Jag kan inte hålla mig från att kommentera vänsterpartiets senaste vansinnesförslag inom utbildningsområdet: att läxläsning i skolan skulle avskaffas.
Om jag skulle tvingas peka ut något enskilt område som främst av allt behöver en förändrad politik - ja i själva verket ett paradigmskifte - så skulle det faktiskt bli utbildningssektorn. Den svenska utbildningspolitiken har övergivit bildningsidealet till förmån för ett slags romantisk tanke om att eleverna kan utbilda sig själva, och dessutom alltid ha roligt i skolan. Ingenting ska vara svårt. Om något är tråkigt är det lärarens fel. Sverige är inte helt ensamt om den nedåtgående spiralen, men det finns även motexempel, såsom Finland och Fjärranöstern.
Här behövs ett mycket omfattande förändringsarbete på alla nivåer, och det kommer inte att kunna göras i en handvändning. Vänsterpartiet gör oss på sätt och vis en tjänst genom att sätta galenskapen i relief. Tydligare kan slutmålet för den svenska utbildningspolitiken av dagens snitt inte illustreras: en skola där ingen längre ska behöva träna in sina kunskaper. Hur meningsfulla lektioner ska kunna bedrivas när eleverna inte behöver öva mellan varven är ingenting som bekymrar barbarvänstern.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tja,med tanke på hur Uppsalas förra vänsterpartistiska kommunalråd reagerade på åsikten att "lärarnas roll som kunskapsförmedlare måste stärkas" så är jag inte förvånad... Hon äntrade talarstolen i ett väldigt tempo och började orera om att hon inte kunde förstå den förfärliga människosyn som måste ligga bakom ett sådant uttalande. Det är förstås ett sätt att se på saken, men knappast ett som garanterar alla elever en god utbildning.
Skicka en kommentar