Skattelagstiftning är något av det snårigaste man kan ge sig in och rota i. Tro mig - jag har gått juridikkurser i ämnet. Ibland står stora värden och folks livsval på spel, vilket är förklaringen till att skattejurister får fetast arvoden. Nya regler tillkommer i snabb takt och välmenande undantag kan bidra till mer snårigheten. Det är invecklat nog inom en stat, och när sedan folk bor i en stat och jobbar i en annan kan vad som helst hända.
Just detta riskerar många Öresundspendlare att erfara - eller så har de redan stött på problemen. Danmark och Sverige har olika regler för sociala avgifter, pensioner o s v. Nu har det plötsligt visat sig att personer som bor i Skåne och arbetar i Köpenhamn kan få sämre konkurrenskraft på den danska arbetsmarknaden, eftersom den danske arbetsgivaren under vissa omständigheter kan tvingas att betala svenska arbetsgivaravgifter. Pensionsfrågan är inte heller direkt löst.
I min senaste artikel i Skånska Dagbladet tar jag upp idén om en gemensam skattemyndighet för Skåne och Själland, vilken kan bli verklighet om Skåne får ta över en del skattelagstiftning från staten. Det vore egentligen inte någon dramatisk reform, men tanke på att kommunerna och regionen tar in en förkrossande stor andel av inkomstskatten idag. Om vi kunde bilda en gemensam myndighet för skatteuppbörden skulle all kompetens samlas under ett tak, och sundspendlarna skulle inte hamna i ett rättsligt ingenmansland.
Det här med skatteuppbörd är väl i och för sig en symolladdad fråga som staten inte i första taget släpper ifrån sig. Därför krävs en mycket aktiv politik från Region Skånes sida för att driva på. Varför ska sundspendlarna och hela integrationen över Öresund drabbas av att staterna varken är intresserade eller har förmågan att samköra sig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar