06 februari 2007

Smutskastning genom anakronism

Sydsvenskans kultursida tillhör ju inte precis mina favoriter. Den stiger inte precis i anseende med denna artikel.

Medarbetaren Rakel Chukri menar att Carl von Linné har ett ansvar för rasbiologin under 1900-talet. Ja, alltså, hon ställer honom inte till svars uttryckligen för steriliseringskampanjer och nazism, men hon skvätter likväl lite av 1900-talets dynga på 1700-talets Linné. Men detta är att begå en stor oförrätt mot vår vetenskapsman.

Felet är givetvis att Chukri bygger sin svepande och oprecisa kritik på en grov anakronism. Visst ägnade man många samtal inom 1700-talets intelligentia åt olika folkslags inneboende egenskaper och rangordningen dem emellan. En sådan storhet som Montesquieu menade ju att folkkynne och flit hade med klimatet att göra. Uppdelningen mellan högre och lägre stående varelser inom mänskligheten var säkert allmängods. Idag kan vi lätt ta avstånd och/eller visa på teoriernas svaghet, men samtidigt måste vi ha klart för oss att eftervärlden säkerligen kommer att döma vissa vedertagna idéer från vår samtid lika hårt (om inte hårdare). Om det där kan man ju hålla en gissningslek, om man har lust.

Skulle därmed Linné ens ha kunnat begripa någonting så föraktligt och socialstatligt som rashygienisk politik à la 1900-talet? Jag tvivlar starkt. Varför, och framförallt hur, skulle en 1700-talshärskare ägna sig åt en så absurd sysselsättning, som vi som har sett 1900-talets sociala ingenjörskonst och militäriskt uppbyggda, byråkratiserade sjukvård kan göra oss en föreställning om? 1700-talets griller om raser innebär inte att vetenskapsmän från samma tid utan vidare drog omfattande politiska slutsatser. Det är med vår genompolitiserade tids åkommor som Chukri låter färga sitt omdöme om Linné. Idag är vi så vana vid att alla nya rön ska leda till politiska handlingsplaner så att vissa områden är veritabla minfält att forska inom. Vem vet om inte politiken kommer att löpa amok ifall vi upptäcker någonting "opassande"?

Intressant att notera är att samma Sydsvenskans kultursida i debatten om julens snapphaneserie och dess efterföljande dokumentär i SVT lät en skribent skjuta överdrivet stora bredsidor om alla hemska anakronismer och politiseringar. När det passar ens syften kan man kosta på sig att vara anakronistisk; i annat fall är man överkänslig. Men detta sistnämnda kan förstås inte Rakel Chukri klandras för. Det är mest en illustration över hur det svänger hej vilt på kulturredaktionen.

2 kommentarer:

Rakel sa...

Hej Ilan, jag tror att du har missförstått min krönika lite. Jag har inte skrivit att Linné har ett ansvar för rasbiologin. Jag refererar till Maja Hagerman som menar att Linnés resonemang gav tyngd åt efterkommande rasbiologer. Det är alltså hon som säger att en tradition inleddes i Sverige med Linné.

Det jag ville diskutera var varför detta aldrig nämns i samband med Linné. Till exempel Uppsala universitet som skriver på sin hemsida att inget negativt brukar skrivas om Linné. Såvitt jag vet har jag inte beskyllt honom för övergreppen på 1900-talet.

Det är också lite underligt att du anklagar mig för att komma med svepande kritik när jag refererar till två personers resonemang på en debatt.

Allt gott,

Rakel C

Ilan Sadé sa...

Hej Rakel!

Nej, du beskyller inte uttryckligen Linné för 1900-talets övergrepp, men implicit i artikeln förmedlar du budskapet att Linné i alla fall har kommit lindrigt undan. Exempelvis skriver du:

"Både Hagerman och Broberg tassade försiktigt runt Linnés ansvar. Diskussionen kom att handla mer om framväxten av det rasbiologiska institutet 1921 och taffliga urvalsmetoder i skallforskning."

Du jämför även med personer som Ellen Key och Selma Lagerlöf, vilka levde och verkade i en helt annan tidsålder, belägen betydligt närmare de rasbiologiska övergreppen såväl ideologiskt som i faktiska år.

Slutligen skriver du lite sarkastiskt att firandet av Linné troligen kommer att bli ofarligt, vilket antyder att det skulle finnas skäl att göra tillställningen "farligare".

Sammantaget är det alltså väldigt svårt att inte se en avsikt att, som du skriver, slita glorian av Linné med hänvisning till rasbiologin. Även om det finns en del referat i artikeln kan man ju referera med egna betraktelser insprängda.

Vänliga hälsningar,

Ilan Sadé