I gårdagens och dagens Skånska Dagbladet kan vi läsa om att SVT har planer på att lägga ned storstudion i Malmö. Framöver blir det, enligt planerna, bara stora programstudior i Stockholm, Göteborg och Umeå. Detta har fått en riksdagsman från sossarna, Johan Andersson från Eslöv, att kritisera SVT.
Men snälla nån. Vad hade ni förväntat er?
Tänk dig istället tanken att vi hade en regionalt ägd public service-kanal, d v s att SVT2 helt enkelt delades upp och gick över till regionala stiftelser. Vi hade kunnat se ordentliga regionala nyheter och granskande samhällsjournalistik. Vi hade kunnat se talk-shows och galor med regionala och lokala kändisar. Vi hade kunnat se ett och annat TV-drama producerat i vår närhet. Vi hade kunnat se program inom kultur- och fritidssfären med bättre träffsäkerhet.
Låt oss gå några steg längre än att gnälla på en SVT-ledning i huvudstaden.
25 augusti 2006
24 augusti 2006
Valprogrammet: fjärde poängen
"4. Danska språket och historien i grundskolan
Danskan har fått ett uppsving som undervisningsämne i gymnasieskolor i flera skånska kommuner, vilket är mycket glädjande. Intresset växer, vilket kan förklaras med att Själland på många sätt har kommit närmare Skåne (eller vice versa). Öresundsbron och den stora inflyttningen av danskar som har skett under de senaste åren har sporrat utvecklingen. Danskan borde vara ett självskrivet ämne i skånska grundskolor. Bäst vore om ämnet ”svenska” även inrymde danska och skånska.
Historieundervisningen i skånska grundskolor är undermålig ur fler aspekter än att svenska skolor inte längre klarar av att ge elever goda ämneskunskaper. Lärare som undervisar i historia i skånska grundskolor bör alltid ha kunskaper i Danmarks historia från tiden då Skåneland var danskt.
Blir jag invald till regionfullmäktige kommer jag att verka för att Region Skåne samlar företrädare från kommuner, skolor och stat för att driva på och föra samtal i dessa frågor."
Här har vi en av mina allra viktigaste frågor. Jag har redan hunnit skriva mycket om det och har även agerat "på fältet" på olika sätt. I nästa vecka kommer ett omfattande utspel, i och med resultatredovisningen av det danskprov som jag har valsat runt med i Malmö.
Danskan har fått ett uppsving som undervisningsämne i gymnasieskolor i flera skånska kommuner, vilket är mycket glädjande. Intresset växer, vilket kan förklaras med att Själland på många sätt har kommit närmare Skåne (eller vice versa). Öresundsbron och den stora inflyttningen av danskar som har skett under de senaste åren har sporrat utvecklingen. Danskan borde vara ett självskrivet ämne i skånska grundskolor. Bäst vore om ämnet ”svenska” även inrymde danska och skånska.
Historieundervisningen i skånska grundskolor är undermålig ur fler aspekter än att svenska skolor inte längre klarar av att ge elever goda ämneskunskaper. Lärare som undervisar i historia i skånska grundskolor bör alltid ha kunskaper i Danmarks historia från tiden då Skåneland var danskt.
Blir jag invald till regionfullmäktige kommer jag att verka för att Region Skåne samlar företrädare från kommuner, skolor och stat för att driva på och föra samtal i dessa frågor."
Här har vi en av mina allra viktigaste frågor. Jag har redan hunnit skriva mycket om det och har även agerat "på fältet" på olika sätt. I nästa vecka kommer ett omfattande utspel, i och med resultatredovisningen av det danskprov som jag har valsat runt med i Malmö.
Danska rösträttsregler föråldrade
Danmark har ytterst strikta regler för vem som får rösta i folketingsvalet. Som dansk medborgare måste man bo i landet för att få rösta i det valet. Flera danskar har påpekat detta för mig.
I och med den nya flyttrörelsen från Köpenhamnsregionen till Skåne blir följderna av den danska lagstiftningen lite smått absurda. Det är ju inte så att de danska medborgarna har flyttat till Tahiti eller nå't. Många behåller sina arbeten i Köpenhamn. För somliga barnfamiljer är dessutom dagis och skola därstädes ett möjligt alternativ. Men ändå hamnar dessa personer mellan stolarna - man kan varken rösta i svenska eller danska riksvalet.
Är det inte dags att Danmark modifierar lagstiftningen när det gäller rösträtt i folketingsvalet?
I och med den nya flyttrörelsen från Köpenhamnsregionen till Skåne blir följderna av den danska lagstiftningen lite smått absurda. Det är ju inte så att de danska medborgarna har flyttat till Tahiti eller nå't. Många behåller sina arbeten i Köpenhamn. För somliga barnfamiljer är dessutom dagis och skola därstädes ett möjligt alternativ. Men ändå hamnar dessa personer mellan stolarna - man kan varken rösta i svenska eller danska riksvalet.
Är det inte dags att Danmark modifierar lagstiftningen när det gäller rösträtt i folketingsvalet?
21 augusti 2006
Valprogrammet: tredje poängen
"3. Kulturpolitiken till Skåne
Det är viktigt att kulturpolitiken hamnar hos regionen, för att därefter i större omfattning än idag flyttas över till oss medborgare. Statens benägenhet att likrikta kulturen och motarbeta regionala språkvarianter kan knappast motverkas på bättre sätt. I ett modernt och demokratiskt samhälle behövs ett gemensamt språk – ett lingua franca – och i någon mån en gemensam kultur. Det betyder emellertid inte att den så kallade rikssvenskan eller Mälardalskulturen skulle vara det självklara valet i Skåne.
Ägarskapet över offentligt ägd TV och radio bör delvis övergå till Region Skåne. En överlåtelse på mellan en tredjedel och hälften av verksamheten vore rimligt. Med dagens utbud skulle detta innebära att en av de två statliga marksändningskanalerna samt Radio Malmöhus och Kristianstad skulle bli skånskägda."
Detta kan kopplas samman med idén som jag tidigare har torgfört på bloggen att utveckla ett nordiskt skriftspråk. Utöver det gemensamma skriftspråket får ju dörren gärna stå öppen för regionala varianter. Jämför den norska språkpolitiken med bokmål och nynorsk parallellt.
Ägarskapsstrukturen gällande media är av oerhört stor betydelse för kulturliv och samhällsdebatt. En uppdelning av public service-media mellan stat och region är ett ganska självklart steg att ta.
Kravet på en överlåtelse av kulturpolitiken innefattar inte nödvändigtvis de stora, urgamla kulturinstitutionerna i Stockholm som kan sägas inneha viktig representationsroll för Sverige.
Det är viktigt att kulturpolitiken hamnar hos regionen, för att därefter i större omfattning än idag flyttas över till oss medborgare. Statens benägenhet att likrikta kulturen och motarbeta regionala språkvarianter kan knappast motverkas på bättre sätt. I ett modernt och demokratiskt samhälle behövs ett gemensamt språk – ett lingua franca – och i någon mån en gemensam kultur. Det betyder emellertid inte att den så kallade rikssvenskan eller Mälardalskulturen skulle vara det självklara valet i Skåne.
Ägarskapet över offentligt ägd TV och radio bör delvis övergå till Region Skåne. En överlåtelse på mellan en tredjedel och hälften av verksamheten vore rimligt. Med dagens utbud skulle detta innebära att en av de två statliga marksändningskanalerna samt Radio Malmöhus och Kristianstad skulle bli skånskägda."
Detta kan kopplas samman med idén som jag tidigare har torgfört på bloggen att utveckla ett nordiskt skriftspråk. Utöver det gemensamma skriftspråket får ju dörren gärna stå öppen för regionala varianter. Jämför den norska språkpolitiken med bokmål och nynorsk parallellt.
Ägarskapsstrukturen gällande media är av oerhört stor betydelse för kulturliv och samhällsdebatt. En uppdelning av public service-media mellan stat och region är ett ganska självklart steg att ta.
Kravet på en överlåtelse av kulturpolitiken innefattar inte nödvändigtvis de stora, urgamla kulturinstitutionerna i Stockholm som kan sägas inneha viktig representationsroll för Sverige.
18 augusti 2006
Valprogrammet: andra poängen
"2. Anta skånsk grundstadga
Regionfullmäktige bör samla sina styrkor och i förhandling med staten ta upp frågan om en särskild grundstadga för Skåne, det vill säga ett slags grundlag för regionen. Liksom i exempelvis Spanien måste inte hela Sverige ha samma regionala organisation, utan Skåne borde gå före och sluta särskild överenskommelse.
I grundstadgan ska regionens fördelning av makt mellan olika organ tas upp, och en lista över regionens befogenheter ska ingå som bilaga."
Denna punkt i mitt valprogram tog sig bl. a. uttryck i denna artikel och detta uttalande.
Region Skåne måste våga ta initiativ för att med folkligt stöd säkra ett starkare självstyre. Eftersom förhållandena är så olika i olika delar av Sverige är det inte nödvändigtvis det bästa att hela landet regionaliseras i samma omfattning. Vi bör vara öppna för, som det heter, regional asymmetri.
Självstyret bygger framförallt på historia, identitet, geografiskt läge och ekonomi. Starkare och mer tryggat självstyre är också en förutsättning för bättre integration över sundet. Vi har allt att vinna och Region Skåne vågar lite mer!
Regionfullmäktige bör samla sina styrkor och i förhandling med staten ta upp frågan om en särskild grundstadga för Skåne, det vill säga ett slags grundlag för regionen. Liksom i exempelvis Spanien måste inte hela Sverige ha samma regionala organisation, utan Skåne borde gå före och sluta särskild överenskommelse.
I grundstadgan ska regionens fördelning av makt mellan olika organ tas upp, och en lista över regionens befogenheter ska ingå som bilaga."
Denna punkt i mitt valprogram tog sig bl. a. uttryck i denna artikel och detta uttalande.
Region Skåne måste våga ta initiativ för att med folkligt stöd säkra ett starkare självstyre. Eftersom förhållandena är så olika i olika delar av Sverige är det inte nödvändigtvis det bästa att hela landet regionaliseras i samma omfattning. Vi bör vara öppna för, som det heter, regional asymmetri.
Självstyret bygger framförallt på historia, identitet, geografiskt läge och ekonomi. Starkare och mer tryggat självstyre är också en förutsättning för bättre integration över sundet. Vi har allt att vinna och Region Skåne vågar lite mer!
15 augusti 2006
Valprogrammet: första poängen
En serie inleds idag. Jag presenterar mitt valprogram bit för bit (eller poäng för poäng) och tillfogar några små kommentarer när så behövs. Programmet har i och för sig funnits i mer än ett halvår på min hemsida, men alla bloggens läsare har nog inte varit där och kikat.
Inspiration till serien hittade jag hos den miljöpartistiske bloggaren Anders Wallner, vars serie om den miljöpartistiska politikens förträfflighet dock är på god väg att slå både Dallas och Falcon Crest i omfång. Min serie håller sig, som bekant, till tolv avsnitt.
"1. Ny inställning – nock med följsamhet!
Jag är innerligt tje på att lokala och regionala politiker i Sverige med mössan i hand och med blicken i golvet springer ärenden åt regeringen i Stockholm. Och ödelägger kraft och skattemedel på alla dessa rikstäckande lobbyorganisationers konferenser. Jag vill i Region Skåne verka för en ny inställning: det får vara nock med statsgullande och babbelmöten. Det var inte Sveriges riksdag och regering som valde regionpolitikerna.
Region Skåne bör ta strid mot lagar och förordningar som stryper den regionala utvecklingen och styr vården planekonomiskt. Vi ska inte i stillhet acceptera allt som kommer från staten. Så länge inte Sverige inför tvåkammarriksdag med regional representation bör Region Skåne ha beskickning i Stockholm som bevakar alla ärenden som rör regionens självstyre."
Detta med inställningen och synen på regionfullmäktiges roll är väldigt viktigt. Anledningen till att regionfullmäktige inte bara ska sitta och förvalta det som staten har tilldelat, utan även våga ta ut svängarna i opinionsbildning och påverkansarbete, beror på att fullmäktige är folkets företrädare. Att staten inte har behagat överlåta befogenheter till regionen hindrar inte att regionenfullmäktigeledamöter, med mandat från folket, försöker påverka för Skånes och Öresundsregionens bästa. Tvärtom är det jätteviktigt att regionpolitikerna tar den uppgiften på allvar.
Ett utfall av detta är att ifrågasätta om Skåne verkligen har någon nytta av medlemskapet i Sveriges Kommuner och Landsting (f d Kommun- respektive Landstingsförbundet). Regionen betalar 25 miljoner om året. SKL tycks mest vara intresserade av att bevaka byråkratins intressen och erbjuda glassiga konferenser där den politiska gräddan kan partaja.
Ett annat förslag är att upprätta en liten "ambassad" i Stockholm för att hålla ett öga på riksdag och regering. Detta är för övrigt någonting som ledande allianspolitiker i Skåne också driver. Ett maktskifte gör skillnad för regionens framtid!
Inspiration till serien hittade jag hos den miljöpartistiske bloggaren Anders Wallner, vars serie om den miljöpartistiska politikens förträfflighet dock är på god väg att slå både Dallas och Falcon Crest i omfång. Min serie håller sig, som bekant, till tolv avsnitt.
"1. Ny inställning – nock med följsamhet!
Jag är innerligt tje på att lokala och regionala politiker i Sverige med mössan i hand och med blicken i golvet springer ärenden åt regeringen i Stockholm. Och ödelägger kraft och skattemedel på alla dessa rikstäckande lobbyorganisationers konferenser. Jag vill i Region Skåne verka för en ny inställning: det får vara nock med statsgullande och babbelmöten. Det var inte Sveriges riksdag och regering som valde regionpolitikerna.
Region Skåne bör ta strid mot lagar och förordningar som stryper den regionala utvecklingen och styr vården planekonomiskt. Vi ska inte i stillhet acceptera allt som kommer från staten. Så länge inte Sverige inför tvåkammarriksdag med regional representation bör Region Skåne ha beskickning i Stockholm som bevakar alla ärenden som rör regionens självstyre."
Detta med inställningen och synen på regionfullmäktiges roll är väldigt viktigt. Anledningen till att regionfullmäktige inte bara ska sitta och förvalta det som staten har tilldelat, utan även våga ta ut svängarna i opinionsbildning och påverkansarbete, beror på att fullmäktige är folkets företrädare. Att staten inte har behagat överlåta befogenheter till regionen hindrar inte att regionenfullmäktigeledamöter, med mandat från folket, försöker påverka för Skånes och Öresundsregionens bästa. Tvärtom är det jätteviktigt att regionpolitikerna tar den uppgiften på allvar.
Ett utfall av detta är att ifrågasätta om Skåne verkligen har någon nytta av medlemskapet i Sveriges Kommuner och Landsting (f d Kommun- respektive Landstingsförbundet). Regionen betalar 25 miljoner om året. SKL tycks mest vara intresserade av att bevaka byråkratins intressen och erbjuda glassiga konferenser där den politiska gräddan kan partaja.
Ett annat förslag är att upprätta en liten "ambassad" i Stockholm för att hålla ett öga på riksdag och regering. Detta är för övrigt någonting som ledande allianspolitiker i Skåne också driver. Ett maktskifte gör skillnad för regionens framtid!
Dumt med studentkvoter
Danska regeringen är sugen på att införa kvoter för danska medborgare vid läkar- och veterinärutbildningarna. Anledningen är att norska och i synnerhet svenska studenter strömmar in på utbildningarna och tar väldigt många platser (hälften på veterinärutbildningen). Sedan åker de hem, och det Danmark som lider brist på exempelvis läkare har betalat deras utbildning.
MEN. Kvoter av detta slag är ett stort misslyckande. Rörligheten inom Öresundsregionen hindras. Tänk dessutom vilken bred arbetsmarknad dessa studenter får. Och tänk vad det betyder för ökad nordisk samhörighet att studenter kan söka fritt som idag.
Lös grundproblemen istället för att resa nya hinder genom Öresund. Sverige borde antagligen öka antalet platser på läkarutbildningen. Dessutom borde sättet att validera svenska betyg och betygsinflationen inom gymnasieskolan också ses över. Varför inte stärka den nordiska samverkan inom utbildningsområdet? Region Skåne och Öresundskommittén borde ta de trångsynta statsföreträdarna i hampan!
Jag har även skrivit om detta i såväl Sydsvenskan som Skånska Dagbladet på sistone.
MEN. Kvoter av detta slag är ett stort misslyckande. Rörligheten inom Öresundsregionen hindras. Tänk dessutom vilken bred arbetsmarknad dessa studenter får. Och tänk vad det betyder för ökad nordisk samhörighet att studenter kan söka fritt som idag.
Lös grundproblemen istället för att resa nya hinder genom Öresund. Sverige borde antagligen öka antalet platser på läkarutbildningen. Dessutom borde sättet att validera svenska betyg och betygsinflationen inom gymnasieskolan också ses över. Varför inte stärka den nordiska samverkan inom utbildningsområdet? Region Skåne och Öresundskommittén borde ta de trångsynta statsföreträdarna i hampan!
Jag har även skrivit om detta i såväl Sydsvenskan som Skånska Dagbladet på sistone.
10 augusti 2006
Kanonsalva från Ebba Witt-Brattström
Jag vidhåller att en litterär kanon med statlig sanktion är onödig och begränsande, men nu har Ebba Witt-Brattström nästan lyckats locka mig in i listornas värld. Vilken härlig artikel! Witt-Brattströms argumentation stämmer även väl överens med mitt ställningstagande: satsa på utbildning vid lärarhögskolorna och återupprätta en skola som lär ut humaniora. För detta behövs inga statliga kommittéer för att göra litteraturförteckningar. Allra minst måste Witt-Brattströms egen make engageras.
Men Witt-Brattström: ytterligare en sådan häckling av de kulturradikala kannstöparna i elfenbenstornen och jag är förlorad!
Men Witt-Brattström: ytterligare en sådan häckling av de kulturradikala kannstöparna i elfenbenstornen och jag är förlorad!
09 augusti 2006
Bisarr debatt om litterär kanon
Det började, som sagt, med att Cecilia Wikström från folkpartiet ville ha en svensk litterär kanon som i Danmark. Wikström vill stärka språkets och litteraturens ställning.
Därefter fick hon svar på tal från Carl Henrik Svenstedt som i pompösa ordalag förkastar Wikströms danska funderingar och istället hyllar franska staten som ett föredöme. Mer arbete i grundskolan istället för symbolprojekt à la kanon och blås på med kulturpengar över hela linjen. Till skillnad från Frankrike (?!) vill danskarna bara definiera sig mot omvärlden, menar Svenstedt, som också hävdar att folkpartiet fikar efter motsvarande i Sverige.
Cecilia Wikström svarade förstås lite trumpet och förnärmat att så alls icke är fallet. Ungdomarna förmenas Strindberg!, ryter hon.
Sedan föreslog,som sagt, Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson en skånsk kanon, vilket förde in ett nytt intressant perspektiv i debatten. Är verkligen svenska staten den givna nivån för detta projekt?
Nu har Luciano Astudillo, (s)-riksdagsman från Malmö, gett sig in i debatten. Det existerar inte någon svensk kultur, menar han, utan kulturen är bara summan av alla individers kulturer.
Debattörerna i Sydsvenskan gör sitt bästa för att missuppfatta och förvränga varandras ståndpunkter. Självklart finns det en kollektiv majoritetskultur som man kan beskriva och avgränsa. Astudillos inlägg är rent flum. Däremot är det, vilket Jan A Johansson är inne på, aldrig så att Sverige är den enda tänkbara nivån för att avgränsa majoritetskulturen. Vi ingår i flera kulturella sammanhang, varav Sverige bara är ett. Detta perspektiv på frågan har såväl Wikström som Svenstedt missat fullkomligt. Svenstedt vill framtstå som upplyst och vidsynt kulturpersonlighet, men vill i praktiken ändå genomdriva nationalstatskonformism.
Slutsats: låt oss lägga alla planer på svensk litterär kanon med statlig sanktion på hyllan. Därmed inte sagt att det inte finns kollektiva kulturer värda att understödja och utveckla.
Därefter fick hon svar på tal från Carl Henrik Svenstedt som i pompösa ordalag förkastar Wikströms danska funderingar och istället hyllar franska staten som ett föredöme. Mer arbete i grundskolan istället för symbolprojekt à la kanon och blås på med kulturpengar över hela linjen. Till skillnad från Frankrike (?!) vill danskarna bara definiera sig mot omvärlden, menar Svenstedt, som också hävdar att folkpartiet fikar efter motsvarande i Sverige.
Cecilia Wikström svarade förstås lite trumpet och förnärmat att så alls icke är fallet. Ungdomarna förmenas Strindberg!, ryter hon.
Sedan föreslog,som sagt, Skånska Dagbladets chefredaktör Jan A Johansson en skånsk kanon, vilket förde in ett nytt intressant perspektiv i debatten. Är verkligen svenska staten den givna nivån för detta projekt?
Nu har Luciano Astudillo, (s)-riksdagsman från Malmö, gett sig in i debatten. Det existerar inte någon svensk kultur, menar han, utan kulturen är bara summan av alla individers kulturer.
Debattörerna i Sydsvenskan gör sitt bästa för att missuppfatta och förvränga varandras ståndpunkter. Självklart finns det en kollektiv majoritetskultur som man kan beskriva och avgränsa. Astudillos inlägg är rent flum. Däremot är det, vilket Jan A Johansson är inne på, aldrig så att Sverige är den enda tänkbara nivån för att avgränsa majoritetskulturen. Vi ingår i flera kulturella sammanhang, varav Sverige bara är ett. Detta perspektiv på frågan har såväl Wikström som Svenstedt missat fullkomligt. Svenstedt vill framtstå som upplyst och vidsynt kulturpersonlighet, men vill i praktiken ändå genomdriva nationalstatskonformism.
Slutsats: låt oss lägga alla planer på svensk litterär kanon med statlig sanktion på hyllan. Därmed inte sagt att det inte finns kollektiva kulturer värda att understödja och utveckla.
Olle Schmidt om regioner
Olle Schmidt, folkpartistisk toppkandidat till regionfullmäktige i Malmö valkrets, är även ledamot av Ansvarskommittén. I en debattartikel i Sydsvenskan diskuterar han kommitténs arbetsområde.
Allt kan jag inte hålla med om i artikeln. Jag är t ex motståndare till kommunsammanslagningar. Att sjukvården skulle tjäna på att staten tar över mer har jag också svårt att se. Men Schmidt påpekar ändå en hel del väsentliga saker om den regionala nivån. Bl. a. tar han upp vilka ämnesområden den bör ha hand om. Vidare öppnar han dörren för asymmetri i styrningen av landet. Alliansen för starkare regionalt självstyre växer och växer...
Allt kan jag inte hålla med om i artikeln. Jag är t ex motståndare till kommunsammanslagningar. Att sjukvården skulle tjäna på att staten tar över mer har jag också svårt att se. Men Schmidt påpekar ändå en hel del väsentliga saker om den regionala nivån. Bl. a. tar han upp vilka ämnesområden den bör ha hand om. Vidare öppnar han dörren för asymmetri i styrningen av landet. Alliansen för starkare regionalt självstyre växer och växer...
07 augusti 2006
Artikel i Captus Tidning
Den unga, frimodiga tankesmedjan Captus har fått upp sin nättidning på nytt i ny skrud. Jag bidrar med artikel i premiärnumret, med rubriken "Vågar de borgerliga ta värdekampen?".
Tillbaka från Mälarens isdrottning
Stockholm Pride och Centerpartiets valkonvent var riktigt trevliga balunser. Om Pride kan jag säga att det är få andra tillställningar av liknande storlek som är så glada och fredliga (sak samma gäller förstås Centerpartiets sammankomster, även om många av deltagarna där har en sjuklig fetisch för pardans, som kan gå våldsamt till). Ett pass i ett centertält kl. 22-01 en lördagskväll på Pride är hur underhållande som helst. Även lite smått fulla människor med andra åsikter än en själv är i regel toppen att ha att göra med.
Där uppe språkade jag lite med Johan Folin, som är lundastudent med två års militärtjänstgöring i bagaget och intellektuell skärpa på besök för att även delta vid CUF:s valkonvent. Antika dygder gillar vi - boenderegionen likaså. Johans blogg är i länklistan till höger.
Där uppe språkade jag lite med Johan Folin, som är lundastudent med två års militärtjänstgöring i bagaget och intellektuell skärpa på besök för att även delta vid CUF:s valkonvent. Antika dygder gillar vi - boenderegionen likaså. Johans blogg är i länklistan till höger.
01 augusti 2006
Danskprovet
Jag har glömt att rapportera om det viktigaste som jag håller på med just nu, nämligen att kolla yngre malmöbors och skåningars kunskaper i danska genom ett skriftligt litet prov. Detta projekt kommer att pågå under de närmaste veckorna, så det kommer att finnas mer information om det inom kort, bl. a. på min hemsida.
Far till Stockholm
Möjligen sjunker aktiviteten en aning här på bloggen fram till på söndag. Jag åker nämligen till Stockholm för att kampanja i Stockholm Pride-området, samt för att delta vid Centerpartiets valkonvent på fredag-lördag.
31 juli 2006
Mer syndikalistdebatt
Det förra inlägget om syndikalisternas aktion utanför Fosie stadsdelsförvaltning satte igång en del debatt - dessvärre med många hatiska kommentarer.
Skånska Dagbladets ledare från idag (ej på nätet), som jag har bidragit med, tar upp problemet när en fackförening inte vill följa vissa oskrivna normer - "gentlemen's agreement" - som utgör förutsättning för att den svenska arbetsrätten ska kunna lösa tvister.
Eftersom den osignerade ledaren nog är att betrakta som tidningens egendom väljer jag att enbart publicera ett utdrag, där de viktigaste poängerna dock finns med:
"Sedan överenskommelsen i Saltsjöbaden har det funnits en outtalad norm att arbetsmarknadens parter skall uppvisa god vilja och även ta ett helhetsansvar för samhället. Även om fackets rättigheter i lag stärktes kraftigt under 70-talet är statens inblandning fortfarande väldigt begränsad.
Med omfattande rättigheter följer också skyldigheten att inte missbruka dem genom att utnyttja kryphål för att ställa samhället inför ohållbara situationer. Emellertid är det precis vad syndikalisterna ägnar sig åt med tilltagande aggressivitet. För dem är kampen det väsentliga – inte att finna lösningar. Fackliga rättigheter används som trojansk häst för att strida mot hela samhällsordningen.
Den skandinaviska arbetsmarknadsmodellen är redan hårt ansatt av den ökade rörligheten inom Europa. En öppen diskussion med konstruktiva förslag för att bibehålla modellens förtjänster är mer än nödvändig. Oansvariga aktioner av det slag som syndikalisterna uppvisar i Malmö och på fler platser bidrar bara till att modellen undergrävs ännu snabbare än vad som annars vore fallet."
Skånska Dagbladets ledare från idag (ej på nätet), som jag har bidragit med, tar upp problemet när en fackförening inte vill följa vissa oskrivna normer - "gentlemen's agreement" - som utgör förutsättning för att den svenska arbetsrätten ska kunna lösa tvister.
Eftersom den osignerade ledaren nog är att betrakta som tidningens egendom väljer jag att enbart publicera ett utdrag, där de viktigaste poängerna dock finns med:
"Sedan överenskommelsen i Saltsjöbaden har det funnits en outtalad norm att arbetsmarknadens parter skall uppvisa god vilja och även ta ett helhetsansvar för samhället. Även om fackets rättigheter i lag stärktes kraftigt under 70-talet är statens inblandning fortfarande väldigt begränsad.
Med omfattande rättigheter följer också skyldigheten att inte missbruka dem genom att utnyttja kryphål för att ställa samhället inför ohållbara situationer. Emellertid är det precis vad syndikalisterna ägnar sig åt med tilltagande aggressivitet. För dem är kampen det väsentliga – inte att finna lösningar. Fackliga rättigheter används som trojansk häst för att strida mot hela samhällsordningen.
Den skandinaviska arbetsmarknadsmodellen är redan hårt ansatt av den ökade rörligheten inom Europa. En öppen diskussion med konstruktiva förslag för att bibehålla modellens förtjänster är mer än nödvändig. Oansvariga aktioner av det slag som syndikalisterna uppvisar i Malmö och på fler platser bidrar bara till att modellen undergrävs ännu snabbare än vad som annars vore fallet."
30 juli 2006
Jag håller med en miljöpartist
Tänka sig, jag har funnit en meningsfrände i miljöpartiets språkrör Peter Eriksson när det gäller frågan om formerna för en ny grundlags tillkomst och regionindelning. Se slutet av intervjun i Sydsvenskan.
Eriksson anser att en ny grundlag bör antas genom folkomröstning. Vidare menar han att regionindelningen också bör avgöras på detta sätt.
Maud Olofsson: träd in i den debatten!
Eriksson anser att en ny grundlag bör antas genom folkomröstning. Vidare menar han att regionindelningen också bör avgöras på detta sätt.
Maud Olofsson: träd in i den debatten!
Är skånsk kanon kanon?
Skånskans chefredaktör Jan A Johansson föreslår i lördagstidningen (ej på nätet) att Region Skåne borde ta fram en skånsk litterär kanon. Johanssons förslag kommer efter att folkpartiets riksdagsledamot Cecilia Wikström förde fram idén om en svensk sådan, med inspiration i Danmark.
Jag är egentligen motståndare till att det offentliga börjar peka ut vissa verk som mer uppbyggliga än andra. Risken är att det urartar i ett slags introvert självbespegling. Litteratur handlar ju bl. a. om att skrida över gränser.
Samtidigt kan en litterär kanon också, lite mindre dramatiskt, tolkas som ett urval av böcker som redan utgör viktiga referenspunkter i vårt offentliga kulturliv och i språket. Allt beror ju på vad man ska använda listan till.
Johansson konstaterar mycket riktigt att Sverige och Danmark har vissa historiska olikheter. En svensk litterär kanon kommer att upplevas som en tvångströja. Johanssons förslag om att Region Skåne borde ta ut svängarna och sätta igång med ett kanonprojekt andas mer öppenhet: dels för att regionen som mindre enhet än staten är mer sammanhållen kulturellt, dels för att Johansson även föreslår att t ex danska författare skulle kunna ingå i listan. För övrigt kan regionen inte heller använda listan för att rättfärdiga inskränkande politiska åtgärder på samma sätt som staten kan idag.
En fundering: kan inte Nordiska Rådet, eller Föreningen Norden, vaska fram en nordisk litterär kanon, så kan staterna sluta med sina små självbespeglingsprojekt? Norden och regionerna borde parallellt ta ut svängarna i kulturdebatten!
Jag är egentligen motståndare till att det offentliga börjar peka ut vissa verk som mer uppbyggliga än andra. Risken är att det urartar i ett slags introvert självbespegling. Litteratur handlar ju bl. a. om att skrida över gränser.
Samtidigt kan en litterär kanon också, lite mindre dramatiskt, tolkas som ett urval av böcker som redan utgör viktiga referenspunkter i vårt offentliga kulturliv och i språket. Allt beror ju på vad man ska använda listan till.
Johansson konstaterar mycket riktigt att Sverige och Danmark har vissa historiska olikheter. En svensk litterär kanon kommer att upplevas som en tvångströja. Johanssons förslag om att Region Skåne borde ta ut svängarna och sätta igång med ett kanonprojekt andas mer öppenhet: dels för att regionen som mindre enhet än staten är mer sammanhållen kulturellt, dels för att Johansson även föreslår att t ex danska författare skulle kunna ingå i listan. För övrigt kan regionen inte heller använda listan för att rättfärdiga inskränkande politiska åtgärder på samma sätt som staten kan idag.
En fundering: kan inte Nordiska Rådet, eller Föreningen Norden, vaska fram en nordisk litterär kanon, så kan staterna sluta med sina små självbespeglingsprojekt? Norden och regionerna borde parallellt ta ut svängarna i kulturdebatten!
27 juli 2006
Fler tar upp Öresundsintegration i valrörelsen
Folkpartisternah har vaknat till liv. Innan var det Marita Sander-Schale och Olle Schmidt. Nu är det riksdagsman Ulf Nilsson. Öresundsintegration har börjat komma upp på dagordningen. Jag kanske inte blir helt allena om att intressera mig för detta, trots allt. Det är bra, (fp)!
Tyvärr väljer dock Ulf Nilsson att inleda sin artikel med den snusförnuftiga kommentaren att vi inte behöver "gammaldags lokalpatriotism eller Skåneromantik", och diskuterar sedan bara en massa vägar och järnvägar till höger och vänster. Man kan undra lite över till vem markeringen är adresserad. Vad är "Skåneromantik" i Nilssons ögon? Allt som inte har med vägar, järnvägar och skattetabeller att göra? Nu är jag måhända en smula hård och raljant, men jag är likaså en smula överkänslig mot dylika låter-som-SF-journalfilmen-från-50-talet-kommentarer. I det stora hela är det, som sagt, bra att frågan om Öresundsintegration får mer och mer uppmärksamhet.
Tyvärr väljer dock Ulf Nilsson att inleda sin artikel med den snusförnuftiga kommentaren att vi inte behöver "gammaldags lokalpatriotism eller Skåneromantik", och diskuterar sedan bara en massa vägar och järnvägar till höger och vänster. Man kan undra lite över till vem markeringen är adresserad. Vad är "Skåneromantik" i Nilssons ögon? Allt som inte har med vägar, järnvägar och skattetabeller att göra? Nu är jag måhända en smula hård och raljant, men jag är likaså en smula överkänslig mot dylika låter-som-SF-journalfilmen-från-50-talet-kommentarer. I det stora hela är det, som sagt, bra att frågan om Öresundsintegration får mer och mer uppmärksamhet.
25 juli 2006
Västerländsk muslim
Min partikollega Muharrem Demirok skriver i Expressen om islam i harmoni med västerländska värden. Strålande inlägg, även om jag är väldigt tveksam till förslaget att svenska staten skulle auktorisera en imamutbildning vid universiteten.
24 juli 2006
Associationer från KvP-ledare
En finstämd ledare i Kvällsposten signerad Peter J Olsson avhandlar Skåne som platsen där vägar korsas och aspekter av den skånska regionalismen.
Om jag tillåts vara lite personlig, så slår ledaren an en sträng hos mig på ett sätt som ledarartiklar inte plägar göra. Artikeln påminner mig faktiskt om min morfar, som både var jordnära entreprenör med rötter i det gamla bondesamhället på Söderslätt och vidsynt humanist med visioner. Som först var företgare, sedan kommunalråd i Skanör-Falsterbo och nybildade Vellinge kommun, för att sedan ta sig ut på sjön på äldre dar. Som, för att anknyta till ledarartikeln, även visste hur man narrade tullen i Limhamn på den tiden då man inte fick ta in välska godsaker i anständiga mängder. Han kunde för övrigt Österlings "Ales stenar" utantill.
Var min morfar regionalist? Frågorna var inte riktigt uppe på idéplanet under hans tid i politiken, så jag låter det vara osagt. Men i praxis ser jag inte någon anledning till att tvivla.
Om jag tillåts vara lite personlig, så slår ledaren an en sträng hos mig på ett sätt som ledarartiklar inte plägar göra. Artikeln påminner mig faktiskt om min morfar, som både var jordnära entreprenör med rötter i det gamla bondesamhället på Söderslätt och vidsynt humanist med visioner. Som först var företgare, sedan kommunalråd i Skanör-Falsterbo och nybildade Vellinge kommun, för att sedan ta sig ut på sjön på äldre dar. Som, för att anknyta till ledarartikeln, även visste hur man narrade tullen i Limhamn på den tiden då man inte fick ta in välska godsaker i anständiga mängder. Han kunde för övrigt Österlings "Ales stenar" utantill.
Var min morfar regionalist? Frågorna var inte riktigt uppe på idéplanet under hans tid i politiken, så jag låter det vara osagt. Men i praxis ser jag inte någon anledning till att tvivla.
22 juli 2006
Sluta med syndikalistdaltet
Igår stod en mobb på runt 80(!) skränande syndikalister och hindrade folk på Fosie stadsdelsförvaltning att komma in. Det framgår att de har stått där i en månad (!!!) och hindrat folk från att gå till jobbet, vilket har förmått personalen att komma en timme tidigare för att komma in på kontoret. När sedan mobben växte och bestämde sig för att börja en timme tidigare fick tydligen både stadsdelsförvaltningen och ordningsmakten nog.
Syndikalisterna har radikaliserats på senare år, och kan knappast längre betraktas som ett fackförbund. Det handlar idag om en samhällsförstörande, politisk aktivistgrupp som vill dra nytta av det skydd och de möjligheter som fackföreningar får enligt lag och praxis. Man missbrukar den svenska arbetsrätten maximalt för att uppnå sina syften. Det får bannemig vara slutdaltat med vandalerna.
Tydligen sätter syndikalisterna i Skåne i system att använda en uppkommen (framprovocerad?) konflikt på arbetsplatsen mellan en enskild medlem och arbetsgivaren som casus belli. Jag tänker inte gå in på långtgående spekulationer, men grunden till syndikalsiternas våldsutövning utanför Fosie stadsdelsförvaltning är en omplacering av två medlemmar som jobbar där. Är det en slump att AUC - Arbets- och Utvecklingscentrum i Malmö - som det så kallade "osynliga partiet" tidigare har utsatt för skadegörelse och blockad, råkar sortera just under denna statsdelsförvaltning? Fan tro't. Osynliga partiet är som bekant en kampanj driven av syndikalisternas ungdomsförbund.
Det är helt ofattbart att Fosie stadsdelsförvalting/ordningsmakten under en månads tid har funnit sig i våldsamma blockader om morgnarna. Ett gäng inflyttade medelklassungar från Möllan som pluggar på IMER och klär sig i hampa och containerlasar tillåts ändra schemat för en hel förvaltning. Kunde inte ordningsmakten köra bort Jerikojuckarna någon gång under dag ett?
Samhället låter sig hunsas av extremister. Hanteringen hittills visar hur dålig motståndskraft det finns. Om det skulle bli tiofalt värre genom att andra våldsamma grupper kliver in på scenen vet jag inte om vi kommer att klara det med skinnet i behåll, som läget ser ut idag.
Syndikalisterna har radikaliserats på senare år, och kan knappast längre betraktas som ett fackförbund. Det handlar idag om en samhällsförstörande, politisk aktivistgrupp som vill dra nytta av det skydd och de möjligheter som fackföreningar får enligt lag och praxis. Man missbrukar den svenska arbetsrätten maximalt för att uppnå sina syften. Det får bannemig vara slutdaltat med vandalerna.
Tydligen sätter syndikalisterna i Skåne i system att använda en uppkommen (framprovocerad?) konflikt på arbetsplatsen mellan en enskild medlem och arbetsgivaren som casus belli. Jag tänker inte gå in på långtgående spekulationer, men grunden till syndikalsiternas våldsutövning utanför Fosie stadsdelsförvaltning är en omplacering av två medlemmar som jobbar där. Är det en slump att AUC - Arbets- och Utvecklingscentrum i Malmö - som det så kallade "osynliga partiet" tidigare har utsatt för skadegörelse och blockad, råkar sortera just under denna statsdelsförvaltning? Fan tro't. Osynliga partiet är som bekant en kampanj driven av syndikalisternas ungdomsförbund.
Det är helt ofattbart att Fosie stadsdelsförvalting/ordningsmakten under en månads tid har funnit sig i våldsamma blockader om morgnarna. Ett gäng inflyttade medelklassungar från Möllan som pluggar på IMER och klär sig i hampa och containerlasar tillåts ändra schemat för en hel förvaltning. Kunde inte ordningsmakten köra bort Jerikojuckarna någon gång under dag ett?
Samhället låter sig hunsas av extremister. Hanteringen hittills visar hur dålig motståndskraft det finns. Om det skulle bli tiofalt värre genom att andra våldsamma grupper kliver in på scenen vet jag inte om vi kommer att klara det med skinnet i behåll, som läget ser ut idag.
21 juli 2006
Vision: nordiskt skriftspråk (II)
Språk är ingenting statiskt som en gång för alla är givet. Språk är både bestämda på politisk väg (de officiella riks- eller nationsspråken) och en del av folks identitet. Språk kan ha nära band, eller rentav sägas utgöra en del av, världsbilder. De tyska romantikerna från slutet av 1700-talet menade att språken inte bara återberättar observationer från vår omvärld, utan att de även kan sägas producera och reproducera denna omvärld hos dess talare. Om detta är sant, stämmer det även som många säger att med ett språks död dör också en värld.
De officiella språken är det nästan alltid stater som råder över i sista hand, om än detta sker genom fullmakter till språkakademier. Trots detta förekommer det ingen politisk debatt om det offentligt sanktionerade språket och dess kontaktytor med traditioner, kulturella gemenskaper över statsgränser, dialekter o s v.
Norden med dess historia, identiteter, interna folk- och gränsflyttningar och dialekter är såvitt jag kan se en utmärkt nivå att stärka politiskt och (skrift-)språkligt. Modellen har jag redan skisserat i förra inlägget: införande av nordiskt skriftspråk, som kan användas i officiella sammanhang när målgruppen är hela statens befolkning eller nordens dito, samt möjlighet för regionala och nationella språk i såväl skriftlig som muntlig form att få leva och frodas parallellt.
Det finns stora föreningar för att stärka det nordiska. Varför inte tänka djärvt och bryta en lans för ett språkprojekt av nämnda slag? Det behövs lite långsiktiga strävanden och visioner i politiken (som inte slår över till utopier).
Säg gärna vad du tycker. Den som tiger samtycker.
De officiella språken är det nästan alltid stater som råder över i sista hand, om än detta sker genom fullmakter till språkakademier. Trots detta förekommer det ingen politisk debatt om det offentligt sanktionerade språket och dess kontaktytor med traditioner, kulturella gemenskaper över statsgränser, dialekter o s v.
