26 september 2006

Ingen ordinarie plats för mig

Även om räkningen inte är färdig, står det nu klart att jag inte kommer att kunna ta någon ordinarie plats i regionfullmäktige. Mina gratulationer till listettan Hanna Ershytt, som blir invald med god marginal.

Idag avgörs det troligen

Efter en väldigt lång tids väntan börjar de komma igång med sluträkningen av röster i regionvalet. Är det inte lite symptomatiskt att regioner och landsting räknas sist?

22 september 2006

Kritik av SD:s principprogram

Vilka är egentligen Sverigedemokraternas officiella grundsatser och ståndpunkter? De förstnämnda finns nedtecknade i deras principprogram.

Texten ger vid handen att vi numera har att göra med en svensk utgåva av Dansk Folkeparti. Nyckelord hos SD är "den nationalistiska principen", "nationalstaten" och "folkhemmet". Således ett statskommunitaristiskt parti som betraktar mångkultur som ett hot mot sammanhållningen och som i välfärdspolitiken tycks ligga någon stans i trakterna av mitten/sossarna.

Tanken att ett demokratiskt samhälle måste bygga på något slags sammanhållning och lojalitet till gemensamma institutioner är ju i och för sig riktig. Att en sådan sammanhållning framgångsrikt kan grundas av en gemensam kultur (i vid, inkluderande bemärkelse) är också någonting som jag ställer upp på. Just därför finner jag statsfixeringen och statsnationalismen à la Heidenstam och Götiska förbundet fullkomligt bisarr. I den delen är SD lika historielösa som det statsnationalistiska svärmarna från 1800-talet. Paradoxalt nog har Sverigedemokraterna genom sin utpräglat regionala framgång i valet själva visat att deras fixering vid statsnationalismen och den förmenta svenska homogeniteten är ett felgrepp. Vi har fått in dem i Skåne och Blekinge på grund av deras kritik av invandringspolitiken, vilket uppenbarligen vinner betydligt starkare gehör här än i övriga landet. Detta är ett faktum som vi måste förhålla oss till och diskutera på allvar. Orsakerna till de stora skillanderna inom Sverige i synen på invandring är troligen sammansatta och delvis kulturella, vilket jag har skrivit om tidigare på bloggen.

Att SD kräver "ett folk - en stat" och inte kan se att federala arrangemang kan vara den bästa lösningen för många stater med kulturell mångfald inom gränserna är tragiskt. I synnerhet som demokratiseringen av exempelvis Afrika skulle bli ett helt orimligt och snudd på oacceptabelt projekt om enbart den strikta nationalstatsprincipen ska få råda. Tänk om - tänk nytt!

När det sedan gäller själva invandringspolitiken och kraven på assimilering uppfattar jag att SD går för långt. Rättmätig kritik av dagens invandringspolitik måste inte leda till slutsatsen att vi ska förmå invandrade personer som redan bor här - vilka borde välkomnas in i samhällsgemenskapen - att flytta tillbaka. Denna trista inställning är skälet till att etiketten "invandringsfientligt" är passande att sätta på SD. Genom egen försörjning och påföljande utflyttning ur de mest segregerade bostadsområdena kan vi klara integrationen, eller - om man så vill - assimileringen, in i en gemensam värdegrund och ett gemensamt språk. Och Allians för Sverige skapar bättre sådana möjligheter. Kanske hävdar jag detta för att jag definierar det gemensamma på ett annorlunda sätt än vad sverigedemokrater i allmänhet gör?

21 september 2006

C har störst andel personvalda i riksdagen

Räkningen av riksdagsrösterna är äntligen färdig. Av redovisningen framgår att Centerpartiet har störst andel personvalda ledamöter, 15 av 29, tätt följt av Kristdemokraterna (12 av 24). Detta trots att (c) ökade en hel del i riksdagsvalet. Helt nya väljargrupper som bestämmer sig sent i valet har ju mindre benägenhet att kryssa, eftersom de inte har hunnit bekanta sig med kandidaterna.

Resultatet visar att Centerpartiet och även Kristdemokraterna har fått in personligheter i riksdagen med stark förankring i hemmavalkretsen. Trots partiernas relativa litenhet i jämförelse med (s) och (m) ska de inte vara rädda för en framtida reform som minskar valkretsarnas storlek. En sådan reform är nödvändig för att vitalisera demokratin.

Efter att ha kollat på (c):s och (kd):s siffror kan du alltid slänga en blick på Socialdemokraterna i tabellen. Tala om kollektivism. Sex ledamöter är personvalda. Mig veterligen var dessutom samtliga dessa ledamöter ettor på sina listor.

Miljöpartiet har bara två personvalda - de två språkrören. Detta speglar att (mp) valde att låta dessa språkrör toppa listorna både här och där i landet för att röstmaximera, vilket är ett bedrägeri gentemot väljarna. Man kryssar kanske för Maria Wetterstrand och bidrar till att någon helt annan väljs in, eftersom Wetterstrand kommer in för den valkrets där hon fick flest röster (vilket råkade bli Stockholms kommun).

Partier ska vara så decentraliserade som möjligt och ledamöterna ska ha starka, personliga mandat.

20 september 2006

Utfrysning av SD fel taktik

Jag är inte det minsta förvånad över (sd)-framgången i valet. Faktum är att jag var ganska säker på att de skulle ta sig in i riksdagen. Nu blev det som tur var inte så, men det var inte så långt därifrån.

I Skåne har vi dock hamnat i det parlamentariska trångmål som riksdagen slapp. Vad som nu krävs är lite lugn och sansade överväganden. Vi vet över huvud taget inte vad Sverigedemokraterna tänker driva för politik i regionen. Det vet de för övrigt inte ens själva. Deras mandat är en enda stor missnöjesyttring. Att hantera missnöjet genom att på förhand bestämma sig för att till varje pris frysa ut dem är att sticka huvudet i sanden. Dessutom visar erfarenheter från exempelvis Österrike och Belgien att taktiken bara leder till ännu mer missnöje.

Sverigedemokraterna har gjort inbrytningar bland framförallt två väljargrupper i Skåne. Dels är det småentreprenörer och arbetare i byarna som även tidigare hade en benägenhet att dra sig till lokala, högerpopulistiska partier. I viss mån har även (c) och (s) tidigare haft dem som väljare (entreprenörerna hos c, arbetarna hos s). Den andra väljargruppen är "vita" arbetare i de större städernas förortsområden. De väljarna har (sd) i stort sett enbart tagit från sossarna. I Almgården i Malmö har nästan var fjärde väljare röstat på (sd). Almgården ligger för övrigt granne med Rosengård.

Den sistnämnda, förhållandevis nya missnöjesväljargruppen, ser invandrarna som konkurrenter om jobben (vilket är feltänkt - vi behöver fler som kan jobba) och är förbaskade över bidragspolitiken och brottsligheten (vilket däremot är ett reellt problem). Jag tror även att det finns en hel del frustration inom denna väljargrupp som har att göra med den egna livssituationen och den maktlöshet som sossepolitiken har orsakat. Det gamla folkhemmets ideal och värden är något som tilltalar denna väljargrupp. Det skulle inte heller förvåna mig om (sd) har fått röster bland arbetskraftsinvandrare som kom på 50-, 60- och 70-talet. Många hårda omdömen som jag har hört om den svenska invandringspolitiken har kommit från folk som själva eller vars föräldrar anlände till Sverige och Skåne under denna period.

Vad jag vill ha sagt är att missnöjet kan ha flera orsaker, varav några är verkliga problem som vi politiker från de etablerade partierna måste ta tag i. Därmed - naturligtvis - inte sagt att (sd) skulle ha rätt i sina slutsatser. Jag är bara trött på förenklingarna och hysterin i massmedia.

Det är helt rätt att Allians för Skåne nu har skickat iväg en förfrågan till Miljöpartiet om samarbete. (Mp):s distriktsstyrelse ska tydligen diskutera frågan ikväll. Alliansen och (mp) är båda vinnare i valet. (Mp) har dessutom officiellt en vårdpolitik som i många stycken ligger närmare alliansen än sossarna.

Om samtalen med Miljöpartiet inte leder någon vart blir det parlamentariska läget oroande osäkert. Läget blir inte bättre av att på förhand bestämma sig för utfrysning av (sd). Vi vet ju inte ens i nuläget vilka som kommer att sitta där, och vad de vill.

18 september 2006

Skåne har fördanskats politiskt

Så kan man sammanfatta valutgången. På gott och på ont har det politiska landskapet i Skåne och (i viss mån) i Blekinge blivit väldigt likt läget i Danmark. De borgerliga gick rejält framåt, men lokala socialdemokrater såsom Reepalu och en del andra starka kommunalråd har delvis hållit ställningarna. Och så har vi i Sverigedemokraterna ett invandringsfientligt parti som har gjort stora insteg inom vissa väljargrupper och i vissa kommuner. SD har dessutom blivit vågmästare i Region Skåne. Allians för Skåne vann inte absout majoritet, men blev däremot större än vänsterblocket, och måste därför få ansvaret att åstadkomma ett hållbart styre.

Moderaterna och Folkpartiet påminner om det breda Venstre. Centerpartiet har till dels börjat att likna Radikale Venstre, och har gjort inbrytningar i städerna bland samma typ av väljare. (Kd) är kanske ett slags legering av Konservative Folkeparti och Kristeligt Folkeparti. Vänsterpartiet är, liksom danska Socialistisk Folkeparti, mer marginaliserat än tidigare. Däremot är Miljöpartiet i större grad i politikens centrum (och är mer sansade) här än vad Enhedslisten är i Danmark.

Likheterna är dock mer iögonfallande än skillnaderna.

Första räkningen: C tar regionmandat i Malmö

Allt enligt valmyndighetens hemsida, sedan det sista distriktet blev klart med sin inrapportering i förmiddags. Se Landstingsvalet-Skåne län-Sydvästkretsen 1. En ny räkning sker sedan hos Länsstyrelsen, om jag inte har fel. Det blir nervigt in i det sista.

Det står dock klart att det har rört sig inom valmannakåren. Centerpartiet i Malmö har numera sina väljare i innerstaden, snarare än på landsbygden runtomkring.

17 september 2006

Valprogrammet: tolfte poängen

"12. Lägg ned sponsorverksamheten

Jag är beredd att prioritera. Många politiker har inte förstått att ”prioritera” även betyder att avstå från mycket annat som måhända är gott och behjärtansvärt, men som måste stå tillbaka för att man ska ha råd med det viktigaste.

Den regionalistiska opinionsbildningen kostar inte pengar – den går ut på att samla folk till förmån för en idé och bedriva påverkansarbete. Sjukvården kostar pengar, och är för mig prioriterad som utgiftsområde. Att hushålla med skattebetalarnas pengar är också prioriterat. I förhållande till annat än sjukvård bör Region Skåne vara gniden som en smålänning.

Sponsringsverksamhet, såsom bidrag till segel- och golftävlingar, bör över huvud taget läggas ned. Var finns tilltron till de privata krafterna? Det råder ett missförstånd, som lyder att engagemang för tillväxt och regional utveckling är detsamma som att pytsa ut bidrag. Icke sa Nicke. Jag menar att Region Skåne borde driva på och föra dialog med företrädare för näringslivet. Näringslivets organisationer, ideella föreningar, stiftelser, enskilda företagare m. fl. förmår att själva agera och uppbåda resurser, om regionen (jämte kommunerna och staten) kan ta på sig att skapa förutsättningar för tillväxt.

Det jag slutligen tar upp här är inget mindre än en ny politikerroll. Skåne behöver politiker som inte enbart ser sig som fördelare av skattemedel och utställare av vallöften som kostar pengar. Skåne behöver politiker som vill ta ledarskap, driva opinion och ser sig som medborgarnas företrädare – som har viljan och strävan att få med sig medborgarna utan att alltid kunna locka med bidragsmedel.


Inlagt en dryg halvtimme innan vallokalerna stänger. Hela valprogrammet är presenterat på bloggen. Snart presenteras väljarnas avgörande.

16 september 2006

Valprogrammet: elfte poängen

"11. Väck med underskotten

Jag kommer inte att acceptera något ekonomiskt lättsinne. Plus och minus ska gå ihop – så är det bara. Jag vill gärna ha en sänkning av regionskatten, men denna måste alltid vara finansierad till sista kronan.

Om du går tillbaka och tittar på några av punkterna i avsnittet ”Ta makten”, kommer du att se hur framförallt punkterna 5 och 7, men egentligen alla punkterna, hör ihop med den regionala ekonomin. Svårigheten att sköta såväl kommuners som regioners och landstings ekonomier hör delvis samman med den orättfärdiga statliga styrningen. Staten beslutar om hur deras verksamhet ska utformas, snävar av deras inkomstkällor och låter dem sedan betala notan.

Jag ser fram emot den dagen Region Skåne får de rätta verktygen. Fram till dess får vi använda de verktyg vi har. Ekonomin ska vara i balans."


De borgerliga måste vinna väljarnas förtroende beträffande skötsel av ekonomin. Därför är det viktigt att även diskutera detta i valrörelsen. Det florera mycket propaganda och desinformation från sossehåll rörande det borgerliga styret 1998-2002, men en sak är ändå säker: vi måste få bättre styr på finanserna efter ett maktskifte än vad man hade då. I och för sig började man med ett stort underskott som ärvdes från de gamla landstingen, men underskottet minskade inte heller nämnvärt under mandatperioden (vilket dock vårdköerna gjorde). Att medge detta tycker jag är rakt och ärligt gentemot väljarna.

15 september 2006

Där satt den!

Såg större delen av slutdebatten. Allians för Sverige har programmet - vänsterkartellen (de styrande!) förhåller sig bara till detta med verbala uppstötningar. Persson körde mest med gamla inövade floskler och verkade allmänt tjurig. Ohly var på sätt och vis den piggaste i vänsterlaget, vilket är tillräckligt för att väcka oro. Reinfeldt var charmerande slagfärdig och spirituell, medan Olofsson stod för rejäla bredsidor som visste var de tog.

Maktskifte, por favor.

Kinhult och Hökmark om fritt vårdsökande

Pia Kinhult (m), regionråd, och Gunnar Hökmark (m), EU-parlamentariker, skriver i Sydsvenskan om att möjliggöra vårdsökande i hela EU = integrera sjukvården i Öresundsregionen.

Valprogrammet: tionde poängen

"10. Värna de små lasaretten

Att bibehålla de mindre lasaretten i Skåne med akutmottagningar kan rädda liv. Dessutom är det faktiskt betydelsefullt för Malmö att de små kan ta sitt, eftersom det motverkar överbelastning på UMAS. Erfarenheter visar dessutom att det, naturligt nog, är de stora enheterna som har svårt att få överblick över ekonomin och få styr på densamma. Saken blir inte bättre av att genom politiska beslut flytta ännu mer till storsjukhusen."


Frågan har inte blivit mindre aktuell av att läget på akuten i Malmö bara tycks förvärras.

I Politiken och MetroXpress

Politikens artikel på nätet.
MetroXpress hade sin artikel inne igår (14/9).

Valprogrammet: nionde poängen

"9. Förnuftig blandning av offentligt och privat

För att göra jämförelser möjliga, låta verksamheter lära av varandra och ha koll på kostnaderna bör Region Skåne se till att uppnå en blandning av offentligt och privat drivna vårdgivare. Stegvis införande av fritt vårdsökande (se punkt 8) skulle självklart föra med sig att det privata inslaget ökade. Regionen bör också se till att några av akutsjukhusen läggs ut på entreprenad, såsom har varit fallet i Simrishamn.

Jag vill dock betona att förnuft och ansvarsfullt handlande måste in i denna process. I Malmös fall är UMAS en jättelik verksamhet som inte är betjänt av hastiga systemskiften rakt av. Jag är dock öppen för att delar ska kunna läggas på entreprenad, exempelvis genom att personalen ges rätt att i gå ihop och utmana delar av verksamheten. Att införa fritt vårdsökande på försök inom, säg, vissa specifika områden, skulle även det kunna leda till en stegvis förändring av UMAS och andra regionsjukhus, utan tvära kast.

Fler alternativa arbetsgivare skulle även ge vårdpersonalen större valfrihet och bättre löneutveckling."

13 september 2006

Öresundsnytt

I Kvällsposten hakar Bertel Haarder (Danmarks utbildningsminister), Olle Schmidt (fp) och Cecila Malmström (fp) på Centerpartiet i Skånes och mitt förslag om att stärka det danska språket i skånska skolor. Det är alldeles utmärkt. Integration över Öresund har blivit en viktig fråga i den skånska valrörelsen nu på slutet.

För egen del har danska nyhetsbyrån Ritzau genomfört intervjuer med mig i förrgår och igår. Möjligen kan jag därför dyka upp i artiklar och inslag i dansk media nu under valrörelsens sista dagar.

Valprogrammet: åttonde poängen

"8. Möjliggör fritt vårdsökande

Politikerna i Sverige och i Region Skåne försöker planera bort köerna genom att ge löften och ta på sig uppgifter som de säkert som amen i kyrkan kommer att svika och misslyckas med. ”Vårdgaranti” är stridsropet som ska få väljarna att strömma till valurnorna. Den enes garanti påstås vara bättre än den andres. Till slut går det inflation i ”garantier”, och ingen kommer i slutändan att kunna garantera något.

Tanken med ”vårdgaranti” är att den vårdsökande efter viss tid (vanligen tre månader) ska ha rätt att bli hänvisad till vård på annan plats. Det kan vara ett annat landsting i Sverige, eller inom hela EU. Exakt vad som garanteras kan skilja sig åt mellan olika politiska partier. Min fråga blir: varför villkora det fria vårdsökandet? Varför inte ge vårdsökaren möjlighet att välja från dag ett? I Skåne; utanför Skåne; offentlig vårdinrättning; privat vårdinrättning – varför inte låta oss medborgare själva välja bort köerna?

Jag ska villigt erkänna att många frågor måste redas ut innan ett frisökarsystem kan införas. Vilka krav ska regionen ställa på vårdgivarna? Hur ska regionen ersätta dem? Hur motverkar man möjligheter till bedrägeri? Samtidigt är det viktigt att konstatera att sjukvård och annan vård tar en växande del av samhällets BNP, vilket innebär att vi inte fortsättningsvis kan styra denna svällande verksamhet uppifrån och samtidigt sätta patienten i centrum. Det krävs ett öppet sinne och studier av omvärlden, liksom försöksverksamheter som sedan kan jämföras med den vanliga rutinen."


Häri ligger även möjligheten att knyta samman vården över sundet, istället för att bussa patienter till exempelvis Luleå om en plats skulle vara ledig där.

10 september 2006

Valprogrammet: sjunde poängen

7. Skattelagar kan vi ta hand om

Det ska även föras över fler skattebaser till regionen. Skåne borde med fördel kunna ta över vissa punktskatter från staten. Varför ska t ex skatt på alkohol och tobak automatiskt fara till Stockholm, när det är regionen som måste betala sjukvården?

Regionalt ansvar för utformning av inkomstskattelagarna skulle underlätta samarbetet med Danmark för att harmonisera lagstiftningen. Inkomstskatten går ändå nästan helt och hållet till kommunerna och till regionen. Den statliga delen av inkomstskatten är förhållandevis liten. I det läget finns det absolut inget skäl till att riksdagen ska bestämma utformningen av skatteuppbörden.


Vården i Sverige är, trots en hel del byråkrati och bristande effektivitet, likväl i behov av nya ekonomiska tillskott. Samtidigt är skatten på inkomster redan för hög. Var ska pengarna tas ifrån? Min övertygelse är att vi måste bredda skattebasen, samt även undersöka om man inte kan ta ut en liten del som obligatorisk försäkring. Pengar till vården är väl satsade pengar, om man samtidigt gör upp med den planekonomiska organisationen. Det är därför betydligt bättre att skattebaser som alkohol och tobak är knutna till regionen, än att de går till staten, som sedan smäller pengarna på Gud vet icke allt - eller låter byråkratin ta ut sin beskärda del.

07 september 2006

Förresten...

...du har väl inte missat Centerpartiet i Skånes Öresundspaket? Rapporten finns utlagd på diverse platser, bl. a. här.

Valprogrammet: sjätte poängen

"6. Skånska miljölagar

Miljö- och hälsoskyddslagstiftningen i Sverige är väldigt omfattande, samtidigt som staten låter kommunerna ta det tyngsta ansvaret för tillsyn. Genom länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, m. fl., bestämmer dock staten i frågor som i första hand har väldigt stor påverkan lokalt och regionalt. Exempelvis kan staten ringa in vilka landområden som är av så kallat ”riksintresse” i något avseende, vilket kan betyda överexploatering av naturresurser, byggförbud, o s v.

Jag är övertygad om att regionala miljö- och hälsoskyddslagar skulle innebära ett starkare skydd av värdefulla natur- och kulturlandskap. Reglerna skulle dessutom bättre kunna anpassas efter den lokala och regionala miljön. Att de vackraste naturområdena runt Dalby har förklarats som varande av riksintresse för stenbrytning är bara ett av flera exempel på statligt maktmissbruk. Naturen runt Dalby (en by som fanns innan det fanns något ”rike”) kan tydligen offras på riksintressets altare…

Jag har genom mitt fleråriga uppdrag i miljönämnden i Lund sett hur statliga myndigheter missbrukar sin makt och låter andra betala notan – ibland även miljön och hälsan, alltså det som skulle skyddas. Det är dags för nya grepp!"


Till listan av myndighetsmissbruk hör även hanteringen av KC Ranch i Revinge. Djurskyddsmyndigheten bestämde sig för att korna måste ha ligghallar, trots att länsveterinären talade om att korna mår alldeles ypperligt av att gå ute och hålla hedlandskapet öppet.

För en stad som Malmö kan man ifrågasätta varför just Länsstyrelsen ska ha ett övergripande ansvar för långsiktig planering, K-märkning av hus, mm. Jag vill understryka att jag inte ser en övergång av ansvar från Länsstyrelsen till regionen som ett medel för att bara "blåsa på" med utbyggnad och göra allt friare. Tvärtom tror jag att vi regionalt i många fall kan sätta större värde på unika natur- och kulturlandskap. Låter Malmö stad sådana värden få spela in vid exempelvis den planerade utbyggnaden av Hyllieområdet? I alltför liten omfattning, är jag rädd.

Pressklipp från Mauds besök

Här följer några ledarartiklar som tar upp Mauds besök i Torson.

Kvällsposten, ledare.
Sydsvenskan, ledare.
Skånskan, ledarkrönika.

04 september 2006

I valstugan

För den som vill hälsa på: jag kommer att stå i valstugan på Gustav Adolfs Torg idag måndag kl. 10-12, samt imorgon tisdag kl. 13-15. Sedan blir det naturligtvis fler tillfällen, men jag har helt enkelt inte bokat in mig än.

03 september 2006

Ytterligare ett argument för regional television...

Satt just och såg på en repris av "Folktoppen" i en liten valrörelsepaus. Tio-i-topp-listan gällde denna gången Sveriges underligaste underhållningsprogram genom tiderna.

Förutom "Fräcka Fredag" så var det "Solstollarna" som fick mig att vika mig dubbelt. Bilder från barndomen som visas på nytt. Härlig malmöitisk kvalitet...

02 september 2006

Trevligheter i valrörelsen

För att väga upp förra inlägget - valrörelsen är ändå rolig. Det är oerhört många positiva människor i Malmö som man kommer i kontakt med vid valstugan, och stödet känns verkligen. Vi är på gång! Kom gärna och hälsa på i stugan på Gustav Adolfs Torg. Jag har ännu inte bestämt någon exakt plan för vilka tider jag ska vara där, men det kommer strax.

Vänsterextremism i valrörelsen

Det har varit en hel del problem med sabotörer som tydligen vill dra landet i riktning mot Weimarrepubliken. I Malmö har en del av våra affischer råkat illa ut, men värst har det ändå varit i Lund. Där fördärvade packet, symptomatiskt nog, Demokratisk Vänsters (ett lokalparti i Lund) valstuga. Centerpartiets kretsordförande i Lund såg fördärvelsen och blev sedan förföljd till partilokalen, som de sedan gav sig på. Situationen var hotfull.

I Malmö springer vänsterpartiets riksdagskandidat nummer ett, Marianne Berg, runt och skriker "länge leve intifadan" och "intifadan visar vägen" på gatorna tillsammans med likasinnade, och applåderar till Hizbollah-hyllningar. Det var ju åsse en schyst utrikespolitik... Jag satt på Lilla Torg och åsåg spektaklet, samtidigt som jag försökte få i mig någonting att äta. Det var inte det lättaste, kan jag säga.

01 september 2006

Valprogrammet: femte poängen

"5. Vägar, järnvägar - vi tar det

Makten över infrastrukturen bör vara regional i ett så vidsträckt land som Sverige. Idag ställs den ena landsänden mot den andra i ett spel som tillfälligheter kan avgöra utgången av. Lokala och regionala politiker hänger i den ansvarige ministerns rockskörtar och ber om så mycket som möjligt, utan att själva behöva betala notan. På grund av detta är risken för felaktiga prioriteringar stor, och vinnaren tar allt – förloraren inget.

Bättre vore om både makt och ekonomiskt ansvar fördes ned till regioner. När samma nivå både har makten och betalningsansvaret finns förutsättningar för väl avvägda beslut, som ger maximal utdelning i ökad tillväxt och bättre miljö."



Jag tycker att texten innehåller en hel del goda förklaringar. Nu gapar alla lokala och regionala politiker stort, för att som gökungen kunna få alla statens godbitar i gapet. Om ansvaret till stor del hade flyttats nedåt hade vi troligen sett bättre prioriteringar.

Jag säger bara E22...

Uppföljning i Kvällsposten

Jag har en debattartikel inne i Kvällsposten den 31/8, där förslaget om folkomröstning om grundstadga för regionen framförs, inbegripet en liten tidsplan.