Enligt Kvällspostens ledarskribent Jan-Olof Bengtsson finns det idéer bland högt uppsatta folkpartister om att bilda en mellanstatlig "Öresundskommission" med tydliga befogenheter för att stärka integrationen. Detta om de borgerliga vinner valet i Sverige.
Engagemanget är välkommet. Jag vill dock åter betona hur viktigt det är att Region Skåne inte blir förbigången - eller rentav överkörd - i en sådan process. Fungerande integration förutsätter dessutom starkare regionalt självstyre. Sverige är för avlångt och för diversifierat för att kunna driva processen långt.
Som mina läsare nog har förstått vid det här laget blir detta min absoluta hjärtefråga om jag väljs in i regionfullmäktige.
28 augusti 2006
25 augusti 2006
Regionalisera TV2
I gårdagens och dagens Skånska Dagbladet kan vi läsa om att SVT har planer på att lägga ned storstudion i Malmö. Framöver blir det, enligt planerna, bara stora programstudior i Stockholm, Göteborg och Umeå. Detta har fått en riksdagsman från sossarna, Johan Andersson från Eslöv, att kritisera SVT.
Men snälla nån. Vad hade ni förväntat er?
Tänk dig istället tanken att vi hade en regionalt ägd public service-kanal, d v s att SVT2 helt enkelt delades upp och gick över till regionala stiftelser. Vi hade kunnat se ordentliga regionala nyheter och granskande samhällsjournalistik. Vi hade kunnat se talk-shows och galor med regionala och lokala kändisar. Vi hade kunnat se ett och annat TV-drama producerat i vår närhet. Vi hade kunnat se program inom kultur- och fritidssfären med bättre träffsäkerhet.
Låt oss gå några steg längre än att gnälla på en SVT-ledning i huvudstaden.
Men snälla nån. Vad hade ni förväntat er?
Tänk dig istället tanken att vi hade en regionalt ägd public service-kanal, d v s att SVT2 helt enkelt delades upp och gick över till regionala stiftelser. Vi hade kunnat se ordentliga regionala nyheter och granskande samhällsjournalistik. Vi hade kunnat se talk-shows och galor med regionala och lokala kändisar. Vi hade kunnat se ett och annat TV-drama producerat i vår närhet. Vi hade kunnat se program inom kultur- och fritidssfären med bättre träffsäkerhet.
Låt oss gå några steg längre än att gnälla på en SVT-ledning i huvudstaden.
24 augusti 2006
Valprogrammet: fjärde poängen
"4. Danska språket och historien i grundskolan
Danskan har fått ett uppsving som undervisningsämne i gymnasieskolor i flera skånska kommuner, vilket är mycket glädjande. Intresset växer, vilket kan förklaras med att Själland på många sätt har kommit närmare Skåne (eller vice versa). Öresundsbron och den stora inflyttningen av danskar som har skett under de senaste åren har sporrat utvecklingen. Danskan borde vara ett självskrivet ämne i skånska grundskolor. Bäst vore om ämnet ”svenska” även inrymde danska och skånska.
Historieundervisningen i skånska grundskolor är undermålig ur fler aspekter än att svenska skolor inte längre klarar av att ge elever goda ämneskunskaper. Lärare som undervisar i historia i skånska grundskolor bör alltid ha kunskaper i Danmarks historia från tiden då Skåneland var danskt.
Blir jag invald till regionfullmäktige kommer jag att verka för att Region Skåne samlar företrädare från kommuner, skolor och stat för att driva på och föra samtal i dessa frågor."
Här har vi en av mina allra viktigaste frågor. Jag har redan hunnit skriva mycket om det och har även agerat "på fältet" på olika sätt. I nästa vecka kommer ett omfattande utspel, i och med resultatredovisningen av det danskprov som jag har valsat runt med i Malmö.
Danskan har fått ett uppsving som undervisningsämne i gymnasieskolor i flera skånska kommuner, vilket är mycket glädjande. Intresset växer, vilket kan förklaras med att Själland på många sätt har kommit närmare Skåne (eller vice versa). Öresundsbron och den stora inflyttningen av danskar som har skett under de senaste åren har sporrat utvecklingen. Danskan borde vara ett självskrivet ämne i skånska grundskolor. Bäst vore om ämnet ”svenska” även inrymde danska och skånska.
Historieundervisningen i skånska grundskolor är undermålig ur fler aspekter än att svenska skolor inte längre klarar av att ge elever goda ämneskunskaper. Lärare som undervisar i historia i skånska grundskolor bör alltid ha kunskaper i Danmarks historia från tiden då Skåneland var danskt.
Blir jag invald till regionfullmäktige kommer jag att verka för att Region Skåne samlar företrädare från kommuner, skolor och stat för att driva på och föra samtal i dessa frågor."
Här har vi en av mina allra viktigaste frågor. Jag har redan hunnit skriva mycket om det och har även agerat "på fältet" på olika sätt. I nästa vecka kommer ett omfattande utspel, i och med resultatredovisningen av det danskprov som jag har valsat runt med i Malmö.
Danska rösträttsregler föråldrade
Danmark har ytterst strikta regler för vem som får rösta i folketingsvalet. Som dansk medborgare måste man bo i landet för att få rösta i det valet. Flera danskar har påpekat detta för mig.
I och med den nya flyttrörelsen från Köpenhamnsregionen till Skåne blir följderna av den danska lagstiftningen lite smått absurda. Det är ju inte så att de danska medborgarna har flyttat till Tahiti eller nå't. Många behåller sina arbeten i Köpenhamn. För somliga barnfamiljer är dessutom dagis och skola därstädes ett möjligt alternativ. Men ändå hamnar dessa personer mellan stolarna - man kan varken rösta i svenska eller danska riksvalet.
Är det inte dags att Danmark modifierar lagstiftningen när det gäller rösträtt i folketingsvalet?
I och med den nya flyttrörelsen från Köpenhamnsregionen till Skåne blir följderna av den danska lagstiftningen lite smått absurda. Det är ju inte så att de danska medborgarna har flyttat till Tahiti eller nå't. Många behåller sina arbeten i Köpenhamn. För somliga barnfamiljer är dessutom dagis och skola därstädes ett möjligt alternativ. Men ändå hamnar dessa personer mellan stolarna - man kan varken rösta i svenska eller danska riksvalet.
Är det inte dags att Danmark modifierar lagstiftningen när det gäller rösträtt i folketingsvalet?
21 augusti 2006
Valprogrammet: tredje poängen
"3. Kulturpolitiken till Skåne
Det är viktigt att kulturpolitiken hamnar hos regionen, för att därefter i större omfattning än idag flyttas över till oss medborgare. Statens benägenhet att likrikta kulturen och motarbeta regionala språkvarianter kan knappast motverkas på bättre sätt. I ett modernt och demokratiskt samhälle behövs ett gemensamt språk – ett lingua franca – och i någon mån en gemensam kultur. Det betyder emellertid inte att den så kallade rikssvenskan eller Mälardalskulturen skulle vara det självklara valet i Skåne.
Ägarskapet över offentligt ägd TV och radio bör delvis övergå till Region Skåne. En överlåtelse på mellan en tredjedel och hälften av verksamheten vore rimligt. Med dagens utbud skulle detta innebära att en av de två statliga marksändningskanalerna samt Radio Malmöhus och Kristianstad skulle bli skånskägda."
Detta kan kopplas samman med idén som jag tidigare har torgfört på bloggen att utveckla ett nordiskt skriftspråk. Utöver det gemensamma skriftspråket får ju dörren gärna stå öppen för regionala varianter. Jämför den norska språkpolitiken med bokmål och nynorsk parallellt.
Ägarskapsstrukturen gällande media är av oerhört stor betydelse för kulturliv och samhällsdebatt. En uppdelning av public service-media mellan stat och region är ett ganska självklart steg att ta.
Kravet på en överlåtelse av kulturpolitiken innefattar inte nödvändigtvis de stora, urgamla kulturinstitutionerna i Stockholm som kan sägas inneha viktig representationsroll för Sverige.
Det är viktigt att kulturpolitiken hamnar hos regionen, för att därefter i större omfattning än idag flyttas över till oss medborgare. Statens benägenhet att likrikta kulturen och motarbeta regionala språkvarianter kan knappast motverkas på bättre sätt. I ett modernt och demokratiskt samhälle behövs ett gemensamt språk – ett lingua franca – och i någon mån en gemensam kultur. Det betyder emellertid inte att den så kallade rikssvenskan eller Mälardalskulturen skulle vara det självklara valet i Skåne.
Ägarskapet över offentligt ägd TV och radio bör delvis övergå till Region Skåne. En överlåtelse på mellan en tredjedel och hälften av verksamheten vore rimligt. Med dagens utbud skulle detta innebära att en av de två statliga marksändningskanalerna samt Radio Malmöhus och Kristianstad skulle bli skånskägda."
Detta kan kopplas samman med idén som jag tidigare har torgfört på bloggen att utveckla ett nordiskt skriftspråk. Utöver det gemensamma skriftspråket får ju dörren gärna stå öppen för regionala varianter. Jämför den norska språkpolitiken med bokmål och nynorsk parallellt.
Ägarskapsstrukturen gällande media är av oerhört stor betydelse för kulturliv och samhällsdebatt. En uppdelning av public service-media mellan stat och region är ett ganska självklart steg att ta.
Kravet på en överlåtelse av kulturpolitiken innefattar inte nödvändigtvis de stora, urgamla kulturinstitutionerna i Stockholm som kan sägas inneha viktig representationsroll för Sverige.
18 augusti 2006
Valprogrammet: andra poängen
"2. Anta skånsk grundstadga
Regionfullmäktige bör samla sina styrkor och i förhandling med staten ta upp frågan om en särskild grundstadga för Skåne, det vill säga ett slags grundlag för regionen. Liksom i exempelvis Spanien måste inte hela Sverige ha samma regionala organisation, utan Skåne borde gå före och sluta särskild överenskommelse.
I grundstadgan ska regionens fördelning av makt mellan olika organ tas upp, och en lista över regionens befogenheter ska ingå som bilaga."
Denna punkt i mitt valprogram tog sig bl. a. uttryck i denna artikel och detta uttalande.
Region Skåne måste våga ta initiativ för att med folkligt stöd säkra ett starkare självstyre. Eftersom förhållandena är så olika i olika delar av Sverige är det inte nödvändigtvis det bästa att hela landet regionaliseras i samma omfattning. Vi bör vara öppna för, som det heter, regional asymmetri.
Självstyret bygger framförallt på historia, identitet, geografiskt läge och ekonomi. Starkare och mer tryggat självstyre är också en förutsättning för bättre integration över sundet. Vi har allt att vinna och Region Skåne vågar lite mer!
Regionfullmäktige bör samla sina styrkor och i förhandling med staten ta upp frågan om en särskild grundstadga för Skåne, det vill säga ett slags grundlag för regionen. Liksom i exempelvis Spanien måste inte hela Sverige ha samma regionala organisation, utan Skåne borde gå före och sluta särskild överenskommelse.
I grundstadgan ska regionens fördelning av makt mellan olika organ tas upp, och en lista över regionens befogenheter ska ingå som bilaga."
Denna punkt i mitt valprogram tog sig bl. a. uttryck i denna artikel och detta uttalande.
Region Skåne måste våga ta initiativ för att med folkligt stöd säkra ett starkare självstyre. Eftersom förhållandena är så olika i olika delar av Sverige är det inte nödvändigtvis det bästa att hela landet regionaliseras i samma omfattning. Vi bör vara öppna för, som det heter, regional asymmetri.
