"Vård för våldsutsatta kvinnor sämst i Skåne", braskar huvudrubriken i dagens SkD:s lokal- och regionaldel (ej på nätet). Rikskvinnocentrum har jämfört landstings och regioners hantering av just denna grupp. Jag hittade rapporten på nätet.
Vad har då Rikskvinnocentrum gjort? Jo, de har skickat en enkät - till landstingen och regionerna! De har frågat om det finnns någon central handläggare för området, någon policy, något vårdprogram, någon utbildning för de anställda, några specialenheter, några "övergripande projekt", o s v. De har alltså frågat hur mycket administration som landstingen och regionerna håller sig med. Mest administration vinner.
Är det ingen som har kommit på tanken att patienternas erfarenheter, i det här fallet våldsutstta kvinnor, är måttet på vårdens kvalitet? Jag ski---, jag menar struntar högaktingsfullt i hur många planer, policys, projekt och centrala handläggare som finns i omlopp. Det jag är intresserad av är hur patienterna inom vården anser sig ha blivit bemötta och vårdade.
Just såhär gör myndighetsbyråkratin när den vill skapa fler jobb åt sig själv. Måttet för hur god man är består i hur mycket PK-babbel man alstrar och hur mycket pengar man avsätter till administration. Fel perspektiv, gott folk. Undersökningen kan inte ligga till grund för någonting. Jag kommer inte att godta några ökade administrationskostnader grundade på den, om frågan skulle lyftas till regionfullmäktige (ifall jag tjänstgör - annars kan jag bara ta upp det hos regionfullmäktigegruppen dessförinnan).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar