Så kan man sammanfatta valutgången. På gott och på ont har det politiska landskapet i Skåne och (i viss mån) i Blekinge blivit väldigt likt läget i Danmark. De borgerliga gick rejält framåt, men lokala socialdemokrater såsom Reepalu och en del andra starka kommunalråd har delvis hållit ställningarna. Och så har vi i Sverigedemokraterna ett invandringsfientligt parti som har gjort stora insteg inom vissa väljargrupper och i vissa kommuner. SD har dessutom blivit vågmästare i Region Skåne. Allians för Skåne vann inte absout majoritet, men blev däremot större än vänsterblocket, och måste därför få ansvaret att åstadkomma ett hållbart styre.
Moderaterna och Folkpartiet påminner om det breda Venstre. Centerpartiet har till dels börjat att likna Radikale Venstre, och har gjort inbrytningar i städerna bland samma typ av väljare. (Kd) är kanske ett slags legering av Konservative Folkeparti och Kristeligt Folkeparti. Vänsterpartiet är, liksom danska Socialistisk Folkeparti, mer marginaliserat än tidigare. Däremot är Miljöpartiet i större grad i politikens centrum (och är mer sansade) här än vad Enhedslisten är i Danmark.
Likheterna är dock mer iögonfallande än skillnaderna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jag får delvis hålla med Lundensis, även om det finns mycket att säga om det där. I övrigt vill jag påpeka att Socialistisk Folkeparti är det vänsterparti som Sverige _borde_ haft, ett seriöst, icke-dogmatiskt vänsterparti. Och det har vi också glädjande nog fått i Lund: Demokratisk Vänster. Ett modernt (vad jag förstått)vänsterparti utan historisk barlast. Så också här har vi fördanskats.
Jo, jag undvek att använda begreppet "främlingsfientligt", och höll mig till det mer neutrala "invandringsfientligt" (så anger man att det är företeelsen snarare än personerna som fientligheten är riktad mot). Att använda ordet "fientlig" istället för det mildare "kritik" tycker jag dock är passande.
Well, jag vet inte om FP-Skåne kan sägas vara särskilt likt Venstre. Framgångarna och den föreslagna politiken i Landskrona för snarare tankarna till Radikale Venstre. Däremot rör man sig FP onekligen i Venstres riktning, även om jag hoppas få ett slut på det i och med valnederlaget och en ny, fräsch, riktning på politiken.
För övrigt noterar vi att vägen nu ligger mer öppen än någonsin för seriösa skånska, regionalistiska initiativ? Den skånska populismen har fullständigt decimerats i årets val, vilket jag skrivit om på min blog.
Skånepartiet hade mandat i både Malmö och Svedala och tappat allt i båda. Jag vet inte om man haft mandat i någon kommun till; jag tror inte det.
Skånepartiet har varit ett spöke som nationalromantiker och etatister kunnat hänvisa till och de kommer nog försöka slå mynt av att det partiet överhuvudtaget existerat i några decennier till. Men låt oss hoppas att Gustavs positiva syn stämmer; det kan mycket väl ligga en del i den.
Ett annat intressant politiskt fenomen är seriösa Skånefederalisterna som fyrdubblat sitt röstetal i regionvalet från ca 150 till ca 600 utan egentlig kampanj. Det finns ett väldigt sug bland unga. En piratpartieffekt fast för regionalism.
Sen not. Det visade sig till slut inte vara en ökning alls för Skånefederalisterna, utan en minskning. Rösträknarna tycktes ha gjort det otroliga att blanda ihop partiet med Skånes självständighetsparti i vissa (många?) valkretsar på valnatten. I den slutliga sammanräkningen visade sig således istället Sfed ha minskat från 169 till 79 röster.
79 röster kan tyckas hyfsat det också med tanke på den mycket lågmälda valkampanjen, men det är ju nu inte lika anmärkningsvärt.
Skicka en kommentar