Tyngdpunkt på det som förenar

Jag har tidigare aviserat att jag ska diskutera mångkultur och medborgarskap på bloggen. Detta för att jag anser att det behövs en ändring av det förhärskande synsättet, som präglar samtliga sju riksdagspartier och all offentlig förvaltning.

Sammanfattningsvis: upphör med att se mångkultur mellan olika grupper som en nödvändig målsättning. Betrakta istället mångkultur som en riktig beskrivning av samhället - varken mer eller mindre - för att sedan låta den offentliga politiken och förvaltningen fokusera på det som ska förena oss som svenska medborgare, européer, skåningar, o s v.

För att samhället ska hålla ihop och dess institutioner fungera måste vi alla känna tillhörighet och lojalitet gentemot gemenskapen. Vad ska grunda denna gemenskap? I Sverige är politiken inte alls inriktad på att besvara frågor som denna. Istället har kulturskillnader mellan individer och grupper kommit att bli någonting normativt - d v s en målsättning som vi anses böra eftersträva.

Emellertid finns det, som så ofta inom politiken, paradoxer inom systemet, vilka säkert beror på att politiska beslut och förhärskande synsätt är produkter av olika perioders trätor och kompromisser. Exempelvis är mångkultur bland nytillkomna invandrare en dogm, samtidigt som minoritetsfolk inom Sveriges gränser fortfarande behandlas med mycket njugg inställning. Samtidigt som staten pumpar in pengar i "mångkultursatsningar", har nyligen en judisk förening i Malmö nekats att öppna friskola. Exemplet illustrerar hur fel den svenska politiken sammantaget har hamnat. Människors privata val kringskärs i integrationens namn, samtidigt som skattemedel omsätts i offentliga projekt för mångkultur och en hel del symbolpolitik ägnas åt att betona skillnader mellan folk och folk. Ja till mångkultur, så länge staten står för styrningen, tycks regeln säga.

Bör det verkligen vara ett offentligt, kulturpolitiskt uppdrag att ge mångkultursbidrag? Är det inte snarare så att medlen bör flyttas till medborgarna, medan de offentliga institutionerna kan stötta det som förenar? Är modersmålsundervisningen väl satsade medel? Forskningen är inte alls entydigt positiv. Det beror på var man väljer att titta.

Låt oss fokusera på det som förenar.

Tidigare inlägg:

Australiensiska modellen