Efter att ha kommit fram till att det finns vissa kulturella skillnader inom Sverige, och att de regionala särdragen är en viktig del av ett kulturarv som vi har att förvalta och utveckla, blir man extra känslig för fadäser och verbala volter i massmedia. Inte så att jag är någon fanatiker som tar illa upp av misstag i benämningar, men detta börjar ju faktiskt ta priset.
Eslövs folkhögskola ska visa upp "svenska traditioner" och "svensk kultur", bl. a. genom att laga "typiskt svensk mat" och bjuda en grupp från fem andra EU-länder på en "rundtur i Eslöv och andra delar av Skåne". Hur kulturellt tondöv får man bli?
Det hade faktiskt blivit mer korrekt om man hade sagt och skrivit "rundtur i Eslöv och andra delar av Sverige", men avgränsat sig till "skånsk kultur" och "typiskt skånsk mat", mm. Skåne är nämligen en del av Sverige, men om man vill visa på t ex matkultur är det bättre att tala om vad som finns regionalt. Om den gästande gruppen hade skickats till Bohuslän eller till Norrbotten hade ju den traditionella maten blivit en helt annan, inte sant?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är underligt att en hel mängd skånska matkampanjer inte förmår tränga igenom de nationella glasögonen på bl a skolor. T ex
Skånsk mat på väg: http://www.skga.nu/75_matpavag.html
Skånes marknadsplats för lokalproducerad mat: http://www.mattorg.skane.org/
Matkluster i Skåne (Region Skåne) http://www.skane.se/templates/page.aspx?id=3242
Skånes Livsmedelsakademi: http://www.livsmedelsakademin.se/
Och så finns det speciella skånska snaps-, sill- och senapssällskap med egna webbsidor. Och Skåne är unikt med sina ålagillen etc. Det finns hur mycket som helst unik _och levande_ skånsk matkultur. Men hur ska vetskapen om den kunna tränga igenom det rikssvenska mediabruseet med kockar från Skärgården i morgon-tv m m? _Ännu_ större och beslutsamma satsningar från Region Skåne?
Jag tror i mångt och mycket att det är en fråga om ägarskapet över massmedia, vilket du ju är inne på.
Förresten, jag har flera gånger funderat över varför vi har så få restauranger i medelprisnivån som serverar traditionell inhemsk mat i Sverige. Antingen är det dagens rätt eller Operakällaren och Kockska Krogen som gäller. Däremot är resten av världen väldigt väl representerad. Det är i och för sig trevligt, men när gäster är på besök och de vill äta någonting traditionellt för stället till humant pris står man där som ett frågetecken.
Det finns ett matkulturarv som är på väg att gå förlorat om vi inte gör ansträngningar för att ta upp det. Kultur är raffinering. Den mer raffinerade matkulturen för traditionell mat i Sverige i stort knyter, enligt min uppfattning, nästan alltid an till det lokala och regionala.
Mat-Tina, vi avgudar dig, men kan du inte göra en liten resa från Båstad till Löderup i Sydnytt/TV4, någon gång?
Den där bristen på någonting traditionellt regionalt/lokalt till humant pris är intressant. Jag kan t ex rapportera ganska ingående från Malmöfestivalen som jag besökt några år. Fram t o m 2001 fanns ett ställe (med många skåneländska flaggor) som sålde skånskt vildsvin (vildsvinsfärsburgare, mycket god!), äggakaga med fläsk (sådär), spettekaka och "skånsk gräddglass". Ett annat ställe, Sillapågen, sålde sillmackor.
Sedan dess har det förstnämnda stället försvunnit och Sillapågen säljer nu bara dansk mat. (Dansk mat finns f ö några ställen - æbleskiver, flæskesteg...) Däremot kan man på festivalen köpa wokad älg, älgkebab, laxboden och polkagrisar från Gränna. Framför allt är det nu populärt att sälja älgkebab på många ställen.
Malmöfestivalen inleds som bekant med en gigantisk kräftskiva (f ö till ursprunget en överklasstradition från Stockholm) när ålagillessäsongen kan sägas precis ha börjat.
Jag säger inte alls att allt detta är fel, men det är någonting vi saknar som vi kunde haft... Och som är vanligare på lokala och regionala festivaler på andra ställen i Europa.
Skicka en kommentar