Utredningen om äktenskap och partnerskap tycks ha kommit till en rimlig slutsats. I lagen bör äktenskap och partnerskap slås ihop till ett begrepp och ett lagrum. Borgerlig vigsel öppnas för samkönade par, helt enligt samma regler som för olikkönade. Trossamfunden behåller sin juridiska vigselrätt, och skall i religionsfrihetens namn få viga vem de vill på vad sätt de önskar.
Men inte enligt RFSL. Jag börjar i allt större grad känna det som att förbundet i fråga har börjat utgöra en börda för HBT-personer i Sverige, eftersom media (fortfarande) uppfattar RFSL som ett slags officiellt språkrör för hela gruppen. Vad är detta för idéer om att tvinga präster, och - får man förmoda - imamer, rabbiner m. fl. att viga samkönade par för att de ska få behålla den juridiska vigselrätten? Ska staten möjligen också kräva att kvinnor och män ska få sitta på samma platser i moskén, eller att rabbinen inte ska få "diskriminera" en icke-judisk partner genom att vägra vigsel? Förresten, hur är läget med kvinnliga imamer och rabbiner? Ska vi kräva jämställdhets- och mångfaldsplaner av trossamfunden?
Förvisso nämnde jag frågeställningar som folk inom respektive trossamfund skulle kunna driva. Men staten får inte bli en totalitär, "upplyst" despot. Att ledare i trossamfund kan få juridisk vigselrätt ser jag som en anrik tradition i Sverige och Norden att förtroendevälja lekmän (ur juridisk synpunkt) till viktiga uppdrag. Och borgerlig vigsel skulle, enligt förslaget, komma att finnas som en rättighet. Så var finns problemet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar