Lars Stjernkvist (s), statens vän, har varit framme igen. Stjernkvist skriver ju krönikor i Skånska Dagbladet, och nu undervisar han oss skåningar om att landshövdingaämbetet minsann är för vårt eget bästa.
Från sin ack så upphöjda position (han bor och verkar i Norrköping) medger han att han "kan känna en viss sympati för dessa regionpatrioter", d v s några namngivna politiker och skribenter, däribland Katarina Erlingson (c) och Anders L. Hansson. "Åh, ni är för gulliga, men nu ska pappa Lasse berätta för er att ni handlar mot ert eget bästa", lyder budskapet. Landshövdingen sägs nämligen vara en mycket viktig talesman för regionen i Stockholm.
Vi skåningar kan förstås inte välja våra egna talesmän, tycker Stjernkvist. Hur ska man annars förklara hans hållning?
Vi får inget svar på frågan, eftersom Stjernkvist istället påpekar att skåningarna skulle känna sig ack så svenska, och att övriga svenskar skulle känna ack så stor samhörighet med Skåne, så att allt ska vara lika - eh, förlåt, likvärdigt - från Trelleborg till Pajala. Men om så vore fallet, varför fruktar då Stjernkvist en större demokratisk frihet i Skåne?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar