Jag är ofta kritisk till hur tillbakalutad och overksam Skånes regionledning är i frågan om ökat regionalt självstyre. Men nu har faktiskt hela regionfullmäktige gjort en väldigt bra markering, och det ska de ha en eloge för.
Regionfullmäktige hade igår uppe en skrivelse till Ansvarskommittén, som fullmäktige enhälligt ställde sig bakom. I skrivelsen påpekar regionfullmäktige att det regionala självstyret i Skåne bör permanentas och förstärkas. Skåne bör få mer inflytande över infrastruktur, näringslivsutveckling, turism, utbildning och forskning, arbetsmarknadspolitik, kultur, miljö och folkhälsa.
Nu ser detta förvisso bättre ut än vad det egentligen är, om man krafsar lite på ytan. Språket i skrivelsen är väldigt byråkratiskt och svävande. Det är i och för sig också byråkrater som ska läsa skrivelsen, så bruket av nykanslisvenskt kodspråk är måhända helt rätt. Men även när jag lyckas knäcka koderna framstår inte ändringsförslagen som särskilt genomgripande. Samtidigt måste man ju ibland ge upp vissa förslag och viss tydlighet för att kunna uppnå enhällighet.
Jag tolkar skrivelsen som ett välbehövligt angrepp på länsstyrelsen. I princip står där att regionfullmäktige vill avlöva länsstyrelsen på samtliga uppgifter som är av planerings- och policykaraktär. Meningen som inleder det allra sista stycket är avslöjande:
"Sammanfattningsvis vill vi betona vikten av att undvika dubbelkommando genom att ha en statlig myndighet arbetande med regionala utvecklingsfrågor parallellt med en regional politisk organisation som har det regionala utvecklingsansvaret".
Länsstyrelsen, gå och lägg dig, på vardagsspråk. Skånska kommuner och Region Skåne är ytterligt trötta på länsstyrelsen, kan jag avslöja. I Lunds kommun finns en stor frustration över att länsstyrelsen beviljar nya bergtäkter på löpande band, eftersom "riksintresset" att utvinna sten går före den lokala och regionala miljön och landskapsbilden.
Ansvarskommittén har fått en mycket tung skrivelse, eftersom det även framgår i pressen att Skånes samtliga 33 kommuner står bakom den. Det finns dock fortfarande två stora problem. För det första snärjer regionpolitikerna in sig alltför mycket i rent funktionalistiska argument för starkare region (att det är ekonomiskt lönsamt och byråkratiskt effektivt) och förmår fortfarande inte diskutera den kulturella bakgrunden, med undantag för enskilda ledamöter. För det andra är de duktigare på att skicka skrivelser till statliga myndigheter och utredningar än de är på att dryfta frågan med väljarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar