är en suverän, integrerad stat. I praktiken har södra Libanon nämligen kommit att bli "Hizbollahland". Organisationen kontrollerar i princip området militärt. Angreppet mot Israel var noga förberett. Nordligaste Israel är i skrivande stund lamslaget av raketbeskjutning. Något liknande har inte hänt på mycket, mycket länge. Libanon måste, för att över huvud taget betraktas som en internationellt erkänd stat, börja ta kontrollen över sina egna domäner.

Hizbollah satte planen i verket när de bedömde att det internationellt sett var lägligast. Det är med sorg och frustration som jag kan konstatera att den internationella tystnaden inför Hamas outsourcing-kupp har skapat ett prejudikat som Hizbollah nu är snabba att utnyttja. I det avseendet har Israel hittills misslyckats fatalt. Det blev inga internationella påtryckningar.

Israels regering och folk är också snabba att tolka omvärldens tystnad inför Hamas beteende. Jag känner mentaliteten i Israel väl. "Det finns inget internationellt samfund att lita på i dessa lägen - UM schmum! (Ett känt rim som Ben Gurion lär ha yttrat: 'FN är intet') Det finns bara en sak att lita på i skarpa lägen, och det är på vår egen förmåga att försvara oss. Det finns inga internationella påtryckningar, varför våra egna aktioner måste bli desto hårdare." Så lyder logiken. Dessvärre bekräftas den gång på gång.

Vision: nordiskt skriftspråk

"Håller språket ihop Norden?", lyder titeln till en forskningsrapport författad av Lars-Olof Delsning och Katarina Lundin Åkesson. Jag plöjde igenom skriften för en tid sedan. Författarna visar att språkförståelsen hos 18-19-åringar i Norden gällande de tre största nordiska språken - svenska, danska och norska - går utför. Färöingarna och norrmännen visade sig vara duktigast, och i jämförelse med tidigare undersökningar ligger norrmännen kvar på en hyfsat hög nivå. Svenskarna och inte minst danskarna har dock sjunkit som stenar när det gäller deras ömsesidiga förståelse, även om de regionala skillnaderna i Sverige var betydande (Malmögymnasisternas förståelse av danska i jämförelse med kolleger i Stockholm).

Norden har av många kommit att betraktas som en överspelad enhet i EU:s, globaliseringens och engelskans tidevarv. Skandinavismen sägs ha fått ett banesår vid Dyböls skansar 1864, sedan Sverige underlät att stötta Danmark i kriget mot Preussen, varvid den danska kronan berövades hela Sönderjylland. Under 1900-talet väcktes dock på nytt en politisk vilja till starkare förening. Inom civilrättens område stiftades t ex lagar i samspel, konventioner antogs om fri rörlighet och utlämning av efterlysta, o s v. Föreningen Norden, som i alla länderna skulle vara ett uttryck för det folkliga stödet för nordisk "förbrödring", bildades redan 1919 i Sverige. Efter andra världskriget kom en ny våg av "nordism", med Nordiska Rådet 1952 och Helsingforskonventionen 1962.

Är det dags att göra någonting på nytt för att stärka det nordiska? Svar ja. Globaliseringen har inte kört över Norden, utan tvärtom kan Norden bli en viktig nivå för att vi ska klara globaliseringen med den äran.

De nordiska skriftspråken är var för sig små och utmanas på många sätt av engelskan inom vetenskap och kultur. Tänk dig tanken att vi istället för att öka skillnaderna i skriftspråket, såsom har skett de senaste 100 åren, istället verkade för att väva samman dem i ett allnordiskt, skrivet mål! En väldigt stor litterär kulturskatt skulle öppnas och säkras inför framtiden. Banden inom Norden skulle stärkas något helt otroligt. Man skulle kunna jämföra med skriven tyska eller arabiska, som täcker områden med rätt så stora regionala och nationella variationer.

Det nordiska skriftspråket skulle självklart vara öppet och inkluderande, med rikt ordförråd som följd, så att ingen stat behöver bli "lissen i ögat" över att ha förlorat ord på kuppen. Den som har hyfsad kännedom om de nordsiska nabospråken vet att det ofta handlar om ordförråd och uttryck som även finns i antingen det egna riksspråket eller dialekten, men som där kan vara föråldrade, litterära eller tvärtom slangmässiga.

Utöver det officiella, gemensamma skriftspråket skulle det vara möjligt att använda sig av nationella och regionala varianter. I Norge görs detta redan idag i form av bokmål och nynorsk. Om vi tar Norge som exempel så skulle de kunna ändra deras bokmål till "nordiska", och låta nynorsk vara kvar - om så önskas med regionala variationer.

Det finns en tydlig koppling mellan denna idé och regionalism. För regioner med utpräglade dialekter med stora, egna ordförråd och grammatiska egenheter, samt för gränsöverskridande regioner, vore ett gemensamt nordiskt skriftspråk, med möjlighet till regional anpassning parallellt, en kulturell gåva från himmeln.

Så vad väntar vi på? Politiken idag lider brist på visioner och långsiktiga mål. Är det fler som anser att förslaget om nordiskt skriftspråk är intressant?

Ledare för Skånskan

I dagens Skånska Dagbladet står jag för ledaren och den signerade kolumnen. Detta kommer att ske vid ytterligare nio tillfällen i sommar, enligt följande schema:

10/7
30/7
31/7
6/8
7/8
8/8
9/8
13/8
14/8

Jag kommer inte att lägga ut texterna här, utan jag hänvisar till köp av lösnummer eller prenumeration.

Ny i länklistan

Jag har beslutat mig för att öka kvoten vilda fritänkare i länklistan, för att inte snöa in i partipolitisk rundgång, och och lägger därför till Lundensis.

Invandringsutpsel utan verklighetsförankring

Jag är för ett system med "gröna kort" för arbetskraftsinvandrare som uppfyller ett antal krav. I den delen är centerledningens utspel "Öppenhet för tillväxt" på rätt spår. Sverige har internationellt sett en extremt liten andel arbetskraftsinvandrare, och det är inte bra. Även Danmark är inne på att införa grönt kort-system.

Men i övrigt måste jag tyvärr säga att utspelet är uppåt väggarna. Invandringsmålsättning på en procent av befolkningen per år? Det innebär 90 000 per år i dagsläget. Möjligheten att skapa social sammanhållning och integration i ett land som Sverige skulle troligen gå helt om intet. Partiledningens taktiska strävan att profilera sig som socialliberal värnare av öppenhet håller på att gå ut över omdömet.

Kanada framhålls i rapporten som ett stort föredöme, med förhållandevis stor invandring och förhållandevis generösa socialförsäkringar och bidragssystem. Men Sverige kan inte bli Kanada över en natt, i fråga om historia, identitet och samhällsstruktur. Dessutom vill Centerpartiets ledning ha ännu större andel invandring till Sverige än vad som är fallet i Kanada, men utan att ha samma kriterier och hårda urval beträffande arbetskraftsinvandringen som Kanada har, inte ha språktester, o s v. Detta hänger inte ihop på någon ledd!

Jag har faktiskt, när allt kommer omkring, svårt att betrakta förslaget som seriöst menat. Man är ute och svävar i det blå. Det vore bra om partiledningen kunde nyktra till i denna fråga.

Min inställning har jag redovisat tidigare men i all korthet, utan några motiveringar, kan man sammanfatta den som såhär:

- Värna och vidga möjligheterna att få politisk asyl på grundval av sakomständigheter i hemlandet
- Strama åt kategorin "humanitära skäl" rejält
- Strama åt anhöriginvandringen, inför försörjningskrav
- Inför arbetskraftsinvandring enligt grönt-kort-modellen
- Inför språktest för permanent uppehållstillstånd/medborgarskap

Myndighet recenserar politiskt parti

Integrationsverket är det mest slående exemplet på hur myndigheter tar över den politiska debatten i Sverige från frivilligkrafterna. Myndigheters generaldirektörer pladdrar i ett på DN-debatt, och sätter därmed rubriken för Aktuellts 18-sändning, som sedan bestämmer vad man ska älta i babbelsoffan i TV:s morgonstudio och skrik-högst-debatter. En så kallad "Soft State" väller ut över sina breddar.

Nu har Integrationsverket sprängt alla tänkbara skrankor. Verket har givit ett par forskare från vänsterns egen lilla högskoleborg - Södertörns högskola - i uppdrag att "granska" Sverigedemokraterna. Ett politiskt parti blir sålunda "recenserat" av en statlig myndighet. Nu rör det sig snarare om ett taffligt försök till karaktärsmord på Sverigedemokraterna, i och med att forskarna börjar gå in på partiföreträdarnas bristande kunskaper:

"I flera kommuner konstaterades brister hos ledamöterna vad gäller kunskap om den kommunala kompetensen. I andra uppdagades en diffus kunskap om vad partiet egentligen står för."

Om detta är uppgifter som författarna tycker är värda att skriva om, vilken var då deras frågeställning/problemformulering? Detta är inte någon vetenskaplig undersökning, utan ett allmänt tyckande om SD. Det skulle, förhoppningsvis, inte ens godkännas som B-uppsats (möjligen på Södertörn).

Skåne får givetvis också en massa klander. Ja, det finns nog ett större motstånd mot den förda invandringspoliken i Skåne än på många andra håll i landet, men vad detta beror på är nog ganska komlext, vilket jag har skrivit om tidigare. För övrigt har "forskarna" fel. SD har inget stort stöd i "välmående villakommuner" av Vellinges, Lommas, Höganäs eller Ängelholms snitt, utan det är - utöver i segregationskommunerna - i typiska byakommuner som framgångar kan skönjas.

Det handlar om principer. Jag ogillar Sverigedemokraternas politik och deras grundläggande, ideologiska antaganden. Men det betyder inte att statliga myndigheter skall kunna ägna sig åt att recensera och rentav förhåna dem. Nästa gång är det någon annan myndighet som får DN-debattmegafonen i sin hand för att exempelvis smutskasta Alliansen, med det bakomliggande motivet att Alliansen vill avskaffa eller banta myndigheten efter en valseger.

Förresten, det är nog något som redan har hänt, flera gånger...

Hettar till om fastighetsskatten

Cole Porters "Too Darn Hot" ackompanjerar mitt skrivande för närvarande, mest för att komma i fas med omgivningen. Jag har just delat ut valflygblad i Malmö C (låt oss kalla det för "Malmedalen"), och även det var en härligt het del av universum.

Alliansen har just släppt förslaget om att avskaffa den statliga fastighetsskatten för att istället öppna för en kommunal avgift, som dock lär bli betydligt lägre, eftersom den inte ska bestämmas efter taxeringsvärdet. Dagens fastighetsskatt är helt orimlig i sin utformning, så förslaget har sina förtjänster. Den kommunala avgiften innebär dessutom att en skattebas kanske kommer att föras över till kommunerna från staten, vilket de behöver för att inte beskatta arbete sönder och samman.

Att helt avskaffa allt vad fastighetsskatt och avgifter heter är dock en tveksam väg att gå. Det finns uppenbara risker för spekulation i fastigheter med ytterligare kraftiga prisstegringar i heta områden. Marknaden kan på sina håll i västra Skåne bli lika överhettad som folket ute på gatorna idag. Dessutom finns det flera andra skatter som är viktiga att sänka.

Men överföringen från staten till kommunerna är väldigt bra. Den kommunala avgiften lär dessutom inte bli lika beroende av fastighetens värde.

Bisarra Almedalen

År 2004 var jag på plats under Almedalsveckan i ett par dagar. Det var en något bisarr upplevelse. Hela svenska medieeliten, proffstyckarkåren och den politiska gräddan häckar i samma gökbo. Man springer på varandras seminarier, är paneldeltagare vid varandras seminarier, äter varandras gratisluncher och super upp varandras representationskonton. Inför en semesterloj befolkning som ligger på playan och degar.

Och detta kallas av vissa för en höjdpunkt i den svenska demokratin...

Låt oss vara ärliga. Almedalen kan vara inspirerande och givande för dem som är där. Men det har inte det minsta med demokrati att göra.

Roliga timmen

Och här en smula smårolig underhållning, sådär lagom till helgen. Barnsligt, men kul, eller hur? Det tycks vara en hemsida som har varit uppe ett bra tag, med tanke på vilka ministrar som dyker upp, men ändå...

www.socialdemokrat.se

Tips från Annie!

Läroplan värd namnet

Malte Lewan Neelsen har satt ljuskäglan på en artikel i Sydsvenskan om brister i historieundervisningen. Man ska kalla en spade för en spade, och det är faktiskt fråga om fullständigt förfall inom skola och gymnasium. Samtidigt som betygen trissas upp gröps kunskapsinnehållet ur. Historielärare Karin Callmer försöker inte försköna bilden, utan berättar att elever med toppbetyg inte har en aning om historien från 1800-talet och bakåt.

Läroplaner som anger vad elever skall kunna är "ett minne blott". Det är en viktig del av problemet. Om man inte vet vad elever ska kunna blir målformuleringarna i riktlinjerna för betygsättning bara snömos.

Men Malte är, som vaken regionalist, inte heller särskilt begeistrad i idén att staten åter skulle peka ut exakt vad elever ska lära sig.

Slutsatsen måste bli att det offentliga måste upprätta läroplaner värda namnet, men att en vi bör vara öppna för regionalt inflytande på planen i ett antal ämnen. Här kan man förvisso vara öppen för skillnader i maktfördelningen mellan olika delar av landet.

Kampfisk istället för kamphund?

Ytterligare angrepp på människor har rapporterats sedan mitt förra inlägg om kamphundar. Kvällsposten har haft en artikelserie om bestarna, och det har visats sig att folk i gemen är väldigt upprörda över hundterrorn. Jag delar upprördheten. I takt med att pressreferaten blir fler börjar det dock bli mer och mer klart att det är hundägarna som upprördheten borde riktas mot. Gång på gång beskrivs hur hundägare efter angreppet tar hunden och...går därifrån utan ett ljud! Vilket avskyvärt beteende! Vilken feghet! Vilka kräk!

Jag är själv uppvuxen med stor hund och har lika stor passion för djur. Men hundar som utan vidare angriper människor ska inte vistas bland människor. Lagstiftningen med strikt skadeståndsansvar är otillräcklig. Obligatorisk skadeståndsförsäkring är ett förslag som har väckts; större möjligheter för polisen att avliva hunden är ett annat. Bådadera borde kanske förverkligas.

Man kan ju alltid skaffa sig en kampfisk istället. Den håller sig garanterat i sitt akvarium. Kampfisken Sten på hotell Sten Stensson i Eslöv har blivit en helt osannolik följetong i massmedia, sedan miljöförvaltningen dömde ut hans förra akvarium som varande för litet. Nu skrivs det om Stens två tilltänkta flickvänner, vilka ska ingå i ett promiskuöst menage-à-trois. Hur vet de förresten att firren är straight? (Ser han inte lite väl prålig ut på bilden?) Jag väntar bara på när den journalistiska smekmånaden är över, och skriverierna går över till att kommentera Stens nakenchock, Stens vilda natt bland Eslövs svartklubbar, eller knarkbeslaget i Stens gälfickor.

Se, detta lands nyhetsvärdering är spännande...

Folkpartiet på rätt spår

I en nyligen framlagd aktionsplan upprepar folkpartiet sitt krav på språktest för medborgarskap i Sverige och kompletterar med åtskilliga förslag för att höja kunskapsnivån i svenska hos invandrare.

Språktest är en rimlig åtgärd för att förbättra svenskkunskaperna. I aktionsplanen påpekas även, intressant nog, att det i Storbritannien även går bra att låta sig testas i walesiska, skotska eller gaeliska. Kravet på ökade språkkunskaper ska alltså inte användas som ytterligare ett verktyg för att trycka ned regionala mål och dialekter. I Sverige skulle detta kunna ta sig uttryck i att det svenska, enhetliga skriftspråket kompletteras med regional ordkunskap och fonetik.

(S)-riksdagsman angriper vårt initiativ

Riksdagsmannen Leif Jakobsson (s) från Malmö går idag till frontalangrepp på idén om att utarbeta en stadga för Skåne eller Scania (Skåne+Halland+Blekinge) på uppdrag av regionfullmäktige. Denna idé framförde jag, tre regionpolitiker från de andra tre allianspartierna, samt konsulten Anders L. Hansson i en artikel i SDS den 4 juni.

Taktiken lyser igenom. Genom flera missriktade tillmälen och påståenden om vad vi undertecknare står för försöker Jakobsson framställa vårt initiativ som galenskaper, och därmed sätta punkt för diskussionen. Varför? Vad är Jakobsson rädd för?

Jakobsson berättar att han minsann i sitt "dagliga värv som riksdagsledamot" för Skånes och Malmös talan = drar hem pengar. Vi ska tacka för stålarna och hålla flabben. Men tänk om det inte är pengar som är vårt främsta mål med stärkt självstyre?

För att ändå ta upp frågan om pengar och utjämning mellan regioner står det inte en stavelse i vår artikel om att sådan solidaritet skulle upphöra. Tvärtom finns det ett standgande om regionens bidrag till staten i utkastet till stadga. Dessutom - tänk om det är så, att ekonomisk tillväxt faktiskt får bättre förutsättningar med starkare självstyre, så att vi därmed alla blir vinnare - både Skåne/Scania och övriga landet? Ekonomi är inget nollsummespel; kakan måste bakas innan den kan fördelas.

Jakobssons artikel kanske sätter igång en nyttig debatt inom socialdemokratin i Skåne. Är det Jakobssons förhållningssätt som gäller för (s) i Skåne?

Ta vara på kultur och skönhet

Under midsommarhelgen var jag på Södra Näs utanför Varberg, där sommarstugor och permanentbostäder fylkas allt tätare. Stilblandningen gör inte alltid skönheten en tjänst. Allra värst är de mest påkostade vulgo-schabraken, där sportbilen står och prålar utanför. Hur fasen fick de bygglov? Mexitegel är min sju ingen mänsklig rättighet.

Över huvud taget är vården av kulturlandskapet, dit jag även räknar våra städer, en intressant fråga att begrunda. Ett skönt kulturlandskap brukar kännetecknas av att man i byggandet har använt sig av lokalt material och slår bryggor mellan gammalt och nytt. Modern arkitektur kan alltid hämta linjer och färger från landskapet och den gamla bebyggelsen, utan att hänfalla åt pastisch. Detta är ofta kännetecknet för riktigt lyckade nybyggen. Som i alla andra sammanhang handlar skönhet om måttfullhet, jämvikt och att lyfta fram och förfina de naturliga tillgångar som redan finns.

