Jag är inte det minsta förvånad över (sd)-framgången i valet. Faktum är att jag var ganska säker på att de skulle ta sig in i riksdagen. Nu blev det som tur var inte så, men det var inte så långt därifrån.
I Skåne har vi dock hamnat i det parlamentariska trångmål som riksdagen slapp. Vad som nu krävs är lite lugn och sansade överväganden. Vi vet över huvud taget inte vad Sverigedemokraterna tänker driva för politik i regionen. Det vet de för övrigt inte ens själva. Deras mandat är en enda stor missnöjesyttring. Att hantera missnöjet genom att på förhand bestämma sig för att till varje pris frysa ut dem är att sticka huvudet i sanden. Dessutom visar erfarenheter från exempelvis Österrike och Belgien att taktiken bara leder till ännu mer missnöje.
Sverigedemokraterna har gjort inbrytningar bland framförallt två väljargrupper i Skåne. Dels är det småentreprenörer och arbetare i byarna som även tidigare hade en benägenhet att dra sig till lokala, högerpopulistiska partier. I viss mån har även (c) och (s) tidigare haft dem som väljare (entreprenörerna hos c, arbetarna hos s). Den andra väljargruppen är "vita" arbetare i de större städernas förortsområden. De väljarna har (sd) i stort sett enbart tagit från sossarna. I Almgården i Malmö har nästan var fjärde väljare röstat på (sd). Almgården ligger för övrigt granne med Rosengård.
Den sistnämnda, förhållandevis nya missnöjesväljargruppen, ser invandrarna som konkurrenter om jobben (vilket är feltänkt - vi behöver fler som kan jobba) och är förbaskade över bidragspolitiken och brottsligheten (vilket däremot är ett reellt problem). Jag tror även att det finns en hel del frustration inom denna väljargrupp som har att göra med den egna livssituationen och den maktlöshet som sossepolitiken har orsakat. Det gamla folkhemmets ideal och värden är något som tilltalar denna väljargrupp. Det skulle inte heller förvåna mig om (sd) har fått röster bland arbetskraftsinvandrare som kom på 50-, 60- och 70-talet. Många hårda omdömen som jag har hört om den svenska invandringspolitiken har kommit från folk som själva eller vars föräldrar anlände till Sverige och Skåne under denna period.
Vad jag vill ha sagt är att missnöjet kan ha flera orsaker, varav några är verkliga problem som vi politiker från de etablerade partierna måste ta tag i. Därmed - naturligtvis - inte sagt att (sd) skulle ha rätt i sina slutsatser. Jag är bara trött på förenklingarna och hysterin i massmedia.
Det är helt rätt att Allians för Skåne nu har skickat iväg en förfrågan till Miljöpartiet om samarbete. (Mp):s distriktsstyrelse ska tydligen diskutera frågan ikväll. Alliansen och (mp) är båda vinnare i valet. (Mp) har dessutom officiellt en vårdpolitik som i många stycken ligger närmare alliansen än sossarna.
Om samtalen med Miljöpartiet inte leder någon vart blir det parlamentariska läget oroande osäkert. Läget blir inte bättre av att på förhand bestämma sig för utfrysning av (sd). Vi vet ju inte ens i nuläget vilka som kommer att sitta där, och vad de vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jo, de för väl ett slags värdekamp, men i en vulgär, förenklad och statsnationalistisk tappning.
Helt riktigt har jag också synpunkter på invandringspolitiken och jag har även hävdat behovet av en minsta gemensam nämnare inom kulturområdet. Men det innebär ju verkligen inte att jag skulle vilja gå så långt som Sverigedemokraterna i allmän inställning och i praktisk politik.
Skicka en kommentar