Norden med dess historia, identiteter, interna folk- och gränsflyttningar och dialekter är såvitt jag kan se en utmärkt nivå att stärka politiskt och (skrift-)språkligt. Modellen har jag redan skisserat i förra inlägget: införande av nordiskt skriftspråk, som kan användas i officiella sammanhang när målgruppen är hela statens befolkning eller nordens dito, samt möjlighet för regionala och nationella språk i såväl skriftlig som muntlig form att få leva och frodas parallellt.
Det finns stora föreningar för att stärka det nordiska. Varför inte tänka djärvt och bryta en lans för ett språkprojekt av nämnda slag? Det behövs lite långsiktiga strävanden och visioner i politiken (som inte slår över till utopier).
Säg gärna vad du tycker. Den som tiger samtycker.
19 juli 2006
Ticket to (over) the blue...
Nyhetsbyrån Nytt Från Öresund (NFÖ) låter meddela följande:
"Tågresande rekord över Öresund
648 700 resor gjordes med Öresundstågen över Öresundsbron under juni månad i år, vilket är 23 000 fler än det senaste rekordet.
Den 15 juli slogs det trafikrekord på Öresundsbron med nästan 23 000 passerande bilar. Nu redovisar Skånetrafiken toppnoteringar också när det gäller antalet tågresor över bron. 648 700 resor gjordes med Öresundstågen under juni månad i år. Det är en ökning på cirka 18 procent i jämförelse med samma månad föregående år. Den tidigare högstanoteringen, på 630 300 resor, är från augusti förra året, enligt Skånetrafiken.
Hittills under det första halvåret i år, har 3,35 miljoner resor gjorts med Öresundstågen över Öresundsbron. Det är en ökning med 548.400 resor, vilket motsvarar 19,6 procent i jämförelse med samma period föregående år. (NFÖ)"
Och i Sverige inför man flygskatter, nationell vårdgaranti som inte gäller över sundet samt struntar i harmonisering av lagar. Hallå!!! Är det ingen i de beslutande församlingarna som kan anta det regionala perspektivet?
"Tågresande rekord över Öresund
648 700 resor gjordes med Öresundstågen över Öresundsbron under juni månad i år, vilket är 23 000 fler än det senaste rekordet.
Den 15 juli slogs det trafikrekord på Öresundsbron med nästan 23 000 passerande bilar. Nu redovisar Skånetrafiken toppnoteringar också när det gäller antalet tågresor över bron. 648 700 resor gjordes med Öresundstågen under juni månad i år. Det är en ökning på cirka 18 procent i jämförelse med samma månad föregående år. Den tidigare högstanoteringen, på 630 300 resor, är från augusti förra året, enligt Skånetrafiken.
Hittills under det första halvåret i år, har 3,35 miljoner resor gjorts med Öresundstågen över Öresundsbron. Det är en ökning med 548.400 resor, vilket motsvarar 19,6 procent i jämförelse med samma period föregående år. (NFÖ)"
Och i Sverige inför man flygskatter, nationell vårdgaranti som inte gäller över sundet samt struntar i harmonisering av lagar. Hallå!!! Är det ingen i de beslutande församlingarna som kan anta det regionala perspektivet?
Halvera partistöden
Skånskan har idag en helsida om partistöden, med fokus på kommunal nivå. Varje skåning betalar nästan 700 kr om året till partierna i kommun, region och riksdag i partistöd. Detta sker i form av kontantstöd, politiska sekreterare och kanslier.
De höga partistöden medför att partierna blir allt mindre beroende av sina medlemmar. De omvandlas helt enkelt till toppstyrda kampanjorganisationer. Behovet av att öppna sig inför omvärlden och dra till sig nya medlemmar minskar i takt med att de offentliga bidragen trillar in i kassan.
Jag anser att de förtroendevalda måste få ha ordentliga kanslier i riksdagen och i fullmäktigeförsamlingarna. Genom att minska antalet förtroendevalda något kan pengarna användas till att stärka kanslierna. En riksdagsledamot borde t ex kunna ha en personanknuten, politisk sekreterare. Däremot borde man skära ner de direkta kontantstöden till partierna. Om dessa t ex halverades i ett slag tror jag att partiväsendet skulle få sig ett nyttigt stålbad.
Arbetet på gräsrotsnivå måste förstärkas, men för att det ska ske måste partierna få ett starkt incitament. Det har de inte så länge sondmatningen från det offentliga blir allt mer omfattande.
De höga partistöden medför att partierna blir allt mindre beroende av sina medlemmar. De omvandlas helt enkelt till toppstyrda kampanjorganisationer. Behovet av att öppna sig inför omvärlden och dra till sig nya medlemmar minskar i takt med att de offentliga bidragen trillar in i kassan.
Jag anser att de förtroendevalda måste få ha ordentliga kanslier i riksdagen och i fullmäktigeförsamlingarna. Genom att minska antalet förtroendevalda något kan pengarna användas till att stärka kanslierna. En riksdagsledamot borde t ex kunna ha en personanknuten, politisk sekreterare. Däremot borde man skära ner de direkta kontantstöden till partierna. Om dessa t ex halverades i ett slag tror jag att partiväsendet skulle få sig ett nyttigt stålbad.
Arbetet på gräsrotsnivå måste förstärkas, men för att det ska ske måste partierna få ett starkt incitament. Det har de inte så länge sondmatningen från det offentliga blir allt mer omfattande.
17 juli 2006
Stekande sol - flaggan i topp
Det var flaggdag igår med firande vid Kronetorps Mölla, med en god blandning av högtidlighet och gemyt.
Den största flaggan gick till väders kl. 12 - se bilder och kommentarer på ledarskribent Peter J Olssons blogg. Därmed var familjedagen invigd, under ledning av Claes Westinger, till vardags journalist på Radio Malmöhus. Det kom rätt hyfsat med folk vid lunchtid, men stranden drog nog till sig allt fler ju längre eftermiddagen led.
Strax efter kl. två delade Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag ut sex stora flaggor och diplom till sex välförtjänta mottagare, vilka stiftelsen ville uppmärksamma för de goda kulturgärningar de har gjort för Skåne. Mottagarna var:
- Skånes Länsförbund av 4H, efter ansökan om fana för användning vid riksläger mm.
- Geijerskolan, Limhamn, för skolledningens engagemang för undervisning i Öresundsregionens historia, språk och kultur.
- Sixten Svensson, Osby, för insatserna till förmån för bättre elförsörjning (”elupproret”) i hembygden.
- Uno Röndahl, Näsum, för sin omfattande forskargärning gällande Skånelands historia under det våldsamma 1600-talet.
- Magasinet Skåne, genom ansvarig utgivare Mattias Hansson, för sin marknadsföring av Skåne och skånska smultronställen.
- Bjäre Hembygd AB, för befästandet av Bjäre som potatisens hembygd.
Jag växlade några ord med Uno Röndahl, som har säkert trettio års forskning med sig i bagaget, på vägen tillbaka från terassestraden, och han var märkbart rörd av högtidsstunden.
Firandet var lyckat, och kommer med stor sannolikhet att bli mer omfattande nästa år. Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag har nu att ta itu med årets nästa projekt: korandet av Årets Skåning genom omröstning hos P4-lyssnarna, samt den direktsända radiogala som ska anordnas i samband med detta i början av november.
Den största flaggan gick till väders kl. 12 - se bilder och kommentarer på ledarskribent Peter J Olssons blogg. Därmed var familjedagen invigd, under ledning av Claes Westinger, till vardags journalist på Radio Malmöhus. Det kom rätt hyfsat med folk vid lunchtid, men stranden drog nog till sig allt fler ju längre eftermiddagen led.
Strax efter kl. två delade Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag ut sex stora flaggor och diplom till sex välförtjänta mottagare, vilka stiftelsen ville uppmärksamma för de goda kulturgärningar de har gjort för Skåne. Mottagarna var:
- Skånes Länsförbund av 4H, efter ansökan om fana för användning vid riksläger mm.
- Geijerskolan, Limhamn, för skolledningens engagemang för undervisning i Öresundsregionens historia, språk och kultur.
- Sixten Svensson, Osby, för insatserna till förmån för bättre elförsörjning (”elupproret”) i hembygden.
- Uno Röndahl, Näsum, för sin omfattande forskargärning gällande Skånelands historia under det våldsamma 1600-talet.
- Magasinet Skåne, genom ansvarig utgivare Mattias Hansson, för sin marknadsföring av Skåne och skånska smultronställen.
- Bjäre Hembygd AB, för befästandet av Bjäre som potatisens hembygd.
Jag växlade några ord med Uno Röndahl, som har säkert trettio års forskning med sig i bagaget, på vägen tillbaka från terassestraden, och han var märkbart rörd av högtidsstunden.
Firandet var lyckat, och kommer med stor sannolikhet att bli mer omfattande nästa år. Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag har nu att ta itu med årets nästa projekt: korandet av Årets Skåning genom omröstning hos P4-lyssnarna, samt den direktsända radiogala som ska anordnas i samband med detta i början av november.
15 juli 2006
Skåneländska Flaggans Dag imorgon
Imorgon är det då tredje söndagen i juli, som har utsetts till Skåneländska Flaggans Dag och har högtidlighållits sedan 1967. Den prosaiska förklaringen till att det just blev tredje söndagen i juli lyder, enligt uppgift, helt enkelt att folk har semester och det behöver hända lite saker under semestern... Men kikar man ut över landskapet såhär när juli står i all sin prakt, skulle man lätt kunna lägga till ytterligare en förklaring - den bästa tiden är nu! Och det är också en mellantid mellan försommarens alla begivenheter och augusti, som traditionellt är tiden för gillen (ålagille, skördefester, kräftor, mm).
Om du har möjlighet får du gärna komma till Kronetorps Mölla och delta i firandet där. Jag kommer att vara på plats hela dagen. Och glöm inte att flagga himmavid!
Om du har möjlighet får du gärna komma till Kronetorps Mölla och delta i firandet där. Jag kommer att vara på plats hela dagen. Och glöm inte att flagga himmavid!
13 juli 2006
Hamas outsourcing-kupps följder
Jag har valt att hittills över huvud taget inte kommentera situationen i Mellanöstern under denna valkampanj. Det hänger föga ihop med regionvalet. Utrikespolitiken är främst en fråga för riksdagskandidater. Därtill medför min bakgrund att jag kan lastas för att sakna den iskalla neutraliteten - vem som nu än skulle kunna besitta en sådan. Särskilt inte när Katjusjaraketer slår ned i min födelsestad, Nahariya, och min hemkibbutz alldeles intill är i skyddsrummen.
Nu är det dock på sin plats att säga några allmänna ord som kan bringa lite klarthet i den svenska debatten. Efter lång tids lågintensiv raketbeskjutning från Gaza in i Israel och gisslantagandet av en soldat, satte det omfattande militära angreppet i Gaza igång. Organisationen Hamas, som numera är i regeringsställning i palestinska myndigheten, är direkt inblandad i såväl beskjutningen som i människorovet. Internt har dock organisationen delat upp sig i en politisk och en "militär" del, varav den senare styrs från Damaskus av Khalid Mish'al. Det är den militära delen som säger sig ligga bakom våldshandlingarna.
En situation har således uppstått, med en folkvald regering i Gaza som kräver internationellt erkännande som sådan, men som avsvärjer sig allt ansvar över vad som sker i det egna territoriet - t o m när det är fråga om aktioner som det styrande partiets egen organisation ligger bakom. Man kräver folkrättslig respekt, men åtar sig inget folkrättsligt ansvar. Denna "outsourcing" av ansvaret är ingen ny företeelse i Mellanöstern, eller i någon annan konflikt för den delen. Att det sker så utstuderat och inför öppen ridå, med förvånansvärd internationell acceptans, utgör dock en ny vändning i konflikten. Israels omfattande angrepp i Gazaremsan är ett utslag av stigande frustration och nervositet inför en mardrömslik sits: en granne som styrs av en erkänd regering, men som låter krafter som den säger sig inte kunna kontrollera ägna sig åt ett demoraliserande utnötningskrig, med bortrövanden, påföljande mord inför videokamera, raketbeskjutning mot näraliggande samhällen och upprepade terrorbombningar i städerna. Även när dessa krafter är en del av regeringspartiet, påstår man sig sakna medel att styra. Till och med när man är kidnapparnas megafon utåt och kräver förhandlingar om fångutväxling, säger man i nästa mening att man inte har någonting med saken att göra. Israel försöker tvinga fram ett folkrättsligt ansvarstagande. En demokratiskt vald myndighet med auktoritet beter sig inte som ett rövarband.
Mönstret från Gaza upprepade sig plötsligt igår i södra Libanon. Nu handlar det inte längre om en myndighet som befinner sig i en gråzon mellan kommun och stat, utan nu har det libanesiska territoriet använts för angrepp och bortrövande. Vad händer? Vi ser exakt samma mönster. Libanons regering tvår sina händer genom att lägga ansvaret på Hizbollah, som till råga på allt är företrädd i Libanons regering. Är detta en folkrättsligt rimlig hållning? Om hållningen godtas internationellt bör vi genast ifrågasätta om Libanon är en suverän, integrerad stat. I praktiken har södra Libanon nämligen kommit att bli "Hizbollahland". Organisationen kontrollerar i princip området militärt. Angreppet mot Israel var noga förberett. Nordligaste Israel är i skrivande stund lamslaget av raketbeskjutning. Något liknande har inte hänt på mycket, mycket länge. Libanon måste, för att över huvud taget betraktas som en internationellt erkänd stat, börja ta kontrollen över sina egna domäner.
Hizbollah satte planen i verket när de bedömde att det internationellt sett var lägligast. Det är med sorg och frustration som jag kan konstatera att den internationella tystnaden inför Hamas outsourcing-kupp har skapat ett prejudikat som Hizbollah nu är snabba att utnyttja. I det avseendet har Israel hittills misslyckats fatalt. Det blev inga internationella påtryckningar.
Israels regering och folk är också snabba att tolka omvärldens tystnad inför Hamas beteende. Jag känner mentaliteten i Israel väl. "Det finns inget internationellt samfund att lita på i dessa lägen - UM schmum! (Ett känt rim som Ben Gurion lär ha yttrat: 'FN är intet') Det finns bara en sak att lita på i skarpa lägen, och det är på vår egen förmåga att försvara oss. Det finns inga internationella påtryckningar, varför våra egna aktioner måste bli desto hårdare." Så lyder logiken. Dessvärre bekräftas den gång på gång.
Nu är det dock på sin plats att säga några allmänna ord som kan bringa lite klarthet i den svenska debatten. Efter lång tids lågintensiv raketbeskjutning från Gaza in i Israel och gisslantagandet av en soldat, satte det omfattande militära angreppet i Gaza igång. Organisationen Hamas, som numera är i regeringsställning i palestinska myndigheten, är direkt inblandad i såväl beskjutningen som i människorovet. Internt har dock organisationen delat upp sig i en politisk och en "militär" del, varav den senare styrs från Damaskus av Khalid Mish'al. Det är den militära delen som säger sig ligga bakom våldshandlingarna.
En situation har således uppstått, med en folkvald regering i Gaza som kräver internationellt erkännande som sådan, men som avsvärjer sig allt ansvar över vad som sker i det egna territoriet - t o m när det är fråga om aktioner som det styrande partiets egen organisation ligger bakom. Man kräver folkrättslig respekt, men åtar sig inget folkrättsligt ansvar. Denna "outsourcing" av ansvaret är ingen ny företeelse i Mellanöstern, eller i någon annan konflikt för den delen. Att det sker så utstuderat och inför öppen ridå, med förvånansvärd internationell acceptans, utgör dock en ny vändning i konflikten. Israels omfattande angrepp i Gazaremsan är ett utslag av stigande frustration och nervositet inför en mardrömslik sits: en granne som styrs av en erkänd regering, men som låter krafter som den säger sig inte kunna kontrollera ägna sig åt ett demoraliserande utnötningskrig, med bortrövanden, påföljande mord inför videokamera, raketbeskjutning mot näraliggande samhällen och upprepade terrorbombningar i städerna. Även när dessa krafter är en del av regeringspartiet, påstår man sig sakna medel att styra. Till och med när man är kidnapparnas megafon utåt och kräver förhandlingar om fångutväxling, säger man i nästa mening att man inte har någonting med saken att göra. Israel försöker tvinga fram ett folkrättsligt ansvarstagande. En demokratiskt vald myndighet med auktoritet beter sig inte som ett rövarband.
Mönstret från Gaza upprepade sig plötsligt igår i södra Libanon. Nu handlar det inte längre om en myndighet som befinner sig i en gråzon mellan kommun och stat, utan nu har det libanesiska territoriet använts för angrepp och bortrövande. Vad händer? Vi ser exakt samma mönster. Libanons regering tvår sina händer genom att lägga ansvaret på Hizbollah, som till råga på allt är företrädd i Libanons regering. Är detta en folkrättsligt rimlig hållning? Om hållningen godtas internationellt bör vi genast ifrågasätta om Libanon är en suverän, integrerad stat. I praktiken har södra Libanon nämligen kommit att bli "Hizbollahland". Organisationen kontrollerar i princip området militärt. Angreppet mot Israel var noga förberett. Nordligaste Israel är i skrivande stund lamslaget av raketbeskjutning. Något liknande har inte hänt på mycket, mycket länge. Libanon måste, för att över huvud taget betraktas som en internationellt erkänd stat, börja ta kontrollen över sina egna domäner.
Hizbollah satte planen i verket när de bedömde att det internationellt sett var lägligast. Det är med sorg och frustration som jag kan konstatera att den internationella tystnaden inför Hamas outsourcing-kupp har skapat ett prejudikat som Hizbollah nu är snabba att utnyttja. I det avseendet har Israel hittills misslyckats fatalt. Det blev inga internationella påtryckningar.
Israels regering och folk är också snabba att tolka omvärldens tystnad inför Hamas beteende. Jag känner mentaliteten i Israel väl. "Det finns inget internationellt samfund att lita på i dessa lägen - UM schmum! (Ett känt rim som Ben Gurion lär ha yttrat: 'FN är intet') Det finns bara en sak att lita på i skarpa lägen, och det är på vår egen förmåga att försvara oss. Det finns inga internationella påtryckningar, varför våra egna aktioner måste bli desto hårdare." Så lyder logiken. Dessvärre bekräftas den gång på gång.
12 juli 2006
Vision: nordiskt skriftspråk
"Håller språket ihop Norden?", lyder titeln till en forskningsrapport författad av Lars-Olof Delsning och Katarina Lundin Åkesson. Jag plöjde igenom skriften för en tid sedan. Författarna visar att språkförståelsen hos 18-19-åringar i Norden gällande de tre största nordiska språken - svenska, danska och norska - går utför. Färöingarna och norrmännen visade sig vara duktigast, och i jämförelse med tidigare undersökningar ligger norrmännen kvar på en hyfsat hög nivå. Svenskarna och inte minst danskarna har dock sjunkit som stenar när det gäller deras ömsesidiga förståelse, även om de regionala skillnaderna i Sverige var betydande (Malmögymnasisternas förståelse av danska i jämförelse med kolleger i Stockholm).
Norden har av många kommit att betraktas som en överspelad enhet i EU:s, globaliseringens och engelskans tidevarv. Skandinavismen sägs ha fått ett banesår vid Dyböls skansar 1864, sedan Sverige underlät att stötta Danmark i kriget mot Preussen, varvid den danska kronan berövades hela Sönderjylland. Under 1900-talet väcktes dock på nytt en politisk vilja till starkare förening. Inom civilrättens område stiftades t ex lagar i samspel, konventioner antogs om fri rörlighet och utlämning av efterlysta, o s v. Föreningen Norden, som i alla länderna skulle vara ett uttryck för det folkliga stödet för nordisk "förbrödring", bildades redan 1919 i Sverige. Efter andra världskriget kom en ny våg av "nordism", med Nordiska Rådet 1952 och Helsingforskonventionen 1962.
Är det dags att göra någonting på nytt för att stärka det nordiska? Svar ja. Globaliseringen har inte kört över Norden, utan tvärtom kan Norden bli en viktig nivå för att vi ska klara globaliseringen med den äran.
De nordiska skriftspråken är var för sig små och utmanas på många sätt av engelskan inom vetenskap och kultur. Tänk dig tanken att vi istället för att öka skillnaderna i skriftspråket, såsom har skett de senaste 100 åren, istället verkade för att väva samman dem i ett allnordiskt, skrivet mål! En väldigt stor litterär kulturskatt skulle öppnas och säkras inför framtiden. Banden inom Norden skulle stärkas något helt otroligt. Man skulle kunna jämföra med skriven tyska eller arabiska, som täcker områden med rätt så stora regionala och nationella variationer.
Det nordiska skriftspråket skulle självklart vara öppet och inkluderande, med rikt ordförråd som följd, så att ingen stat behöver bli "lissen i ögat" över att ha förlorat ord på kuppen. Den som har hyfsad kännedom om de nordsiska nabospråken vet att det ofta handlar om ordförråd och uttryck som även finns i antingen det egna riksspråket eller dialekten, men som där kan vara föråldrade, litterära eller tvärtom slangmässiga.
Utöver det officiella, gemensamma skriftspråket skulle det vara möjligt att använda sig av nationella och regionala varianter. I Norge görs detta redan idag i form av bokmål och nynorsk. Om vi tar Norge som exempel så skulle de kunna ändra deras bokmål till "nordiska", och låta nynorsk vara kvar - om så önskas med regionala variationer.
Det finns en tydlig koppling mellan denna idé och regionalism. För regioner med utpräglade dialekter med stora, egna ordförråd och grammatiska egenheter, samt för gränsöverskridande regioner, vore ett gemensamt nordiskt skriftspråk, med möjlighet till regional anpassning parallellt, en kulturell gåva från himmeln.
Så vad väntar vi på? Politiken idag lider brist på visioner och långsiktiga mål. Är det fler som anser att förslaget om nordiskt skriftspråk är intressant?
Norden har av många kommit att betraktas som en överspelad enhet i EU:s, globaliseringens och engelskans tidevarv. Skandinavismen sägs ha fått ett banesår vid Dyböls skansar 1864, sedan Sverige underlät att stötta Danmark i kriget mot Preussen, varvid den danska kronan berövades hela Sönderjylland. Under 1900-talet väcktes dock på nytt en politisk vilja till starkare förening. Inom civilrättens område stiftades t ex lagar i samspel, konventioner antogs om fri rörlighet och utlämning av efterlysta, o s v. Föreningen Norden, som i alla länderna skulle vara ett uttryck för det folkliga stödet för nordisk "förbrödring", bildades redan 1919 i Sverige. Efter andra världskriget kom en ny våg av "nordism", med Nordiska Rådet 1952 och Helsingforskonventionen 1962.
Är det dags att göra någonting på nytt för att stärka det nordiska? Svar ja. Globaliseringen har inte kört över Norden, utan tvärtom kan Norden bli en viktig nivå för att vi ska klara globaliseringen med den äran.
De nordiska skriftspråken är var för sig små och utmanas på många sätt av engelskan inom vetenskap och kultur. Tänk dig tanken att vi istället för att öka skillnaderna i skriftspråket, såsom har skett de senaste 100 åren, istället verkade för att väva samman dem i ett allnordiskt, skrivet mål! En väldigt stor litterär kulturskatt skulle öppnas och säkras inför framtiden. Banden inom Norden skulle stärkas något helt otroligt. Man skulle kunna jämföra med skriven tyska eller arabiska, som täcker områden med rätt så stora regionala och nationella variationer.
Det nordiska skriftspråket skulle självklart vara öppet och inkluderande, med rikt ordförråd som följd, så att ingen stat behöver bli "lissen i ögat" över att ha förlorat ord på kuppen. Den som har hyfsad kännedom om de nordsiska nabospråken vet att det ofta handlar om ordförråd och uttryck som även finns i antingen det egna riksspråket eller dialekten, men som där kan vara föråldrade, litterära eller tvärtom slangmässiga.
Utöver det officiella, gemensamma skriftspråket skulle det vara möjligt att använda sig av nationella och regionala varianter. I Norge görs detta redan idag i form av bokmål och nynorsk. Om vi tar Norge som exempel så skulle de kunna ändra deras bokmål till "nordiska", och låta nynorsk vara kvar - om så önskas med regionala variationer.
Det finns en tydlig koppling mellan denna idé och regionalism. För regioner med utpräglade dialekter med stora, egna ordförråd och grammatiska egenheter, samt för gränsöverskridande regioner, vore ett gemensamt nordiskt skriftspråk, med möjlighet till regional anpassning parallellt, en kulturell gåva från himmeln.
Så vad väntar vi på? Politiken idag lider brist på visioner och långsiktiga mål. Är det fler som anser att förslaget om nordiskt skriftspråk är intressant?
09 juli 2006
Ledare för Skånskan
I dagens Skånska Dagbladet står jag för ledaren och den signerade kolumnen. Detta kommer att ske vid ytterligare nio tillfällen i sommar, enligt följande schema:
10/7
30/7
31/7
6/8
7/8
8/8
9/8
13/8
14/8
Jag kommer inte att lägga ut texterna här, utan jag hänvisar till köp av lösnummer eller prenumeration.
10/7
30/7
31/7
6/8
7/8
8/8
9/8
13/8
14/8
Jag kommer inte att lägga ut texterna här, utan jag hänvisar till köp av lösnummer eller prenumeration.
Ny i länklistan
Jag har beslutat mig för att öka kvoten vilda fritänkare i länklistan, för att inte snöa in i partipolitisk rundgång, och och lägger därför till Lundensis.
07 juli 2006
Invandringsutpsel utan verklighetsförankring
Jag är för ett system med "gröna kort" för arbetskraftsinvandrare som uppfyller ett antal krav. I den delen är centerledningens utspel "Öppenhet för tillväxt" på rätt spår. Sverige har internationellt sett en extremt liten andel arbetskraftsinvandrare, och det är inte bra. Även Danmark är inne på att införa grönt kort-system.
Men i övrigt måste jag tyvärr säga att utspelet är uppåt väggarna. Invandringsmålsättning på en procent av befolkningen per år? Det innebär 90 000 per år i dagsläget. Möjligheten att skapa social sammanhållning och integration i ett land som Sverige skulle troligen gå helt om intet. Partiledningens taktiska strävan att profilera sig som socialliberal värnare av öppenhet håller på att gå ut över omdömet.
Kanada framhålls i rapporten som ett stort föredöme, med förhållandevis stor invandring och förhållandevis generösa socialförsäkringar och bidragssystem. Men Sverige kan inte bli Kanada över en natt, i fråga om historia, identitet och samhällsstruktur. Dessutom vill Centerpartiets ledning ha ännu större andel invandring till Sverige än vad som är fallet i Kanada, men utan att ha samma kriterier och hårda urval beträffande arbetskraftsinvandringen som Kanada har, inte ha språktester, o s v. Detta hänger inte ihop på någon ledd!
Jag har faktiskt, när allt kommer omkring, svårt att betrakta förslaget som seriöst menat. Man är ute och svävar i det blå. Det vore bra om partiledningen kunde nyktra till i denna fråga.
Min inställning har jag redovisat tidigare men i all korthet, utan några motiveringar, kan man sammanfatta den som såhär:
- Värna och vidga möjligheterna att få politisk asyl på grundval av sakomständigheter i hemlandet
- Strama åt kategorin "humanitära skäl" rejält
- Strama åt anhöriginvandringen, inför försörjningskrav
- Inför arbetskraftsinvandring enligt grönt-kort-modellen
- Inför språktest för permanent uppehållstillstånd/medborgarskap
Men i övrigt måste jag tyvärr säga att utspelet är uppåt väggarna. Invandringsmålsättning på en procent av befolkningen per år? Det innebär 90 000 per år i dagsläget. Möjligheten att skapa social sammanhållning och integration i ett land som Sverige skulle troligen gå helt om intet. Partiledningens taktiska strävan att profilera sig som socialliberal värnare av öppenhet håller på att gå ut över omdömet.
Kanada framhålls i rapporten som ett stort föredöme, med förhållandevis stor invandring och förhållandevis generösa socialförsäkringar och bidragssystem. Men Sverige kan inte bli Kanada över en natt, i fråga om historia, identitet och samhällsstruktur. Dessutom vill Centerpartiets ledning ha ännu större andel invandring till Sverige än vad som är fallet i Kanada, men utan att ha samma kriterier och hårda urval beträffande arbetskraftsinvandringen som Kanada har, inte ha språktester, o s v. Detta hänger inte ihop på någon ledd!
Jag har faktiskt, när allt kommer omkring, svårt att betrakta förslaget som seriöst menat. Man är ute och svävar i det blå. Det vore bra om partiledningen kunde nyktra till i denna fråga.
Min inställning har jag redovisat tidigare men i all korthet, utan några motiveringar, kan man sammanfatta den som såhär:
- Värna och vidga möjligheterna att få politisk asyl på grundval av sakomständigheter i hemlandet
- Strama åt kategorin "humanitära skäl" rejält
- Strama åt anhöriginvandringen, inför försörjningskrav
- Inför arbetskraftsinvandring enligt grönt-kort-modellen
- Inför språktest för permanent uppehållstillstånd/medborgarskap
06 juli 2006
Myndighet recenserar politiskt parti
Integrationsverket är det mest slående exemplet på hur myndigheter tar över den politiska debatten i Sverige från frivilligkrafterna. Myndigheters generaldirektörer pladdrar i ett på DN-debatt, och sätter därmed rubriken för Aktuellts 18-sändning, som sedan bestämmer vad man ska älta i babbelsoffan i TV:s morgonstudio och skrik-högst-debatter. En så kallad "Soft State" väller ut över sina breddar.
Nu har Integrationsverket sprängt alla tänkbara skrankor. Verket har givit ett par forskare från vänsterns egen lilla högskoleborg - Södertörns högskola - i uppdrag att "granska" Sverigedemokraterna. Ett politiskt parti blir sålunda "recenserat" av en statlig myndighet. Nu rör det sig snarare om ett taffligt försök till karaktärsmord på Sverigedemokraterna, i och med att forskarna börjar gå in på partiföreträdarnas bristande kunskaper:
"I flera kommuner konstaterades brister hos ledamöterna vad gäller kunskap om den kommunala kompetensen. I andra uppdagades en diffus kunskap om vad partiet egentligen står för."
Om detta är uppgifter som författarna tycker är värda att skriva om, vilken var då deras frågeställning/problemformulering? Detta är inte någon vetenskaplig undersökning, utan ett allmänt tyckande om SD. Det skulle, förhoppningsvis, inte ens godkännas som B-uppsats (möjligen på Södertörn).
Skåne får givetvis också en massa klander. Ja, det finns nog ett större motstånd mot den förda invandringspoliken i Skåne än på många andra håll i landet, men vad detta beror på är nog ganska komlext, vilket jag har skrivit om tidigare. För övrigt har "forskarna" fel. SD har inget stort stöd i "välmående villakommuner" av Vellinges, Lommas, Höganäs eller Ängelholms snitt, utan det är - utöver i segregationskommunerna - i typiska byakommuner som framgångar kan skönjas.
Det handlar om principer. Jag ogillar Sverigedemokraternas politik och deras grundläggande, ideologiska antaganden. Men det betyder inte att statliga myndigheter skall kunna ägna sig åt att recensera och rentav förhåna dem. Nästa gång är det någon annan myndighet som får DN-debattmegafonen i sin hand för att exempelvis smutskasta Alliansen, med det bakomliggande motivet att Alliansen vill avskaffa eller banta myndigheten efter en valseger.
Förresten, det är nog något som redan har hänt, flera gånger...
Nu har Integrationsverket sprängt alla tänkbara skrankor. Verket har givit ett par forskare från vänsterns egen lilla högskoleborg - Södertörns högskola - i uppdrag att "granska" Sverigedemokraterna. Ett politiskt parti blir sålunda "recenserat" av en statlig myndighet. Nu rör det sig snarare om ett taffligt försök till karaktärsmord på Sverigedemokraterna, i och med att forskarna börjar gå in på partiföreträdarnas bristande kunskaper:
"I flera kommuner konstaterades brister hos ledamöterna vad gäller kunskap om den kommunala kompetensen. I andra uppdagades en diffus kunskap om vad partiet egentligen står för."
Om detta är uppgifter som författarna tycker är värda att skriva om, vilken var då deras frågeställning/problemformulering? Detta är inte någon vetenskaplig undersökning, utan ett allmänt tyckande om SD. Det skulle, förhoppningsvis, inte ens godkännas som B-uppsats (möjligen på Södertörn).
Skåne får givetvis också en massa klander. Ja, det finns nog ett större motstånd mot den förda invandringspoliken i Skåne än på många andra håll i landet, men vad detta beror på är nog ganska komlext, vilket jag har skrivit om tidigare. För övrigt har "forskarna" fel. SD har inget stort stöd i "välmående villakommuner" av Vellinges, Lommas, Höganäs eller Ängelholms snitt, utan det är - utöver i segregationskommunerna - i typiska byakommuner som framgångar kan skönjas.
Det handlar om principer. Jag ogillar Sverigedemokraternas politik och deras grundläggande, ideologiska antaganden. Men det betyder inte att statliga myndigheter skall kunna ägna sig åt att recensera och rentav förhåna dem. Nästa gång är det någon annan myndighet som får DN-debattmegafonen i sin hand för att exempelvis smutskasta Alliansen, med det bakomliggande motivet att Alliansen vill avskaffa eller banta myndigheten efter en valseger.
Förresten, det är nog något som redan har hänt, flera gånger...
04 juli 2006
Hettar till om fastighetsskatten
Cole Porters "Too Darn Hot" ackompanjerar mitt skrivande för närvarande, mest för att komma i fas med omgivningen. Jag har just delat ut valflygblad i Malmö C (låt oss kalla det för "Malmedalen"), och även det var en härligt het del av universum.
Alliansen har just släppt förslaget om att avskaffa den statliga fastighetsskatten för att istället öppna för en kommunal avgift, som dock lär bli betydligt lägre, eftersom den inte ska bestämmas efter taxeringsvärdet. Dagens fastighetsskatt är helt orimlig i sin utformning, så förslaget har sina förtjänster. Den kommunala avgiften innebär dessutom att en skattebas kanske kommer att föras över till kommunerna från staten, vilket de behöver för att inte beskatta arbete sönder och samman.
Att helt avskaffa allt vad fastighetsskatt och avgifter heter är dock en tveksam väg att gå. Det finns uppenbara risker för spekulation i fastigheter med ytterligare kraftiga prisstegringar i heta områden. Marknaden kan på sina håll i västra Skåne bli lika överhettad som folket ute på gatorna idag. Dessutom finns det flera andra skatter som är viktiga att sänka.
Men överföringen från staten till kommunerna är väldigt bra. Den kommunala avgiften lär dessutom inte bli lika beroende av fastighetens värde.
Alliansen har just släppt förslaget om att avskaffa den statliga fastighetsskatten för att istället öppna för en kommunal avgift, som dock lär bli betydligt lägre, eftersom den inte ska bestämmas efter taxeringsvärdet. Dagens fastighetsskatt är helt orimlig i sin utformning, så förslaget har sina förtjänster. Den kommunala avgiften innebär dessutom att en skattebas kanske kommer att föras över till kommunerna från staten, vilket de behöver för att inte beskatta arbete sönder och samman.
Att helt avskaffa allt vad fastighetsskatt och avgifter heter är dock en tveksam väg att gå. Det finns uppenbara risker för spekulation i fastigheter med ytterligare kraftiga prisstegringar i heta områden. Marknaden kan på sina håll i västra Skåne bli lika överhettad som folket ute på gatorna idag. Dessutom finns det flera andra skatter som är viktiga att sänka.
Men överföringen från staten till kommunerna är väldigt bra. Den kommunala avgiften lär dessutom inte bli lika beroende av fastighetens värde.
02 juli 2006
Bisarra Almedalen
År 2004 var jag på plats under Almedalsveckan i ett par dagar. Det var en något bisarr upplevelse. Hela svenska medieeliten, proffstyckarkåren och den politiska gräddan häckar i samma gökbo. Man springer på varandras seminarier, är paneldeltagare vid varandras seminarier, äter varandras gratisluncher och super upp varandras representationskonton. Inför en semesterloj befolkning som ligger på playan och degar.
Och detta kallas av vissa för en höjdpunkt i den svenska demokratin...
Låt oss vara ärliga. Almedalen kan vara inspirerande och givande för dem som är där. Men det har inte det minsta med demokrati att göra.
Och detta kallas av vissa för en höjdpunkt i den svenska demokratin...
Låt oss vara ärliga. Almedalen kan vara inspirerande och givande för dem som är där. Men det har inte det minsta med demokrati att göra.
30 juni 2006
Roliga timmen
Och här en smula smårolig underhållning, sådär lagom till helgen. Barnsligt, men kul, eller hur? Det tycks vara en hemsida som har varit uppe ett bra tag, med tanke på vilka ministrar som dyker upp, men ändå...
www.socialdemokrat.se
Tips från Annie!
www.socialdemokrat.se
Tips från Annie!
Läroplan värd namnet
Malte Lewan Neelsen har satt ljuskäglan på en artikel i Sydsvenskan om brister i historieundervisningen. Man ska kalla en spade för en spade, och det är faktiskt fråga om fullständigt förfall inom skola och gymnasium. Samtidigt som betygen trissas upp gröps kunskapsinnehållet ur. Historielärare Karin Callmer försöker inte försköna bilden, utan berättar att elever med toppbetyg inte har en aning om historien från 1800-talet och bakåt.
Läroplaner som anger vad elever skall kunna är "ett minne blott". Det är en viktig del av problemet. Om man inte vet vad elever ska kunna blir målformuleringarna i riktlinjerna för betygsättning bara snömos.
Men Malte är, som vaken regionalist, inte heller särskilt begeistrad i idén att staten åter skulle peka ut exakt vad elever ska lära sig.
Slutsatsen måste bli att det offentliga måste upprätta läroplaner värda namnet, men att en vi bör vara öppna för regionalt inflytande på planen i ett antal ämnen. Här kan man förvisso vara öppen för skillnader i maktfördelningen mellan olika delar av landet.
Läroplaner som anger vad elever skall kunna är "ett minne blott". Det är en viktig del av problemet. Om man inte vet vad elever ska kunna blir målformuleringarna i riktlinjerna för betygsättning bara snömos.
Men Malte är, som vaken regionalist, inte heller särskilt begeistrad i idén att staten åter skulle peka ut exakt vad elever ska lära sig.
Slutsatsen måste bli att det offentliga måste upprätta läroplaner värda namnet, men att en vi bör vara öppna för regionalt inflytande på planen i ett antal ämnen. Här kan man förvisso vara öppen för skillnader i maktfördelningen mellan olika delar av landet.
28 juni 2006
Kampfisk istället för kamphund?
Ytterligare angrepp på människor har rapporterats sedan mitt förra inlägg om kamphundar. Kvällsposten har haft en artikelserie om bestarna, och det har visats sig att folk i gemen är väldigt upprörda över hundterrorn. Jag delar upprördheten. I takt med att pressreferaten blir fler börjar det dock bli mer och mer klart att det är hundägarna som upprördheten borde riktas mot. Gång på gång beskrivs hur hundägare efter angreppet tar hunden och...går därifrån utan ett ljud! Vilket avskyvärt beteende! Vilken feghet! Vilka kräk!
Jag är själv uppvuxen med stor hund och har lika stor passion för djur. Men hundar som utan vidare angriper människor ska inte vistas bland människor. Lagstiftningen med strikt skadeståndsansvar är otillräcklig. Obligatorisk skadeståndsförsäkring är ett förslag som har väckts; större möjligheter för polisen att avliva hunden är ett annat. Bådadera borde kanske förverkligas.
Man kan ju alltid skaffa sig en kampfisk istället. Den håller sig garanterat i sitt akvarium. Kampfisken Sten på hotell Sten Stensson i Eslöv har blivit en helt osannolik följetong i massmedia, sedan miljöförvaltningen dömde ut hans förra akvarium som varande för litet. Nu skrivs det om Stens två tilltänkta flickvänner, vilka ska ingå i ett promiskuöst menage-à-trois. Hur vet de förresten att firren är straight? (Ser han inte lite väl prålig ut på bilden?) Jag väntar bara på när den journalistiska smekmånaden är över, och skriverierna går över till att kommentera Stens nakenchock, Stens vilda natt bland Eslövs svartklubbar, eller knarkbeslaget i Stens gälfickor.
Se, detta lands nyhetsvärdering är spännande...
Jag är själv uppvuxen med stor hund och har lika stor passion för djur. Men hundar som utan vidare angriper människor ska inte vistas bland människor. Lagstiftningen med strikt skadeståndsansvar är otillräcklig. Obligatorisk skadeståndsförsäkring är ett förslag som har väckts; större möjligheter för polisen att avliva hunden är ett annat. Bådadera borde kanske förverkligas.
Man kan ju alltid skaffa sig en kampfisk istället. Den håller sig garanterat i sitt akvarium. Kampfisken Sten på hotell Sten Stensson i Eslöv har blivit en helt osannolik följetong i massmedia, sedan miljöförvaltningen dömde ut hans förra akvarium som varande för litet. Nu skrivs det om Stens två tilltänkta flickvänner, vilka ska ingå i ett promiskuöst menage-à-trois. Hur vet de förresten att firren är straight? (Ser han inte lite väl prålig ut på bilden?) Jag väntar bara på när den journalistiska smekmånaden är över, och skriverierna går över till att kommentera Stens nakenchock, Stens vilda natt bland Eslövs svartklubbar, eller knarkbeslaget i Stens gälfickor.
Se, detta lands nyhetsvärdering är spännande...
27 juni 2006
Folkpartiet på rätt spår
I en nyligen framlagd aktionsplan upprepar folkpartiet sitt krav på språktest för medborgarskap i Sverige och kompletterar med åtskilliga förslag för att höja kunskapsnivån i svenska hos invandrare.
