Här, på Sydsvenskans kultursida (var annars?), finner vi ett framstående exempel på en kulturradikal vänstermans annamande av mysticism. Per Wirtén, chefredaktör för tidskriften Arena, argumenterar såsom följer:
1. A har inträffat.
2. B kan framkalla A.
3. Alltså har B inträffat.
En gymnasieelev som läser filosofi i skolan hade fått en stor bock i hörnet på sitt provsvar. Felet är ju att det i premiss nummer två inte står "B och endast B kan framkalla A". Men den felaktiga deduktionen duger för vänstereliten, eftersom mysticismen alltid finns att ta till för denna grupp.
Wirtén diskuterar de statliga/statligt finansierade kampanjerna "Operation Kvinnofrid" och Centrum mot rasisms utspel mot glassen "Nogger". Kampanjerna renderade uppenbarligen i många hatbrev. En möjlig orsak kan ju vara att det allmänt rådde viss upprördhet bland folk över att skattepengar går till besynnerliga, ideologiserade kampanjer, vilket även kan ha sparkat igång de hatiska typer som går över gränsen. Sådana finns det tyvärr inte alltför få av. Wirtén framhäver dock förklaringsmodellen att staten, mannen och nationen är sammanlänkade - liksom staten, svenskhet och vit hudfärg. Kampanjerna skulle därför ha uppfattats som ett svek från statens sida, genom dess medverkan.
Vad Wirtén säger är således att:
1. några statligt finansierade kampanjer och personer har fått ta emot hätska hot och ovett;
2. upplevt svek kan mycket väl framkalla hätska hot och ovett mot svikaren;
3. alltså har ett upplevt svek inträffat.
Därefter rundar han av med att
"[g]ränsen till hatet ligger i landets hjärta. Det är obehagligt att se, att förstå hur farlig gränsen faktiskt är."
Landets hjärta? Är detta något slags karikerat 1800-talssvärmeri? Ja, kanske. Den kulturradikala vänstern har idag många drag av mysticism. I det här fallet är bildspråket som hämtat direkt från Götiska Förbundet. Översteprästernas eget lilla prerogativ, kanske? Det vore intressant att veta huruvida Wirtén anser våldet och ovettet mot Centerpartiet i valrörelsen härrör ur samma dunkla nätverk av manlighet, vithet, och svenskhet i närheten av landets hjärta. Hätskt var det, i alla fall.
Vilken smörja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, jag läste också artikeln. Ganska sjuk var den. Det finns tydligen inga situationer i vilka någon med respekten i behåll får ifrågasätta något som görs i feminismens och antidiskrimineringens namn. Utgångspunkten var nämligen att kampanjerna per definition inte i sig kunde vara ute på djupt vatten (ens i detta fall). Det är orimligt.
Skicka en kommentar