Skåne och flyktingmottagning

Svenska Dagbladet och Sveriges Radio har som huvudnyhet idag att det råder stor skillnad regionalt inom Sverige i synen på flyktingmottagning, med Skåne och Blekinge som den mest kritiska regionen. Resultatet tycks förvåna statsvetaren Marie Demker.

För egen del är jag inte förvånad, och jag tycker att man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser i just skåningars syn på flyktingar. Många andra värderingar och attityder gömmer sig i en komplex väv bakom detta utfall.

Demker är inne på att det finns andra politiska dimensioner än en ekonomistisk höger-vänsterskala som gör sig gällande i Skåne och andra delar av Sydsverige. Detta är helt riktigt. Ställningen gentemot svenska staten är en sådan dimension. Många, många års frustration över att den egna majoritetskulturen blir nedtryckt kan leda till en negativ inställning till ett mångkulturellt samhälle. Först blir man själv nedtryckt, sedan ska nyanlända kulturyttringar hyllas enligt statliga direktiv. Där kan vi finna en psykologisk förklaring.

När Demker lite trevande även tar upp konflikten stad-land är hon dock väldigt oprecis. Det jag uppfattar att hon är ute efter är att Skåne har präglats av ett slags småborgerlig byakultur, som har rötter hundratals år tillbaka i tiden. Proletariseringen och konflikten brukspatron-arbetare som har märkt det politiska klimatet så hårt i Mellansverige och längs Norrlandskusten blev inte lika dominant i Skåne. Därmed får andra frågor än kapital-arbete större plats. I byakulturen ingår dessutom en skepsis inför folk "udanifra" (så kallades min morfar och mormor med barn när de flyttade till Skanör på 50-talet - från Malmö!).

För det tredje finns en närhet till Danmark geografiskt och delvis kulturellt, där invandringskritiska partier har haft en stark ställning sedan 70-talet.

För det fjärde ska man inte dra för stora växlar på begreppet "flyktingar". Folk förknippar det genast med invandring i största allmänhet. Jag tror ändå att viljan att hjälpa folk undan politiska och/eller religiösa förföljelser är stor. Det som kan problematiseras - och där har man en del poänger i Danmark - är omfattande invandring av ekonomiska skäl, anhöriginvandring utan försörjningskrav, samt den undermåliga integrationspolitiken.

Jag tycker att det är viktigt att ta upp dessa frågor till behandling, för att inte lämna fältet fritt åt ytterlighetskrafter och folk som sprider ren rasism. Frustration bland folk över att politikerna backar ur kan dessutom leda till onyanserad kritik, som kan drabba alla invandrare som grupp.