Valprogrammet: första poängen

En serie inleds idag. Jag presenterar mitt valprogram bit för bit (eller poäng för poäng) och tillfogar några små kommentarer när så behövs. Programmet har i och för sig funnits i mer än ett halvår på min hemsida, men alla bloggens läsare har nog inte varit där och kikat.

Inspiration till serien hittade jag hos den miljöpartistiske bloggaren Anders Wallner, vars serie om den miljöpartistiska politikens förträfflighet dock är på god väg att slå både Dallas och Falcon Crest i omfång. Min serie håller sig, som bekant, till tolv avsnitt.

"1. Ny inställning – nock med följsamhet!

Jag är innerligt tje på att lokala och regionala politiker i Sverige med mössan i hand och med blicken i golvet springer ärenden åt regeringen i Stockholm. Och ödelägger kraft och skattemedel på alla dessa rikstäckande lobbyorganisationers konferenser. Jag vill i Region Skåne verka för en ny inställning: det får vara nock med statsgullande och babbelmöten. Det var inte Sveriges riksdag och regering som valde regionpolitikerna.

Region Skåne bör ta strid mot lagar och förordningar som stryper den regionala utvecklingen och styr vården planekonomiskt. Vi ska inte i stillhet acceptera allt som kommer från staten. Så länge inte Sverige inför tvåkammarriksdag med regional representation bör Region Skåne ha beskickning i Stockholm som bevakar alla ärenden som rör regionens självstyre."


Detta med inställningen och synen på regionfullmäktiges roll är väldigt viktigt. Anledningen till att regionfullmäktige inte bara ska sitta och förvalta det som staten har tilldelat, utan även våga ta ut svängarna i opinionsbildning och påverkansarbete, beror på att fullmäktige är folkets företrädare. Att staten inte har behagat överlåta befogenheter till regionen hindrar inte att regionenfullmäktigeledamöter, med mandat från folket, försöker påverka för Skånes och Öresundsregionens bästa. Tvärtom är det jätteviktigt att regionpolitikerna tar den uppgiften på allvar.

Ett utfall av detta är att ifrågasätta om Skåne verkligen har någon nytta av medlemskapet i Sveriges Kommuner och Landsting (f d Kommun- respektive Landstingsförbundet). Regionen betalar 25 miljoner om året. SKL tycks mest vara intresserade av att bevaka byråkratins intressen och erbjuda glassiga konferenser där den politiska gräddan kan partaja.

Ett annat förslag är att upprätta en liten "ambassad" i Stockholm för att hålla ett öga på riksdag och regering. Detta är för övrigt någonting som ledande allianspolitiker i Skåne också driver. Ett maktskifte gör skillnad för regionens framtid!