Limhamn, ett gammalt fiskeläge (därav på Limhamn) som idag har vuxit samman med Malmö, kan bli först ut med en Öresundsklass, d v s en klass där danska språket och dansk kultur på olika sätt integreras i undervisningen. Tanken är att ungefär hälften av eleverna i klassen ska ha dansk bakgrund och hälften skånsk/svensk.
Jag deltog vid ett möte i Öresundskomiteens lokaler i Köpenhamn igår, där de olika parterna i projektet dryftade saken. Motsvarande initiativ är även på gång i Köpenhamn, om än i ett mindre utvecklat skede. Där finns även önskemål om att Köpenhamns kommun ska driva ett dansk-svenskt dagis.
Det personliga engagemanget är helt avgörande i frågor som dessa. I Malmö är det småbarnsföräldern Stine Thorstedt som har drivit på Geijerskolan på Limhamn, där hon även har funnit stöd från skolledningen. Öresundsintegrationen är inte något elit- eller byråkratprojekt, för den som nu trodde det, utan drivs framåt av eldsjälar i civilsamhället som får offra mycket tid och kraft. Intresset för Öresundsklasser är väldigt stort. Nu måste bara den svenska skolbyråkratins kvarnar mala snabbare. Det anades en viss frustration när det ämnet kom upp...
Jag tog även upp min vision om danskundervisning i alla skånska grundskolor, vilket bemöttes positivit. Se här i mitt valprogram.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Trist är dock att väldigt lite intresse för att läsa svenska finns på andra sidan Sundet. Jag läste något i Sydsvenskan ( inte för att jag orkar leta upp en referens, men ändå) där någon dansk auktoritet fnös lite grann åt att Lunds universitets danskkurser på somrarna var så populära.
Att folk läser kurser på sommaren är dock mer behäftat med bidragsincitament än något allmänt genuint intresse för danskan, skulle jag tro.
Hej!
Jag delar din bedömning att intresset inte är helt ömsesidigt. Köpenhamnsregionen är ju vår partner, och som den större parten i förhållandet finns det förvisso en viss stöddighet.
Sedan finns det även vissa attityder på båda sidor av sundet som vi måste arbeta bort. Dessa attityder har ju många, många år på nacken. På den danska sidan finns ett visst ointresse, och ibland rentav förakt, för det som är "svenskt". Min erfarenhet är att Skåne har en undanskymd plats i danskars medvetande - det är "Sverige" man talar om, och inte sällan med ett beskt tonfall. I Sverige, och framförallt i Skåne, finns en viss förtjusning inför det danska - samtidigt som många svenskar intar en storebrorsinställning till Danmark (skåningar i mindre utsträckning, tycks det mig dock).
Men jag tror att detta förändras med tiden.
Att själlänningarna har ett svagt intresse för att lära sig svenska kan ju ha att göra med att den svenska de kan få undervisning i inte är gångbar i Skåne...
Varför lära sig "rikssvenska" när det är skånska, alternativt "svenska med skånsk brytning", som är det i Skåne allmänt använda språket?
Skicka en kommentar