CUF:s avgående förbundsordförande (valberedningens förslag presenteras idag) Fredrick Federley har låtit sig intervjuas i Svenska Dagbladet, vilket bl. a. Dick Erixon har uppmärksammat. Fredrick har drivit CUF långt i liberal riktning under sin ovanligt långa tid (4 1/2 år) som förbundsordförande, vilket har betytt väldigt mycket för såväl Centerpartiet som för svensk politik i stort. Även om det är idel leenden utåt ska man ha klart för sig att det ibland har varit hårda interna duster mellan parti och ungdomsförbund. Som förbundsordförande i högskoleförbundet 2003-2006 kunde jag efterhand konstatera att CUF snodde rollen från CHF (idag Centerstudenter) som den körsven som drar mest i ökets högertöm - åtminstone när det gäller ekonomisk politik.
Om vi däremot talar om högskolefrågor, familjepolitik och federalism vill jag dock hävda att CHF höll fanan både högre och högrare. CUF anammade snabbt under slutet av 90-talet en nödtorftigt liberal utgåva av radikalfeminism och en något ungdomspopulistisk approach, vilket väl var en anpassning till etablissemanget. Märk väl att detta dock skedde innan Fredrick tog över. Liberalismens helt individualistiska utgångspunkter kan också leda fel. Jag ser t ex inte poängen i Fredricks vilja att öppna upp för månggifte, med det klassiskt Millska argumentet.
Hur som helst tycker jag även att Dick Erixon har en viktig poäng i sitt inlägg. Centerpartiets ideologiska nytändning i liberal riktning var välkommen, men partiet får inte utvecklas till en förening för popliberala, lattebäljande kulturradikaler innanför Stockholms tullar. Då blir det en svensk utgåva av Radikale Venstre, som - intressant nog - också har sina rötter bland strävsamma organisationsmänniskor och småskollärare på danska landsbygden. Centerpartiet måste kunna knyta an till den folklige, företagsamme och lite snusförnuftige lillkapitalisten. Liberalismen bör inte stå ensam och omodererad, utan ledsagas av en dos förnuftig konservatism och lite kommunitärt idégods.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men en liberal kan ju inte förfäkta konservativa idéer eftersom konservatism och liberalism egentligen är två oförenliga entiteter.
Det blir då så att man måste kollektivisera en rent individualistisk ideologi. :)
Det vore ungefär som att hävda att en "sund socialism" vore förenligt med liberalismen.
Tja, att hålla sig med idéer som både kan härledas till liberala och till konservativa källor är ju fullt möjligt, eller rentav tillrådligt. I alla fall om man menar att ren och skär liberalism är en ofullständig ideologi, som måste förhålla sig till och tolkas genom andra idéer för att vara förnuftig och tillämplig. Att man då kanske inte kan kalla sig för "liberal" rakt av må ju vara hänt.
Dessutom är konservatismen lite speciell, eftersom det snarare handlar om en metod och ett förhållningssätt till politik än ett rejält, teoretiskt grundat idébygge.
"Sund socialism" och liberalism låter ungefär som vad dagens socialdemokrati går ut på.
Skicka en kommentar