Spänningsfältet mellan centralister och decentralister börjar göra sig gällande i svensk politik. Statens vänner är ju ett ypperligt exempel på ett kotteri som står för det centralistiska synsättet. Anders Björck har ju också varit mycket ute i debatten på sistone för att söka stöd för sin linje. I samma kotteri ingår ju även Lars Stjernkvist, som (liksom av en "slump") är huvudkrönikör i Skånska Dagbladets sossespalt. Där undervisar han oss skåningar om att länsstyrelsen och staten är för vårt eget bästa. Även andra idéinriktningar finns företrädda i nätverket: socialdemokratisk ideologi (Ursula Berge) och folkpartistisk social ingenjörskonst (Barbro Westerholm).
I åtskilliga av världens länder är spänningsfältet mellan centralister och decentralister/subsidiaritetsivrare i den politiska diskussionens mitt. I Spanien är det de regionalistiska partierna och i viss mån socialdemokratin som står för regionalisering, medan högerns Partido Popular är centralistiskt. I USA ser vi ett motsatt förhållande: demokraterna är i regel för ökad federal makt - i synnerhet i Högsta Domstolen - medan republikanerna vill behålla och stärka delstaternas inflytande, bl. a. på bekostnad av HD. Därav de omfattande debatterna kring och den starka politiseringen av domarutnämningar till detta organ.
Det vore angeläget att detta spänningfält även hamnade i centrum för den svenska politiken. Det skulle skapa en medvetenhet om hur mångbottnade åtskilliga politiska förslag kan vara. Långsamt tycks vi vara på väg åt det hållet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar