Cancervården triggar centralisterna

De som älskar riksomfattande centralisering och tror på det enorma sjukhusblockets förträfflighet tar till varje förevändning för att föra fram sin agenda. Nu är det vissa skillnader i cancervården som utnyttjas för att ge staten och centrala myndigheter mer makt. Kolumnisten Lars Stjernkvist gör vad han kan för att staten ska ta över det mesta här i världen.

Men jag anser att både Cancerfonden och Stjernkvist gör det lite väl lätt för sig.

För det första måste frågan ställas varför landsgränserna är så viktiga inom cancervården. Cancer är, såvitt jag vet, inte någon unikt svensk företeelse. Varför inte åtminstone anta ett nordiskt perspektiv? Öresundsregionen är ett självklart centrum för högspecialiserad vård.

För det andra bygger Stjernkvist & Co:s tänkande på att det är bättre att alla har det lika dåligt än att några har lyckats bättre. Vad kan regioner, landsting och enskilda sjukhus lära av dem som lyckas bättre? Tror någon att det blir bättre vård totalt sett för att staten likriktar och planstyr?

För det tredje finns det en del i det statistiska materialet som motsäger centralisternas förhastade slutsatser. Skånskans reporter Susanne Björkenheim har grävt, och bl. a. funnit att Helsingborgs lasarett ligger bäst till i jämförelse med Malmö, Lund och Kristianstad vad gäller operation av cancer i ändtarmen. Men skillnaderna är väldigt små, och kan vara helt tillfälliga. Det handlar om sjukdomsutvecklingen för några enskilda patienter ur en grupp på flera hundra per sjukhus. Vad vi säkert kan säga är att dessa siffror inte ger grund för slutsatser om stora skillnader i vårdkvalitet. Än mindre att det skulle bli bättre av hårdare statlig styrning.