03 april 2007

Regionalism - republikanism

En trogen och flitigt kommenterande läsare har påpekat att viss förvirring kan uppstå när jag å ena sidan talar om (regional) kultur och identitet som en viktig samhällsgemenskap att bygga ett fungerande styre på, och å andra sidan flirtar med den republikanska idén, där ett nyckelord är medborgardemokrati. Läsaren förstår vad jag menar, men vill gärna att jag förtydligar på bloggen. Republikanismen motsätter ju sig en institutionalisering av etniska, religiösa och kulturella undergrupper i samhället. Och det är lätt att förknippa republikanism med den centralistiska franska staten. Hur får jag ihop det? Är inte regional kultur och identitet konservatism, medan de republikanska idealen är en liberal-radikal lära?

Ytligt sett kan det tyckas finnas en motsättning mellan oförenliga idéer, men jag skulle vilja påstå att detta är en så kallad falsk dikotomi - d v s en påhittad motsättning som egentligen kan överbryggas, om man tänker ett steg längre. Jag vill tillämpa de republikanska idéerna, men inom ramen för en federal modell, anpassad efter kulturregioner!

Politik ska inte gå ut på att dela in samhället i en massa undergrupper och institutionalisera detta genom kvoter. Detta är vad multikulturalismen föreskriver, eller åtminstone bäddar för. Det är att lösa upp de gemensamma banden till den större samhällsgemenskapen. Korruption och kriminalitet ökar, samtidigt som folk kommer att leva alltmer i skilda världar. Medeltiden återvänder.

Samtidigt är många upplysningsfantaster, liberaler och statskramare fullständigt blinda inför det faktum att deras ideala medborgardemokrati hålls samman av folks gemensamma identitet och kultur. Det tar sig ofta uttryck i nationalism, i synnerhet i "skarpa lägen", när samhället på något sätt är hotat. Man kan inte upphöra att förundras över hur naiva - för att inte säga korkade - en hel del folk i det liberala lägret kan vara. Det är klart att vi ska ha medborgarskapsdemokrati, men vad i hela friden tror ni fyller medborgarskapet med innehåll? Medborgarskapet i sig? Någon vacker deklaration om politiska friheter? Sanningen är att vackra deklarationer inte är värda papperet de är skrivna på om det inte finns någon underbyggnad i form av politisk kultur och en gemenskap som folk känner lojalitet till, vilken därmed kan vidmakthålla rättigheterna. Sovjetunionen var väl världsbäst ett tag på att lagstifta om fri- och rättigheter... Och att den amerikanska konstitutionen är en del av den amerikanska patriotismen beror ju givetvis på att grundlagsfäderna lyckades inkorporera en viktig del av amerikanernas identitet i detta förträffliga dokument. Och det antogs efter en levande idédebatt.

Republikanism förutsätter gemenskap, som inte bara kan grundas i republikanismen i sig - sådana övningar kallas för cirkulär argumentation. Om vi tillämpar republikanism i ett federalt system, där regionerna har stor betydelse, finns det ingen anledning att ägna sig åt särartspolitik! Makten över lämpliga ämnesområden har ju då flyttats ner till en nivå där regionala särarten inte blir trängd av statlig politik.

Etniska, icke-geografiska särarter då? Där anser jag, vilket väl har framgått av argumentationen ovan, att man bör vara mycket försiktig och i det längsta undvika särregler. I länder som Libanon och Irak finns det kanske på kort sikt ingen bättre lösning, men i Europa är detta en väg som bara leder i medeltida riktning.

4 kommentarer:

Unknown sa...

För mig är republikanism bara motsättning till monarki - dvs avsaknad av kung - och inget annat. Det är då ett begrepp med ett, ideologiskt sett, väldigt tunt innehåll. Det är vad jag läser i NE och på Wikipedia. Din definition tycks vara någon sorts motsättning till consociationalism.

Jag är väl ingen fan av consociotionalism i vanliga samhällen även om det kan behövas i vissa, vilket tycks vara din analys också. Så det är mest termen republikanism i din mening som jag ifrågasätter. Det vore intressant med en länk där termen används så.

Sen gillar jag verkligen mångfald, men tycker inte den ska vara institutionaliserad. Allmänt sett är vi alldeles för rädda för kaos och alltför ordningsfixerade. Jag tror att det senare är särskilt utpräglat i nordskandinavisk kultur, som jag värjer mig mot - även om motsatsparet kaos-ordning givetvis finns i alla kulturer.

Ilan Sadé sa...

Nja, republikanism innehåller egentligen betydligt mer än bara motsättning till arvsmonarki. Det framgår väl även i Wikipedia?

"Republicanism is the ideology of governing a nation as a republic, with an emphasis on liberty, rule by the people, and the civic virtue practiced by citizens."

Res publica - den gemensamma angelägenheten. Alla medborgare har så att säga en andel i det gemensamma.

Tidiga republikaner, som John Milton i England på 1600-talet, var mycket riktigt motståndare till kungadömet, men framförallt på den grunden att man inte ville se individuell maktkoncentration. Inte heller en vald president med enorma maktbefogenheter. Lagvälde, rule of law, är alltså en annan viktig komponent. Att sedan Milton tyvärr ansåg sig kunna tjänstgöra i Oliver Cromwells puritanska militärdiktatur är en annan femma.

Ideologiska förebilder finner man delvis i den grekiska Polis, men framförallt i den romerska republiken.

Carl-Robert Lindgren sa...

Själv tycker jag att Micheal Oakeshott formulerat den republikanska idén bäst i vår tid - men jag är nog partisk i den frågan.

Det stora problemet, som jag ser det, är vad det gemensamma som tillåter friheten att existera ska vara; en moralisk tradition som stödjer medborgarskapet som institution, vilket väl är vad du är inne på. Spänningen ligger då i huruvida det är gemenskapen som upprätthåller medborgarskapet eller den formella politiken som försöker skapa gemenskapen.

Ja, ja, vet inte om någon blev klokare av min kommentar, men det var trevligt att du skrev ett inlägg om republikanism, Ilan.

Unknown sa...

I så fall verkar det finnas två synpunkter på vad republik innebär. NE:s definition är kort och gott: "stat med vald statsledning eller statschef (i regel president), i motsats till monarki."

Sedan talar NE historiskt (medeltid): "Republiken skulle bäras upp av både medborgerlig frihet och patriotisk samhällsanda, som satte det allmänna bästa främst." För mig är det senare ganska innehållslöst och saknar en motideologi som idag hävdar något annat.