I kommunpolitiken är däremot diskussioner om stil och riktlinjer för arkitekturen fullständigt frånvarande. Väldigt mycket makt läggs hos byggherrarna. Kommunala bostadsbolaget smäller upp betongklossar, eller - som idag - rena glasterrarierna, medan privatpersoner kan beställa Barbies poolvilla ur kataloger. Samma (o)stil världen över...

Kanske borde vi se över hela planeringsprocessen för att försäkra oss om större varsamhet och stifullhet. Kommunerna står i första ledet, så kommunkandidater i politiken borde verkligen fundera över detta. Men även kandidater till de andra nivåerna kan göra insatser. Region Skånes kulturnämnd skulle t ex kunna vara en mycket aktiv pådrivare. Arkitektur och kulturlandskap i största allmänhet har ju ofta regional särprägel. Region Skåne måste våga ta ut svängarna. I framtiden skulle man kunna tänka sig viss regional plan- och bygglagstiftning.

Intervjuad av Ekot

För fyra år sedan intervjuades jag om varför Centerpartiet hade så få personer med invandrarbakgrund på sina listor i valet. Nu hörde de av sig igen från Ekot. Centerpartiet har i en jämförelse med alla riksdagspartier minst andel personer med utländsk bakgrund på sina listor. Se och lyssna här.

Representationen har blivit bättre nu, även om förändringen i förhållande till 2002 inte är så stor som jag hade hoppats. Flera faktorer påverkar utfallet.

- Partiet är fortfarande mycket svagt i större och medelstora städer, där invandrartätheten är som störst.
- Partiet är en rörelse som inte har någora tydliga motsvarigheter utanför Norden, vilket gör att kännedomen om partiet bland utomnordiska invandrare blir extra liten.
- Partiet var i en nedgångsperiod mellan 1973-2002, vilket gör det svårare för nya personer att komma in i beslutande församlingar och skapa dynamik.

Vi partiaktiva måste helt enkelt jobba hårdare med att värva väljare och sympatisörer i städerna. Om medlemskåren är skev i sin sammansättning blir givetvis även valsedlarna det.

Folk ska däremot inte kvoteras in på grundval av deras härkomst, och jag är skeptisk till särskilda satsningar mot just "invandrare" som grupp. Med fokus på kompetens och med ett genombrott i städerna i årets val finns det goda förutsättningar för att antalet medlemmar med invandrarbakgrund ökar, och att åtskilliga kandidater med invandrarbakgrund även blir invalda i de beslutande församlingarna.

Katalonien röstade för mer självstyre

Katalanerna gick igår till valurnorna för att rösta om förslaget till ny uppgörelse med spanska staten om regionalt självstyre. Det blev ett rungande ja, vilket bl. a. glädjer det stora liberal-konservativa partiet Convergència i Unió.

Valdeltagandet blev ganska lågt - under 50%. Kanske finns det delvis en förklaring i att Katalonien är en "magnetregion" med stor andel inflyttade från övriga Spanien och världen, vilka måhända inte känner sig lika berörda av frågan som de infödda katalanerna.

Folkomröstningen har även kommenterats av riksdagsman Johan Linander här.

Sprang för Öresundsintegration

Centerpartiet i Malmö ställde upp med ett helt lag i Broloppet. Vi sprang helt enkelt för Öresundsintegration på en ytterst lämplig, symbolladdad sträcka.

Rapport: jag sprang de 21 097 metrarna på tiden 1:48:36 (preliminär tid, Broloppets hemsida). De första två tredjedelarna gick, som jag kände det, ganska snabbt och smidigt. Sista tredjedelen var mördande - där tappade jag en del tid. Men så var det också mitt första tävlingslopp, och jag har aldrig tävlingslöpt så lång sträcka förr.

Gissa om det kändes i benen idag...

Rödgula vimpeln

Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag har nu satt igång en kampanj på nätet inför den 16 juli, som är Skåneländska Flaggans Dag (infaller alltid tredje söndagen i juli). Genom att klicka på vimpeln i marginalen här till höger kommer du till stiftelsens sida, där det också finns en undersida med anvisningar för hur du själv kan lägga upp vimpeln på din egen hemsida.

Vimpeln står för en uppmaning att flagga rödgult den 16 juli och stolthet över landskapet och dess kultur. Lägg upp den på din sida och uppmana dina vänner och bekanta att göra detsamma!

Det finns som sagt anvisningar på sidan. Det du behöver göra är att spara själva bilden på en Internetserver, lägga in html-koden på din egen hemsidas mall ("template") och skriva in bildens nya adress i html-kodens andra halva (efter img src=). Färdigt!

Danskar köper i städerna - holländare på landsbygden

Flera artiklar i dagspressen har på sistone uppmärksammat att holländska familjer köper skånska lantbruk - till en tredjedel av markpriset i jämförelse med Nederländerna. Detta är en intressant utveckling, som visar hur attraktivt det skånska kulturlandskapet faktiskt är. De nya familjerna bidrar till ett livskraftigt skånskt lantbruk och ser till så att kulturlandskapet lever vidare. Och integrationen går, föga förvånande, som på räls...

Intressanta SCB-siffror

Statistiska Centralbyrån har publicerat sin omfattande partisympatiundersökning för maj 2006. Det är oerhört jämnt mellan blocken. Centerpartiet, som oftast brukar få lägre i opinionsmätningar än på valdagen, har med 6,2% en hyfsad grund för att göra ett bra val.

Vad som är särskilt intressant är de stora regionala skillnaderna - se Dick Erixons blogg. Skåne och Blekinge är numera borgerliga tillsammans, vilket innebär att Skåne ensamt är ännu lite mer borgerligt, eftersom Blekinge av tradition är rött.

Men titta på "Stormalmö" (Malmö-Lund med kranskommuner). Även om där i skrivande stund måste ha smugit sig in ett fel bland siffrorna (Stormalmös siffror blir mer än 100% tillsammans, när jag läser detta) har vi att göra med ett av de borgerligaste områdena i tabellen. Malmö är på väg att rysta av sig betongsossarna.

Maud Olofsson om Öresundsintegration

Förra lördagen hade Maud Olofsson och Sydsvenska Handelskammarens verkställande direktör Stephan Müchler en debattartikel i Sydsvenkan om vad Sverige kan lära av den danska arbetsmarknadsmodellen. De kommer även in på frågan om bättre Öresundsintegration och stärkt regionalt självstyre.

Olofsson var för övrigt på besök i Malmö igår vid ett seminarium anordnat av Öresundsinstitutet.

Väck med kamphundarna!

Det är mer och mer frustrerande att se och läsa om alla dessa utskurna ryggbiffar till hundar och deras fullständigt omoraliska ägare (ibland även de utskurna ryggbiffar). Situationen i Malmö är ohållbar! Det finns människor som tror att de inte har några skyldigheter gentemot sina medmänniskor. Samhället ska däremot tydligen ha mängder av skyldigheter gentemot dem!

En hund som oprovocerat hugger tag i en persons ben är en knäpp hund. Om ägaren har gjort den knäpp eller om den blev knäpp genom avel, eller både och, är mig likgiltigt. Polisen måste har rätt till omedelbar avlivning.

Den lilla bloggpausen över

Jag har haft en liten paus i bloggandet, beroende på mängder av andra skrivuppdrag som ligger hopade och en intensivkurs i aikido i helgen som gick (som för övrigt gav mig den värsta träningsvärk som jag någonsin har varit med om).

Men nu ska det bli bättring!

Alliansens för Skåne har budgetförslag

Igår presenterade Allians för Skåne ett gemensamt budgetförslag, något som inte har skett tidigare. Bra initiativ!

Vad angår budgeten så kan undertecknad bocka av flera punkter som finns i mitt eget personvalsprogram. Sydsvenskan skriver ingenting om dessa förslag. Alliansen föreslår att en skånsk beskickning ska öppnas i Stockholm för att bevaka och påverka (punkt 1 i mitt program). Öresundsintegrationen, slopande av flygskatten och övertagande av arbetsmarknadspolitiken tas upp som exempel på påverkansområden i Skånska Dagbladet (ej på nätet). Vidare föreslår Alliansen att vårdsökandet ska bli betydligt friare, vilket är glädjande (punkt 8). Däremot föreslås inte några stora, drastiska utförsäljningar av sjukhus, vilket väl kan stämma överens med min bedömning om att man bör finna en god jämvikt mellan offentligt och privat (punkt 9).

Budgeten har en svaghet, nämligen dess omfång. Alliansen räknar kallt med ökade statsbidrag från en borgerlig regering i Stockholm. Sådär bör man inte räkna, menar jag. Osäkerheten är stor, och dessutom innebär detta ett ökat beroende av staten. Detta är något man bör undvika att räkna med i budgetar.

Allians för Skåne måste ta regionens ekonomi på största allvar efter ett maktskifte. Soliditeten ligger på minus idag, och det finns en växande pensionsskuld att ta med i beräkningarna.

Mitt helhetsbetyg: bra budget med goda ambitioner när det gäller självstyret och vårdpolitiken, men vi måste ständigt ha ekonomin under uppsikt och vara lite mer gnidna i vissa lägen.

"Nationaldagen" - innehållslöst elitprojekt

Babblet om nationaldagen står mig upp i halsen nu. SVT lät morgonsoffan fyllas av gäster som skulle diskutera dess innebörd. Statsapparaten och landets kommuner gör vad de kan för att få igång något slags firande. Men allt är bara fasad. Det finns inget innehåll.

I inget annat land som jag känner till skulle journalister, kändisar m fl sitta och undervisa folket i vad det ska göra på landets högtidsdag. Denna högtidsdag är nämligen i de flesta länder (i alla fall där den verkligen firas folkligt) förbunden med en viktig del av medborgarnas självbild - vad det innebär att vara amerikan, dansk, fransman, israel. Många - ja, säkert de flesta - har statens självständighet som grund för högtiden. Andra har revolutioner eller antagandet av en ny grundlag som händelse värd att fira. Erfarenheter från Andra Världskriget påverkar dessutom väldigt många så kallade nationaldagar i Europa och ger dem en ny, genuin mening. I Danmark och Norge kan vi t ex se detta.

I Sverige har man nu gått så långt så att man har instiftat en statlig helgdag (genom att ta bort en kristen helgdag med tusenåriga anor) och funderar nu över vad man ska hitta på. Nu börjar dagen istället fyllas med politiskt korrekta jippon som statsmedia och offentliga sektorn regisserar. Dagen är på väg att politiseras.

Jag säger som så många andra: om det finns någon dag som skulle kunna göra anspråk på något slags högtidsdag för Sverige så är det Midsommar. Lägg ner 6:e juni som så kallad nationaldag och låt istället Midsommardagen bli svenska flaggans dag. Det kostar ingenting, eftersom det redan är en helgdag. Även jag som regionalist tycker att Midsommar står för någonting svenskt/nordiskt som jag ser som positivt - hyllningen till naturen, ljuset, sommaren. Det känns bättre. Det känns inkluderande.

När kungen den 6:e juni kommer till Malmö IP för att låta sig hyllas med kungssång och fyrfaldiga leven för Sverige är det någonting som trycker på mina axlar och klämmer i magen.

Sydsvenskan idag

I dagens Sydsvenskan finner du en artikel undertecknad av fyra borgerliga politiker i Skåne, däribland jag, samt konsulten Anders L. Hansson. Artikeln är ett unikt initiativ som faktiskt innebär en utmaning av Ansvarskommittén och grundlagsutredningen. Vi vill efter en borgerlig valseger i Skåne sätta igång en process för att frambringa en grundstadga för Skåne, alternativt Scania (Skåne, Blekinge, Halland). Vi hänvisar till ett utkast till stadga, som skulle kunna ligga till grund för kommande förhandlingar.

Detta är bara början på en debatt som vi vill föra i valrörelsen. Staten ska inte tro att den genom att låta Ansvarskommittén lägga sitt slutbetänkande efter valet kan sopa frågorna under mattan. Nu är mattan bortdragen.

Länk till artikeln i Sydsvenskan.

Länkt till stadgeutkastet på Anders L Hanssons blogg.

Skåne och flyktingmottagning

Svenska Dagbladet och Sveriges Radio har som huvudnyhet idag att det råder stor skillnad regionalt inom Sverige i synen på flyktingmottagning, med Skåne och Blekinge som den mest kritiska regionen. Resultatet tycks förvåna statsvetaren Marie Demker.

För egen del är jag inte förvånad, och jag tycker att man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser i just skåningars syn på flyktingar. Många andra värderingar och attityder gömmer sig i en komplex väv bakom detta utfall.

Demker är inne på att det finns andra politiska dimensioner än en ekonomistisk höger-vänsterskala som gör sig gällande i Skåne och andra delar av Sydsverige. Detta är helt riktigt. Ställningen gentemot svenska staten är en sådan dimension. Många, många års frustration över att den egna majoritetskulturen blir nedtryckt kan leda till en negativ inställning till ett mångkulturellt samhälle. Först blir man själv nedtryckt, sedan ska nyanlända kulturyttringar hyllas enligt statliga direktiv. Där kan vi finna en psykologisk förklaring.

När Demker lite trevande även tar upp konflikten stad-land är hon dock väldigt oprecis. Det jag uppfattar att hon är ute efter är att Skåne har präglats av ett slags småborgerlig byakultur, som har rötter hundratals år tillbaka i tiden. Proletariseringen och konflikten brukspatron-arbetare som har märkt det politiska klimatet så hårt i Mellansverige och längs Norrlandskusten blev inte lika dominant i Skåne. Därmed får andra frågor än kapital-arbete större plats. I byakulturen ingår dessutom en skepsis inför folk "udanifra" (så kallades min morfar och mormor med barn när de flyttade till Skanör på 50-talet - från Malmö!).

För det tredje finns en närhet till Danmark geografiskt och delvis kulturellt, där invandringskritiska partier har haft en stark ställning sedan 70-talet.

För det fjärde ska man inte dra för stora växlar på begreppet "flyktingar". Folk förknippar det genast med invandring i största allmänhet. Jag tror ändå att viljan att hjälpa folk undan politiska och/eller religiösa förföljelser är stor. Det som kan problematiseras - och där har man en del poänger i Danmark - är omfattande invandring av ekonomiska skäl, anhöriginvandring utan försörjningskrav, samt den undermåliga integrationspolitiken.

Jag tycker att det är viktigt att ta upp dessa frågor till behandling, för att inte lämna fältet fritt åt ytterlighetskrafter och folk som sprider ren rasism. Frustration bland folk över att politikerna backar ur kan dessutom leda till onyanserad kritik, som kan drabba alla invandrare som grupp.

Förvirringen total

Efter att ha kommit fram till att det finns vissa kulturella skillnader inom Sverige, och att de regionala särdragen är en viktig del av ett kulturarv som vi har att förvalta och utveckla, blir man extra känslig för fadäser och verbala volter i massmedia. Inte så att jag är någon fanatiker som tar illa upp av misstag i benämningar, men detta börjar ju faktiskt ta priset.

Eslövs folkhögskola ska visa upp "svenska traditioner" och "svensk kultur", bl. a. genom att laga "typiskt svensk mat" och bjuda en grupp från fem andra EU-länder på en "rundtur i Eslöv och andra delar av Skåne". Hur kulturellt tondöv får man bli?

Det hade faktiskt blivit mer korrekt om man hade sagt och skrivit "rundtur i Eslöv och andra delar av Sverige", men avgränsat sig till "skånsk kultur" och "typiskt skånsk mat", mm. Skåne är nämligen en del av Sverige, men om man vill visa på t ex matkultur är det bättre att tala om vad som finns regionalt. Om den gästande gruppen hade skickats till Bohuslän eller till Norrbotten hade ju den traditionella maten blivit en helt annan, inte sant?

Ett angrepp - hunden avlivas

Det får vara nock nu med dessa kamphundar med knäppa ägare som utgör livsfara för människor och andra djur. Nästa gång kommer dessa hundar att angripa ett barn som leker på gräsmattan.

Även Malmö har stora problem. Man upptäckte t ex för några år sedan att ägare hetsar sina hundar mot ungträd (!) för att stärka deras käkar. De ringbarkar helt enkelt trädet, som sedan dör. Jag håller med överåklagare Sven-Erik Alhem: ett farligt angrepp på människa och hunden avlivas. Punkt slut, utan tvekan eller tövan från polisens sida. Medveten hetsning mot andra husdjur bör leda till samma påföljd.

Det råder strikt skadeståndsansvar för hundar, men det hjälper tydligen inte mot personer som försätter medmänniskor i livsfara med sina vidriga bestar till husdjur.

Borgerliga värderingar och HBT-rättigheter

Från hemsidan:

Onsdagen den 7 juni kl. 19-21 kommer jag att gästtala hos RFSL i Malmö, under rubriken "Borgerliga värderingar och HBT-rättigheter - hur går det ihop?" (HBT står för homo-, bi- och transpersoner) Alla intresserade är välkomna! Min ambition är att visa att det inte alltid är självklart vad som är "HBT-vänligt", utan att värderingar och samhällssyn i övrigt spelar en viktig roll. Kan man vara HBT-vänlig och samtidigt ha värderingar som delvis kan beskrivas som konservativa? Mitt svar är entydigt ja.


Kom och diskutera! Föredraget äger rum i RFSL:s lokaler, Monbijougatan 15 i Malmö.

Vansinniga vänsterpartiet

Jag kan inte hålla mig från att kommentera vänsterpartiets senaste vansinnesförslag inom utbildningsområdet: att läxläsning i skolan skulle avskaffas.

Om jag skulle tvingas peka ut något enskilt område som främst av allt behöver en förändrad politik - ja i själva verket ett paradigmskifte - så skulle det faktiskt bli utbildningssektorn. Den svenska utbildningspolitiken har övergivit bildningsidealet till förmån för ett slags romantisk tanke om att eleverna kan utbilda sig själva, och dessutom alltid ha roligt i skolan. Ingenting ska vara svårt. Om något är tråkigt är det lärarens fel. Sverige är inte helt ensamt om den nedåtgående spiralen, men det finns även motexempel, såsom Finland och Fjärranöstern.

Här behövs ett mycket omfattande förändringsarbete på alla nivåer, och det kommer inte att kunna göras i en handvändning. Vänsterpartiet gör oss på sätt och vis en tjänst genom att sätta galenskapen i relief. Tydligare kan slutmålet för den svenska utbildningspolitiken av dagens snitt inte illustreras: en skola där ingen längre ska behöva träna in sina kunskaper. Hur meningsfulla lektioner ska kunna bedrivas när eleverna inte behöver öva mellan varven är ingenting som bekymrar barbarvänstern.