Språktest är en rimlig åtgärd för att förbättra svenskkunskaperna. I aktionsplanen påpekas även, intressant nog, att det i Storbritannien även går bra att låta sig testas i walesiska, skotska eller gaeliska. Kravet på ökade språkkunskaper ska alltså inte användas som ytterligare ett verktyg för att trycka ned regionala mål och dialekter. I Sverige skulle detta kunna ta sig uttryck i att det svenska, enhetliga skriftspråket kompletteras med regional ordkunskap och fonetik.
Språktest är en rimlig åtgärd för att förbättra svenskkunskaperna. I aktionsplanen påpekas även, intressant nog, att det i Storbritannien även går bra att låta sig testas i walesiska, skotska eller gaeliska. Kravet på ökade språkkunskaper ska alltså inte användas som ytterligare ett verktyg för att trycka ned regionala mål och dialekter. I Sverige skulle detta kunna ta sig uttryck i att det svenska, enhetliga skriftspråket kompletteras med regional ordkunskap och fonetik.
26 juni 2006
(S)-riksdagsman angriper vårt initiativ
Riksdagsmannen Leif Jakobsson (s) från Malmö går idag till frontalangrepp på idén om att utarbeta en stadga för Skåne eller Scania (Skåne+Halland+Blekinge) på uppdrag av regionfullmäktige. Denna idé framförde jag, tre regionpolitiker från de andra tre allianspartierna, samt konsulten Anders L. Hansson i en artikel i SDS den 4 juni.
Taktiken lyser igenom. Genom flera missriktade tillmälen och påståenden om vad vi undertecknare står för försöker Jakobsson framställa vårt initiativ som galenskaper, och därmed sätta punkt för diskussionen. Varför? Vad är Jakobsson rädd för?
Jakobsson berättar att han minsann i sitt "dagliga värv som riksdagsledamot" för Skånes och Malmös talan = drar hem pengar. Vi ska tacka för stålarna och hålla flabben. Men tänk om det inte är pengar som är vårt främsta mål med stärkt självstyre?
För att ändå ta upp frågan om pengar och utjämning mellan regioner står det inte en stavelse i vår artikel om att sådan solidaritet skulle upphöra. Tvärtom finns det ett standgande om regionens bidrag till staten i utkastet till stadga. Dessutom - tänk om det är så, att ekonomisk tillväxt faktiskt får bättre förutsättningar med starkare självstyre, så att vi därmed alla blir vinnare - både Skåne/Scania och övriga landet? Ekonomi är inget nollsummespel; kakan måste bakas innan den kan fördelas.
Jakobssons artikel kanske sätter igång en nyttig debatt inom socialdemokratin i Skåne. Är det Jakobssons förhållningssätt som gäller för (s) i Skåne?
Taktiken lyser igenom. Genom flera missriktade tillmälen och påståenden om vad vi undertecknare står för försöker Jakobsson framställa vårt initiativ som galenskaper, och därmed sätta punkt för diskussionen. Varför? Vad är Jakobsson rädd för?
Jakobsson berättar att han minsann i sitt "dagliga värv som riksdagsledamot" för Skånes och Malmös talan = drar hem pengar. Vi ska tacka för stålarna och hålla flabben. Men tänk om det inte är pengar som är vårt främsta mål med stärkt självstyre?
För att ändå ta upp frågan om pengar och utjämning mellan regioner står det inte en stavelse i vår artikel om att sådan solidaritet skulle upphöra. Tvärtom finns det ett standgande om regionens bidrag till staten i utkastet till stadga. Dessutom - tänk om det är så, att ekonomisk tillväxt faktiskt får bättre förutsättningar med starkare självstyre, så att vi därmed alla blir vinnare - både Skåne/Scania och övriga landet? Ekonomi är inget nollsummespel; kakan måste bakas innan den kan fördelas.
Jakobssons artikel kanske sätter igång en nyttig debatt inom socialdemokratin i Skåne. Är det Jakobssons förhållningssätt som gäller för (s) i Skåne?
Ta vara på kultur och skönhet
Under midsommarhelgen var jag på Södra Näs utanför Varberg, där sommarstugor och permanentbostäder fylkas allt tätare. Stilblandningen gör inte alltid skönheten en tjänst. Allra värst är de mest påkostade vulgo-schabraken, där sportbilen står och prålar utanför. Hur fasen fick de bygglov? Mexitegel är min sju ingen mänsklig rättighet.
Över huvud taget är vården av kulturlandskapet, dit jag även räknar våra städer, en intressant fråga att begrunda. Ett skönt kulturlandskap brukar kännetecknas av att man i byggandet har använt sig av lokalt material och slår bryggor mellan gammalt och nytt. Modern arkitektur kan alltid hämta linjer och färger från landskapet och den gamla bebyggelsen, utan att hänfalla åt pastisch. Detta är ofta kännetecknet för riktigt lyckade nybyggen. Som i alla andra sammanhang handlar skönhet om måttfullhet, jämvikt och att lyfta fram och förfina de naturliga tillgångar som redan finns.
I kommunpolitiken är däremot diskussioner om stil och riktlinjer för arkitekturen fullständigt frånvarande. Väldigt mycket makt läggs hos byggherrarna. Kommunala bostadsbolaget smäller upp betongklossar, eller - som idag - rena glasterrarierna, medan privatpersoner kan beställa Barbies poolvilla ur kataloger. Samma (o)stil världen över...
Kanske borde vi se över hela planeringsprocessen för att försäkra oss om större varsamhet och stifullhet. Kommunerna står i första ledet, så kommunkandidater i politiken borde verkligen fundera över detta. Men även kandidater till de andra nivåerna kan göra insatser. Region Skånes kulturnämnd skulle t ex kunna vara en mycket aktiv pådrivare. Arkitektur och kulturlandskap i största allmänhet har ju ofta regional särprägel. Region Skåne måste våga ta ut svängarna. I framtiden skulle man kunna tänka sig viss regional plan- och bygglagstiftning.
Över huvud taget är vården av kulturlandskapet, dit jag även räknar våra städer, en intressant fråga att begrunda. Ett skönt kulturlandskap brukar kännetecknas av att man i byggandet har använt sig av lokalt material och slår bryggor mellan gammalt och nytt. Modern arkitektur kan alltid hämta linjer och färger från landskapet och den gamla bebyggelsen, utan att hänfalla åt pastisch. Detta är ofta kännetecknet för riktigt lyckade nybyggen. Som i alla andra sammanhang handlar skönhet om måttfullhet, jämvikt och att lyfta fram och förfina de naturliga tillgångar som redan finns.
I kommunpolitiken är däremot diskussioner om stil och riktlinjer för arkitekturen fullständigt frånvarande. Väldigt mycket makt läggs hos byggherrarna. Kommunala bostadsbolaget smäller upp betongklossar, eller - som idag - rena glasterrarierna, medan privatpersoner kan beställa Barbies poolvilla ur kataloger. Samma (o)stil världen över...
Kanske borde vi se över hela planeringsprocessen för att försäkra oss om större varsamhet och stifullhet. Kommunerna står i första ledet, så kommunkandidater i politiken borde verkligen fundera över detta. Men även kandidater till de andra nivåerna kan göra insatser. Region Skånes kulturnämnd skulle t ex kunna vara en mycket aktiv pådrivare. Arkitektur och kulturlandskap i största allmänhet har ju ofta regional särprägel. Region Skåne måste våga ta ut svängarna. I framtiden skulle man kunna tänka sig viss regional plan- och bygglagstiftning.
20 juni 2006
Intervjuad av Ekot
För fyra år sedan intervjuades jag om varför Centerpartiet hade så få personer med invandrarbakgrund på sina listor i valet. Nu hörde de av sig igen från Ekot. Centerpartiet har i en jämförelse med alla riksdagspartier minst andel personer med utländsk bakgrund på sina listor. Se och lyssna här.
Representationen har blivit bättre nu, även om förändringen i förhållande till 2002 inte är så stor som jag hade hoppats. Flera faktorer påverkar utfallet.
- Partiet är fortfarande mycket svagt i större och medelstora städer, där invandrartätheten är som störst.
- Partiet är en rörelse som inte har någora tydliga motsvarigheter utanför Norden, vilket gör att kännedomen om partiet bland utomnordiska invandrare blir extra liten.
- Partiet var i en nedgångsperiod mellan 1973-2002, vilket gör det svårare för nya personer att komma in i beslutande församlingar och skapa dynamik.
Vi partiaktiva måste helt enkelt jobba hårdare med att värva väljare och sympatisörer i städerna. Om medlemskåren är skev i sin sammansättning blir givetvis även valsedlarna det.
Folk ska däremot inte kvoteras in på grundval av deras härkomst, och jag är skeptisk till särskilda satsningar mot just "invandrare" som grupp. Med fokus på kompetens och med ett genombrott i städerna i årets val finns det goda förutsättningar för att antalet medlemmar med invandrarbakgrund ökar, och att åtskilliga kandidater med invandrarbakgrund även blir invalda i de beslutande församlingarna.
Representationen har blivit bättre nu, även om förändringen i förhållande till 2002 inte är så stor som jag hade hoppats. Flera faktorer påverkar utfallet.
- Partiet är fortfarande mycket svagt i större och medelstora städer, där invandrartätheten är som störst.
- Partiet är en rörelse som inte har någora tydliga motsvarigheter utanför Norden, vilket gör att kännedomen om partiet bland utomnordiska invandrare blir extra liten.
- Partiet var i en nedgångsperiod mellan 1973-2002, vilket gör det svårare för nya personer att komma in i beslutande församlingar och skapa dynamik.
Vi partiaktiva måste helt enkelt jobba hårdare med att värva väljare och sympatisörer i städerna. Om medlemskåren är skev i sin sammansättning blir givetvis även valsedlarna det.
Folk ska däremot inte kvoteras in på grundval av deras härkomst, och jag är skeptisk till särskilda satsningar mot just "invandrare" som grupp. Med fokus på kompetens och med ett genombrott i städerna i årets val finns det goda förutsättningar för att antalet medlemmar med invandrarbakgrund ökar, och att åtskilliga kandidater med invandrarbakgrund även blir invalda i de beslutande församlingarna.
19 juni 2006
Katalonien röstade för mer självstyre
Katalanerna gick igår till valurnorna för att rösta om förslaget till ny uppgörelse med spanska staten om regionalt självstyre. Det blev ett rungande ja, vilket bl. a. glädjer det stora liberal-konservativa partiet Convergència i Unió.
Valdeltagandet blev ganska lågt - under 50%. Kanske finns det delvis en förklaring i att Katalonien är en "magnetregion" med stor andel inflyttade från övriga Spanien och världen, vilka måhända inte känner sig lika berörda av frågan som de infödda katalanerna.
Folkomröstningen har även kommenterats av riksdagsman Johan Linander här.
Valdeltagandet blev ganska lågt - under 50%. Kanske finns det delvis en förklaring i att Katalonien är en "magnetregion" med stor andel inflyttade från övriga Spanien och världen, vilka måhända inte känner sig lika berörda av frågan som de infödda katalanerna.
Folkomröstningen har även kommenterats av riksdagsman Johan Linander här.
18 juni 2006
Sprang för Öresundsintegration
Centerpartiet i Malmö ställde upp med ett helt lag i Broloppet. Vi sprang helt enkelt för Öresundsintegration på en ytterst lämplig, symbolladdad sträcka.
Rapport: jag sprang de 21 097 metrarna på tiden 1:48:36 (preliminär tid, Broloppets hemsida). De första två tredjedelarna gick, som jag kände det, ganska snabbt och smidigt. Sista tredjedelen var mördande - där tappade jag en del tid. Men så var det också mitt första tävlingslopp, och jag har aldrig tävlingslöpt så lång sträcka förr.
Gissa om det kändes i benen idag...
Rapport: jag sprang de 21 097 metrarna på tiden 1:48:36 (preliminär tid, Broloppets hemsida). De första två tredjedelarna gick, som jag kände det, ganska snabbt och smidigt. Sista tredjedelen var mördande - där tappade jag en del tid. Men så var det också mitt första tävlingslopp, och jag har aldrig tävlingslöpt så lång sträcka förr.
Gissa om det kändes i benen idag...
Rödgula vimpeln
Stiftelsen Skåneländska Flaggans Dag har nu satt igång en kampanj på nätet inför den 16 juli, som är Skåneländska Flaggans Dag (infaller alltid tredje söndagen i juli). Genom att klicka på vimpeln i marginalen här till höger kommer du till stiftelsens sida, där det också finns en undersida med anvisningar för hur du själv kan lägga upp vimpeln på din egen hemsida.
Vimpeln står för en uppmaning att flagga rödgult den 16 juli och stolthet över landskapet och dess kultur. Lägg upp den på din sida och uppmana dina vänner och bekanta att göra detsamma!
Det finns som sagt anvisningar på sidan. Det du behöver göra är att spara själva bilden på en Internetserver, lägga in html-koden på din egen hemsidas mall ("template") och skriva in bildens nya adress i html-kodens andra halva (efter img src=). Färdigt!
Vimpeln står för en uppmaning att flagga rödgult den 16 juli och stolthet över landskapet och dess kultur. Lägg upp den på din sida och uppmana dina vänner och bekanta att göra detsamma!
Det finns som sagt anvisningar på sidan. Det du behöver göra är att spara själva bilden på en Internetserver, lägga in html-koden på din egen hemsidas mall ("template") och skriva in bildens nya adress i html-kodens andra halva (efter img src=). Färdigt!
Danskar köper i städerna - holländare på landsbygden
Flera artiklar i dagspressen har på sistone uppmärksammat att holländska familjer köper skånska lantbruk - till en tredjedel av markpriset i jämförelse med Nederländerna. Detta är en intressant utveckling, som visar hur attraktivt det skånska kulturlandskapet faktiskt är. De nya familjerna bidrar till ett livskraftigt skånskt lantbruk och ser till så att kulturlandskapet lever vidare. Och integrationen går, föga förvånande, som på räls...
17 juni 2006
Intressanta SCB-siffror
Statistiska Centralbyrån har publicerat sin omfattande partisympatiundersökning för maj 2006. Det är oerhört jämnt mellan blocken. Centerpartiet, som oftast brukar få lägre i opinionsmätningar än på valdagen, har med 6,2% en hyfsad grund för att göra ett bra val.
Vad som är särskilt intressant är de stora regionala skillnaderna - se Dick Erixons blogg. Skåne och Blekinge är numera borgerliga tillsammans, vilket innebär att Skåne ensamt är ännu lite mer borgerligt, eftersom Blekinge av tradition är rött.
Men titta på "Stormalmö" (Malmö-Lund med kranskommuner). Även om där i skrivande stund måste ha smugit sig in ett fel bland siffrorna (Stormalmös siffror blir mer än 100% tillsammans, när jag läser detta) har vi att göra med ett av de borgerligaste områdena i tabellen. Malmö är på väg att rysta av sig betongsossarna.
Vad som är särskilt intressant är de stora regionala skillnaderna - se Dick Erixons blogg. Skåne och Blekinge är numera borgerliga tillsammans, vilket innebär att Skåne ensamt är ännu lite mer borgerligt, eftersom Blekinge av tradition är rött.
Men titta på "Stormalmö" (Malmö-Lund med kranskommuner). Även om där i skrivande stund måste ha smugit sig in ett fel bland siffrorna (Stormalmös siffror blir mer än 100% tillsammans, när jag läser detta) har vi att göra med ett av de borgerligaste områdena i tabellen. Malmö är på väg att rysta av sig betongsossarna.
14 juni 2006
Maud Olofsson om Öresundsintegration
Förra lördagen hade Maud Olofsson och Sydsvenska Handelskammarens verkställande direktör Stephan Müchler en debattartikel i Sydsvenkan om vad Sverige kan lära av den danska arbetsmarknadsmodellen. De kommer även in på frågan om bättre Öresundsintegration och stärkt regionalt självstyre.
Olofsson var för övrigt på besök i Malmö igår vid ett seminarium anordnat av Öresundsinstitutet.
Olofsson var för övrigt på besök i Malmö igår vid ett seminarium anordnat av Öresundsinstitutet.
Väck med kamphundarna!
Det är mer och mer frustrerande att se och läsa om alla dessa utskurna ryggbiffar till hundar och deras fullständigt omoraliska ägare (ibland även de utskurna ryggbiffar). Situationen i Malmö är ohållbar! Det finns människor som tror att de inte har några skyldigheter gentemot sina medmänniskor. Samhället ska däremot tydligen ha mängder av skyldigheter gentemot dem!
En hund som oprovocerat hugger tag i en persons ben är en knäpp hund. Om ägaren har gjort den knäpp eller om den blev knäpp genom avel, eller både och, är mig likgiltigt. Polisen måste har rätt till omedelbar avlivning.
En hund som oprovocerat hugger tag i en persons ben är en knäpp hund. Om ägaren har gjort den knäpp eller om den blev knäpp genom avel, eller både och, är mig likgiltigt. Polisen måste har rätt till omedelbar avlivning.
Den lilla bloggpausen över
Jag har haft en liten paus i bloggandet, beroende på mängder av andra skrivuppdrag som ligger hopade och en intensivkurs i aikido i helgen som gick (som för övrigt gav mig den värsta träningsvärk som jag någonsin har varit med om).
Men nu ska det bli bättring!
Men nu ska det bli bättring!
09 juni 2006
Alliansens för Skåne har budgetförslag
Igår presenterade Allians för Skåne ett gemensamt budgetförslag, något som inte har skett tidigare. Bra initiativ!
Vad angår budgeten så kan undertecknad bocka av flera punkter som finns i mitt eget personvalsprogram. Sydsvenskan skriver ingenting om dessa förslag. Alliansen föreslår att en skånsk beskickning ska öppnas i Stockholm för att bevaka och påverka (punkt 1 i mitt program). Öresundsintegrationen, slopande av flygskatten och övertagande av arbetsmarknadspolitiken tas upp som exempel på påverkansområden i Skånska Dagbladet (ej på nätet). Vidare föreslår Alliansen att vårdsökandet ska bli betydligt friare, vilket är glädjande (punkt 8). Däremot föreslås inte några stora, drastiska utförsäljningar av sjukhus, vilket väl kan stämma överens med min bedömning om att man bör finna en god jämvikt mellan offentligt och privat (punkt 9).
Budgeten har en svaghet, nämligen dess omfång. Alliansen räknar kallt med ökade statsbidrag från en borgerlig regering i Stockholm. Sådär bör man inte räkna, menar jag. Osäkerheten är stor, och dessutom innebär detta ett ökat beroende av staten. Detta är något man bör undvika att räkna med i budgetar.
Allians för Skåne måste ta regionens ekonomi på största allvar efter ett maktskifte. Soliditeten ligger på minus idag, och det finns en växande pensionsskuld att ta med i beräkningarna.
Mitt helhetsbetyg: bra budget med goda ambitioner när det gäller självstyret och vårdpolitiken, men vi måste ständigt ha ekonomin under uppsikt och vara lite mer gnidna i vissa lägen.
Vad angår budgeten så kan undertecknad bocka av flera punkter som finns i mitt eget personvalsprogram. Sydsvenskan skriver ingenting om dessa förslag. Alliansen föreslår att en skånsk beskickning ska öppnas i Stockholm för att bevaka och påverka (punkt 1 i mitt program). Öresundsintegrationen, slopande av flygskatten och övertagande av arbetsmarknadspolitiken tas upp som exempel på påverkansområden i Skånska Dagbladet (ej på nätet). Vidare föreslår Alliansen att vårdsökandet ska bli betydligt friare, vilket är glädjande (punkt 8). Däremot föreslås inte några stora, drastiska utförsäljningar av sjukhus, vilket väl kan stämma överens med min bedömning om att man bör finna en god jämvikt mellan offentligt och privat (punkt 9).
Budgeten har en svaghet, nämligen dess omfång. Alliansen räknar kallt med ökade statsbidrag från en borgerlig regering i Stockholm. Sådär bör man inte räkna, menar jag. Osäkerheten är stor, och dessutom innebär detta ett ökat beroende av staten. Detta är något man bör undvika att räkna med i budgetar.
Allians för Skåne måste ta regionens ekonomi på största allvar efter ett maktskifte. Soliditeten ligger på minus idag, och det finns en växande pensionsskuld att ta med i beräkningarna.
Mitt helhetsbetyg: bra budget med goda ambitioner när det gäller självstyret och vårdpolitiken, men vi måste ständigt ha ekonomin under uppsikt och vara lite mer gnidna i vissa lägen.
05 juni 2006
"Nationaldagen" - innehållslöst elitprojekt
Babblet om nationaldagen står mig upp i halsen nu. SVT lät morgonsoffan fyllas av gäster som skulle diskutera dess innebörd. Statsapparaten och landets kommuner gör vad de kan för att få igång något slags firande. Men allt är bara fasad. Det finns inget innehåll.
I inget annat land som jag känner till skulle journalister, kändisar m fl sitta och undervisa folket i vad det ska göra på landets högtidsdag. Denna högtidsdag är nämligen i de flesta länder (i alla fall där den verkligen firas folkligt) förbunden med en viktig del av medborgarnas självbild - vad det innebär att vara amerikan, dansk, fransman, israel. Många - ja, säkert de flesta - har statens självständighet som grund för högtiden. Andra har revolutioner eller antagandet av en ny grundlag som händelse värd att fira. Erfarenheter från Andra Världskriget påverkar dessutom väldigt många så kallade nationaldagar i Europa och ger dem en ny, genuin mening. I Danmark och Norge kan vi t ex se detta.
I Sverige har man nu gått så långt så att man har instiftat en statlig helgdag (genom att ta bort en kristen helgdag med tusenåriga anor) och funderar nu över vad man ska hitta på. Nu börjar dagen istället fyllas med politiskt korrekta jippon som statsmedia och offentliga sektorn regisserar. Dagen är på väg att politiseras.
Jag säger som så många andra: om det finns någon dag som skulle kunna göra anspråk på något slags högtidsdag för Sverige så är det Midsommar. Lägg ner 6:e juni som så kallad nationaldag och låt istället Midsommardagen bli svenska flaggans dag. Det kostar ingenting, eftersom det redan är en helgdag. Även jag som regionalist tycker att Midsommar står för någonting svenskt/nordiskt som jag ser som positivt - hyllningen till naturen, ljuset, sommaren. Det känns bättre. Det känns inkluderande.
När kungen den 6:e juni kommer till Malmö IP för att låta sig hyllas med kungssång och fyrfaldiga leven för Sverige är det någonting som trycker på mina axlar och klämmer i magen.
I inget annat land som jag känner till skulle journalister, kändisar m fl sitta och undervisa folket i vad det ska göra på landets högtidsdag. Denna högtidsdag är nämligen i de flesta länder (i alla fall där den verkligen firas folkligt) förbunden med en viktig del av medborgarnas självbild - vad det innebär att vara amerikan, dansk, fransman, israel. Många - ja, säkert de flesta - har statens självständighet som grund för högtiden. Andra har revolutioner eller antagandet av en ny grundlag som händelse värd att fira. Erfarenheter från Andra Världskriget påverkar dessutom väldigt många så kallade nationaldagar i Europa och ger dem en ny, genuin mening. I Danmark och Norge kan vi t ex se detta.
I Sverige har man nu gått så långt så att man har instiftat en statlig helgdag (genom att ta bort en kristen helgdag med tusenåriga anor) och funderar nu över vad man ska hitta på. Nu börjar dagen istället fyllas med politiskt korrekta jippon som statsmedia och offentliga sektorn regisserar. Dagen är på väg att politiseras.
Jag säger som så många andra: om det finns någon dag som skulle kunna göra anspråk på något slags högtidsdag för Sverige så är det Midsommar. Lägg ner 6:e juni som så kallad nationaldag och låt istället Midsommardagen bli svenska flaggans dag. Det kostar ingenting, eftersom det redan är en helgdag. Även jag som regionalist tycker att Midsommar står för någonting svenskt/nordiskt som jag ser som positivt - hyllningen till naturen, ljuset, sommaren. Det känns bättre. Det känns inkluderande.
När kungen den 6:e juni kommer till Malmö IP för att låta sig hyllas med kungssång och fyrfaldiga leven för Sverige är det någonting som trycker på mina axlar och klämmer i magen.
04 juni 2006
Sydsvenskan idag
I dagens Sydsvenskan finner du en artikel undertecknad av fyra borgerliga politiker i Skåne, däribland jag, samt konsulten Anders L. Hansson. Artikeln är ett unikt initiativ som faktiskt innebär en utmaning av Ansvarskommittén och grundlagsutredningen. Vi vill efter en borgerlig valseger i Skåne sätta igång en process för att frambringa en grundstadga för Skåne, alternativt Scania (Skåne, Blekinge, Halland). Vi hänvisar till ett utkast till stadga, som skulle kunna ligga till grund för kommande förhandlingar.
Detta är bara början på en debatt som vi vill föra i valrörelsen. Staten ska inte tro att den genom att låta Ansvarskommittén lägga sitt slutbetänkande efter valet kan sopa frågorna under mattan. Nu är mattan bortdragen.
Länk till artikeln i Sydsvenskan.
Länkt till stadgeutkastet på Anders L Hanssons blogg.
Detta är bara början på en debatt som vi vill föra i valrörelsen. Staten ska inte tro att den genom att låta Ansvarskommittén lägga sitt slutbetänkande efter valet kan sopa frågorna under mattan. Nu är mattan bortdragen.
Länk till artikeln i Sydsvenskan.
Länkt till stadgeutkastet på Anders L Hanssons blogg.
03 juni 2006
Skåne och flyktingmottagning
Svenska Dagbladet och Sveriges Radio har som huvudnyhet idag att det råder stor skillnad regionalt inom Sverige i synen på flyktingmottagning, med Skåne och Blekinge som den mest kritiska regionen. Resultatet tycks förvåna statsvetaren Marie Demker.
För egen del är jag inte förvånad, och jag tycker att man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser i just skåningars syn på flyktingar. Många andra värderingar och attityder gömmer sig i en komplex väv bakom detta utfall.
Demker är inne på att det finns andra politiska dimensioner än en ekonomistisk höger-vänsterskala som gör sig gällande i Skåne och andra delar av Sydsverige. Detta är helt riktigt. Ställningen gentemot svenska staten är en sådan dimension. Många, många års frustration över att den egna majoritetskulturen blir nedtryckt kan leda till en negativ inställning till ett mångkulturellt samhälle. Först blir man själv nedtryckt, sedan ska nyanlända kulturyttringar hyllas enligt statliga direktiv. Där kan vi finna en psykologisk förklaring.
När Demker lite trevande även tar upp konflikten stad-land är hon dock väldigt oprecis. Det jag uppfattar att hon är ute efter är att Skåne har präglats av ett slags småborgerlig byakultur, som har rötter hundratals år tillbaka i tiden. Proletariseringen och konflikten brukspatron-arbetare som har märkt det politiska klimatet så hårt i Mellansverige och längs Norrlandskusten blev inte lika dominant i Skåne. Därmed får andra frågor än kapital-arbete större plats. I byakulturen ingår dessutom en skepsis inför folk "udanifra" (så kallades min morfar och mormor med barn när de flyttade till Skanör på 50-talet - från Malmö!).
För det tredje finns en närhet till Danmark geografiskt och delvis kulturellt, där invandringskritiska partier har haft en stark ställning sedan 70-talet.
För det fjärde ska man inte dra för stora växlar på begreppet "flyktingar". Folk förknippar det genast med invandring i största allmänhet. Jag tror ändå att viljan att hjälpa folk undan politiska och/eller religiösa förföljelser är stor. Det som kan problematiseras - och där har man en del poänger i Danmark - är omfattande invandring av ekonomiska skäl, anhöriginvandring utan försörjningskrav, samt den undermåliga integrationspolitiken.
Jag tycker att det är viktigt att ta upp dessa frågor till behandling, för att inte lämna fältet fritt åt ytterlighetskrafter och folk som sprider ren rasism. Frustration bland folk över att politikerna backar ur kan dessutom leda till onyanserad kritik, som kan drabba alla invandrare som grupp.
För egen del är jag inte förvånad, och jag tycker att man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser i just skåningars syn på flyktingar. Många andra värderingar och attityder gömmer sig i en komplex väv bakom detta utfall.
Demker är inne på att det finns andra politiska dimensioner än en ekonomistisk höger-vänsterskala som gör sig gällande i Skåne och andra delar av Sydsverige. Detta är helt riktigt. Ställningen gentemot svenska staten är en sådan dimension. Många, många års frustration över att den egna majoritetskulturen blir nedtryckt kan leda till en negativ inställning till ett mångkulturellt samhälle. Först blir man själv nedtryckt, sedan ska nyanlända kulturyttringar hyllas enligt statliga direktiv. Där kan vi finna en psykologisk förklaring.
När Demker lite trevande även tar upp konflikten stad-land är hon dock väldigt oprecis. Det jag uppfattar att hon är ute efter är att Skåne har präglats av ett slags småborgerlig byakultur, som har rötter hundratals år tillbaka i tiden. Proletariseringen och konflikten brukspatron-arbetare som har märkt det politiska klimatet så hårt i Mellansverige och längs Norrlandskusten blev inte lika dominant i Skåne. Därmed får andra frågor än kapital-arbete större plats. I byakulturen ingår dessutom en skepsis inför folk "udanifra" (så kallades min morfar och mormor med barn när de flyttade till Skanör på 50-talet - från Malmö!).
För det tredje finns en närhet till Danmark geografiskt och delvis kulturellt, där invandringskritiska partier har haft en stark ställning sedan 70-talet.
För det fjärde ska man inte dra för stora växlar på begreppet "flyktingar". Folk förknippar det genast med invandring i största allmänhet. Jag tror ändå att viljan att hjälpa folk undan politiska och/eller religiösa förföljelser är stor. Det som kan problematiseras - och där har man en del poänger i Danmark - är omfattande invandring av ekonomiska skäl, anhöriginvandring utan försörjningskrav, samt den undermåliga integrationspolitiken.
Jag tycker att det är viktigt att ta upp dessa frågor till behandling, för att inte lämna fältet fritt åt ytterlighetskrafter och folk som sprider ren rasism. Frustration bland folk över att politikerna backar ur kan dessutom leda till onyanserad kritik, som kan drabba alla invandrare som grupp.
02 juni 2006
Förvirringen total
Efter att ha kommit fram till att det finns vissa kulturella skillnader inom Sverige, och att de regionala särdragen är en viktig del av ett kulturarv som vi har att förvalta och utveckla, blir man extra känslig för fadäser och verbala volter i massmedia. Inte så att jag är någon fanatiker som tar illa upp av misstag i benämningar, men detta börjar ju faktiskt ta priset.
Eslövs folkhögskola ska visa upp "svenska traditioner" och "svensk kultur", bl. a. genom att laga "typiskt svensk mat" och bjuda en grupp från fem andra EU-länder på en "rundtur i Eslöv och andra delar av Skåne". Hur kulturellt tondöv får man bli?
Det hade faktiskt blivit mer korrekt om man hade sagt och skrivit "rundtur i Eslöv och andra delar av Sverige", men avgränsat sig till "skånsk kultur" och "typiskt skånsk mat", mm. Skåne är nämligen en del av Sverige, men om man vill visa på t ex matkultur är det bättre att tala om vad som finns regionalt. Om den gästande gruppen hade skickats till Bohuslän eller till Norrbotten hade ju den traditionella maten blivit en helt annan, inte sant?
Eslövs folkhögskola ska visa upp "svenska traditioner" och "svensk kultur", bl. a. genom att laga "typiskt svensk mat" och bjuda en grupp från fem andra EU-länder på en "rundtur i Eslöv och andra delar av Skåne". Hur kulturellt tondöv får man bli?
Det hade faktiskt blivit mer korrekt om man hade sagt och skrivit "rundtur i Eslöv och andra delar av Sverige", men avgränsat sig till "skånsk kultur" och "typiskt skånsk mat", mm. Skåne är nämligen en del av Sverige, men om man vill visa på t ex matkultur är det bättre att tala om vad som finns regionalt. Om den gästande gruppen hade skickats till Bohuslän eller till Norrbotten hade ju den traditionella maten blivit en helt annan, inte sant?
01 juni 2006
Ett angrepp - hunden avlivas
Det får vara nock nu med dessa kamphundar med knäppa ägare som utgör livsfara för människor och andra djur. Nästa gång kommer dessa hundar att angripa ett barn som leker på gräsmattan.
Även Malmö har stora problem. Man upptäckte t ex för några år sedan att ägare hetsar sina hundar mot ungträd (!) för att stärka deras käkar. De ringbarkar helt enkelt trädet, som sedan dör. Jag håller med överåklagare Sven-Erik Alhem: ett farligt angrepp på människa och hunden avlivas. Punkt slut, utan tvekan eller tövan från polisens sida. Medveten hetsning mot andra husdjur bör leda till samma påföljd.
Det råder strikt skadeståndsansvar för hundar, men det hjälper tydligen inte mot personer som försätter medmänniskor i livsfara med sina vidriga bestar till husdjur.
Även Malmö har stora problem. Man upptäckte t ex för några år sedan att ägare hetsar sina hundar mot ungträd (!) för att stärka deras käkar. De ringbarkar helt enkelt trädet, som sedan dör. Jag håller med överåklagare Sven-Erik Alhem: ett farligt angrepp på människa och hunden avlivas. Punkt slut, utan tvekan eller tövan från polisens sida. Medveten hetsning mot andra husdjur bör leda till samma påföljd.
Det råder strikt skadeståndsansvar för hundar, men det hjälper tydligen inte mot personer som försätter medmänniskor i livsfara med sina vidriga bestar till husdjur.
Borgerliga värderingar och HBT-rättigheter
Från hemsidan:
Onsdagen den 7 juni kl. 19-21 kommer jag att gästtala hos RFSL i Malmö, under rubriken "Borgerliga värderingar och HBT-rättigheter - hur går det ihop?" (HBT står för homo-, bi- och transpersoner) Alla intresserade är välkomna! Min ambition är att visa att det inte alltid är självklart vad som är "HBT-vänligt", utan att värderingar och samhällssyn i övrigt spelar en viktig roll. Kan man vara HBT-vänlig och samtidigt ha värderingar som delvis kan beskrivas som konservativa? Mitt svar är entydigt ja.
Kom och diskutera! Föredraget äger rum i RFSL:s lokaler, Monbijougatan 15 i Malmö.
Onsdagen den 7 juni kl. 19-21 kommer jag att gästtala hos RFSL i Malmö, under rubriken "Borgerliga värderingar och HBT-rättigheter - hur går det ihop?" (HBT står för homo-, bi- och transpersoner) Alla intresserade är välkomna! Min ambition är att visa att det inte alltid är självklart vad som är "HBT-vänligt", utan att värderingar och samhällssyn i övrigt spelar en viktig roll. Kan man vara HBT-vänlig och samtidigt ha värderingar som delvis kan beskrivas som konservativa? Mitt svar är entydigt ja.
Kom och diskutera! Föredraget äger rum i RFSL:s lokaler, Monbijougatan 15 i Malmö.
Vansinniga vänsterpartiet
Jag kan inte hålla mig från att kommentera vänsterpartiets senaste vansinnesförslag inom utbildningsområdet: att läxläsning i skolan skulle avskaffas.
Om jag skulle tvingas peka ut något enskilt område som främst av allt behöver en förändrad politik - ja i själva verket ett paradigmskifte - så skulle det faktiskt bli utbildningssektorn. Den svenska utbildningspolitiken har övergivit bildningsidealet till förmån för ett slags romantisk tanke om att eleverna kan utbilda sig själva, och dessutom alltid ha roligt i skolan. Ingenting ska vara svårt. Om något är tråkigt är det lärarens fel. Sverige är inte helt ensamt om den nedåtgående spiralen, men det finns även motexempel, såsom Finland och Fjärranöstern.
Här behövs ett mycket omfattande förändringsarbete på alla nivåer, och det kommer inte att kunna göras i en handvändning. Vänsterpartiet gör oss på sätt och vis en tjänst genom att sätta galenskapen i relief. Tydligare kan slutmålet för den svenska utbildningspolitiken av dagens snitt inte illustreras: en skola där ingen längre ska behöva träna in sina kunskaper. Hur meningsfulla lektioner ska kunna bedrivas när eleverna inte behöver öva mellan varven är ingenting som bekymrar barbarvänstern.
Om jag skulle tvingas peka ut något enskilt område som främst av allt behöver en förändrad politik - ja i själva verket ett paradigmskifte - så skulle det faktiskt bli utbildningssektorn. Den svenska utbildningspolitiken har övergivit bildningsidealet till förmån för ett slags romantisk tanke om att eleverna kan utbilda sig själva, och dessutom alltid ha roligt i skolan. Ingenting ska vara svårt. Om något är tråkigt är det lärarens fel. Sverige är inte helt ensamt om den nedåtgående spiralen, men det finns även motexempel, såsom Finland och Fjärranöstern.
Här behövs ett mycket omfattande förändringsarbete på alla nivåer, och det kommer inte att kunna göras i en handvändning. Vänsterpartiet gör oss på sätt och vis en tjänst genom att sätta galenskapen i relief. Tydligare kan slutmålet för den svenska utbildningspolitiken av dagens snitt inte illustreras: en skola där ingen längre ska behöva träna in sina kunskaper. Hur meningsfulla lektioner ska kunna bedrivas när eleverna inte behöver öva mellan varven är ingenting som bekymrar barbarvänstern.
30 maj 2006
Öresunds arbetsmarknad i fokus
Aktuellt kl. 21 hade just ett långt reportage om arbetsmarknaden i Öresundsregionen, och den stora skillnaden mellan Själland och Skåne. Kort och gott: Själland efterfrågar, Skåne bjuder ut. Frågorna om Öresundsintegration håller på att växa i betydelse och uppmärksamhet.
Sydsvenska Handelskammaren har presenterat en rapport, Näringslivets Öresundsindex 2006, som också har blivit rejält omskriven. I rapporten graderas integrationen inom olika områden. Det som segar efter är just arbetsmarknaden. Regler för skatter, socialförsäkringar och pensioner lägger hinder i vägen.
Det är därför en av mina viktigaste valfrågor är en gemensam skattemyndighet för Öresundsregionen.
Det finns ett ansvarigt statsråd för Öresundsfrågor: Berit Andnor. I stort sett ingen i Skåne känner till detta (många vet nog inte ens vem hon är). Sydsvenska Handelskammaren gör ett lite underfundigt utspel om att de har ett arbetsrum till hennes förfogande, om hon vill visa sig lite mer i regionen. Jag skulle snarare säga att hon gärna får besöka oss, men då som gäst istället för som makthavare. Nyckeln till politiskt ledarskap i Öresundsfrågor ligger inte i Rosenbad. Den ligger i regionhuset i Kristianstad. Nu måste bara regionen få mer att säga till om i de avgörande frågorna.
Sydsvenska Handelskammaren har presenterat en rapport, Näringslivets Öresundsindex 2006, som också har blivit rejält omskriven. I rapporten graderas integrationen inom olika områden. Det som segar efter är just arbetsmarknaden. Regler för skatter, socialförsäkringar och pensioner lägger hinder i vägen.
Det är därför en av mina viktigaste valfrågor är en gemensam skattemyndighet för Öresundsregionen.
Det finns ett ansvarigt statsråd för Öresundsfrågor: Berit Andnor. I stort sett ingen i Skåne känner till detta (många vet nog inte ens vem hon är). Sydsvenska Handelskammaren gör ett lite underfundigt utspel om att de har ett arbetsrum till hennes förfogande, om hon vill visa sig lite mer i regionen. Jag skulle snarare säga att hon gärna får besöka oss, men då som gäst istället för som makthavare. Nyckeln till politiskt ledarskap i Öresundsfrågor ligger inte i Rosenbad. Den ligger i regionhuset i Kristianstad. Nu måste bara regionen få mer att säga till om i de avgörande frågorna.
29 maj 2006
Vård utomlands - på vems bekostnad?
Skånska Dagbladets Susanne Björkenheim står åter igen för en bra och utredande artikel om den skånska sjukvården (dock ej på nätet - när ska Skånskan komma med i den matchen?). Nu är det vårdsökande utomlands och EG-rätten som är i fokus.
En dom i EG-domstolen gav en brittisk medbograre rätt att få vård i Frankrike och skicka notan till brittiska staten, som är huvudman för sjukvården där. Kan man inte få vård inom rimlig tid i hemlandet menar EG-domstolen att man får köpa vården i annat EU-land utan att diskrimineras i förhållande till dem som får vården hemma.
Ingrid Lennerwald (s), regionråd med ansvar för sjukvården, intar en tveksam och defensiv hållning. Hon kritiserar att försäkringskassan kan komma att avgöra om vård ska få ske i annat EU-land, medan Region Skåne snällt får betala. Idag betalar försäkringskassan. Där har hon en poäng, samtidigt som hon hycklar, eftersom detta med splittring mellan makt och ansvar är själva idén med socialdemokratisk politik. Nu vill hon driva igenom i regionfullmäktige att regionen ska ge något slags "förhandstillstånd" till patienter som vill vårdas i annat EU-land.
Jag förstår inte varför nuvarande regionledning inte tänker mer offensivt och framåtsyftande. Patienten borde inte behöva söka särskilt tillstånd för vård i t ex Köpenhamn. Genom avtal med de danska sjukvårdsregionerna/danska staten skulle man kunna införa fritt vårdsökande över Öresund för av läkare diagnostiserade krämpor. Inför inte en massa extrasteg för att få tillstånd för än det ena, än det andra. Inför framförallt inte särskilda regler för vård på andra sidan sundet!
Som vanligt, vilket jag har upprepat jämt och ständigt på denna blogg, så gäller det att skapa mer decentralisering inom sjukvården för att långsiktigt korta köerna.
En dom i EG-domstolen gav en brittisk medbograre rätt att få vård i Frankrike och skicka notan till brittiska staten, som är huvudman för sjukvården där. Kan man inte få vård inom rimlig tid i hemlandet menar EG-domstolen att man får köpa vården i annat EU-land utan att diskrimineras i förhållande till dem som får vården hemma.
