Jämför med Rushdie -89 (II)

Jag blir mer och mer beklämd över hur en allmän konsensus, med några få undantag, börjar sprida sig i massmedia om att man inte ska skämta med islam. Man gör en dygd av (den upplevda) nödvändigheten. Jag tror inte att någon kommer att lyckas övertyga mig om att denna hycklande tolerans inte är en produkt av ambassadbränningar, flaggskändningar och bojkotter. Islamismen (viktig att skilja från religionen islam), som uppstod hos Muslimska Brödraskapet i Egypten på 1920-talet genom en förening av hårdför, bokstavstolkande islam och europeisk fascism, har lyckats sätta sig i "respekt". Det är inte respekt i ordets rätta bemärkelse, utan gatans så kallade "respekt". "Om jag förnärmar dig beror det på att du är en mes, och om du förnärmar mig kommer du få se på annat".

Det har blivit ett folksport att känna sig "kränkt". Alla blir "kränkta" av alla - vissa dock mer än andra. Genom att regelmässigt stämpla begreppet "kränkning" på åsikter man inte gillar, motas dessa åsikter ut från området för det tillåtna. I praktiken blir det omöjligt att uttrycka dem. Så småningom påverkar detta även våra domstolar i deras bedömning av yttrandefrihetens gränser, eftersom juridik och etiska bedömningar hänger intimt ihop.

Denna utveckling riskerar snarare att leda till ett hårdare och osakligare samtalsklimat, än att hålla tillbaka förolämpningarna. När samhällsdebattens gränser inskränks kommer många att känna en uppgivenhet och frustration över att man inte längre får sätta ord på upplevda problem.

Spana bara in kvällstidningarnas tabloider - de är nämligen ganska bra värdemätare för hur samhällsklimatet är. I flera år har vi kunnat läsa om den enes "attack" på den andra. Nu, som av en händelse (?!), är det begreppet "hån" som är i fokus. "X hånade Y i direktsändning", är en standardrubrik. Kritik och satir tolkas som "attack" och "hån". Detta, gott folk, är de kriminella gatugängens språk och världsbild. Respect man!

Ibland är det svårt att inte förnärma vissa personer. Betyder det att man i dylika fall alltid ska hålla tyst? Salman Rushdie skulle inte ha en chans att få Satansverserna i tryck med detta synsätt. Monty Python hade lika gärna kunnat lägga ned projektet Life of Brian. Vi ska inte tala om utställningen Ecce Homo, som för övrigt ställdes ut i riksdagshuset - om jag inte missminner mig (men i det fallet var det uppenbarligen tillåtet att "kränka").

Fler och fler har börjat påpeka att det inte är bildförbudet av Muhammed, utan satirens elakhet och "kränkning", som är det värsta. Jag resonerar precis tvärt om. Om nu en avbildning av just Muhammed är så tabubelagd är det onödigt att göra en sådan på pin kiv. Att däremot ge uttryck för problemen med islamism genom att visa kopplingen mellan exempelvis islamistiska predikare och terror - det måste både vara tillåtet och angeläget.