Bloggaren C L K Aqurette uppmärksammar att konstfotografen Elisabeth Ohlson Wallin fått problem med den italienska polisen, efter att ha arrangerat ett nytt kontroversiellt konstverk. Åter igen är det kyrkan, denna gången den katolska utgåvan, som är måltavla.
Jag anser för egen del att Ohlson Wallin har stor talang i bildkomposition, ljus- och färgbehandling mm. En talang som hon ofta ödelägger på enfaldig, pubertal provokation. Visst - jättetufft att klä Jesus i lack och läder och avbilda kardinaler med ståfräs. Ack, så djupt...
Ohlson Wallin har dock fullständig rätt att komponera sina bilder och hålla utställningar. Hotfullt beteende av det slag som den italienska polisen tycks ha stått för är inte acceptabelt. Men vad säger hon då om andras motsvarande rättigheter? Jo, det här.
Ohlson Wallin kan stå som symbol för den kulturradikala trenden att gissla allt som kan betraktas som det minsta konservativt eller heligt i den egna kultursfären, men ta silkesvantarna på, eller låtsas som det regnar, i mötet med tio gånger värre förtryck inom andra kulturer. Det är ett vansinnigt hyckleri som kan stå den västerländska civilisationen mycket dyrt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, det är svårt att uppmana någon entusiasm att försvara hennes rättigheter, när hon själv inte är intresserad av stödja andras rättigheter att yttra sig. Hennes rätt till uttryck av åsikter/konst ska stödjas helt enkelt för att hon har rätt, tycks vara hennes trångsinta och taktiskt extremt osmarta inställning.
Så tyckte jag kanske också när jag var nitton, men det där är för en hel del människor som vistats i olika kulturer en ren mognadsprocess (hon är dock född 1961).
Men visst, vi är ju liberaler. Vi fördömer självklart den italienska polisen i detta fallet.
Skicka en kommentar