Nu ett lite mer filosofiskt inlägg, med viss udd mot min egen partiledning, såhär en regning söndagseftermiddag.
Jag är, för att gå rakt på sak, brydd av att ledande politiker inte tycks intressera sig för välståndets grunder. Anarki, våldsamma motsättningar och fattigdom har annars varit legio genom mänsklighetens historia. Undantagen måste studeras noggrant.
Dagens mest iögonfallande undantag - statsbildningen av västerländskt snitt - bygger på folklig lojalitet gentemot det allmänna, för det allmännas bästa. Fördelningen av makt inom staten kan ifrågasättas av olika skäl, vilket ju är vad jag gör i denna valkampanj. Grundidén att folk måste känna tillhörighet och anse sig ha plikter gentemot gemenskapen är dock lika giltig, oavsett vilken nivå vi talar om. Republikanism kallas tankeströmningen (inte att förväxla med den snävare definitionen att kräva presidentstyre). Denna idé kommer jag att tillägna ett antal längre artiklar nu under sommaren.
Centerpartiets nuvarande ledning har dock i vissa frågor börjat driva i en (social-)liberal riktning, som förvisso låter väldigt vacker och välmenande, men som negligerar grunderna för ett gott samhälle. Slutresultatet kanske inte blir så vackert som man tror. Exempelvis är kravet på en fullständigt fri arbetskraftsinvandring, som nyligen lades fram i ett "Öppenhetsmanifest", långt ifrån oproblematiskt om man samtidigt vill bibehålla en hög grad av sammanhållning i samhället.
Även inom asylpolitiken pågår ett slags tävling i vem som vågar vara mest öppen. Risken är alltid att profileringsstrategin vad gäller ordet "öppenhet" går ut över klokskapen och det väl avvägda. Min inställning i frågan kan jag väl lika gärna deklarera. Sverige måste se till så att möjligheten att få politisk asyl på sakliga grunder blir fler än idag, samtidigt som reglerna kring "humanitära skäl", skäl som grundar sig på fattigdom och familjeåterföreningar stramas åt ordentligt. Krav på språkkunskaper och försörjning vid utfärdande av permanent uppehållstillstånd är befogade, i syfte att förbättra integrationen och - i förlängningen - grunderna för det välstånd som över huvud taget möjliggör flyktingmottagande.
Republikanism ger betingelser för välstånd. Vi får inte missa helhetsbilden i strävan att skapa en profil kring ett ord som "öppenhet".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kände inte till begreppet republikanism i meningen betoning av lojalitet och tillhörighet och jag ser inte jättemycket av den varan heller på http://en.wikipedia.org/wiki/Republicanism. Det står dock kort i inledningen att republikanism "emphasizes civic duty". Jag har inte läst hela texten, så den som orkar kan peka mig rätt.
Vad jag associerar med idén "gemenskap, solidaritet --> förpliktelser, ansvarstagande i en gemenskap/community" (det är bl a ett starkt argument för direktdemokrati och federalism) är communitarianism. (Kollar jag på http://en.wikipedia.org/wiki/Communitarianism ser jag f ö en länk till "republicanism".)
Hej!
Kommunitarism (communitarianism) är, mig veterligen, en väldigt vid tankeströmning som helt enkelt går ut på att samhällets gemenskaper, stora såväl som små, har en stor betydelse och måste underhållas i någon mening. Kommunitarismen kan ses som en motpol till extremt individfokuserad och atomistisk liberalism. Jag håller givetvis med om kommunitära grundantaganden.
Republikanism skulle man kunna se som en mer preciserad form av kommunitarism, som just betonar medborgerliga förpliktelser i förhållande till offentliga institutioner.
Skicka en kommentar