"Nationaldagen" - innehållslöst elitprojekt

Babblet om nationaldagen står mig upp i halsen nu. SVT lät morgonsoffan fyllas av gäster som skulle diskutera dess innebörd. Statsapparaten och landets kommuner gör vad de kan för att få igång något slags firande. Men allt är bara fasad. Det finns inget innehåll.

I inget annat land som jag känner till skulle journalister, kändisar m fl sitta och undervisa folket i vad det ska göra på landets högtidsdag. Denna högtidsdag är nämligen i de flesta länder (i alla fall där den verkligen firas folkligt) förbunden med en viktig del av medborgarnas självbild - vad det innebär att vara amerikan, dansk, fransman, israel. Många - ja, säkert de flesta - har statens självständighet som grund för högtiden. Andra har revolutioner eller antagandet av en ny grundlag som händelse värd att fira. Erfarenheter från Andra Världskriget påverkar dessutom väldigt många så kallade nationaldagar i Europa och ger dem en ny, genuin mening. I Danmark och Norge kan vi t ex se detta.

I Sverige har man nu gått så långt så att man har instiftat en statlig helgdag (genom att ta bort en kristen helgdag med tusenåriga anor) och funderar nu över vad man ska hitta på. Nu börjar dagen istället fyllas med politiskt korrekta jippon som statsmedia och offentliga sektorn regisserar. Dagen är på väg att politiseras.

Jag säger som så många andra: om det finns någon dag som skulle kunna göra anspråk på något slags högtidsdag för Sverige så är det Midsommar. Lägg ner 6:e juni som så kallad nationaldag och låt istället Midsommardagen bli svenska flaggans dag. Det kostar ingenting, eftersom det redan är en helgdag. Även jag som regionalist tycker att Midsommar står för någonting svenskt/nordiskt som jag ser som positivt - hyllningen till naturen, ljuset, sommaren. Det känns bättre. Det känns inkluderande.

När kungen den 6:e juni kommer till Malmö IP för att låta sig hyllas med kungssång och fyrfaldiga leven för Sverige är det någonting som trycker på mina axlar och klämmer i magen.