Det är den 9 maj, d v s Europadagen, och jag har sällan sett ett så dåligt uppmärksammande av dagen som i år. Tystnaden säger en hel del om var EU-projektet befinner sig för närvarande. Man hämtar andan och funderar över unionens framtid.
Egentligen tror jag att pausvilan var behövlig. EU har problem med bristande folklig förankring, och att i det läget pinna på som om ingenting har hänt vore katastrofalt. För att en demokrati ska fungera krävs folklig förankring och politiskt ansvarsutkrävande.
Flera debattörer, däribland EU-skeptiker, har tagit upp idén om en direktvald EU-president med ytterst väl avgränsade befogenheter. Detta för att få liv i debatten och stärka kopplingen mellan väljarna och den valde. Jag är inte övertygad om att EU-president är lösningen. Däremot krävs en betydligt bättre avgränsning av vad EU ska ägna sig åt. Jag skulle även gärna se en minskning av antalet EU-parlamentariker och enmansvalkretsar inom länderna (eller över statsgränserna, om en kulturregion som genskärs av en statsgräns skulle vilja utgöra en valkrets). Vi måste även våga diskutera vilka värden och värderingar som ska gälla i Europa. En värderingsdebatt är något som berör folk betydligt mer än alla dessa regleringsdirektiv.
Vi måste även komma bort från tanken att EU per automatik måste öka sin makt för projektets överlevnads skull ("an ever closer union"). Det finns inga sådana naturlagar. Att EU finns och fungerar någorlunda väl, trots att den tilltänkta konstitutionen har fallit, är ett bevis på att det finns en viss slitstyrka i samarbetet.
EU har betytt väldigt mycket för Europas regioner - eller snarare Regionernas Europa. Rivningen av gränshindern skulle jag tippa är den enskilt viktigaste åtgärden. Det politiska erkännandet genom regionkommittén, stödet för subsidiaritet mm, är också betydelsefullt.
Jag ser med viss tillförsikt framåt. Jag ska villigt erkänna att jag har en mer småskeptisk inställning till att stärka EU-nivån idag än för några år sedan, men det är inte värre än att jag ser unionen som en självklar politisk aktör i framtidens Europa. Ha den äran EU; ha den äran Europa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Europadagen är viktig, ja.
"Jag skulle även gärna se en minskning av antalet EU-parlamentariker och enmansvalkretsar inom länderna".
Hm, minskar man antalet EU-parlamentariker, även med bibehållen proprtionalitet, kommer troligen centerns ledamot (just nu Lena Ek) att ryka all världens väg. I länder av Sveriges storlek blir för närvarande ungefär 5 %-partier representerade, vilket är ganska lyckat.
Det är värre i mindre länder, där partierna måste få
Europadagen är viktig, ja.
"Jag skulle även gärna se en minskning av antalet EU-parlamentariker och enmansvalkretsar inom länderna".
Hm, minskar man antalet EU-parlamentariker, även med bibehållen proprtionalitet, kommer troligen centerns ledamot (just nu Lena Ek) att ryka all världens väg. I länder av Sveriges storlek blir för närvarande ungefär 5 %-partier representerade, vilket är ganska lyckat.
Det är värre i mindre länder, där partierna måste få upp till 10 % eller liknande för att få representation i EU-parlamentet. Jag vill helst inte ha den situationen i Sverige. Därför är det bra, menar jag, om sammanlagda antalet EU-parlamentariker är ungefär lika många som idag.
Jo, du har rätt i att småpartier inte skulle kunna få in ledamöter i och med en minskning av totalantalet. Men vi skulle kanske kunna tänka oss en situation att Alliansen matchar sina främsta kandidater för att röstmaximera. I synnerhet om vi skulle få flera valkretsar i landet. Då skulle t ex Lena Ek mycket väl kunna vara nummer ett på Alliansens lista för t ex valkrets Götaland (Västra Götaland-Östergötland), där C och Lena Ek själv har starkt stöd. Så det kan ju finnas möjligheter, ändå...
Your website has a useful information for beginners like me.
»
Skicka en kommentar