Självstyret bygger framförallt på historia, identitet, geografiskt läge och ekonomi. Starkare och mer tryggat självstyre är också en förutsättning för bättre integration över sundet. Vi har allt att vinna och Region Skåne vågar lite mer!
15 augusti 2006
Valprogrammet: första poängen
En serie inleds idag. Jag presenterar mitt valprogram bit för bit (eller poäng för poäng) och tillfogar några små kommentarer när så behövs. Programmet har i och för sig funnits i mer än ett halvår på min hemsida, men alla bloggens läsare har nog inte varit där och kikat.
Inspiration till serien hittade jag hos den miljöpartistiske bloggaren Anders Wallner, vars serie om den miljöpartistiska politikens förträfflighet dock är på god väg att slå både Dallas och Falcon Crest i omfång. Min serie håller sig, som bekant, till tolv avsnitt.
"1. Ny inställning – nock med följsamhet!
Jag är innerligt tje på att lokala och regionala politiker i Sverige med mössan i hand och med blicken i golvet springer ärenden åt regeringen i Stockholm. Och ödelägger kraft och skattemedel på alla dessa rikstäckande lobbyorganisationers konferenser. Jag vill i Region Skåne verka för en ny inställning: det får vara nock med statsgullande och babbelmöten. Det var inte Sveriges riksdag och regering som valde regionpolitikerna.
Region Skåne bör ta strid mot lagar och förordningar som stryper den regionala utvecklingen och styr vården planekonomiskt. Vi ska inte i stillhet acceptera allt som kommer från staten. Så länge inte Sverige inför tvåkammarriksdag med regional representation bör Region Skåne ha beskickning i Stockholm som bevakar alla ärenden som rör regionens självstyre."
Detta med inställningen och synen på regionfullmäktiges roll är väldigt viktigt. Anledningen till att regionfullmäktige inte bara ska sitta och förvalta det som staten har tilldelat, utan även våga ta ut svängarna i opinionsbildning och påverkansarbete, beror på att fullmäktige är folkets företrädare. Att staten inte har behagat överlåta befogenheter till regionen hindrar inte att regionenfullmäktigeledamöter, med mandat från folket, försöker påverka för Skånes och Öresundsregionens bästa. Tvärtom är det jätteviktigt att regionpolitikerna tar den uppgiften på allvar.
Ett utfall av detta är att ifrågasätta om Skåne verkligen har någon nytta av medlemskapet i Sveriges Kommuner och Landsting (f d Kommun- respektive Landstingsförbundet). Regionen betalar 25 miljoner om året. SKL tycks mest vara intresserade av att bevaka byråkratins intressen och erbjuda glassiga konferenser där den politiska gräddan kan partaja.
Ett annat förslag är att upprätta en liten "ambassad" i Stockholm för att hålla ett öga på riksdag och regering. Detta är för övrigt någonting som ledande allianspolitiker i Skåne också driver. Ett maktskifte gör skillnad för regionens framtid!
Inspiration till serien hittade jag hos den miljöpartistiske bloggaren Anders Wallner, vars serie om den miljöpartistiska politikens förträfflighet dock är på god väg att slå både Dallas och Falcon Crest i omfång. Min serie håller sig, som bekant, till tolv avsnitt.
"1. Ny inställning – nock med följsamhet!
Jag är innerligt tje på att lokala och regionala politiker i Sverige med mössan i hand och med blicken i golvet springer ärenden åt regeringen i Stockholm. Och ödelägger kraft och skattemedel på alla dessa rikstäckande lobbyorganisationers konferenser. Jag vill i Region Skåne verka för en ny inställning: det får vara nock med statsgullande och babbelmöten. Det var inte Sveriges riksdag och regering som valde regionpolitikerna.
Region Skåne bör ta strid mot lagar och förordningar som stryper den regionala utvecklingen och styr vården planekonomiskt. Vi ska inte i stillhet acceptera allt som kommer från staten. Så länge inte Sverige inför tvåkammarriksdag med regional representation bör Region Skåne ha beskickning i Stockholm som bevakar alla ärenden som rör regionens självstyre."
Detta med inställningen och synen på regionfullmäktiges roll är väldigt viktigt. Anledningen till att regionfullmäktige inte bara ska sitta och förvalta det som staten har tilldelat, utan även våga ta ut svängarna i opinionsbildning och påverkansarbete, beror på att fullmäktige är folkets företrädare. Att staten inte har behagat överlåta befogenheter till regionen hindrar inte att regionenfullmäktigeledamöter, med mandat från folket, försöker påverka för Skånes och Öresundsregionens bästa. Tvärtom är det jätteviktigt att regionpolitikerna tar den uppgiften på allvar.
Ett utfall av detta är att ifrågasätta om Skåne verkligen har någon nytta av medlemskapet i Sveriges Kommuner och Landsting (f d Kommun- respektive Landstingsförbundet). Regionen betalar 25 miljoner om året. SKL tycks mest vara intresserade av att bevaka byråkratins intressen och erbjuda glassiga konferenser där den politiska gräddan kan partaja.
Ett annat förslag är att upprätta en liten "ambassad" i Stockholm för att hålla ett öga på riksdag och regering. Detta är för övrigt någonting som ledande allianspolitiker i Skåne också driver. Ett maktskifte gör skillnad för regionens framtid!
Dumt med studentkvoter
Danska regeringen är sugen på att införa kvoter för danska medborgare vid läkar- och veterinärutbildningarna. Anledningen är att norska och i synnerhet svenska studenter strömmar in på utbildningarna och tar väldigt många platser (hälften på veterinärutbildningen). Sedan åker de hem, och det Danmark som lider brist på exempelvis läkare har betalat deras utbildning.
MEN. Kvoter av detta slag är ett stort misslyckande. Rörligheten inom Öresundsregionen hindras. Tänk dessutom vilken bred arbetsmarknad dessa studenter får. Och tänk vad det betyder för ökad nordisk samhörighet att studenter kan söka fritt som idag.
Lös grundproblemen istället för att resa nya hinder genom Öresund. Sverige borde antagligen öka antalet platser på läkarutbildningen. Dessutom borde sättet att validera svenska betyg och betygsinflationen inom gymnasieskolan också ses över. Varför inte stärka den nordiska samverkan inom utbildningsområdet? Region Skåne och Öresundskommittén borde ta de trångsynta statsföreträdarna i hampan!
Jag har även skrivit om detta i såväl Sydsvenskan som Skånska Dagbladet på sistone.
MEN. Kvoter av detta slag är ett stort misslyckande. Rörligheten inom Öresundsregionen hindras. Tänk dessutom vilken bred arbetsmarknad dessa studenter får. Och tänk vad det betyder för ökad nordisk samhörighet att studenter kan söka fritt som idag.
Lös grundproblemen istället för att resa nya hinder genom Öresund. Sverige borde antagligen öka antalet platser på läkarutbildningen. Dessutom borde sättet att validera svenska betyg och betygsinflationen inom gymnasieskolan också ses över. Varför inte stärka den nordiska samverkan inom utbildningsområdet? Region Skåne och Öresundskommittén borde ta de trångsynta statsföreträdarna i hampan!
Jag har även skrivit om detta i såväl Sydsvenskan som Skånska Dagbladet på sistone.
10 augusti 2006
Kanonsalva från Ebba Witt-Brattström
Jag vidhåller att en litterär kanon med statlig sanktion är onödig och begränsande, men nu har Ebba Witt-Brattström nästan lyckats locka mig in i listornas värld. Vilken härlig artikel! Witt-Brattströms argumentation stämmer även väl överens med mitt ställningstagande: satsa på utbildning vid lärarhögskolorna och återupprätta en skola som lär ut humaniora. För detta behövs inga statliga kommittéer för att göra litteraturförteckningar. Allra minst måste Witt-Brattströms egen make engageras.
