Iraks problem måste lösas i Irak

"Att ersätta Irakkrig med Irakdiplomati är som att göra en u-sväng med en supertanker. Det går långsamt och man vet inte var man hamnar. Ändå är det veckans tema i världspolitiken.

Hur förändra en politik som hittills bara fört med sig våld och ökat elände? Och, underförstått, hur kan världens enda supermakt dra sig tillbaka från Irak utan att helt tappa ansiktet?"

Så skriver Jan Winter från TT i en "analys" som jag antar florerar i svensk press idag. Utläggningen av den egna metaforen kan sammanfatta kvaliteten i övrigt. En u-sväng innebär väl per definition en 180 graders omvändning, och om man aldrig kunde veta var en supertanker skulle hamna efter en u-sväng vore våra hav nog svarta vid det här laget. Vet Jan Winter var han hamnar i sin analys?

Jag tillhör inte dem som ser någon mening i att vränga och vrida på orden. Självfallet kan man tala om ett inbördeskrig i Irak. Frågan är dock vad som menas med "[a]tt ersätta Irakkrig med Irakdiplomati". Huvudorsaken till de inbördes stridigheterna är ju den etnisk-religiösa maktkamp som demokratiseringen har öppnat upp för. Hur åstadkommer man en politisk lösning som drar undan mattan för våldsverkarna? Jag är övertygad om att Iraks problem bara kan lösas i Irak. Att blanda in Iran och Syrien måste vara höjden av dumhet.

TT: analytiker tycks utgå från att stridigheterna i Irak är (1) i huvudsak ett krig mella USA och irakierna, samt (2) kan lösas med hjälp av internationell diplomati. Underförstått: genom att USA och dess kvarvarande allierade lämnar Irak snarast möjligt. Det är i så fall en utgångspunkt som saknar all grund. Att misstag har begåtts i Irak innebär inte att politiken "bara fört med sig våld och ökat elände". Att lämna Irak hals över huvud och låta skurkarna i Teheran och Damaskus få ökat inflytande är däremot ett säkert recept för katastrof.

Se fler tankar om Irak här.