"Människorättsmöte" i Malmö

"I samband med människorättskonferensen i Malmö högskola uppstod det tumult då en person tvingades till marken av en polis. [---] Ett antal personer hade ställt sig framför Orkanen, Malmö högskolas huvudbyggnad. De kamouflageklädda personerna iscensatte ett drama som föreställde en israelisk gränskontroll och hade riggat upp taggtråd och använde sig av pistolattrapper."

Skånska Dagbladet 25/11 2006

"Människorättskonferensen" i Malmö är för övrigt ett Ordfrontsarrangemang.

Jag har fått en ganska tvehågsen inställning till begreppet mänskliga rättigheter. Det beror verkligen inte på att rättigheterna inte skulle vara betydelsefulla - tvärtom tillhör åtskilliga av dem våra viktigaste demokratiska och juridiska fundament. Vad som dessvärre har hänt, vilket bär mig emot, är att begreppet har börjat leva sitt eget liv i händerna på gatans parlament, samtidigt som vissa akademiker och ledande organisationer har gjort en sekulär religion av det. Säg "brott mot de mänskliga rättigheterna", och all diskussion och närmare analys är överflödig. Märk väl: de mänskliga rättigheterna. Som om deras antal och innehåll vore någonting fastställt från första början - någonting gudagivet.

Jag har själv intriktat mig på folkrätt och MR-frågor i min juridiska examen, vilket väl får tjäna som bevis för att jag inte anser frågan vara oväsentlig. Problemet som jag lade märke till var att det inte förekom någon diskussion om de olika rättigheternas inbördes vikt. Tvärtom skulle vi se dem som en "oupplöslig helhet". Rätten att undgå tortyr och rätten till bostad - allt sades hänga ihop i en holistisk harmoni. Som om inte de viktigaste civilrättigheterna kunde härledas till den anglosaxiska rättsordningen och naturrättsliga idéer, medan andra är påbyggnader och vaga kompromisser.

Man måste även i debatten skilja på mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Det senare är vad man kan kalla för krigets lagar. De senare bygger helt på konceptet chivalry - ridderlighet, samt ömsesidighet. Jag ger och du ger. Detta innebär givetvis att vi hamnar i dilemman när ena parten inte är ridderlig, utan rituellt skär halsen av en fredsaktivist eller långtradarchaufför inför videokamera, eller går in på en populär barnfamiljsrestaurang med bombbälte och trycker av. Dessutom hamnar vi alltmer i en gråzon mellan situationer där MR är tillämpliga och där den humanitära rätten istället gäller.

Låt oss värna om mänskliga rättigheter, men låt oss också se deras ändamål och det sammanhang i vilket de tillkom. Vissa av rättigheterna måste kanske anpassas till en ny tid - vilket inte automatiskt måste betyda inskränkning, utan tvärtom kan implicera en utvidgning av deras tillämpningsområde. Låt inte vänsteraktivister kidnappa begreppet, och göra det till sitt beläte.