Men Witt-Brattström: ytterligare en sådan häckling av de kulturradikala kannstöparna i elfenbenstornen och jag är förlorad!
Men Witt-Brattström: ytterligare en sådan häckling av de kulturradikala kannstöparna i elfenbenstornen och jag är förlorad!
09 augusti 2006
Bisarr debatt om litterär kanon
Det började, som sagt, med att Cecilia Wikström från folkpartiet ville ha en svensk litterär kanon som i Danmark. Wikström vill stärka språkets och litteraturens ställning.
Därefter fick hon svar på tal från Carl Henrik Svenstedt som i pompösa ordalag förkastar Wikströms danska funderingar och istället hyllar franska staten som ett föredöme. Mer arbete i grundskolan istället för symbolprojekt à la kanon och blås på med kulturpengar över hela linjen. Till skillnad från Frankrike (?!) vill danskarna bara definiera sig mot omvärlden, menar Svenstedt, som också hävdar att folkpartiet fikar efter motsvarande i Sverige.
Cecilia Wikström svarade förstås lite trumpet och förnärmat att så alls icke är fallet. Ungdomarna förmenas Strindberg!, ryter hon.
Sedan föreslog,som sagt, Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson en skånsk kanon, vilket förde in ett nytt intressant perspektiv i debatten. Är verkligen svenska staten den givna nivån för detta projekt?
Nu har Luciano Astudillo, (s)-riksdagsman från Malmö, gett sig in i debatten. Det existerar inte någon svensk kultur, menar han, utan kulturen är bara summan av alla individers kulturer.
Debattörerna i Sydsvenskan gör sitt bästa för att missuppfatta och förvränga varandras ståndpunkter. Självklart finns det en kollektiv majoritetskultur som man kan beskriva och avgränsa. Astudillos inlägg är rent flum. Däremot är det, vilket Jan A Johansson är inne på, aldrig så att Sverige är den enda tänkbara nivån för att avgränsa majoritetskulturen. Vi ingår i flera kulturella sammanhang, varav Sverige bara är ett. Detta perspektiv på frågan har såväl Wikström som Svenstedt missat fullkomligt. Svenstedt vill framtstå som upplyst och vidsynt kulturpersonlighet, men vill i praktiken ändå genomdriva nationalstatskonformism.
Slutsats: låt oss lägga alla planer på svensk litterär kanon med statlig sanktion på hyllan. Därmed inte sagt att det inte finns kollektiva kulturer värda att understödja och utveckla.
Därefter fick hon svar på tal från Carl Henrik Svenstedt som i pompösa ordalag förkastar Wikströms danska funderingar och istället hyllar franska staten som ett föredöme. Mer arbete i grundskolan istället för symbolprojekt à la kanon och blås på med kulturpengar över hela linjen. Till skillnad från Frankrike (?!) vill danskarna bara definiera sig mot omvärlden, menar Svenstedt, som också hävdar att folkpartiet fikar efter motsvarande i Sverige.
Cecilia Wikström svarade förstås lite trumpet och förnärmat att så alls icke är fallet. Ungdomarna förmenas Strindberg!, ryter hon.
Sedan föreslog,som sagt, Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson en skånsk kanon, vilket förde in ett nytt intressant perspektiv i debatten. Är verkligen svenska staten den givna nivån för detta projekt?
Nu har Luciano Astudillo, (s)-riksdagsman från Malmö, gett sig in i debatten. Det existerar inte någon svensk kultur, menar han, utan kulturen är bara summan av alla individers kulturer.
