Andres Björck har gjort det till en hederssak att bekriga Ansvarskommittén. Den privata kampanjen har vid det här laget börjat likna Don Quijote-fasoner. Men någonting intressant har faktiskt skett med Björcks argumentation.
I dagens DN-inlägg slåss han mot kommitténs ännu ej presenterade betänkande med argument om identitet, underifrånperspektiv och demokrati. Så lät det inte i början! Nu vill Uppsalas landshövding ha regionala folkomröstningar:
"Det mest allvarliga är att en genomgripande förändring skall ske utan att folket får säga sitt på ett tillfredsställande sätt.
[---]
Allt är naturligtvis inte bra som det är i dag. Länskartorna är inte ristade i sten. De kan ändras. Men det bör ske genom ett tryck underifrån, utan utpressning av regeringsutnämnda förhandlingsmän och efter en anständig demokratisk process. Alla län kan inte och behöver inte vara lika stora. Att sätta upp befolknings- och godtyckliga kriterier för vad som skall bli en regionkommun vittnar inte om någon respekt för verkligheten.
Vad händer om man inom EU anlägger motsvarande synsätt på Sverige, litet som Storlondon? Borde då inte vårt land tvångsvis pressas in i en konstlad regionbildning? Strunt i nationell identitet och förutsättningar, i Bryssel kan vi rita kartor!"
Björcks glidning åt detta hållet är fascinerande. I den teoretiska grunden börjar han närma sig regionalistiska tankegångar. Men varför då denna outgrundliga avsky för Ansvarskommittén? Utredningen kan kritiseras i vissa delar med regionalistiska argument, vilket jag har gjort, men varför detta totala avfärdande? Liksom länskartorna är inte heller proceduren framöver ristad i sten. Regionala folkomröstningar 2010 är fullt möjliga. Se möjligheterna, Anders Björck!
För övrigt kommer jag inte att kunna blogga imorgon, så en första kommentar från min sida till Ansvarskommitténs betänkande kommer på onsdag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar