Kritik av SD:s principprogram

Vilka är egentligen Sverigedemokraternas officiella grundsatser och ståndpunkter? De förstnämnda finns nedtecknade i deras principprogram.

Texten ger vid handen att vi numera har att göra med en svensk utgåva av Dansk Folkeparti. Nyckelord hos SD är "den nationalistiska principen", "nationalstaten" och "folkhemmet". Således ett statskommunitaristiskt parti som betraktar mångkultur som ett hot mot sammanhållningen och som i välfärdspolitiken tycks ligga någon stans i trakterna av mitten/sossarna.

Tanken att ett demokratiskt samhälle måste bygga på något slags sammanhållning och lojalitet till gemensamma institutioner är ju i och för sig riktig. Att en sådan sammanhållning framgångsrikt kan grundas av en gemensam kultur (i vid, inkluderande bemärkelse) är också någonting som jag ställer upp på. Just därför finner jag statsfixeringen och statsnationalismen à la Heidenstam och Götiska förbundet fullkomligt bisarr. I den delen är SD lika historielösa som det statsnationalistiska svärmarna från 1800-talet. Paradoxalt nog har Sverigedemokraterna genom sin utpräglat regionala framgång i valet själva visat att deras fixering vid statsnationalismen och den förmenta svenska homogeniteten är ett felgrepp. Vi har fått in dem i Skåne och Blekinge på grund av deras kritik av invandringspolitiken, vilket uppenbarligen vinner betydligt starkare gehör här än i övriga landet. Detta är ett faktum som vi måste förhålla oss till och diskutera på allvar. Orsakerna till de stora skillanderna inom Sverige i synen på invandring är troligen sammansatta och delvis kulturella, vilket jag har skrivit om tidigare på bloggen.

Att SD kräver "ett folk - en stat" och inte kan se att federala arrangemang kan vara den bästa lösningen för många stater med kulturell mångfald inom gränserna är tragiskt. I synnerhet som demokratiseringen av exempelvis Afrika skulle bli ett helt orimligt och snudd på oacceptabelt projekt om enbart den strikta nationalstatsprincipen ska få råda. Tänk om - tänk nytt!

När det sedan gäller själva invandringspolitiken och kraven på assimilering uppfattar jag att SD går för långt. Rättmätig kritik av dagens invandringspolitik måste inte leda till slutsatsen att vi ska förmå invandrade personer som redan bor här - vilka borde välkomnas in i samhällsgemenskapen - att flytta tillbaka. Denna trista inställning är skälet till att etiketten "invandringsfientligt" är passande att sätta på SD. Genom egen försörjning och påföljande utflyttning ur de mest segregerade bostadsområdena kan vi klara integrationen, eller - om man så vill - assimileringen, in i en gemensam värdegrund och ett gemensamt språk. Och Allians för Sverige skapar bättre sådana möjligheter. Kanske hävdar jag detta för att jag definierar det gemensamma på ett annorlunda sätt än vad sverigedemokrater i allmänhet gör?