Ingrid Lennerwald (s), regionråd med ansvar för sjukvården, intar en tveksam och defensiv hållning. Hon kritiserar att försäkringskassan kan komma att avgöra om vård ska få ske i annat EU-land, medan Region Skåne snällt får betala. Idag betalar försäkringskassan. Där har hon en poäng, samtidigt som hon hycklar, eftersom detta med splittring mellan makt och ansvar är själva idén med socialdemokratisk politik. Nu vill hon driva igenom i regionfullmäktige att regionen ska ge något slags "förhandstillstånd" till patienter som vill vårdas i annat EU-land.
Jag förstår inte varför nuvarande regionledning inte tänker mer offensivt och framåtsyftande. Patienten borde inte behöva söka särskilt tillstånd för vård i t ex Köpenhamn. Genom avtal med de danska sjukvårdsregionerna/danska staten skulle man kunna införa fritt vårdsökande över Öresund för av läkare diagnostiserade krämpor. Inför inte en massa extrasteg för att få tillstånd för än det ena, än det andra. Inför framförallt inte särskilda regler för vård på andra sidan sundet!
Som vanligt, vilket jag har upprepat jämt och ständigt på denna blogg, så gäller det att skapa mer decentralisering inom sjukvården för att långsiktigt korta köerna.
Farväl Strandbaden
Dansrotundan Strandbaden i Falsterbo har slukats av eld. Det är inte utan att man är lite tagen. Strandbaden är en riktig institution på Näset - framförallt för ungdomar. Byggnaden hade dessutom gamla anor och var smyckad med trädetaljer i kinesisk stil. Måtte den byggas upp igen.
28 maj 2006
Republikanism
Nu ett lite mer filosofiskt inlägg, med viss udd mot min egen partiledning, såhär en regning söndagseftermiddag.
Jag är, för att gå rakt på sak, brydd av att ledande politiker inte tycks intressera sig för välståndets grunder. Anarki, våldsamma motsättningar och fattigdom har annars varit legio genom mänsklighetens historia. Undantagen måste studeras noggrant.
Dagens mest iögonfallande undantag - statsbildningen av västerländskt snitt - bygger på folklig lojalitet gentemot det allmänna, för det allmännas bästa. Fördelningen av makt inom staten kan ifrågasättas av olika skäl, vilket ju är vad jag gör i denna valkampanj. Grundidén att folk måste känna tillhörighet och anse sig ha plikter gentemot gemenskapen är dock lika giltig, oavsett vilken nivå vi talar om. Republikanism kallas tankeströmningen (inte att förväxla med den snävare definitionen att kräva presidentstyre). Denna idé kommer jag att tillägna ett antal längre artiklar nu under sommaren.
Centerpartiets nuvarande ledning har dock i vissa frågor börjat driva i en (social-)liberal riktning, som förvisso låter väldigt vacker och välmenande, men som negligerar grunderna för ett gott samhälle. Slutresultatet kanske inte blir så vackert som man tror. Exempelvis är kravet på en fullständigt fri arbetskraftsinvandring, som nyligen lades fram i ett "Öppenhetsmanifest", långt ifrån oproblematiskt om man samtidigt vill bibehålla en hög grad av sammanhållning i samhället.
Även inom asylpolitiken pågår ett slags tävling i vem som vågar vara mest öppen. Risken är alltid att profileringsstrategin vad gäller ordet "öppenhet" går ut över klokskapen och det väl avvägda. Min inställning i frågan kan jag väl lika gärna deklarera. Sverige måste se till så att möjligheten att få politisk asyl på sakliga grunder blir fler än idag, samtidigt som reglerna kring "humanitära skäl", skäl som grundar sig på fattigdom och familjeåterföreningar stramas åt ordentligt. Krav på språkkunskaper och försörjning vid utfärdande av permanent uppehållstillstånd är befogade, i syfte att förbättra integrationen och - i förlängningen - grunderna för det välstånd som över huvud taget möjliggör flyktingmottagande.
Republikanism ger betingelser för välstånd. Vi får inte missa helhetsbilden i strävan att skapa en profil kring ett ord som "öppenhet".
Jag är, för att gå rakt på sak, brydd av att ledande politiker inte tycks intressera sig för välståndets grunder. Anarki, våldsamma motsättningar och fattigdom har annars varit legio genom mänsklighetens historia. Undantagen måste studeras noggrant.
Dagens mest iögonfallande undantag - statsbildningen av västerländskt snitt - bygger på folklig lojalitet gentemot det allmänna, för det allmännas bästa. Fördelningen av makt inom staten kan ifrågasättas av olika skäl, vilket ju är vad jag gör i denna valkampanj. Grundidén att folk måste känna tillhörighet och anse sig ha plikter gentemot gemenskapen är dock lika giltig, oavsett vilken nivå vi talar om. Republikanism kallas tankeströmningen (inte att förväxla med den snävare definitionen att kräva presidentstyre). Denna idé kommer jag att tillägna ett antal längre artiklar nu under sommaren.
Centerpartiets nuvarande ledning har dock i vissa frågor börjat driva i en (social-)liberal riktning, som förvisso låter väldigt vacker och välmenande, men som negligerar grunderna för ett gott samhälle. Slutresultatet kanske inte blir så vackert som man tror. Exempelvis är kravet på en fullständigt fri arbetskraftsinvandring, som nyligen lades fram i ett "Öppenhetsmanifest", långt ifrån oproblematiskt om man samtidigt vill bibehålla en hög grad av sammanhållning i samhället.
Även inom asylpolitiken pågår ett slags tävling i vem som vågar vara mest öppen. Risken är alltid att profileringsstrategin vad gäller ordet "öppenhet" går ut över klokskapen och det väl avvägda. Min inställning i frågan kan jag väl lika gärna deklarera. Sverige måste se till så att möjligheten att få politisk asyl på sakliga grunder blir fler än idag, samtidigt som reglerna kring "humanitära skäl", skäl som grundar sig på fattigdom och familjeåterföreningar stramas åt ordentligt. Krav på språkkunskaper och försörjning vid utfärdande av permanent uppehållstillstånd är befogade, i syfte att förbättra integrationen och - i förlängningen - grunderna för det välstånd som över huvud taget möjliggör flyktingmottagande.
Republikanism ger betingelser för välstånd. Vi får inte missa helhetsbilden i strävan att skapa en profil kring ett ord som "öppenhet".
Mer fedestat - äldrevården
Den spirande valrörelsen sprutar ut förslag/hot om statlig maktutövning utan statligt ansvar. Det går faktiskt så fort nu så att jag knappt hinner uppdatera listan.
Nu är det äldrevården som är måltavla. Ylva Johansson är helt otrolig i sin centraliseringsiver! Kommunerna ska tvingas göra som regeringen vill. Med en drucken papegojas envishet upprepar jag: HALLÅÅÅ!!!! Vad sägs om beslut i kommunfullmäktige, vilka sossarna redan kontrollerar i de flesta fall?
Vi ska se att när vi är framme vid den 17 september och lägger ihop alla förslag kommer det inte att finnas något behov av kommuner längre.
Nu är det äldrevården som är måltavla. Ylva Johansson är helt otrolig i sin centraliseringsiver! Kommunerna ska tvingas göra som regeringen vill. Med en drucken papegojas envishet upprepar jag: HALLÅÅÅ!!!! Vad sägs om beslut i kommunfullmäktige, vilka sossarna redan kontrollerar i de flesta fall?
Vi ska se att när vi är framme vid den 17 september och lägger ihop alla förslag kommer det inte att finnas något behov av kommuner längre.
24 maj 2006
Fedestaten - listan byggs ut
Du hänger väl med på hur listan "Fedestaten" utvecklas? Där listar jag nya förslag som dyker upp i valrörelsen vilka skulle innebära mer statlig makt på den lokala och regionala demokratins bekostnad. Observera att det bara är en lista för nya förslag. Man måste avgränsa sig en smula...
Miljöpartiet står för det senaste tillägget, i och med krav på statliga regler om nattöppen barnomsorg. Peter Eriksson menar nu att han tidigare har "tänkt fel", eftersom han glömde alla kulturarbetare som behöver kvälls- och nattöppen omsorg för barnen. Ja, och frågan är varför (mp) i alla femtioelva kommuner där man samstyr med (s) och (v) inte ser till att via kommunfullmäktige införa denna typ av omsorg?
Ännu en kommunal fråga håller på att bli kidnappad av staten. Den lokala demokratin riskerar att ta ytterligare ett litet steg mot meningslösheten.
Miljöpartiet står för det senaste tillägget, i och med krav på statliga regler om nattöppen barnomsorg. Peter Eriksson menar nu att han tidigare har "tänkt fel", eftersom han glömde alla kulturarbetare som behöver kvälls- och nattöppen omsorg för barnen. Ja, och frågan är varför (mp) i alla femtioelva kommuner där man samstyr med (s) och (v) inte ser till att via kommunfullmäktige införa denna typ av omsorg?
Ännu en kommunal fråga håller på att bli kidnappad av staten. Den lokala demokratin riskerar att ta ytterligare ett litet steg mot meningslösheten.
22 maj 2006
Ny länk: Peter J Olsson
Peter J Olsson är ledarredaktör på Kvällsposten, vars ledarsida väldigt ofta är intressant, träffande och tankeväckande. Tveklöst är det denna ledarsida som har den bästa bevakningen av regionpolitiken i Skåne. Hans blogg finns nu med som länk i samlingen.
20 maj 2006
Öresundsklass på gång
Glädjande nog är det nu klart att det kommer att inrättas något slags Öresundstema på Geijerskolan, Limhamn. Vid sammanträdet igår i Öresundskommitténs lokaler i Köpenhamn redogjorde de ansvariga på Geijerskolan och i Limhamn-Bunkeflo stadsdelsförvaltning för hur projektet hade gått. Tidigare har jag bl a skrivit om detta här. En annons har varit ute i pressen, vilket skapade stor uppmärksamhet. Ett antal föräldrar har anmält intresse.
Hur långt de kommer med Öresundstemat i höst beror på hur många fler intresseanmälningar som inkommer, samt - givetvis - på finansieringen. Det behövs extra medel.
Hur som helst vill jag utbringa ett trefaldigt hurra för hur aktivt ledningen på Geijerskolan och i stadsdelsförvaltningen har arbetat med frågan. Här är det inte bara snack - här levereras det!
Nu måste bara Region Skåne vakna, och aktivt försöka finna stimulanspengar för denna typ av verksamhet. Det betyder inte att regionen måste stå för finansieringen, men att den åtminstone stöttar detta moraliskt och samlar information om möjligheterna.
Hur långt de kommer med Öresundstemat i höst beror på hur många fler intresseanmälningar som inkommer, samt - givetvis - på finansieringen. Det behövs extra medel.
Hur som helst vill jag utbringa ett trefaldigt hurra för hur aktivt ledningen på Geijerskolan och i stadsdelsförvaltningen har arbetat med frågan. Här är det inte bara snack - här levereras det!
Nu måste bara Region Skåne vakna, och aktivt försöka finna stimulanspengar för denna typ av verksamhet. Det betyder inte att regionen måste stå för finansieringen, men att den åtminstone stöttar detta moraliskt och samlar information om möjligheterna.
17 maj 2006
Professor om asymmetri
Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet och tidigare docent i Lund, skriver i Kvällsposten om Ansvarskommittén och den regionala utvecklingen. Nergelius påpekar att asymmetri, d v s att någon eller några regioner går längre än andra i sitt sjävstyre, är en möjlighet för Sverige.
Cancervården triggar centralisterna
De som älskar riksomfattande centralisering och tror på det enorma sjukhusblockets förträfflighet tar till varje förevändning för att föra fram sin agenda. Nu är det vissa skillnader i cancervården som utnyttjas för att ge staten och centrala myndigheter mer makt. Kolumnisten Lars Stjernkvist gör vad han kan för att staten ska ta över det mesta här i världen.
Men jag anser att både Cancerfonden och Stjernkvist gör det lite väl lätt för sig.
För det första måste frågan ställas varför landsgränserna är så viktiga inom cancervården. Cancer är, såvitt jag vet, inte någon unikt svensk företeelse. Varför inte åtminstone anta ett nordiskt perspektiv? Öresundsregionen är ett självklart centrum för högspecialiserad vård.
För det andra bygger Stjernkvist & Co:s tänkande på att det är bättre att alla har det lika dåligt än att några har lyckats bättre. Vad kan regioner, landsting och enskilda sjukhus lära av dem som lyckas bättre? Tror någon att det blir bättre vård totalt sett för att staten likriktar och planstyr?
För det tredje finns det en del i det statistiska materialet som motsäger centralisternas förhastade slutsatser. Skånskans reporter Susanne Björkenheim har grävt, och bl. a. funnit att Helsingborgs lasarett ligger bäst till i jämförelse med Malmö, Lund och Kristianstad vad gäller operation av cancer i ändtarmen. Men skillnaderna är väldigt små, och kan vara helt tillfälliga. Det handlar om sjukdomsutvecklingen för några enskilda patienter ur en grupp på flera hundra per sjukhus. Vad vi säkert kan säga är att dessa siffror inte ger grund för slutsatser om stora skillnader i vårdkvalitet. Än mindre att det skulle bli bättre av hårdare statlig styrning.
Men jag anser att både Cancerfonden och Stjernkvist gör det lite väl lätt för sig.
För det första måste frågan ställas varför landsgränserna är så viktiga inom cancervården. Cancer är, såvitt jag vet, inte någon unikt svensk företeelse. Varför inte åtminstone anta ett nordiskt perspektiv? Öresundsregionen är ett självklart centrum för högspecialiserad vård.
För det andra bygger Stjernkvist & Co:s tänkande på att det är bättre att alla har det lika dåligt än att några har lyckats bättre. Vad kan regioner, landsting och enskilda sjukhus lära av dem som lyckas bättre? Tror någon att det blir bättre vård totalt sett för att staten likriktar och planstyr?
För det tredje finns det en del i det statistiska materialet som motsäger centralisternas förhastade slutsatser. Skånskans reporter Susanne Björkenheim har grävt, och bl. a. funnit att Helsingborgs lasarett ligger bäst till i jämförelse med Malmö, Lund och Kristianstad vad gäller operation av cancer i ändtarmen. Men skillnaderna är väldigt små, och kan vara helt tillfälliga. Det handlar om sjukdomsutvecklingen för några enskilda patienter ur en grupp på flera hundra per sjukhus. Vad vi säkert kan säga är att dessa siffror inte ger grund för slutsatser om stora skillnader i vårdkvalitet. Än mindre att det skulle bli bättre av hårdare statlig styrning.
16 maj 2006
Tänd frihetens låga ikväll
Europa har en sovjetisk diktaturstat i sitt hjärta.
Den 16:e kl. 20.00 varje månad har det blivit en sed bland motståndare till Lukasjenkos regim att tända ett ljus i fönstersmygen. Se mer på denna pan-europeiska hemsida. Genom att tända ljuset deltar du i en tyst, värdig och världsomspännande proteströrelse mot förtryckarna i Minsk. Bara det vitryska folket kan, inom överskådlig tid, kasta av sig diktaturens ok. Men varje aldrig så liten stödåtgärd från utlandet är betydelsefull.
Tänd ljuset kl. 20.00 ikväll, och sätt det gärna i fönstret utåt gatan. Se bara till så att eventuella gardiner är helt fråndragna (jag avskyr när folk tänder ljus i fönsterkarmen och drar för gardiner - omdömeslöst) och glöm inte att släcka efter dig.
Den 16:e kl. 20.00 varje månad har det blivit en sed bland motståndare till Lukasjenkos regim att tända ett ljus i fönstersmygen. Se mer på denna pan-europeiska hemsida. Genom att tända ljuset deltar du i en tyst, värdig och världsomspännande proteströrelse mot förtryckarna i Minsk. Bara det vitryska folket kan, inom överskådlig tid, kasta av sig diktaturens ok. Men varje aldrig så liten stödåtgärd från utlandet är betydelsefull.
Tänd ljuset kl. 20.00 ikväll, och sätt det gärna i fönstret utåt gatan. Se bara till så att eventuella gardiner är helt fråndragna (jag avskyr när folk tänder ljus i fönsterkarmen och drar för gardiner - omdömeslöst) och glöm inte att släcka efter dig.
12 maj 2006
Regleringssjuka på EU-nivå
Sveriges kommunikationsminister Ulrika Messing har nu meddelat att Sverige kommer ställa sig bakom ett direktiv om att teleoperatörerna inte ska få ta ut mer än "faktiska merkostnader" vid mobilsamtal i andra länder. Vem som ska avgöra vilken kostnad som är verklig och vilken som är påhittad framgår inte. Kanske staten; kanske i slutändan EG-domstolen. Man tar sig för pannan.
Jag har tidigare på bloggen och i artikelform tagit upp de helt sjuka samtalstaxorna när man ringer på andra sidan Öresund. Syftet med att ta upp denna fråga var att utöva påtryckningar. Konsumentmakt, om man så vill. Ett bolag, Tre, har redan en billig Öresundstaxa. Låt konkurrens och kundval få råda - bara vi kunder är vaksamma!
Att reglera priser på EU-nivå är rena rama planekonomin. Det är ju inte fråga om diskriminering på grund av nationalitet/medborgarskap, eftersom fördyringen gäller alla som har abonnemang, oavsett härkomst. Det är antagligen därför som ny lagstiftning på EU-nivå över huvud taget övervägs. Dagens EG-rätt förbjuder nämligen sedan länge diskriminering på grund av nationalitet och/eller medborgarskap.
EU ska inte ägna sig åt att bestämma vilka teletaxor som är rimliga. Det måste vi kunder göra.
Jag har tidigare på bloggen och i artikelform tagit upp de helt sjuka samtalstaxorna när man ringer på andra sidan Öresund. Syftet med att ta upp denna fråga var att utöva påtryckningar. Konsumentmakt, om man så vill. Ett bolag, Tre, har redan en billig Öresundstaxa. Låt konkurrens och kundval få råda - bara vi kunder är vaksamma!
Att reglera priser på EU-nivå är rena rama planekonomin. Det är ju inte fråga om diskriminering på grund av nationalitet/medborgarskap, eftersom fördyringen gäller alla som har abonnemang, oavsett härkomst. Det är antagligen därför som ny lagstiftning på EU-nivå över huvud taget övervägs. Dagens EG-rätt förbjuder nämligen sedan länge diskriminering på grund av nationalitet och/eller medborgarskap.
EU ska inte ägna sig åt att bestämma vilka teletaxor som är rimliga. Det måste vi kunder göra.
Fler onödiga diskussioner om Sverigedemokraterna
Svenska Dagbladet meddelade i onsdags (ej fritt på nätet) att flera riksdagspartier är positivt inställda till en överenskommelse på riksplanet om att aldrig godta lokala och regionala majoriteter med Sverigedemokraterna som underlag. Partisekreterare från socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet och centerpartiet uttalade sig positivt.
Sydsvenska Dagbladets ledarredaktion stödjer överenskommelser om bojkott, medan Kvällspostens Peter J Olsson är kritisk.
Jag anser det vara helt obegripligt att de etablerade partierna nedlåter sig till sådana spekulationer innan valet är över. Det är rent ut sagt hål i huvudet. På silverfat serveras Sverigedemokraterna ett hett eftertraktat sigill som underdogs - som utfrysta utmanare av "systemet". Det är just vad de eftertraktar!
Både alliansen och vänsterkartellen borde koncentrera sig på att försöka vinna valet, istället för att ägna sig åt fega helgarderingar.
Sydsvenska Dagbladets ledarredaktion stödjer överenskommelser om bojkott, medan Kvällspostens Peter J Olsson är kritisk.
Jag anser det vara helt obegripligt att de etablerade partierna nedlåter sig till sådana spekulationer innan valet är över. Det är rent ut sagt hål i huvudet. På silverfat serveras Sverigedemokraterna ett hett eftertraktat sigill som underdogs - som utfrysta utmanare av "systemet". Det är just vad de eftertraktar!
Både alliansen och vänsterkartellen borde koncentrera sig på att försöka vinna valet, istället för att ägna sig åt fega helgarderingar.
10 maj 2006
Onödiga spekulationer om Sverigedemokraterna
Ledande moderater i Skåne stod för ett ganska märkligt utspel igår, som jag tycker förtjänar kritik. De deklarerade att om Sverigedemokraterna skulle komma in i regionfullmäktige och utgöra tungan på vågen mellan blocken, skulle ett samarbete mellan (m) och (s) vara en tänkbar lösning. Viss kritik kommer även från de egna leden. Pia Kinhult, moderat oppositionsråd i regionen, förefaller - liksom jag - vara måttligt förtjust över utspelet.
För det första anser jag det vara väldigt dumt att spekulera på detta vis när vi har en intensiv valrörelse som vi ska vinna framför oss. Allians för Skåne ska vinna väljarnas förtroende och uppnå egen majoritet.
För det andra kan dylika utspel faktiskt ge Sverigedemokraterna luft under vingarna. De framstår då som outsiders och mot etablissemanget.
För det tredje måste vi alla börja ta integrationsproblemen på allvar och inse, att samtidigt som vi kämpar mot rasism och fördomar är inte den svenska invandringspolitiken problemfri. Det är inte rimligt att ytterlighetspartier ska vara de enda som över huvud taget har en dagordning som behandlar problemen. Se gärna tidigare blogginlägg här, här och här. Det kan vara värt att t ex studera den nuvarande holländska politiken inom området.
För det första anser jag det vara väldigt dumt att spekulera på detta vis när vi har en intensiv valrörelse som vi ska vinna framför oss. Allians för Skåne ska vinna väljarnas förtroende och uppnå egen majoritet.
För det andra kan dylika utspel faktiskt ge Sverigedemokraterna luft under vingarna. De framstår då som outsiders och mot etablissemanget.
För det tredje måste vi alla börja ta integrationsproblemen på allvar och inse, att samtidigt som vi kämpar mot rasism och fördomar är inte den svenska invandringspolitiken problemfri. Det är inte rimligt att ytterlighetspartier ska vara de enda som över huvud taget har en dagordning som behandlar problemen. Se gärna tidigare blogginlägg här, här och här. Det kan vara värt att t ex studera den nuvarande holländska politiken inom området.
09 maj 2006
Europadagen
Det är den 9 maj, d v s Europadagen, och jag har sällan sett ett så dåligt uppmärksammande av dagen som i år. Tystnaden säger en hel del om var EU-projektet befinner sig för närvarande. Man hämtar andan och funderar över unionens framtid.
Egentligen tror jag att pausvilan var behövlig. EU har problem med bristande folklig förankring, och att i det läget pinna på som om ingenting har hänt vore katastrofalt. För att en demokrati ska fungera krävs folklig förankring och politiskt ansvarsutkrävande.
Flera debattörer, däribland EU-skeptiker, har tagit upp idén om en direktvald EU-president med ytterst väl avgränsade befogenheter. Detta för att få liv i debatten och stärka kopplingen mellan väljarna och den valde. Jag är inte övertygad om att EU-president är lösningen. Däremot krävs en betydligt bättre avgränsning av vad EU ska ägna sig åt. Jag skulle även gärna se en minskning av antalet EU-parlamentariker och enmansvalkretsar inom länderna (eller över statsgränserna, om en kulturregion som genskärs av en statsgräns skulle vilja utgöra en valkrets). Vi måste även våga diskutera vilka värden och värderingar som ska gälla i Europa. En värderingsdebatt är något som berör folk betydligt mer än alla dessa regleringsdirektiv.
Vi måste även komma bort från tanken att EU per automatik måste öka sin makt för projektets överlevnads skull ("an ever closer union"). Det finns inga sådana naturlagar. Att EU finns och fungerar någorlunda väl, trots att den tilltänkta konstitutionen har fallit, är ett bevis på att det finns en viss slitstyrka i samarbetet.
EU har betytt väldigt mycket för Europas regioner - eller snarare Regionernas Europa. Rivningen av gränshindern skulle jag tippa är den enskilt viktigaste åtgärden. Det politiska erkännandet genom regionkommittén, stödet för subsidiaritet mm, är också betydelsefullt.
Jag ser med viss tillförsikt framåt. Jag ska villigt erkänna att jag har en mer småskeptisk inställning till att stärka EU-nivån idag än för några år sedan, men det är inte värre än att jag ser unionen som en självklar politisk aktör i framtidens Europa. Ha den äran EU; ha den äran Europa.
Egentligen tror jag att pausvilan var behövlig. EU har problem med bristande folklig förankring, och att i det läget pinna på som om ingenting har hänt vore katastrofalt. För att en demokrati ska fungera krävs folklig förankring och politiskt ansvarsutkrävande.
Flera debattörer, däribland EU-skeptiker, har tagit upp idén om en direktvald EU-president med ytterst väl avgränsade befogenheter. Detta för att få liv i debatten och stärka kopplingen mellan väljarna och den valde. Jag är inte övertygad om att EU-president är lösningen. Däremot krävs en betydligt bättre avgränsning av vad EU ska ägna sig åt. Jag skulle även gärna se en minskning av antalet EU-parlamentariker och enmansvalkretsar inom länderna (eller över statsgränserna, om en kulturregion som genskärs av en statsgräns skulle vilja utgöra en valkrets). Vi måste även våga diskutera vilka värden och värderingar som ska gälla i Europa. En värderingsdebatt är något som berör folk betydligt mer än alla dessa regleringsdirektiv.
Vi måste även komma bort från tanken att EU per automatik måste öka sin makt för projektets överlevnads skull ("an ever closer union"). Det finns inga sådana naturlagar. Att EU finns och fungerar någorlunda väl, trots att den tilltänkta konstitutionen har fallit, är ett bevis på att det finns en viss slitstyrka i samarbetet.
EU har betytt väldigt mycket för Europas regioner - eller snarare Regionernas Europa. Rivningen av gränshindern skulle jag tippa är den enskilt viktigaste åtgärden. Det politiska erkännandet genom regionkommittén, stödet för subsidiaritet mm, är också betydelsefullt.
Jag ser med viss tillförsikt framåt. Jag ska villigt erkänna att jag har en mer småskeptisk inställning till att stärka EU-nivån idag än för några år sedan, men det är inte värre än att jag ser unionen som en självklar politisk aktör i framtidens Europa. Ha den äran EU; ha den äran Europa.
08 maj 2006
Skamlösa riksdagsledamöter
Jag deltog i förmiddags i en paneldebatt på Malmö stadsbibliotek med alla riksdagspartier. Egentligen har jag mer och mer börjat ogilla, för att inte säga avsky, paneldebatten som diskussionsform. I synnerhet när man har med vissa riksdagsledamöter att göra.
I paneldebatter sitter alla partiers representanter i regel och babblar inför en allt mer ointresserad publik. Någon dialog som kan reda ut missförstånd, avslöja rena lögner och verkligen sätta förslag och argument mot varandra kan nästan aldrig uppstå. Paneldebatten är sluggrarnas paradis. Egna påståenden förblir ofta oemotsagda. Det enda sättet att få en paneldebatt att bli bra är att anlita en skicklig moderator som både frågar ut och fördelar ordet diktatoriskt.
I synnerhet två riksdagsledmöater på vänstersidan av debatten (ingen nämnd, ingen klämd) betedde sig på ett helt oacceptabelt sätt i förmiddags. De satt öppet och högljutt och hånade sinsemellan allt vad allianspartiernas företrädare sa. Ofta slängde de in sarkastiska kommentarer när man själv hade ordet. Allan Widman från folkpartiet gav till slut sossen en uppsträckning för att han skulle sluta att bryta in, som om det var fråga om en unge i dagisålder. Och det värsta var att man kunde tro att just det var fallet. Dessutom hopar sig lögnerna i paneldebatter.
Jag tror betydligt mer på samtal med två-tre deltagare. Varför inte dela upp den två timmar långa paneldebatten med alla partier i två entimmespass (3-4 partier i varje), med fokus på olika sakfrågor? Det är ett gott tips till alla skolor och andra debattarrangörer. Det blir sällan bra med långpaneler. Och tro inte att det blir bättre bara för att rikets främsta företrädare är med.
I paneldebatter sitter alla partiers representanter i regel och babblar inför en allt mer ointresserad publik. Någon dialog som kan reda ut missförstånd, avslöja rena lögner och verkligen sätta förslag och argument mot varandra kan nästan aldrig uppstå. Paneldebatten är sluggrarnas paradis. Egna påståenden förblir ofta oemotsagda. Det enda sättet att få en paneldebatt att bli bra är att anlita en skicklig moderator som både frågar ut och fördelar ordet diktatoriskt.
I synnerhet två riksdagsledmöater på vänstersidan av debatten (ingen nämnd, ingen klämd) betedde sig på ett helt oacceptabelt sätt i förmiddags. De satt öppet och högljutt och hånade sinsemellan allt vad allianspartiernas företrädare sa. Ofta slängde de in sarkastiska kommentarer när man själv hade ordet. Allan Widman från folkpartiet gav till slut sossen en uppsträckning för att han skulle sluta att bryta in, som om det var fråga om en unge i dagisålder. Och det värsta var att man kunde tro att just det var fallet. Dessutom hopar sig lögnerna i paneldebatter.
Jag tror betydligt mer på samtal med två-tre deltagare. Varför inte dela upp den två timmar långa paneldebatten med alla partier i två entimmespass (3-4 partier i varje), med fokus på olika sakfrågor? Det är ett gott tips till alla skolor och andra debattarrangörer. Det blir sällan bra med långpaneler. Och tro inte att det blir bättre bara för att rikets främsta företrädare är med.
07 maj 2006
"Centern nyckeln i låset"
Sydsvenska Dagbladets ledarsida menar implicit att (c) är nyckeln till maktskifte i Sverige och hävdar vidare, med hänvisning till någon enstaka opinionsmätning som visade dåligt stöd för partiet, att den där opinionsvinnande frågan fortfarande saknas i partiets arsenal. Detta har föranlett Göran Hansson på "Blog Skåneland" att komma med ett förslag: en decentralisering av partiet genom att upprätta starka och mer självständiga regiondistrikt. Hansson ser en koppling mellan partiets organisatoriska uppbyggnad och dess politik. En starkare regional organisation skulle mer aktivt kunna föra en politik som är anpassad till regionen i fråga. Centerpartiet skulle i och med Hanssons förslag bli unikt som riksparti i Sverige, i och med att det skulle få en i det närmaste federal uppbyggnad.
Göran Hanssons tankegång är högst intressant. Frågan är vad som utmärker Centerpartiet i en tid då den borgerliga alliansen blir allt fastare och dess politik mer enhetlig. Moderaterna har en profil i skattefrågor och arbetslinjen - att det alltid ska löna sig att arbeta. Folkpartiet har hög profil i utbildnings- och integrationsfrågor. Kristdemokraterna värnar om och vill stärka familjen som levnadsform och står mest öppet för det socialkonservativa inslaget i alliansen. Vad tillför Centerpartiet?
Jag brukar framhäva två områden: miljöengagemang och federalistiska idéer om hur samhället ska styras. Partiet värnar, precis som (kd), om samhällets små gemenskaper, men är inte så bundet vid enbart kärnfamiljen. Därtill kommer ett engagemang för kommunalt och regionalt självstyre. Detta engagemang måste dock bli betydligt mer framträdande och genomsyra all politik, för att inte stanna vid floskler att dra upp vid högtidliga tillfällen. Om partiet fick en mer federalt uppbyggd organisation skulle givetvis de federalistiska idéerna och, på sina håll, regionalismen få ett betydligt större utrymme.
Centerpartiet håller faktiskt på att se över sin organisation inför stämman 2007 (även om arbetet nog ligger lågt nu i valrörelsen). I synnerhet Skånedistriktet borde lyfta fram förslaget om en federalt uppbyggd organisation i den processen.
Göran Hanssons tankegång är högst intressant. Frågan är vad som utmärker Centerpartiet i en tid då den borgerliga alliansen blir allt fastare och dess politik mer enhetlig. Moderaterna har en profil i skattefrågor och arbetslinjen - att det alltid ska löna sig att arbeta. Folkpartiet har hög profil i utbildnings- och integrationsfrågor. Kristdemokraterna värnar om och vill stärka familjen som levnadsform och står mest öppet för det socialkonservativa inslaget i alliansen. Vad tillför Centerpartiet?
Jag brukar framhäva två områden: miljöengagemang och federalistiska idéer om hur samhället ska styras. Partiet värnar, precis som (kd), om samhällets små gemenskaper, men är inte så bundet vid enbart kärnfamiljen. Därtill kommer ett engagemang för kommunalt och regionalt självstyre. Detta engagemang måste dock bli betydligt mer framträdande och genomsyra all politik, för att inte stanna vid floskler att dra upp vid högtidliga tillfällen. Om partiet fick en mer federalt uppbyggd organisation skulle givetvis de federalistiska idéerna och, på sina håll, regionalismen få ett betydligt större utrymme.
Centerpartiet håller faktiskt på att se över sin organisation inför stämman 2007 (även om arbetet nog ligger lågt nu i valrörelsen). I synnerhet Skånedistriktet borde lyfta fram förslaget om en federalt uppbyggd organisation i den processen.
04 maj 2006
"Dagens Samhälle" - byråkratins Pravda
Sveriges Kommuner och Landstings husorgan "Dagens Samhälle" bryr sig aldrig om samhället - bara om byråkratin och dess perspektiv på saker och ting. Chefredaktörens krönika i senaste numret (ej på nätet) följer mönstret helt och hållet. "För medborgarna i allmänhet spelar inte styrningen och organisationen av den offentliga sektorn så stor roll. Man vill veta vart man vänder sig och vem som har ansvar för att snön röjs och sjukvården fungerar", skriver Lena Hörngren, som även menar att dragning av länsgränser är av "mindre betydelse".
Jaså? Lägg då ned alla kommuner i ett nafs, så ska vi se om folk tar det med en axelryckning. Eller varför inte lägga ned staten? Folk bryr ju sig inte...
Hörngren visar att hon inte har förstått att folkstyre måste bygga på känsla av tillhörighet och identitet hos medborgarna. Dagens Samhälle är byråkratins Pravda - och det ur många synvinklar. Det teknokratiska synsättet står mig upp i halsen!
För övrigt säger exemplet "snöröjning" rätt mycket om perspektivet. Det är inte Skåne hon har haft i tankarna, men hon generaliserar så det står härliga till.
Som man ropar får man svar. Bryr vi oss om landstingets existens? Nä. Bryr vi oss om att mer makt ska flyttas till Skåne från Stockholm och att integrationen över Öresund fungerar bättre? Ja.
När ska Skåne lämna byråkratins lekstuga - Sveriges Kommuner och Landsting? Det kostar ca 24 miljoner om året att vara med i klubben.
Jaså? Lägg då ned alla kommuner i ett nafs, så ska vi se om folk tar det med en axelryckning. Eller varför inte lägga ned staten? Folk bryr ju sig inte...
Hörngren visar att hon inte har förstått att folkstyre måste bygga på känsla av tillhörighet och identitet hos medborgarna. Dagens Samhälle är byråkratins Pravda - och det ur många synvinklar. Det teknokratiska synsättet står mig upp i halsen!
För övrigt säger exemplet "snöröjning" rätt mycket om perspektivet. Det är inte Skåne hon har haft i tankarna, men hon generaliserar så det står härliga till.
Som man ropar får man svar. Bryr vi oss om landstingets existens? Nä. Bryr vi oss om att mer makt ska flyttas till Skåne från Stockholm och att integrationen över Öresund fungerar bättre? Ja.
När ska Skåne lämna byråkratins lekstuga - Sveriges Kommuner och Landsting? Det kostar ca 24 miljoner om året att vara med i klubben.
03 maj 2006
Skåne är en gränsregion
Jag deltog igår i ett slags rundabordssamtal om EU-politik i allmänhet och EU:s påverkan på arbetsmarknaden i synnerhet, som anordnades av TCO i Malmö. TCO förefaller vara intresserade av konstruktivt samtal, vilket de ska ha all heder för. Frågan om låglönekonkurrens sedan gränserna har rivits inom EU är invecklad och är särskilt olämplig att använda som grund för uppblåsta skrämselutspel.
Den skandinaviska modellen på arbetsmarknaden, med hög organisationsgrad hos arbetsmarknadens parter och avsaknad av lagfästa minimilöner, blir givetvis hårt ansatt när tjänsteföretag och arbetare från Östeuropa får göra insteg här. I och med att här inte finns minimilöner enligt lag blir det omöjligt för svenska myndigheter att lägga sig i lönefrågan. Det gör fackförbunden istället genom att ta till stridsåtgärder. Nu fruktar facket att EG-domstolen i praktiken ska tvinga in Sverige i något slags minimilönesystem, efter det så kallade Vaxholmfallet.
Men allting är inte svart och vitt. EU:s tjänstesektor måste växa snabbare. Europas ekonomi sackar i den globala konkurrensen. Den öppnare tjänstemarknaden skapar dessutom nya jobb här, i och med att våra företag och medborgare kan ta sig in på andra EU-länders marknader. Vaxholmfallet är för övrigt ett typexempel på hur facket (Byggnads) misskötte situationen, och valde stenhård - för att inte säga orättfärdig - konfrontation istället för en mer ödmjuk förhandlingslösning. Byggnads krävde inte att företaget åtminstone skulle betala ut lägstalönen enligt kollektivavtal, utan betydligt mer än det.
Som gränsregion är Skåne särskilt påverkat av utvecklingen. Företagare från exempelvis Polen kan lätt komma över för att utföra snabba beställningsjobb hos privatkunder. Att upprätthålla något slags 100-procentigt kontrollsystem över vilka lönevillkor som gäller för gästerna är väl i det närmaste omöjligt, om vi vill ha en öppenhet inför Europa. Och det vill jag ha. En av slutsatserna man kan dra är att vi helt enkelt får kämpa på och konkurrera med kvalitet, kundkännedom och mer komplexa tjänster. Det är även bra att Alliansen nu föreslår sänkningar av arbetsgivaravgifter inon tjänstesektorn.
Den skandinaviska modellen på arbetsmarknaden, med hög organisationsgrad hos arbetsmarknadens parter och avsaknad av lagfästa minimilöner, blir givetvis hårt ansatt när tjänsteföretag och arbetare från Östeuropa får göra insteg här. I och med att här inte finns minimilöner enligt lag blir det omöjligt för svenska myndigheter att lägga sig i lönefrågan. Det gör fackförbunden istället genom att ta till stridsåtgärder. Nu fruktar facket att EG-domstolen i praktiken ska tvinga in Sverige i något slags minimilönesystem, efter det så kallade Vaxholmfallet.
Men allting är inte svart och vitt. EU:s tjänstesektor måste växa snabbare. Europas ekonomi sackar i den globala konkurrensen. Den öppnare tjänstemarknaden skapar dessutom nya jobb här, i och med att våra företag och medborgare kan ta sig in på andra EU-länders marknader. Vaxholmfallet är för övrigt ett typexempel på hur facket (Byggnads) misskötte situationen, och valde stenhård - för att inte säga orättfärdig - konfrontation istället för en mer ödmjuk förhandlingslösning. Byggnads krävde inte att företaget åtminstone skulle betala ut lägstalönen enligt kollektivavtal, utan betydligt mer än det.
Som gränsregion är Skåne särskilt påverkat av utvecklingen. Företagare från exempelvis Polen kan lätt komma över för att utföra snabba beställningsjobb hos privatkunder. Att upprätthålla något slags 100-procentigt kontrollsystem över vilka lönevillkor som gäller för gästerna är väl i det närmaste omöjligt, om vi vill ha en öppenhet inför Europa. Och det vill jag ha. En av slutsatserna man kan dra är att vi helt enkelt får kämpa på och konkurrera med kvalitet, kundkännedom och mer komplexa tjänster. Det är även bra att Alliansen nu föreslår sänkningar av arbetsgivaravgifter inon tjänstesektorn.
Trött socialdemokrati (II)
Nu har Erika Eriksson, Centerpartiets etta på kommunlistan i Malmö, varit framme med kameran igen. Här står vi och inväntar det socialdemokratiska demonstrera-mot-oss-själva-tåget på första maj. De röda fanorna syns i bakgrunden. Den nya överklassen är på ingång. Sedan vek de av till vänster. Ingen valde att öppet och skamlöst beträda röda mattan. Di skammar sig lidt ändå...
01 maj 2006
Trött socialdemokrati
Jodå, jag var ute med några andra entusiastiska centerpartister i Malmö vid Triangeln, där vi hade ett stort tält, plakat och massor av flygblad. Socialdemokratiska tåget passerade tillsammans med fackförbunden, och det såg allt annat än piggt ut. De får ursäkta, men plakat om fler tågavgångar till Oxie (eller vad det nu var) väcker inte precis några stormande känslor. Förresten, varför i hela friden springer de runt med plakat? De styr ju, så sätt igång bara!
Första-majtalen tycks för övrigt ha varit ovanligt sömniga och innehållslösa. Allt i landet påstås vara sååå bra. Statsministern tycks ha lagt mest krut på att kasta pajer på oppositionen.
Frågan om stärkt självstyre för Region Skåne lyste förstås med sin frånvaro. Detta är en icke-fråga för socialdemokratin. Malmös sossar drog ned (eller blev "tilldelade"?) Marita Ulvskog som huvudtalare. Kan man finna en bättre representant för det centralistiska, byråkratiska och maktfullkomliga, så säg. Det skulle väl vara Pär Nuder.
Första-majtalen tycks för övrigt ha varit ovanligt sömniga och innehållslösa. Allt i landet påstås vara sååå bra. Statsministern tycks ha lagt mest krut på att kasta pajer på oppositionen.
Frågan om stärkt självstyre för Region Skåne lyste förstås med sin frånvaro. Detta är en icke-fråga för socialdemokratin. Malmös sossar drog ned (eller blev "tilldelade"?) Marita Ulvskog som huvudtalare. Kan man finna en bättre representant för det centralistiska, byråkratiska och maktfullkomliga, så säg. Det skulle väl vara Pär Nuder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)