För närvarande dryftas i fransk domstol huruvida tidskriften Charlie Hebdo bröt mot lagen när den återgav Muhammedkarikatyrerna. I samma nummer av Weekendavisen som jag hänvisade till nedan, bistår Klaus Wivel med en förträfflig analys av konflikten (även denna artikel är förbehållen prenumeranter).
Wivel varnar för multikulturalismen, eftersom den leder till att vissa självutnämnda auktoriteter inom de etniska och religiösa minoritetsgrupperna får ett erkännande av staten. Den åsiktsintolerans som exempelvis många muslimska dissidenter i diktaturstater har flytt ifrån riskerar att ta sig in köksvägen hos de västerländska demokratierna, till följd av staternas inställsamhet gentemot predikanter och folkuppviglare.
Frankrike har redan gett sig in på en farlig väg när det gäller begränsning av tryck- och yttrandefrihet. Att förneka folkmordet på armenerna i samband med turkiska statens tillblivelse är idag straffbart i Voltaires hemland. Nu är det oerhört viktigt att domstolen friar satirtidskriften Charlie Hebdo. I annat fall äts renässansens och upplysningens landvinningar upp i det EU-land som har störst muslimsk befolkning.
I ett namnkunnigt upprop i tidningen Liberation till stöd för Charlie Hebdo finner vi bland andra författarinnan Taslima Nasrin, den danske folketingsledamoten Nasser Khader (r), samt filosofen Bernard-Henri Lévy.
Tidigare om mångkulturalism:
Australiensiska modellen
Tyngdpunkt på det som förenar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar