Om Benedictus och strider man måste ta

Benedictus XVI:s resa till Turkiet följs noggrant av massmedia. Hittills har mottagandet varit smärtfriare än vad de flesta hade föreställt sig. Troligen är den turkiska polisen på sin vakt mot demonstrationer, som ju knappast skulle kunnat komma mer olägligt, med tanke på de strandade EU-förhandlingarna.

I SVT:s morgonsändning kommenterades resan i några minuter, mot bakgrund av påvens föreläsning i Regensbrurg den 12 september. Varken den inbjudne religionshistorikern eller (helt uppenbart) programledaren kunde begripa varför påven tvunget skulle ta upp islam i föreläsningen. Underförstått: varför kivas? Varför reta upp?

Om man faktiskt tar sig tid och läser påvens tal ser man att anmärkningarna om islam för det första tar en ytterst marginell plats i anförandet, samt, för det andra, i stort sett uteslutande utgörs av referenser till vad andra har sagt, utan att påven själv tar klar ställning. I talets tredje stycke fälls de mest omstridda uttalandena. Till att börja med slås jag av att påven faktiskt återger en rent vetenskaplig kommentar om koranens tillblivelse, nämligen att vissa suror skulle vara äldre och andra yngre. Detta bryter mot den traditionella uppfattningen bland muslimerna om att koranen överlämnades till Muhammed i sin helhet av ärkeängeln Gabriel (Djibril). Har påven samma vetenskapliga inställning till sin bibel? Talet innehåller i alla fall ingenting som motsäger det.

Såhär lyder nästkommande mening, i den engelska översättningen:

"Without descending to details, such as the difference in treatment accorded to those who have the 'Book' and the 'infidels', he [den bysantinske kejsaren Manuel II Paleologus] addresses his interlocutor with a startling brusqueness, a brusqueness that we find unacceptable [mitt förtydligande, IS], on the central question about the relationship between religion and violence in general, saying: 'Show me just what Mohammed brought that was new, and there you will find things only evil and inhuman, such as his command to spread by the sword the faith he preached.'"

Benedictus XVI lägger alltså till att han finner bryskheten i den bysantinske kejsarens uttalande oacceptabel. Samtidigt kan det naturligtvis inte vara någon slump att påven just ger islam ett visst utrymme i sin föreläsning, som i övrigt utgör en hyllning till den helleniserade kristendomen: sammansmältningen av det grekiska, filosofiska förnuftet och den kristna tron. Även om han gör det på ett betydligt mildare och smidigare sätt än vad massmedia har låtit påskina, säger påven mellan raderna att islam minsann också borde få sig en dos förnuft: nej till omvändelse under svärdet, nej till krav på att sätta förnuftet ur spel för att kunna tjäna Gud.

Åter till svenska TV-studion. Var det fel att börja bråka? Jag begriper ingenting av den svenska politiska huvudfåran i dessa frågor! Är det ett kvitto på att man har gjort fel för att folk i Mellanöstern börjar bränna kyrkor och en nunna mördas i Somalia? Vilket för övrigt är ett intressant sätt att ge påven motargument... Om gangstrar inte kan föra debatt måste vi alltså hålla truten, enligt rådande uppfattning i Sverige. Indignerade ledare i muslimska stater ger hals, samtidigt som det i exempelvis Saudiarabien är förbjudet att utöva andra religioner än islam. Hur var det nu med svärdet? De är inte bara gangstrar - de är hycklande gangstrar!

Är det inte i Bröderna Leijonhjärta det står skrivet att man ibland bara måste göra saker för att vara människa, och inte en liten lort? Ja, och ibland finns det konflikter som man måste vara beredd att ta.