Så var det dags igen för Lars Stjernkvist att hacka på regiontanken. Denna gången på DN-debatt. Denna gången utan några som helst argument.
Att inrätta regioner i enlighet med upptagningsområdet för ett storsjukhus med alla specialiteter är inte någon god idé, menar Stjernkvist. Visst, det är inte heller något tungt vägande argument för min och andra regionalisters del. Vi har andra skäl. Men när Stjernkvist avstyrker idén med hänvisning till att även storregioner blir för små, sätter han fälleben på sig själv. Vi måste t o m samverka inom Europa inom specialistsjukvården, basunerar han ut. Följer han då sin logik och kräver att EU tar över specialistsjukvården? Nix. Staten ska ha det hela. Där försvann hux flux hela poängen med att använda specialistsjukvårdens behov som slagträ mot regioner. Skulle regioner vara sämre än staten på att samverka över riksgränser? Hold op!.
Sedan är det som så att Stjernkvist "anar" att demokratin skulle vinna på enbart två beslutsnivåer. Detta utgör argument nummer två i artikeln. Därefter är det slutargumenterat.
Låt mig, för ovanlighetens skull, kontra med ett viktigt organisatoriskt argument för regioner. Även om vi vill ha 290 kommuner (eller fler) och ingen demokratiskt vald beslutsförsamling däremellan och staten, lär vi inte få behålla den situationen särskilt länge. Det kommer att bli omfattande kommunsammanslagningar. I synnerhet sedan man efter en tid inser att stora andelar av den offentliga sektorn inte kan styras i ett slags limbo bestående av femtioelva kommunalförbund, där ansvaret är otydligt och organisationen flyktig. På så sätt är regioner faktiskt en viktig förutsättning för bibehållandet av små kommuner.
Jag är helt övertygad om att en stor sammanslagningsvåg skulle bli resultatet av Stjernkvists förslag. Detta såvida inte staten tar över väldigt stora andelar av verksamheten. Emellertid är väl båda dessa scenarier helt i sin ordning för Lars Stjernkvist - statens vän. Det förvånar mig dock att Dick Erixon så okritiskt ansluter sig till regionmotståndarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar