Ny borgerlighet?

Captus Tidnings redaktör Adam Nelvin bidrar med en intressant krönika i senaste numret. Nelvin ställer sig frågan huruvida en ny borgerlighet med starkare betoning på konservativa och klassisistiska idéer än på nyliberal ekonomism är i antågande i Reinfeldts kölvatten. Han besvarar frågan med ett försiktigt ja.

"Några tecken i tiden: liberalismen ifrågasätts inifrån samtidigt som intresset för konservativa och kommunitära idéer växer; individualismen tonas ner medan familjen och vikten av ett levande civilsamhälle betonas; abstrakta kontraktsteorier överges till förmån för en mer organisk samhällssyn; moral och värderingar ersätter ekonomismen som det dominerande angreppssättet."

Så är det kanske. Eller är det önsketänkande från Nelvins sida? En annan liberalkonservativ röst, Carl-Robert Lindgren på kulturrevolution.se, är en smula mer återhållsam och frågar sig just om de egna önskningarna färgar bedömningen för mycket. Dick Erixon svarar däremot mer oreserverat ja, men vill ändå slå ett slag för det (ny-)liberala projektet, som han menar bör förenas med kommunitär-konservativ moraluppfattning. Nämnda projekt förutan menar Erixon att vi lätt hamnar i "förmynderi". Problemet, enligt mig, är att den doktrinära liberalismen i många fall är oförenlig med just kommunitära och konservativa värden, eftersom det är omöjligt att bygga ett vattentätt skott mellan ekonomi, lagar och moral. Att förmynderi, som ju i sig är ett negativt laddat begrepp, kan vara skadligt och orättfärdigt är en annan femma.

Men tillbaka till huvudfrågan. Är en ny borgerlighet på väg? Jag behandlade frågan i essäistisk form i senaste Rådslag (ej på nätet, än), och kom liksom Adam Nelvin fram till att det finns en spirande liberalkonservativ rörelse, som dock är uppdelad på olika partier och - inte minst - bland fria skribenter. Jag undrade också i artikeln om vi inte borde finna fler gemensamma plattformar. Men även det kommer kanske, så småningom.