Debattörerna i Sydsvenskan gör sitt bästa för att missuppfatta och förvränga varandras ståndpunkter. Självklart finns det en kollektiv majoritetskultur som man kan beskriva och avgränsa. Astudillos inlägg är rent flum. Däremot är det, vilket Jan A Johansson är inne på, aldrig så att Sverige är den enda tänkbara nivån för att avgränsa majoritetskulturen. Vi ingår i flera kulturella sammanhang, varav Sverige bara är ett. Detta perspektiv på frågan har såväl Wikström som Svenstedt missat fullkomligt. Svenstedt vill framtstå som upplyst och vidsynt kulturpersonlighet, men vill i praktiken ändå genomdriva nationalstatskonformism.
Slutsats: låt oss lägga alla planer på svensk litterär kanon med statlig sanktion på hyllan. Därmed inte sagt att det inte finns kollektiva kulturer värda att understödja och utveckla.
Olle Schmidt om regioner
Olle Schmidt, folkpartistisk toppkandidat till regionfullmäktige i Malmö valkrets, är även ledamot av Ansvarskommittén. I en debattartikel i Sydsvenskan diskuterar han kommitténs arbetsområde.
Allt kan jag inte hålla med om i artikeln. Jag är t ex motståndare till kommunsammanslagningar. Att sjukvården skulle tjäna på att staten tar över mer har jag också svårt att se. Men Schmidt påpekar ändå en hel del väsentliga saker om den regionala nivån. Bl. a. tar han upp vilka ämnesområden den bör ha hand om. Vidare öppnar han dörren för asymmetri i styrningen av landet. Alliansen för starkare regionalt självstyre växer och växer...
Allt kan jag inte hålla med om i artikeln. Jag är t ex motståndare till kommunsammanslagningar. Att sjukvården skulle tjäna på att staten tar över mer har jag också svårt att se. Men Schmidt påpekar ändå en hel del väsentliga saker om den regionala nivån. Bl. a. tar han upp vilka ämnesområden den bör ha hand om. Vidare öppnar han dörren för asymmetri i styrningen av landet. Alliansen för starkare regionalt självstyre växer och växer...
07 augusti 2006
Artikel i Captus Tidning
Den unga, frimodiga tankesmedjan Captus har fått upp sin nättidning på nytt i ny skrud. Jag bidrar med artikel i premiärnumret, med rubriken "Vågar de borgerliga ta värdekampen?".
Tillbaka från Mälarens isdrottning
Stockholm Pride och Centerpartiets valkonvent var riktigt trevliga balunser. Om Pride kan jag säga att det är få andra tillställningar av liknande storlek som är så glada och fredliga (sak samma gäller förstås Centerpartiets sammankomster, även om många av deltagarna där har en sjuklig fetisch för pardans, som kan gå våldsamt till). Ett pass i ett centertält kl. 22-01 en lördagskväll på Pride är hur underhållande som helst. Även lite smått fulla människor med andra åsikter än en själv är i regel toppen att ha att göra med.
Där uppe språkade jag lite med Johan Folin, som är lundastudent med två års militärtjänstgöring i bagaget och intellektuell skärpa på besök för att även delta vid CUF:s valkonvent. Antika dygder gillar vi - boenderegionen likaså. Johans blogg är i länklistan till höger.
Där uppe språkade jag lite med Johan Folin, som är lundastudent med två års militärtjänstgöring i bagaget och intellektuell skärpa på besök för att även delta vid CUF:s valkonvent. Antika dygder gillar vi - boenderegionen likaså. Johans blogg är i länklistan till höger.
01 augusti 2006
Danskprovet
Jag har glömt att rapportera om det viktigaste som jag håller på med just nu, nämligen att kolla yngre malmöbors och skåningars kunskaper i danska genom ett skriftligt litet prov. Detta projekt kommer att pågå under de närmaste veckorna, så det kommer att finnas mer information om det inom kort, bl. a. på min hemsida.
Far till Stockholm
Möjligen sjunker aktiviteten en aning här på bloggen fram till på söndag. Jag åker nämligen till Stockholm för att kampanja i Stockholm Pride-området, samt för att delta vid Centerpartiets valkonvent på fredag-lördag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)